Abstinens deluxe!

Idag är det 7 dagar sedan jag tränade sist och jag lider! Jag lider för att jag inte tränar, jag lider för att jag känner mig uppsvullen, jag lider för att jag är orolig för att tappa allt och jag lider av tidsbrist.

Kryssning, resa till Åtvidaberg, möten och fotboll och en vecka har inte mer än 7 dagar. Dessutom börjar jag lida av vårtrötthet. Tror nog även jag lider av nageltrång när jag ändå är på g och klagar och då kan jag avslöja att jag även lider av kluvna hårtoppar!

Känns som att rubriken på dagens inlägg borde vara …jag lider…eller nått. :-?

Så där ja! Då var dagens lidande över och om jag kollar listan så kan jag bara konstatera att det är jag själv som är orsak till allt lidande!

Det är jag själv som signat upp mig på möte, kryssningen och matcher. Man kan faktiskt säga nej oxå! Eller…nja… just det där nej är något jag har extremt svårt att säga. Vet inte om det är ett dialektalt fel eller om det beror på någon annan bokstavskombination men det är ett ord som saknas i mitt ordförråd men hur som, det är jag själv som orsakar all tidsbrist och nageltrång, och håret kan jag klippa.

Nu är jag en sån där positiv jävel som många älskar att hata och det spelar ingen roll om jag sitter fast med foten i dörröppningen, det regnar småspik och vi ligger under med 15-0, det kan bara bli bättre.

Så i morgon är en ny dag, veckan som har varit har varit fantastiskt rolig utan träning men nu ska det blir überkul att komma tillbaka och träna igen! (Åååååå vad många ogillar mig nu ) Jag har faktiskt träningsabstinens!
I morgon bitti 06:30 börjar jag dagen med 30 minuter snabbsim. Efter det blir det en styrkepass på gymmet.

”Är du lika positiv om vågen visar plus?” YES! Jag har under resan lärt mig två saker.
1. kroppen gör va fan den vill oavsett vad jag tycker. Det vill säga, den samlar på sig vätska några gånger i månaden, hormoner spökar och gör att jag ökar i vikt nån gång i månaden.
2. Om jag har ökat i vikt så kan orsaken mycket väl vara orsakat av mig själv. Jag kanske har unnat mig lite mer gott än jag egentligen har ”råd” med.
Insikt, kunskap och en positiv inställning har tagit mig dit jag är idag! (Kan det sluta @#¤%&!!! regna snart?!)

Vet ni att ett leende kan förflytta berg? Hur? Jo ni letar upp en som heter Berg i efternamn och ler som fan och be dom ta ett steg åt höger så ska ni se.

Är DU en BFF?

Under större delen av mitt liv har jag varit stor och oftast störst av mina vänner. Jag har varit mina vänners feta trygghet, ankaret dom har kunnat luta sig emot.

Den där Big-Fat-Friend som inte riskerar att konkurrera om uppmärksamheten.

Om du tänker efter, har det hänt någon gång att du sagt  ”å vad jag är sugen på choklad” eller ”jag bara måste ha en bulle”  och dina vänner har sagt ”ÄT, så klart du ska ta en bulle!” ?
Har det hänt att du tränat fler än ett pass efter varann och dina vänner sagt att vila är viktigt eller har dom sagt ”nu behöver dom inte gå ner mer” om du har bantat?

”Ta en semla, det är du värd”
”Så klart att du ska ta ett glas vin till, kom igen nu”

Om du har fått liknande kommentarer eller sett andra vänner som fått liknande kommentarer så är risken stor att du/dom är en BFF.
Jag tror inte det är för att vara elaka utan det är för att dom riskerar att bli av med sin trygghet. Den tryggheten som alltid finns där, som inte stjäl deras pojkvänner eller uppmärksamhet.

Idag är jag FFF Former-fat-friend och då är det lättare att se signalerna, speciellt på social media som Facebook.

Här om dagen frågade jag en av mina Boot Camp tjejer vad hennes omgivning sa nu när hon var igång, ”inte så mycket” blev svaret. Det gör ont i mig att höra. ALLA är värda beröm, uppmärksamhet och peppning oavsett. Det gäller inte bara dom som försöker gå ner i vikt.

Jag tycker att vi är dåliga på att uppmuntra och pusha våra vänner över lag. JAG mår kanonbra om jag får beröm eller en komplimang och jag är övertygad om att ALLA känner likadant så varför kan vi inte slösa lite mer med komplimanger? Det kostar inget, vi mår mycket bättre och om vi mår bättre och är gladare så ler vi mer och leende smittar.

I går fick jag en komplimang ”du ser stark ut!” och den gjorde mig jäkligt glad just för att personen känner mig inte men ser vad jag känner i en bild! SÅ lätt är det!

Är det någon som vill hoppa utför stupet med mig?

I 40 år gjorde jag inget utanför det vanliga och var det någon som sa förändring så slog jag bakut! Så en dag för ett par år sedan berättade vår VD att vi blivit uppköpta. Jaha tänkte jag och för första gången accepterade jag bara utan att klaga. Vet ni, det var jätteskönt!!!
Jag behövde inte stå överst på barrikaderna och skrika ut min vrede eller ta på mig rollen så medarbetarnas talesman och gå runt och klaga till allt och alla. Jag kunde inget göra och det var en så härlig känsla!

Efter det lärde jag mig att förändring var inte alltid till ondo utan kan många gånger leda till förbättringar. Nu var detta inget jag lärde mig under en dag utan det har tagit tid men idag gillar jag förändringar. Det är lite pirrigt och kittlande att inte riktigt veta eller ha koll. Och är det något jag är så är det kontrollfreak så ni kan ju tänka er storleken på detta!

Det har som sagt tagit år för mig att komma hit där jag är i dag men jag är tryggare, mår bättre och har roligare än ja jag vet inte sen när och detta trots att jag numera tar steget ut i det okända!

Denna lärdom tror jag är det som tillslut fick mig på rätt spår. Jag vågade sluta med mina mat jag åt tidigare, jag vågade ta mig till gymmet trots att jag trodde det var mer Terminator över maskinerna än redskap, jag vågade skriva och blottlägga min vikt i Expressen trots att den alltid varit min stora hemlighet och jag vågade prova ny mat!

VILKEN VÄRLD som öppnade sig för mig! Det är magiskt och jag tycker ärligt det är roligt att vakna varje morgon oavsett om det är måndag eller lördag för man vet aldrig vad för roligt som kan hända.

I förra veckan hade Facebook en av sina berömda konferenser där dom berättade att nu kommer vår timeline att se annorlunda ut igen. Det första jag gjorde var att ställa mig på kö för att få den nyheten först. Det första många andra gör är att gilla grupper som heter ”Bevara Facebook som det är!” Ibland hjälper det inte hur mycket vi än skriker, utan vi får helt enkelt lära oss att acceptera det nya. Och istället för att stå en fronten av Nej-Sägare så prova att  ställ dig på Ja-sidan. Dom som skrek högst förr gillar Facebook som det ser ut idag och om man frågar så vill dom inte byta tillbaka till hur det var tidigare.

Vi är vanedjur! Vi går samma promenadstråk för vi kan det, vi vet hur lång tid det tar och det kräver inte mer än vanligt av oss. Vi köper samma mat och vi äter vår tacos på fredagen!
Det är charmigt i sig om man trivs med det men om man inte provar ta steget så vet man aldrig vad för nya roliga saker man kan upptäcka så häng med mig utför stupet!

 

Tänk vad ett ~ O ~ kan ställa till det!

Möjligt – Omöjligt, Inspirerad – Oinspirerad, Motiverad – Omotiverad…

Ett O kan göra många kilos skillnad.

För mig kändes det ett tag Omöjligt att stanna under 70-kg strecket men i stället för att låta det där O.et bli större så valde jag att radera det och göra min målsättning möjlig. Och här är jag, på 69 kg sidan sedan 5 dagar tillbaka.

