Kategoriarkiv: Träning
Byxvarm vodka, ostbågar, dip och chips!
1980 spelade Magnus Härenstam i Verkmästaren i magen och den är fortfarande aktuell!
För ett par år sedan gick jag en vända på viktväktarna, ja ännu en av många men blev sista gången. Jag gick ner ca 10 kg och det var ju bra men jag fick enorma problem med magen och har så haft i många år efter det.
Sedan ca 6-8 månader tillbaka har jag inga problem längre och det känns skitbra rent ut sagt! 
Vad har jag då gjort?
Jo, jag äta så rena produkter jag kan. Det vill säga, inga halvfabrikat utan frukt och grönt, kött, fisk, bönor i sin naturliga form. Jag låter min dessutom min verkmästare bestämma när och vad jag ska äta och det fungerar riktigt bra. 
Står det ansträngning på schemat så tankar jag på med lite mer kolhydrater och efter träning får kroppen lite mer protein. En bra balans och jag har en nöjd personal!
Förresten tittade någon av er på Göteborgsvarvet på TVn i lördags? Jag hade turen att vara på gymmet precis när loppet startade. Jag stod på löparbandet och tänkte lite ”nu jäklar”. Det var ju en bra tanke i alla fall för när dom startade höll jag på att ramla av bandet. Dom springer ju inte. Dom flyger fram! Och dom gör det i 2,1 mil! Vinnaren Jackson sprang 2,1 mil på tiden 63 minuter. Jag kämpar för att springa milen under timman! Ni kanske inte ska satsa några pengar på att jag kommer 1.a över mållinjen på midnattsloppet eller tjejmilen men i mål ska jag och snyggt ska det va!
Springa är ett väldigt bra sätt att få igång magen på! Till och med så bra att det är en fördel om man sköter om dom sakerna innan man ska ge sig ut och springa. 
Mitt mål för dagens löprunda: Springa 5 km under 30 minuter!
När tiden stannade
Igår drabbades idrottsvärlden av en chock. AIKs Ivan Turina, 32 år, gift, två barn och ett tredje på väg dog i sömnen. Det finns idag ingen förklaring på varför och kanske kommer vi aldrig få veta orsaken men frågan ”hur kan det drabba en så ung och vältränad idrottsman?” kommer alltid kvarstå.
Detta är tyvärr inte det första oförklarliga dödsfallet och tyvärr inte det sista…
I onsdags kom vi till stugan med storstilade vila-träna-må-bra planer. Tyvärr vaknade jag på onsdagmorgonen med en huvudvärk från helvetet och den gick inte överr förrän i går kväll så det där med att träna gick åt fanders. Jag har i alla fall fått sola för här på Öland skiner solen 24/7 och det är varmt.
Idag var jag huvudvärksfri så jag tog igen all träning jag missat. Morgonjogg 3 km, Rullskridskoråkning, lunch-rockringande och eftermiddags-powerwalk på 9 km. Där i mellan har jag…solat. 
I morgon blir det en morgon-walk innan frukost, rullskridskor och sen ska jag ge mig på hopprepet och sen avslutar vi den dagen med cykling till puben. Kan hända att jag hinner sola en minut eller två.
Stugan är verkligen mitt rekreationscenter, mitt kurhotell och här mår jag bra. Jag har ju en hel träningsanläggning, löparspår, gym och till och med simning utanför dörren. Fast jag hoppar simningen i år då det bara är 5-8 grader i havet. Å andra sidan bränner man en hel del kcal när man simmar då man ska temperera kroppen….hm…. Kanske i alla fall. Vi får se i morgon!
Vem är bossen?
Är det dina ben som inte orkar eller är det ditt huvud som säger att dina ben inte orkar eller är det ditt huvud som inte orkar pusha dina ben att fortsätta?
Idag var jag ute på en löparrunda där tillslut hjärnan sa till benen att ”nu orkar inte ni längre”. 4,8 km på 28 minuter. Resterande 2,7 km fick bli en powerwalk.