”Du är så otroligt motiverad, jag kan inte jag har inte ork” ”Usch tänk om man hade din karaktär…”

Jag har också varit där när jag tyckte allt var omöjligt, hopplöst, utan framtidsutsikter och så vidare men vet ni vad, det handlar om HUR mycket man vill!
Vill man så kan man!

I går kände jag mig som killarna på bilden. En vän kom och bad om hjälp. ”Lotta, nu MÅSTE jag gå ner 5 kilo”

Vi pratade i drygt en timma och jag tror jag skrämde skiten ur henne för hon har checkat in på gymmet 2 gånger redan och skickat rapport-bild på maten.

Jag har även kommit i kontakt med ett par andra som bett om min hjälp och för mig är det otroligt stort. Mitt mål är att bli Hälsoinspiratör så jag är otroligt taggad och ser fram emot att få följa tjejerna på sin resa.
Nu drar vi i gång ”Jaga kcal’s Boot Camp!” och raderar alla O vi hittar och driva latmaskarna på flykt.

En rätt intressant diskussion uppstod här om dagen i en grupp jag är med i på Facebook där en kände att det gick rent åt fanders och tips och råd haglade. En hel del av tipsen var av karaktären ”ja jag förstår då rakt inte varför man ska hetsa, tokträna, räkna kcal, jag passar minsann på att njuta och må bra samtidigt som jag går ner i vikt.”

????? Jag njuter mer än jag någonsin gjort tidigare, jag mår så grymt bra så hade jag mått bättre hade jag blivit odräglig och jag ÄLSKAR att tokträna, räkna kcal och jag har KUL!

Så jag vill här och nu krossa alla idéer om att bara för att man håller strikt diet, tränar, tackar nej till semla och alkohol så lider man inte! Snarare tvärtom! Jag har lärt mig älska livet och mig själv på ett helt annat sätt idag än tidigare!

Adepter: Det var första lektionen i Boot Camp! Nu kör vi!

Och jag som trodde jag hade koll!

Uppenbarligen inte.
Jag trodde jag var duktig på att planera och få in träning, att äta rätt mängd och mat och ha total kontroll. FEL!

Fredagen började som en bra dag med sedvanlig morgonsimning 1000 meter och på grymt bra tid, jobbet flöt på kanon, jag kände mig grymt taggad att träna på gymmet och livet var på topp.

PANG! Det var som om jag sprang rätt in i en vägg. När jag kom ut från jobbet och åter igen såg snö och kände kylan var det som om hela jag gav upp.
Jag cyklade till gymmet men det blev ett oinspirerat pass där jag mest kände mig arg.

Fredagkvällen slutade med att jag somnade på soffan 19:30 efter en tacosallad.

När jag vaknade på lördagen kändes det lite bättre. Jag startade dagen med en proteinshake och en powerwalk i solen och där och då tog jag tillbaka kontrollen!

Nu har jag gnällt på den här vintern dom senaste veckorna och det är bara inse, det blir inte bättre för att jag gnäller eller surar.

Så nu jäklar ska jag göra det bästa av det. Jag ska fokusera på det som är viktigt! Mitt välbefinnande och när jag tränar och äter rätt då mår jag ju bra.

Dags för en liten nystart! Mat in och träning ska bokföras i min ShapeUp Club app och så ska vi nog se till att vända på den här negativa skutan ett helt varv!

Veckans träning:
Måndag – Vila och återhämtning (möte på kvällen)
Tisdag – Morgonträning på gymmet (hockey på kvällen)
Onsdag – Morgonpowerwalk (möte på kvällen)
Torsdag – Gymmet (Inget planerat!)
Fredag – Morgonsimning (Inget planerat här heller )
Lördag – Powerwalk (Hockey)
Söndag – 2,5 km simning och gym

Efter simningen idag satte jag mig i min Baden-baden på balkongen under en filt och sov i två timmar med näsan i solen. Dom där D-vitaminerna har jag suktat efter länge.

NU KÖR VI!

Träning är en belöning, inte ett straff för att du har överätit!

Så var det äntligen måndag igen! Jag är en sån där otäck och hemsk måndagsälskare som vaknar med ett leende och studsar upp! (känner att det bubblar ett *mohahahaha* skratt i mig)

En av anledningarna är att jag morgonsimmar och jag kan inte nog bedyra hur underbart detta är.
Nej, det har inte alltid varit så roligt men som med det mesta handlar det till 90% om inställning också.

Jag väljer att göra det en mysig grej och så avslutar jag det med en lyxfrukost macka på jobbet. Jag bränner ju kcal när jag simmar och det är inget jag kan spara på så det blir min måndagsstarter.

På eftermiddagen brukar jag försöka pressa in ett pass på gymmet men idag blir det en härligt uppfriskande powerwalk i snöslabbet! Nä jag har inte tagit några rosa tabletter utan jag lever på ångorna av morgonsimningen och endorfinkickar.

Så här är det när man har ett flow och tränar med 12 timmar i mellan. Man kan alltså se till att hela tiden uppnå det här härliga endorfiruset som gör att man mår så bra och det räcker med 20 minuter! OBS! Träningen behöver inte vara tuff, hård eller intensiv var enda gång utan huvudsaken är att man rör på sig.

Förr avskydde jag verkligen allt vad träning heter och ska jag vara ärlig som tror jag att jag har fuskat mig igenom all träning i livet. Under skoltiden hade jag alltid mens när det var gymnastik och när jag blev äldre så var det helt klart rökningen som ställde till det vilket gjorde att jag oftast låg halvdöd efter 3 minuters träning.

Idag är det svårt att få stopp på mig och i går körde jag ett magpass från helvetet vilket resulterade i att jag gick hem och var nära på att spy men lika glad var jag för det.

Folk frågar hur jag hinner och hur jag hittar motivationen.
Det har blivit som en god cirkel. Jag tränar, jag blir glad, jag vill träna mer. Jag bloggar, jag får komplimanger som peppar mig, jag vill motivera och peppa tillbaka. Ringar på vattnet!

Förr tyckte jag aldrig att jag hade tid och att jag jämt var i farten, idag undrar jag hur i hela friden jag tänkte. Det enda jag gjorde var att sucka, klaga och levde i ett tillstånd av konstant proppmätthet sittandes i min soffa.

Ett friskt och hälsosamt liv säljs inte på burk. Det har kostat mig svett och tårar men det har varit värt var enda droppe. Den eufori jag känner idag är verkligen lön för mödan!

(En liten rolig parentes om ordet eufori som jag tycker är ett störtskönt ord och som jag känner beskriver mig bra är ordets förklaring på wikipedia: Eufori är en stark känsla av lycka som kan förekomma vid samlag eller stark förälskelse och bland annat kan framkallas som en berusningseffekt av vissa droger…. :lol )

I morgon ska ni få ett par citat som har hjälp mig upp ur soffan fast jag verkligen inte haft lust!

I betraktarens ögon!

Ni vet hur tankar kan vandra ibland och just när dom gör det tänker man kanske inte alltid dom smartaste tankarna, eller hur? (mitt försvar!)

Här om dagen hade jag ont i magen och mitt under en tankevandring kom jag på att jag har inte en aning om hur jag ser ut egentligen. Varken på insidan eller utsidan och hur bra det vore om man hade en karta på sig själv i helformat och där man såg var sina egna organ var placerade så när och om man har ont så kan man gå till sin egna karta…. jo serru att som sagt…
Så dagens ämne är insikt eller utsikt.

Om vi börjar med utsidan så ser vi oss själva i badrumsspegeln, kanske i en spegel för att inspektera dagens klädsen, en reflektion av oss själva i ett fönster eller ett foto taget när vi ler lite ansträngt in i en kamera. Vi är ibland eller ofta kritiska och tittar mer på skavanker än helheten. Jag gjorde i alla fall det.

Så här ser jag ut genom era ögon och då ser jag ju att jag är smal!

Jag har allt flytt kameran som pesten men himlar vad det var kul att se sig själv numera.
Bilden där jag står med mikrofon i handen var jag medveten om att ni kompis tog men jag var för nervös för att bry mig just då. I dag när jag tittade på bilderna så var det inte det här vanliga ”men usch så fet, vilken dubbelhaka, men fy vilken hållning, kan jag sträcka på mig eller, vad jag ser hemsk ut” och så vidare utan ”wow vad fin jag är”! Det här är oerhört stort för mig. Tidigare så tog jag säkert 100 bilder och hoppades att 1 blev bra som jag kunde använda som profilbild men nu är risken stor att jag stannar i skottlinjen om det dyker upp en kamera.

Hur ser vi då ut på insidan? Har inte en aning och jag tror i ärlighetens namn inte att jag vill veta! Jag mår toppenbra och känner inte att jag har ett behov av att göra en checkup av innanmätet. Jag inser även att tanken på det där innanmätes schemat i naturlig storlek är lite väl….usch! Så länge jag gör vad jag kan genom att äta bra och träna så hoppas jag det är okej därinne i det okända.

Idag är det alla hjärtans dag! Först och främst vill jag säga ”Jag älskar dig” till mig själv! Du är en sjujäkla bra tjej och du gör ett bra jobb med att ta hand om mig själv så puss på mig!

Sen är det kärlek i överflöd till mina närmaste men också till mina vänner, folk jag känner, kollegor och andra som stör och berör! Ni är fantastiska! Ha en härlig alla hjärtans dag!

Vilken hästspark!

Tjohej i gatan vilken kick jag fick av att bestämma mig för att ”nystarta”.

Att packa träningsväska, planera mat, scanna av alla produkter för morgondagen i ShapeUp Appen och att ställa klockan var inga som helst problem.
Vaknade 2 sekunder efter klockan satte igång och flög upp, drog upp persiennerna och STIRRADE IN I EN VIT SNÖVÄGG!

”#¤%&@!! Är mina uppriktiga känslor för lappmögel (även kallat för snö) men storsint som jag är så bestämde jag mig åter igen för att detta är en bra dag och det ska bli fantastiskt roligt att upptäcka dagens alla hemligheter.

Det roliga började när jag skulle cykla till gymmet. Oplogat, minst 10-15 cm snö och blött. Jag cyklar i normala fall väldigt fort, 2440 meter tog 12 minuter och 40 sekunder! Det är verkligen bara att skratta för vet ni vad, JÄKLAR vilken träning! Jag kommer få dösnygg rumpa tack vare all snö. Inget ont som inte har något gott med sig eller hur!

Väl på gymmet blev det 30 minuter intensiv konditionsträning och 45 minuter tungt styrkepass mage och ben.

Jag har ätit 8-10-12-14 och kl 16 ska jag ta en banan. 17.00 står jag på gymmet igen för ytterligare ett konditionspass.

Känner mig otroligt motiverad men framför allt mycket gladare. Och som jag skrivit tidigare, man blir lyckligare av träning. Endorfinkicken man får är som en hel hästspark! Två artiklar i ämnet. Träna dig lycklig! och IFORM.

En annan sak som gör mig otroligt glad är musik och jag lyssnar på det jämt. Nu har jag kanske inte den mest normala musiksmaken utan jag lyssnar mest på Metal. När jag tränar på gymmet ska det vara högt, snabbt och hårt i lurarna typ Metallica när jag springer så ska det vara progressiv house så som Swedish House Maffia, när jag simmar bubblar det bara i öronen men när jag solar eller ska sova så ska det vara soft.

Har du musik i lurarna när du tränar? Vad lyssnar du på för musik? Om du har en Spotify lista eller annan lista så dela gärna med dig!

Ni vet väl att musik ökar uthålligheten vid träning?! Om du har Spotify finns det mängder av listor för löpning, powerwalks, cykling ja allt du kan tänka dig så det kan jag varmt rekommendera!

Till sist måste jag få tipsa om en myslåt som ger mig vårkänslor.  Chris Lindbergs My Ship is coming in (låtens länk går till Spotify).

Galen eller glad?

Ibland får jag höra saker som ”du kan inte alltid vara så positiv”, ”Man måste få klaga ibland”, ”Du stöter väl också på motgångar.”

YES! Det gör jag! Många gånger till och med men jag har gjort ett val här i livet och det är att försöka tänka positivt när det gäller mig själv och min lycka och välgång. Detta har gjort att även när vågen inte varit min bästa vän så har jag ändå vetat att i slutändan så kommer jag ha nått mitt mål.

För många år sedan läste jag en dikt som jag fortfarande än i dag tänker på.

O HUR LJUVLIGT ATT VARJE MORGON FÅ GÅ IN I SITT EGET TEMPEL OCH I ÖDMJUKHET MED ÖPPNA HANDFLATOR TA EMOT DAGEN ÄNNU ORÖRD SOM EN PÄRLA I SIN MUSSLA MEN PÅ VÄG ATT ÖPPNAS UPPTÄCKAS FYLLD AV MÖJLIGHETER ÄNNU EN PÄRLA ATT I KVÄLL TRÄ UPP PÅ TRÅDEN INTILL DE ANDRA SKIMRANDE RUNT MIN HALS – Eva Jagrell Ur Dansa min själ.

Du bestämmer själv hur din dag ska se ut! Om du vaknar på morgonen och gör ett aktivt val att ”idag är en bra dag” så kan dagens eventuella motgångar vara lättare att möta.

OBS OCH PS! Så klart går det inte att vara så jäkla glad varje dag och så klart måste man få klaga. Men försök välja positivt, man mår så mycket bättre.
Det finns 100-tals appar till smartphones idag som är bra hjälpmedel om man tycker det är svårt!

Idag lever jag på endorfinångorna från gårkvällen! Då gjorde jag ett inhopp som croupier på en stor personalfest. 430 pers. För 25 år sedan jobbade jag som croupier och jag kan säga att det var som att komma hem och kvällen gick alldeles för fort! Hoppas verkligen på fler inhopp i framtiden.

Veckans träning och mat:
Idag: Skridskor – Tagliatelle med lövbiff och svamp i krämig gräddsås
Måndag: Simma – köttfärssoppa
Tisdag: Gym – Varm kycklingsallad med Bulgur/Quinoa
Onsdag: Vila – Sukiyaki på lövbiff
Torsdag: Gym – Fish n’ Chips (hemmagjord potatis i ugn, lättpanerad torsk, remouladsås)
Fredag: Simma – Middag på stan!
Lördag: Powerwalk – Tacos
Söndag: Gym – Pastasöndag, recept ej bestämt.

GIIIIVAKT! Uppställning! Framåt MAAARSCH!

Ibland känner jag mig som en general! HAAALT! Stanna upp! Läs här, gör si, gör så! Tjatar, försöker peppa och motivera.

”Lotta du är såååå duktig och disciplinerad, det är därför du lyckas” USCH så tråkigt det låter!

Disciplinerad? Det måste vara stans tråkigaste ord och jag är inte tråkig och framför allt så har jag inte tråkigt!

Jag tror snarare det är så att jag har så sjukt kul att det är därför jag lyckats!
Hade ni hört hur jag nästan satt och bråka med Tapio, min viktväktarkonsulent för ett par år sedan om dom förhatliga promenaderna så hade ni varit övertygade om att jag ljuger idag när jag säger att jag älskar mina powerwalks.
Tapio sa, ”den bästa vardagsmotionen är att gå” Mitt svar var ”kan man ta bussen dit?” Tapio sa ”Lotta, gå ut i skogen där det inte finns vägar och där det inte går några bussar.” Mitt svar var ”Jag beställer en taxi.” Så där höll jag på jämt, skämta om det för att slippa.

När jag läser tillbaka i min blogg ser jag att det bara är ett år sen jag verkligen hatade att promenera men jag gjorde det. Envist och disciplinerat. Idag handlar det inte om disciplin, idag handlar det om ett val jag gjort. Jag har valt att göra det roligt och så är det med allt jag gör idag. Jag bestämmer mig för att göra det roligt, jag gör ett aktivt val av mitt liv.