Jag är egentligen ingen typisk joggare i grunden så allt det där med intervallträning, tempoväxling och backträning har jag liksom inte gått igenom utan jag springer…och när jag inte orkar mer går jag. Det brukar oftast bli rundor på 5-6 km och det känns bra. Sen händer det självklart att det kommer gånger när jag inte ens får fart på benen hur jag än försöker men då blir det powerwalks i hög fart.
Men vilken del är det som bestämmer sig för hur långt jag orkar springa? Är det samma kroppsdel som bestämmer om jag orkar kliva upp tidigt och träna eller om jag ska ligga kvar för att jag är för trött? Jag VET att jag älskar att träna på morgonen, jag älskar känslan när man väl är igång och allt efteråt och jag mår så grymt bra resten av dagen så varför är det då så otroligt svårt ibland att motivera sig? Vad är det som gör att man bara orkar springa en viss sträcka och att man måste kämpa med sig själv för att kliva upp på morgonen?
Vad det än är så ska jag besegra den kroppsdelen i morgon bitti för då ska jag upp och simma!
Ibland har man otur i tänket!
och då gäller det att tänka om och sen tänka rätt.
Denna vecka har jag antingen haft otur, låtit latmasken tillfälligt flyttat in eller så har jag bara varit trött. Vad det än är som är orsak så har jag missat en massa härliga träningstillfällen. Jag har dessutom skyllt på allt och inget.
Men nu är det skärpning de lux som gäller både vad det gäller sovtider, datatider, träningstider och mattider. Kan det bero på att jag försökt släppa lite på kontrollen som gör att jag tappat fokus? Inte har jag gjort mat- eller träningsschema heller och mellanmålen kommer jag på att jag missat när det är alldeles försent och jag är vrålsugen på socker.
Det är bara att inse, jag är grym på att vara överviktig, jag är superduktig på att gå ner i vikt men jag suger på att leva som normalviktig.
Har ni tänkt på att det skrivits spaltmetrar med böcker i ämnet hur man går ner i vikt men jag hittar inte en enda bok som beskriver hur man lever som bra-viktig. Samma sak om man tittar i tidningshyllorna. Löpsedlar som ”Så rasade hon i vikt. Läs Lottas berättelse om hur hon gick ner 35 kilo” är vanligare och lockar fler läsare än ”Så behåller du din normala vikt”.
Kanske dags att skriva en bok i ämnet? Om jag ska stå som författare är det dags att jag börjar plugga på rejält! En sak jag lärt mig under min viktresa är att ju mer jag pluggar i ämnet ”minska i vikt” desto bättre har det gått för mig men jag har missat lektionen ”så lever du som bra-viktig”.
Det är dags att återgå till ordning och struktur och utmana mig själv. Schema, planering och studier är det som jag går igång och och det verkar vara det enda som funkar för mig. Även om jag en dag vill kunna släppa kontrollen så är det bara att inse, det är inte dags ännu.
På tal om bok så har Jenny som har gått från 2XL till bra-viktig skrivit en bok om sin resa! Tack för boken Jenny. Du är verkligen en inspiratör!
Så ska jag vänta till måndag och köra en nystart eller ska jag dra igång direkt idag? En sak jag har lärt mig är att måndags-, nyårslöfte-, Beach-2013- och Efter-semester dieter oftast misslyckas. Man är så taggad och laddad, ”nu jävlar” energin finns där och man går all-in. På fredagen är man lätt utpumpad efter att ha svultit i 4,5 dagar och man tänker ”jag som har varit så duktig är värd…” tankar. Nästa måndag säger man ”Nä NU jävlar” och så hoppar man in i ekorrehjulet igen.
Jag kör alltså igång direkt. För att klara min egna utmaning ska ska jag träna 3,5 timmar denna helgen så det är bara att köra igång direkt!