Idag har jag valt att gå milen och rocka rockring 20 minuter, men innan jag gör det måste jag tipsa om ett otroligt blogginlägg jag läste idag. Jag kan egentligen bara säga AMEN och rekommendera er att läsa Christophers blogg. Den kommer jag att följa!

Har jag blivit jobbig???

Har jag blivit en sån där hälsohetsare som jag förr tittade snett på??? Är jag sån där som ska pådyvla alla mitt hälsotänk, mina idéer och hur bra det är att träna?

Va bra! Det tänker jag inte be om ursäkt för!

Tänk om någon hade tagit tag i mig och sagt till på skarpen! ”Lotta, nu får det vara nog!” mycket tidigare!

Jag tänker inte ångra att jag inte tog hand om min hälsa tidigare men jag hade uppskattat om någon ruskat om mig och sagt ”se på mig, jag kunde, du kan!”

Kalaspinglan skrev till mig så här angående gårdagens inlägg: Det är klart att viktminskning är en härlig bieffekt av träning – men precis som du säger handlar det om att lägga om sin livsstil. Det cirkulerar flera motivationsbilder på nätet som alla säger samma sak ”abs are built in the kitchen”, och så är det ju. Jag brukade undvika att träna förr när jag bantade, eftersom det var jobbigt och man såg ju så lite resultat. Nu, ett halvår efter att jag köpt träningskort som jag faktiskt använder, förstår jag vad det handlar om. H Ä L S A. Jag har inte ont i ryggen längre, jag orkar springa uppför trappor, jag orkar bära tunga matkassar, men bäst av allt: jag sover bra! Skit samma om det inte blir någon mer viktminskning, för alla andra vinster är värda hur mycket som helst!

Det är precis så jag känner. För mig började det med att jag skulle banta men snart handlade det om en livsstilsförändring de lux och den står jag fast vid. Viktminskningen ser jag som ett bonus!

Jag kommer fortsätta vara jobbig, jag kommer fortsätta berätta om fördelar med att ta ansvar över sitt liv och sin kropp. En dag kanske du tackar mig!

Anledningen till dagens inlägg hittade jag åter igen i min icke-favorittidning Aftonbladet men likt väl läser jag den. Denna gång är det en skribent som skrivit ett debattinlägg där hon drar oss alla som idag ser fördelar med ett hälsosamt liv över en kam. Tex.  Alla dessa personer som i dyra pulsklockor tränar inför klassikern eller Stockholm Marathon. Regn, snöstorm eller blankis, det spelar ingen roll. De flåsar förbi dig på trottoaren när du försöker balansera tunga påsar från Ica på barnvagnen. Du är svettig efter att först ha skyndat från jobbet och sedan krånglat på barnen overaller. Du krockar nästan med dem. De som uppdaterar Facebook nästan varje dag med ”har sprungit 8 km”. Aldrig något annat.

Okej, nu är jag lite lugnare idag men jag handlar oxå i affären och balanserar kassar men på min cykel, har inga små barn som jag ska kränga på overall men jag har ett heltidsjobb men vad har det med saken att göra?

Nåväl ni får läsa själva. Det är synd att samma tidning tar in två artiklar som kanske inte var dom bästa och mest välskrivna. Vi hälsohetsande freak älskar ju att läsa allt om träning, mat, dieter med mera!

i dag tänker jag ta en vilodag! Kroppen säger det till mig. Den är så sjukt bra min kropp som äntligen talar om vad den vill och kan och inte vill men på ett bra sätt! Förr skrek den bara ”feed me, feeeeeed me!” men nu säger den, ”kära du, idag behöver jag vila och till middag skulle jag uppskatta något som gör att magen mår bra, du vet vi är mitt i månaden just nu så en bulgursallad med kyckling vill jag gärna ha.”

Vi har en så grymt bra kommunikation numera jag och min kropp!

Vad säger din kropp till dig?

 

 

Bokstavskombinerad?

Kanske inte undgått så många att jag är en fartfylld,engagerad, idéerik, pratig och rätt rolig person med stort hjärta!  I går träffade jag en gammal vän som på skoj sa ”du måste ha en bokstavskombination, jag förstår inte hur du orkar. Själv orkar jag knappt ta mig ur soffan!”

Kanske är det så, kanske jag har en kombination. Det är inget jag tänker forska i. Jag mår inte dåligt, tvärt om snarare skitbra och om jag då måste ha en bokstavskombination så är det okej för mig.

För mig handlar det bara om att jag orkar med sånt jag inte orkat under stora delar av mitt 45åriga liv. Rätt enkelt svar tycker jag själv. Jag älskar livet, jag njuter av varje sekund och varför då sitta i soffan och titta på när det svischar förbi?

Förr var jag jävligt tjurig! Om någon sa gör si, då gjorde jag så, motvals, avig och envis är en rätt bra beskrivning. Jag var till och med så motvals så om jag försökte utmana mig själv så gjorde jag tvärt om!

Idag har det slagit över åt andra hållet. Jag älskar att anta utmaningar för att jag kan och jag orkar och jag vill! Jag vill inte vara en lat mamma som är ett dåligt föredöme för barnen. Jag vill visa att det är aldrig för sent!

Så med det sagt så har jag upp på all annan träning anmält mig till Rutakuten. Det var en av mina goa läsare Maria som naturligtvis skulle utmana mig på den! Så nu ska vi i 8 veckor träna magmusklerna de lux! Skickade in min anmälan och bild i går. Det var kanske inte så där superkul att fotografera magen MEN som Maria skrev ”förebilden ska vara hemsk ”. Min mage ser ut som den gör och jag skäms inte för det. Jag har ju trots allt gått ner 32 kg, burit tre barn och levt livet. Så här är den, dagen innan Rutakuten startat! Om 8 veckor kommer nästa magbild!

Nu är det dags att klä på sig som en lök för på dagens planering står skridskoåkning på sjön och sen kolla hockey!

Sen vill jag passa på att påminna om årets kamp! Anti-jante och dåliga ursäkter-kampen! Vi måste våga skryta! Vi måste våga vara ärliga mot oss själva och vi måste våga fråga om hjälp!

WOW vilka kurvor!!!

När man har digitalvåg så stirrar man sig blind på gram-skalan!

Attans nu har jag gått upp 5 gram, jippi ner 2 gram, ett halv smörpaket, men opps +4 g KATASTROF!  Så har jag hållit på. Fjanteri om jag får säga det själv.

Kroppen förändras dag för dag vecka för vecka, det är mensperiod, ägglossning, vattenansamling, sjukdomar och alla dessa påverkar vikten.

Nu har jag bestämt mig för att införskaffa en gammal hederlig badrumsvåg med skiva som bara visar hel och halvkilo. Allt annat är oviktigt!

Jag har tidigare berättat att jag ska gå ner till en bravikt och jag har inte haft ett hum om vad det är. Jag har ju mått bra hela vägen så det har varit lite kluvet. Nu väger jag 72.2 kg och kroppen börjar kännas okej men nu vet jag att jag vill ner till 68 kg. Varför? Svaret är väl inte hundra klart men en orsak är att jag vill försöka bli av mer den fettdepån som parkerat på höft och mage. Nu kommer kanske någon säga ”det tränar man bort, och det kan man inte banta bort och det var väl fåfängt”. Så kanske det är men det är mitt beslut och just nu känns jag mig nöjd. Det innebär att jag har ett fast mål på 4,2 kg just nu.

Och på tal om komma och gram så har jag på kul bestämt mig att väga mig varje dag i en månad just för att se hur min kropp fungerar. Det blir ju nästan fjantigt så ojämnt det är. 8 gram från en dag till en annan?!

 

-0,9 kg på 12 dagar känns bra! Det går i alldeles lagom fart och jag ser att trenden går neråt.

Jag blir inte förtvivlad när jag ser kurvan även om den här och där mer liknar mount Everest än en viktkurva för jag tror på mig själv. Om jag hade mått dåligt så hade jag aldrig klivit upp på vågen för det hade inte hjälpt min motivation. Känner man att vågen kanske inte har en bra dag så ge fasiken att umgås med den! Den drar bara ner ditt humör. Vänta ett par dagar tills ni är vänner igen. Vågen måste få lära sig en liten läxa ibland att den inte kan uppföra sig hur som helst!

I helgen ska jag åka skridskor som jag gör en gång var 10.de år ungefär! Räknar med grym värk i baken. Ja, inte av träningsvärk utan av alla smällar när jag drattar på rumpan och på söndag ska det dansas magdans!

Man får prova på helt gratis mellan 12.00-18.00! Häng på! Det är på Dalagatan 64, Stockholm. T-bana Odenplan.

Jag tränar inte för att bli yngre utan för att bli äldre!

I går blev jag ännu ett år äldre och det känns toppen! Jag har ingen som helst åldersnoja eller ångest över att bli äldre. Känner mig till och yngre idag än för ett år sedan och det är underbart när man får höra ”Det kunde jag ALDRIG tro” när man berättar att man är 46 år!

Men jag undrar verkligen om det är så att man inte kan träna allt när man blir äldre. Under årens gång har jag sett olika artiklar tidningar och på nätet om just ”Rätt träning för din ålder”.

Nu har jag inte lusläst dom för i ärlighetens namn var jag 1. inte intresserad av träning och 2. åldersanpassad träning? Låter lite konstigt i mina öron.

Det betyder att om du är 50 år och då OAVSETT hur du är 50 år inte kan träna samma som en 30 åring? Det betyder att om du är 50 år, normalviktig, rör på dig regelbundet och är frisk inte ska träna på samma sätt som en som är 30 år, överviktig, astma och soffliggare? Generalisering har jag för mig är ett ord som passar bra.

Personligen tro jag att det handlar om vad man själv vill, kan, tror på och gillar.

Jag skulle inte träna låt säga balans  för att någon ”expert” i en kvällstidning tycker att vi runt 50-strecket ska träna det när jag hellre står och köttar på ett gym. Jag är till och med så ”barnslig” så när någon säger att jag inte ska, bör eller får så måste jag ju göra tvärt om. Det är lite som det jag bloggade om tidigare, vi svenskar är åldersfixerade. För ett år sedan hade jag knä som en trädockas, fotleder som värkte värre än en hangover och jag missbrukade bricanyl värre än en pundare. Idag är allt det där ett minne blott och ändå är jag ju äldre.  Man kanske kan träna sig yngre.

Jag hoppas att det är fullt i både simhallen och gymmet i morgon av både gamla och unga som har bestämt sig för att genomgå en livsstilsförändring!

Det finns till och med forskning som säger att vi kan träna och minska risken för demens!

Denna vecka blir en intensiv vecka med mycket träning. Jag fick så fina presenter av mina vänner och familjen som jag måste prova. Jag fick en YogaDVD, Rockring, bälte med vattenflaska för mina powerwalks och ankelvikter så denna veckan får soffan klara sig utan mig.

Veckoplanen är klar så nu kör vi!

Jantelagen ska inte komma här och tro att den är nåt!

Vet ni att Jantelagen  är en uppdiktad lag formulerad av Aksel Sandemose i boken En flykting korsar sitt spår (1933). Den finns alltså egentligen inte på riktigt!

Och ändå följer hur många som helst denna lag!

1. Du skall inte tro att du är något.
2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.
6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
7. Du skall inte tro att du duger till något.
8. Du skall inte skratta åt oss.
9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

När jag var överviktig skydde jag kameran som pesten och om jag tog någon egobild så tog jag 128 st och hoppades på att en blev bra som man kunde lägga upp på Facebook men den fick ju inte sticka ut för mycket.
Det kunde ju vara någon där ute som störde sig på min egobild och  kopplade i reptilhjärnan och talade om att här i Sverige följer vi minsann Jantelagen.

Jag måste nog börja släktforska för jag är otroligt tveksam om vår familj är svensk. Jag känner mig mer besläktad i tanke och sätt med Sydeuropéer än med Jante-Svenskar.

Missförstå mig rätt. Jag älskar landet Lagom och jag är otroligt stolt över att vara svensk. Jag är väl undantaget som bekräftar regeln om bilden av svenskar och Sverige.

Åter till bilder. I går la jag upp ett par bilder på bloggen och på min Facebooksida på min framgång -30,3 kilo. Den kärlek och det gillandet jag fick finns inte ens ord för och jag vill verkligen tacka er alla! Där fanns inte en enda reptilhjärna utan bara stöd och kärlek och det är stort! Tillsammans krossar vi Jantelagen.

Men det här med att lägga upp bilder är ju lite läskigt. ”Jaha, titta nu håller hon på igen och lägger upp en massa egobilder. Tror hon att hon är snygg eller. Jag tänker då inte gilla bilden och föda hennes övergödda ego”. Som jag skrev så var ni många som överbevisade mig i går att långt ifrån alla är Jantar men det är ändå läskigt. Har man som jag varit överviktig största delen av livet så räds man sin egen självbild.

Nyår ska vi fira hemma hos vänner och vi tänker gå all in och köra gala. PS! Jante står inte på gästlistan!
Klänningen beställde jag innan min PT-kamp.

I går provade jag den och en annan klänning som jag inte kunde låta bli att köpa och nu har jag ett jätteproblem!
Vilken ska jag ha?! Har hittat en till urläcker klänning. (Barnen är JÄTTENÖJDA med att äta knäckebröd, gröt och dricka vatten. Mamma måste ju ha kläder!)

 

Kanske finns flera fester man kan gå på!

Bästa hälsningar Lottalia La Lindeholmo

Minus 30,3 kg!

Den 17 januari 2012 ställde jag mig på vågen och blev rädd, förskräckt och förbannad  när jag såg att den visade 104 kg prick!

Idag, exakt 11 månader senare har jag gått ner 30,3 kilo.

Men först resultatet efter PT-kampen!

vägningen 18/11-2012	Vägning 17/12-2012
Vikt: 77,8 kg	Vikt: 73,7 kg
Överarm: 35 cm	Överarm: 33 cm
Byst: 102 cm	Byst: 97 cm
Midja: 90 cm	Midja: 83 cm
Mage: 104 cm	Mage: 100 cm
Rumpa: 103 cm	Rumpa: 99 cm
Lår: 60 cm	Lår: 58 cm

Summa summarum: -4,1 kg och -24 cm på 28 dagar och -,30,3 kg på 335 dagar!
I 28 dagar har jag haft full kontroll på mitt energi och protein intag, inte druckit alkohol, inte  ätit godis eller snacks och som sagt tränat varje dag. Jag har mått otroligt bra hela tiden och jag har haft kul!

Jag har tagit före och efterbilder från PT-kampen men jag hittar inte bilderna från före. Jag är en sån där ordentlig person som lägger saker på så otroligt bra ställe så inte ens jag själv hittar dom sen!  :lol:

Julafton 2011 och idag 17/12-2012

Jag och min man 2/12-2011 och jag och min kollega Daniel 13/12-2012

8,5 km promenad 18/1-2012 och den 16/12-2012.

Ska nog fira med ett litet glas vin idag i min One-piece i min soffa!

Dag 28- Mål är drömmar med deadlines! – 0 dagar kvar

Om man vill att veckorna ska gå fort så kan man roa sig med att träna varje dag i 28 dagar!

Nu har jag tränat varje dag mellan 1-2 timmar simmat, cyklat, powerwalkat, tränat på gym och boxat ett pass. I dag blev det ett monsterpass på 2 timmar på gymmet där jag och kroppen var helt överens om att ge allt!

En enda gång under dessa fyra veckor har min kropp undrat vad i helvete jag håller på med och då var jag lite snäll och tog ett lågintensivt konditionspass den dagen annars har tempot varit högt. Flera gånger har jag dubblat och tränat både innan och efter jobbet och jag mår skitbra rent ut sagt!

En sak som förvånade mig är att jag haft tiden! Tiden är annars ett ständigt återkommande problem men min familj ska ha all kred för att dom har ställt upp och skött all markservice hemma.

Vad har då hänt med kroppen på 28 dagar?
Mätning och vägning kommer jag göra i morgon bitti och blogga om då men jag kan avslöja så mycket att jag har minskat en hel byxstorlek!
Dessutom ska jag prova min nyårsklänning!

I morgon är första vilodagen på 28 dagar. Jag ska bara ligga i soffan, pilla mig i naveln och ……HJÄLP! Vad gör man när man inte ska göra något? Får nog lämna både gymkort och simkort i kassaskåpet.

Nu är jag slut i både kropp och knopp så nu stänger jag dag 28, jag stänger min PT-kamp och jag stänger bloggen för i kväll!
Tänker göra ett kärt återbesök hos min soffa resten av dagen!

I morgon är en ny dag med nya drömmar och nya mål!

Till er alla, ett stort TACK för ert stöd, er styrka och kärlek!

Dag 27- Då vs. Nu! -1 dagar kvar

För snart ett år valde jag att vika av från vägen in på en ny okänd väg som inte ens fanns utmärkt på kartan.

Det är en livslång avstickare och jag måste säga att denna vägen är mycket roligare än den andra var! Jag orkar så mycket mer. Jag räds inga utmaningar och idag är det väl snarare jag som levererar utmaningarna.

Jag och min man brukar hitta på lite olika äventyr som att i full snöstorm promenad till våra vänner som bor 8,5 km från oss. Rent galet och kanske till och med dåraktigt men vi har förbaskat kul på våra äventyr och om man inte provar så får man aldrig veta om man kan det eller inte! Idag ska vi gå just denna promenaden.

Vi gjorde samma promenad den 28/1 i år. Även då var det snö och en otrolig utmaning då det faktiskt var vår första promenad. Dessutom vägde jag någonstans mellan 101-104 kg och det var otroligt tungt att bära på! Bilden är från den promenaden.

Idag kommer stegen vara lättare även om vädret är tyngre. -29 kilo står det på vågen just nu and still counting!

Många säger ”men nu ska du väl inte gå ner mer”. Jag har skrivit det förr. JO! jag ska gå ner till JAG har nått MIN bravikt inte till vad någon annan tycker.
Vi kanske ska sluta prata om vikt och prata om fett istället för jag har faktiskt en del sånt kvar.
”Jamen det tränar du ju bort” Absolut gör jag det men jag ska fortfarande gå ner i vikt. Det är MITT val!  Jag uppskattat verkligen allt stöd men snälla säg inte till mig att jag inte ska gå ner mer. Jag gör min resa på mitt sätt.

Men över till något HELT annat!

Det står som sagt -29 kilo på vågen och jag är riktigt stolt över mig själv. En sak som är otroligt roligast är att jag idag  har tungt med att 30 kg.
30 kg är vad jag lyfter i marklyft och det gör jag 3 x10 lyft. Det blir totalt 900 kg!
Idag har jag otroligt svårt att förstå att jag har gått och burit på dessa kilo. Inte undra på att jag hade konstant värk i knän och fotleder. Idag känner jag ingenting!

Vägen har varit lång och i början var den inte bara krokig utan full av fartgupp men nu hittar jag utan både karta och kompass!

Stänger nu dagen 27 och snörar på mig kängorna för en galen promenad!

Dag 15- Nu är det officiellt! -13 dagar kvar

Jag är normalviktig!

Som ni vet varierar kilona på vågen från en timma till en annan. Det räcker till exempel bara att titta på en bulle så går man upp 1 kg och om man sen stoppar den i munnen så vips har man ett kilo till på höften.

Sen har vi perioden när man har mens, ägglossning. Då är man oxå lite extra svullen och vågen visar men än man egentligen väger. Sen har vi allt vatten, dåliga magar, förstoppning och alla andra övriga dagar när man väger mer än man brukar. Frågan är: NÄR väger man normalt egentligen? En kvinna verkar oftare väga mer än normalt på grund av alla ovanstående orsaker.

Därför valde jag att ställa mig på vågen i går kväll. Ingen naken morgonvikt här inte utan en vikt efter en helg och på kvällen då jäklar borde vågen smälla till och den vikten ska jag nu ha som riktmärke.

Vågen visade på 76.9 kg! Jag har en BMI på 24.8!

Jag har tidigare förklarat att för mig handlar det inte om en normalvikt utan för mig handlar det om att hitta min bravikt. Som det är just nu så trivs jag bra MEN jag har ett par kilo kvar just för att slippa det lite löst här och där men detta tränar jag bort och jag gör det i ett långsamt tempo. Jag har ingen tid att passa!

Om jag ska hålla mig inom min BMI gräns så ska jag väga mellan 57-77 kilo. För mig är 57 kilo en otänkbar vikt men jag kan inte heller nu säga exakt hur mycket jag vill väga. Jag har ju som sagt ingen deadline eller tidspassning så vi får se. Jag kommer i alla fall aldrig äventyra min hälsa, BANTA eller gå ner en visst vikt typ under 70 bara för att det just ska vara under 70 kg. Om jag går ner till under 70 kg är det för att jag upplever det som min bravikt och inget annat!

Idag skulle jag träna på morgonen men vaknade med lätt halsont och snuva. HJÄLP! Jag får verkligen inte bli sjuk!

Just nu känner jag mig helfrisk och helpigg så jag tar sikte på gymmet i eftermiddag och marklyft. Idag känner jag att det kommer gå kanon.

Dag 15 är officiellt stängd!

Är hon på riktigt???

Det finns en semikändis i detta land som gör allt för att höras och synas så mycket hon kan. Hon bloggar och beter sig som en riktig idiot i mina ögon.

Just nu har hon skrivit ännu ett idiotinlägg som handlar om en reklambild på en otroligt fin, frisk och glad tjej som tränar och har gjort så i 13 år på samma gym. Tjejen är inte smal utan har en lite rundare figur.
Semikändisen tycker det är för jävligt att man har en sån bild i en reklamkampanj för ett gym och tycker vi ska bojkotta gymmet.
Jag bojkottar bloggerskan! Usch så arg jag blir!

Att folk beter sig på detta sätt! Det är fan inte okej! Men tyvärr är vi inte så snälla emot varann.

Läste ett inlägg på facebook här om dagen där det stod så här:
Finns det något värre än tystnaden ?
Hade en kund en gång i tiden. Hon gick ner 20 kg och hon var inte lång, det SYNTES. Ändå fanns det några ”väninnor” som aldrig kommenterade hennes förändring. Inte ett ljud. Som ingenting hade hänt.
Det var helt plötsligt svart på vitt vem är vem. 
SÅ tråkigt när det blir så här, vad ska man med kompisarna till? Vad ska man med familjen till som inte vill stödja en?

Jag har själv bemöts på bästa sätt under min resa! Av er, min familj, mina vänner och jag är otroligt tacksam för allt stöd som gör mig stark! Jag vill krama om er alla!

Till tjejen som gick ner 20 kilo, om du någon gång halkar in här så ska du veta att jag tycker du blivit supersnygg! 

Nu tänker jag byta ämne helt! Idag ska vi prata om hästar och inte vilka hästar som helst, utan flodhästar…;) Eller avsaknad av en i bassängen idag!

I går packade jag simväskan, dödligt övertygad om att jag skulle simma. Ställde klockan på 05:50 då jag bara drar på mig kläderna, borstar tänderna och hoppar upp på cykeln. Hallen öppnar 06:30.

Vad händer? Jo jag försover mig! Hör inte klockan och vaknar 06:15 och där och då tog jag ett beslut jag faktiskt ångrat hela dagen. Jag låg kvar i sängen och sket i träningen. Jag behöver verkligen en Paolo Roberto som står och skriker igång mig.

Tyvärr blir det ingen träning i kväll heller då jag ska på möte och i morgon bitti tvättstuga, jobb och sen fotboll och sen är det fredag och jag kommer just på när jag sitter och skriver denna evighetslånga mening att jag visst kan träna i morgon bitti under tiden jag tvättar för maskinerna tar ca 40 minuter och då hinner jag gå sen har jag luncherna som är på 60 minuter jag kan träna på för det är bara 1000 m till gymmet från jobbet sen kan jag träna efter mötet i kväll och jag vet verkligen inte hur jag ska sluta den här meningen på ett bra sätt för jag har ju insett under tiden att jag skriver att jag får anstränga mig liiite mer istället för att skylla på allt och alla andra. PHU!

Tänk om man bara var så där himla käck och perfekt och gjorde precis allt rätt! Fy fan va trist denna bloggen skulle vara då!

Chipp och Hajk!

I’m in the Zzzone!!!

Jag är en av dom! En av dom där som – oavsett väder, mörker eller kyla är ute i spåret och motionerar. Jag är en av dom! Jag är inte  outsidern längre utan jag är en i gänget! Jag är så sjukt glad så jag vill klubba med dom! Ni vet, bilda klubb, hänga i grupper på fejjan, tjena tjena när man passerar varann i spåret, vet när vem var och varför är ute och bara mår så jävla bra!

Fast, det första jag ska göra när vi klubbar är att prata om kläderna. För lite utanför kände jag mig när jag kommer i ett par urtvättade mysbrallor och 3 gamla tröjor i lager. Men det funkar  ju. Jag får motion som alla andra, jag förbränner som alla andra, jag gör underverk för min kropp som alla andra oavsett spandexbralla eller mysbralla. Så det ska jag ta upp innan vi blir bästisar.

Just nu är jag i Zzzonen!  (sätt i hop tänderna, uttala z långt, med tyngd och engelsk uttal!) Att kliva upp 05:45 och cykla till simhallen är inga problem. I dag blev det dessutom en powerwalk på 5,4 km direkt efter jobbet och just nu sitter jag och överväger en PW 06:00 på en timma eller simhallen 06.30. Kanske hinner med båda!

Det märkliga är väl ändå att jag vet att jag mår så otroligt bra -nästan euforisk- när jag tränar, äter rätt och sköter om mig själv men ändå så djupdyker man ner i nån form av lat-mat-träsk då  och då. Korkat rent ut sagt!

Tänk om man kunde sälja ”The Zzzone” på burk. Det skulle konkurrera ut var enda bantningskur på marknaden.

På tal om bantningskur, nu har det kommit en ny kur från Frankrike. Forkingdieten. Ät det som fastnar på gaffeln typ. Tänker inte ens kommentera hur jävla korkat det är men när jag ändå håller på så kan jag i alla fall tala om att det är inget för dig som gillar soppa. Och en god kålsoppa eller en härlig tomatsoppa blir du ju så otroligt fet på så passa dig!

Eller så struntar man i att banta och gör som den otroligt kunniga och kompetenta läkaren Stephan Rössner säger ”äta regelbundet, hålla koll på dieten och motionera. Gör man rätt grejer och står ut med det så fungerar det ju.”
Jag vill här poängtera att för mig är banta och diet två olika saker.
”Diet eller kosthållning är en persons samlade kostintag och matvanor. Bantning betyder att hålla sig till en tillfällig och systematiskt förändrad diet i försök att minska i vikt” Källa: wikipedia

Var det nu så viktigt vad det heter? Ja, för mig är det det. Varje bantningskur har resulterat i -kronor på kontot och +kilo på vågen så nu håller jag dieten och så här långt har det gått strålande!

Nähä, det här går inte! Klockan är 21:50 och jag ska upp och träna tidigt så God natt alla läsare! Har du lust får du hoppa in i min Zzzone! Det finns plats för alla där!

I dag pratade jag med Sirpa-Lisa!

Som vanlig var det kö till simhallen i morse. Kön består till 75% av Sirpa-Lisa och hennes pensionärsgäng. 25% är elitsimmarna som inte duschar innan dom kliver in i bassängen och som abonnerar två banor av total 8. De övriga 5% är jag och ett par nybörjare (Stackars dom!).  Jag har alltid stått lite åt sidan av den kön. Man vill ju inte stöta sig med någon. Jag lärde mig tidigt att alla har sina platser i kön, alla har sina skåp i omklädningsrummet och alla har sina duschar! Om man råkar störa ordningen så är man rökt! Då kan man lika väl hoppa från kanten. Det är kört. Dom kommer frysa ut dig tills du står ute i en snödriva utelåst mitt i vintern.

Förr var Sirpa-Lisa och panschisarna  mitt största irritationsmoment. Inte för att dom simmar långsamt, utan för att dom helt plötsligt, mitt i simlängden stannar och börjar prata med varann! Och dom pratar gärna om oss andra simmare. Hur mycket vi skvätter, plaskar, tar plats, parfym, duschar eller duschar inte innan dusch och så vidare.
I dag är dom en del av bassängen precis som vilket fartgupp som helst i vägbanan.  Dom har ju lika stor rätt att vara där som jag har, så i stället för att bli irriterad ler jag lite försiktigt och kör en omsimning. Det funkar det med.

Idag när jag varvade Sirpa-Lisa för 9.de gången råkade jag skvätta vatten på henne. VE OCH FASA! Jag visste att om jag inte snabb sa något så var det kört! Jag kände hur svetten börja tränga fram men det var bara att ta tjuren vid hornen.

Jag tittade på henne och sa ”Förlåt mig!”. Sirpa-Lisa tittade på mig och sa ”Ingen fara, det är så lätt hänt så!” och så log hon!

Ni som har läst om Sirpa-Lisa tidigare i bloggen ni förstår hur stort detta var! Isen var bruten, jag kommer inte hamna i snödrivan och nästa gång vi ses i duschen så kanske det kommer ett ”god morgon”…eller är det att gå för fort fram? Jag vill ju inte förstöra den sköra relationen. God morgonen kanske är bättre att leverera i kön?

Hur som så var det så otroligt upplyftande så jag ska göra om det i morgon igen!
Ja, inte skvätta ner Sirpa-Lisa alltså utan gå och simma. För simning har alla fördelar!

• Allsidigheten.
• Du använder kroppens alla stora muskelgrupper.
• Tyngdlösheten = Minimal belastning på leder och ligament. (Under ytan väger vi bara tio procent av vår normala kroppsvikt)
• Minimal/obefintlig skaderisk. (Om man inte råkar göra sig ovän med någon i bassängen vill säga)
• Hjärtat trimmas. Pulsen blir ca 10–15 slag lägre i vatten än på land. Hjärtats slagvolym, och syreupptagningen, ökar eftersom mer blod pumpas ut per slag.
• Ökad fettförbränning. När stora muskelgrupper aktiveras under lång tid, och ofta, bränns också mer fett.
• Slimmar kroppen.

Om man sen vill öka på träningen lite kan man använda redskap som simfenor, bensparksplatta och handpaddlar som finns att låna i dom flesta hallarna. Eller så tar du Sirpa-Lisas dusch.

Ses i bassängen i morgon bitti!

Mmm…Medium!

Ibland är man verkligen logisk!

Som när man handlar kläder och skor på rea. OJ vad man sparar pengar! Jag menar, man måste ju verkligen ha dom där svarta stövlarna för man har ju inte just den modellen utan bara 5 andra par svarta stövlar. Och att man sen handlar dom för halva priset är ju en sån vinst att det finns inte. Och om man dessutom sen till det råka hitta en snygg jeanskjol, strumpbyxor och en läcker tröja som passar till men inte på rea så har du ÄNDÅ gjort en vinst för det passar ju ihop med stövlarna som du sparade pengar på!

Sen kommer man hem och visar upp sitt fynd. Det första man gör när man tar fram kläder och skor det är att tala om att det var ju på rea. Sen drar man gärna av en liten slant på priset, dessutom lägger man hälften av kläderna längst in i garderoben för att ta fram vid senare tillfälle då man säger ”den här gamla trasan, den köpte jag för läääänge sen”. Att sen min man VET att jag gör så och jag VET att han VET gör ju hela denna procedur ännu mera logisk och kostnadseffektiv.

Och här kommer då ännu lite mer logik! Jag hittade en kjol i går och tar med mig både storlek 40 och 42 in i provrummet. 40 funkar om än kanske 2 kilo för liten men det är ju snart åtgärdat. Går till kassan, betalar – glad i hågen för att det är ju storlek 40 och den är sjukt snygg, men på vägen ut hittar jag samma modell men i svart jeanstyg och det var ju den jag ville ha! Tar storlek 40, springer till kassan och byter och ska hem och visa… DÅ ÄR DEN FÖR LITEN!!!

Allvarligt!  Samma modell, bara annat tyg och storlek 40 passar i ena men ser ut som hej kom och hjälp mig i andra. Vad gör jag då?? Jo jag vägrar köpa den! Det blir retur direkt och jag tänker INTE ta storlek 42! Näpp, icke sa nicke, Punkt!

Logiskt så in åt bängen eller hur?
Men jag vill inte ha 42 längre! Jag har ju 40 (31 i tum som faktiskt är 40/42 i jeans men det är 40/42 och inte bara 42!) i byxor och medium i tights. Tjurig, ja det är jag men jag har gått ner 25 kg och jag vill njuta av det genom att gå i affärer och titta på normalstora kläder.

Fast vad är normalt? I vissa kläder får jag inte ens in underarmarna i en tröja storlek L och i vissa modeller drunknar man i storlek M. Sen har vi europeiska, franska, Amerikanska storlekar och vi har storlekar för jeans och en egen tabell för kavajer och för klänningar sen finns det BH storlek och mått och …suck!

Den svarta sopsäcken finns bara i one size!

Jag låg i provrummet!

Dagens tjejmode: TAJT! Var och varannan tjej går med jeans som ser ut som om dom är målade på kroppen och ett par söta stövletter. Till det har dom en oversized halsduk, en liten kort jacka med skärp i midjan och en handväska hängande i armvecket.
Killarna köper fortfarande 4 nummer för stora byxor så dom åker ner under rumpan och dom går som om dom har konstant diarré.

Men på tal om tajt, nu vet ju både du och jag att dagens jeans innehåller en del stretch! FUSK!!!

Vi vet vad som är äkta eller hur. Jag tänker på  70-talet då man låg på rygg i provrummet och med våld försökte få på sig jeans som inte har en tråd stretch i sig och oftast fick expediten assistera med en tång för att lyckas dra upp gylften. När man sen lyckade ta sig upp stående (HUR gjorde vi det?? Minns inte för det var så tajt så det till och med blev syrebrist i hjärnan!) . Det fanns gånger när byxorna var så tajta så man fick sy på dom. Våra byxor var så tajta så vi var tvungna att blöta ner dom innan vi kunde dra på dom!

Det var äkta vara det! Hur man gjorde när man skulle sitta ner?? Vad är det för fråga?? Sitta?? Dom där jeansen var inte gjorda för att sitta i och nej vi drack inte. Tänker er toaköerna. Vill vill ligga på toalettgolvet på krogen? Nä det här var the real shit!

Hur tänkte vi där? Nä just fasiken, syrebrist i hjärnan! Ärligt så tänkte vi inte och tack och lov var det även mode med ett par äkta Levis 501.

Och DET mina vänner är faktiskt varit ett av mina mål!
Nej nej! Inte ligga i provrummet! Herregud jag är glad om jag kommer ner på golvet över huvudtaget idag.
Mitt mål är att när jag har hittat min bra-vikt, då ska jag köpa mig ett par Levis 501!

Och jag börjar se målet! Jag har idag storlek 31/34 i jeans. Sist jag handlade jeans i tumstorlek fanns inte ens internet! På ”Big is beautiful” avdelningarna finns bara storlekarna ”stort” ”större” ”skitstort” ”Allvarligt? Sopsäckar finns bland husgeråd”

Det roliga är att när jag tänker på mina 501.an så blir jag mer motiverad att äta rätt.
Idag öppnade jag en påse ostbågar som blev över från ett event på jobbet. Min kärlek för ostbågar har jag nämnt ett par gånger men om jag säger så här, ta EN ostbåge från mig och du ser inte morgondagens ljus. I alla fall, jag öppnade påsen, åt ca 10 stycken lämnade kvar resten. När jag berättade detta för min man började han irra runt efter blodtrycksmätaren för han var övertygad om att jag drabbats av en propp! Men svaret är enkelt: 501!

Men attans var ärtig man var i superslimtajtastretchfria jeans. Man kanske skulle…

Förstoppning!

Hur jag än pressar så går det bara inte! Jag kan inte komma på någon fyndig bloggrubrik idag!

Dessutom känns det som om jag bara upprepar mig i inläggen -”Å vad roooooligt allting är-arslet har fastnat i soffan-himlars vad det går bra nu-spik i foten-guuud vad jag kan!”

Kan det vara så att jag har hittat rätt spår nu efter att ha kört fel halva livet, (nä jag har fortfarande inget körkort!) och då finns det egentligen inte så mycket mer att skriva om än just ”Å vad roooooligt allting är-arslet har fastnat i soffan-himlars vad det går bra nu-kan nån dra ut spikjäveln ur foten-guuud vad jag kan!”

Om ni läsare har några som helst tankar eller idéer eller tips eller råd att komma med (läs:HJÄLP!) så mottages detta tacksamt.

Nu till nått helt annat!
Har ni facebook? Det har ju jag. (säg var jag inte finns inom social media ) I början delade man med sig av var och vart enda nageltrång ,bilder på glada barn till att dela offentliga bråk med vänner. Idag är vi lite mer nyanserade.
Tonen är lite lättsammare, vi skriver nästan bara om positiva saker som semester, hur bra man har det, sol  eller så skriver man om hur sjukt dåligt man har det med ironi. Vad som är ironi eller inte får man själv klura ut men det är endast 17% av den svenska befolkningen som vet vad ironi är så ni kan ju tänka er själva…

I alla fall så läggs det upp bilder på fet mat, bullbak, tårtor, chips och vin och gärna med en check kommentar om att ”Vik hädan LCHF här kommer FFF-freaking-fat-friday eller HCMF-High carb-more-fat.

Nu är min fråga, gör man det för att man skiter i hälsan och anser att det är helt ok att missköta sig? man försöker vara ironisk? man orkar inte med alla hälsoprofeter eller dom som lyckas? eller är det bara för att man egentligen innerst inne har gett upp och försöker skämta bort det?

Om man inte anser att övervikt är ett problem så helt okej!
Om man försöker vara ironisk så kanske man ska tänka på dom 83% som inte fattar ironi.
Känner man däremot hopplösheten – målet är för stort jag kommer inte klara det – så hjälper det dig inte att försöker skämta bort det. Jag tror verkligen inte att man mår bättre av det även om humor, skämt och skratt är en bra medicin för mycket!

Jag har alltid varit klassens clown vilket har gjort att det varit lätt att skratta åt sig själv och skämtat om övervikt men jag kan idag ärligt säga att jag mådde skit just dom gångerna det hände.

Skratta med mig inte åt mig brukar man säga men det är inte lätt att veta när ”offret” själv skrattar.

Herregud vad vi är komplicerade varelser egentligen. Känner lite som att vi behöver gå i gruppterapi allihopa just nu för nu blev det lite djupt.

Avslutningsvis så måste jag bara fråga. TENNISPASTA?! Allvar?!

Finns det verkligen INGA gränser för vad dom försöker lura på oss konsumenter???
VARFÖR gör man pasta i form av tennisrack? Är det för att vi ska leka med maten -som vi har lärt barn i alla tider att man inte ska göra- och ge fan i att äta eller för att marknadschefen på producenten kanske heter John McEnroe?

Känner verkligen att jag bara MÅSTE hem och koka pasta, ärtor och servera det på en pestobädd. mums!

Och här avslutas dagens microlax och med detta önskar jag er alla en rolig och smaklig fredag!