Eller om 30 minuter för då är det exakt 2 timmar sedan jag åt min frukost och det är så här strukturerad jag måste vara på minuten. Nu har jag 29 minuter på mig att göra ett träningsschema för helgen och nästkommande vecka och efter det blir det 60 minuter powerwalk, 45 minuter på gymmet och sen en tur i bassängen. Nu är det dags att göra om och göra rätt FÖR MIG och det är så här JAG gör det!
Där hittade jag 25 minuter!
Så var utmaningen igång! Tanken är alltså att hitta 7 timmar på en vecka för träning.
Jag tog 25 minuter i morse innan jobbet och simmade 1100 meter. Att jag glömmer hur härligt det är från gång till gång.
Känns som att dom nya fräscha minnena tar en jäkla tid att jobba in medans dom gamla sunkiga biter sig fast som om dom vore blodiglar.
På lunchen blir det 35 minuter joggning och där kan jag checka av 60 minuter aktiv träning.
Jag fick frågan varför jag inte räknar in min cykling. Min cykeltur är max 1800-1900 meter till jobbet och 50% av dom meterna är nedförsbacke och dessutom så förändras vår basalmetabolismen. Elitidrottsmän måste tex. ändra, förändra och öka sin träning konstant för att få en effekt. Nu elitcyklar inte jag men det är lite som att kroppen förväntar sig cyklingen och tillgodoräknar inte den på samma sätt som om jag är nybörjare. Jag cyklar ändå dagligen året om.
Man ska självfallet göra det man tror på själv och naturligtvis ska inte promenad eller cykeltur till eller från jobb underskattas och om någon nu tror att jag gör det så sorry, inte min meningen. Jag hade mer än gärna haft lite längre till jobbet än 1800-1900 meter. Kan ju i och för sig ta en omväg. Tåls att tänka på.
7 timmar ska jag i alla fall få ihop på ett eller annat sätt. Har ju som sagt en massa fina redskap hemma…sen är det de där med disciplinen. Jag är så impad av alla som kan jobba hemma. Jag är tveksam om jag har den disciplinen att fixa det och samma sak kan jag märka med träningen hemma. Det blir liksom inte av. HUR gör ni som jobbar hemma eller tränar hemma? Hur lägger ni upp träningen och tiden och hur får ni er själva att byta om för att träna hemma?
Att gå ut och springa, gå eller cykla är inga problem, det är bara det där att göra det hemma som verkar spöka.
Hittade en sida som ger en tips på övningar just när man tränar hemma. http://tranahemma.org/
Tittar man på bilden räcker det med ett halt golv och papptallrikar.
Kan du avvara 7 timmar på 7 dagar?
Det är ju galet vad alla lever upp när solen tittar fram och värmer. Det var väldigt trångt i spåret runt sjöarna i helgen men det är helt okej! Alla ler och sprider glädje bara genom leende. Sen är det fantastiskt att läsa alla underbara statusuppdateringar. Det är allt från att man sitter på verandan och solar hela helgen till att man springer 4 mil på 1 timma eller att man packat picknickväskan och åkt ut med hela familj, släkt och vänner. Men bäst är alla makalösa köttbitar på grillarna! Det och vin!
Så har det sett ut på min Facebook feed i helgen och ja jag fick nästan ångest. Var i alla fall ute på en långlöprunda i lördags. När jag sprungit 6 km kände jag mig fortfarande fräsch i kroppen så det blev ett extravarv runt sjön. Totalt 8.75 km. Känner mig så nöjd. Det är ändå en vecka sedan jag tränat ordentligt men nu är det faktiskt dags igen.
Jag har utmanat gänget i mitt Boot Camp. En vecka har 168 timmar. Om vi jobbar 40 och sover 40 så har vi kvar 86 timmar. Nog borde man kunna avvara 7 av dessa timmar till träning? Hade jag tänkt tanken i förra veckan så hade jag sagt att det går inte. Jag vaknade, cyklade till jobbet, jobbade, cyklade till möte, åt, möte, cyklade hem och är var hemma först 21:30 nästan varje dag. Jag kan inte ens förstå att jag under dessa 168 timmar skulle få in 7 timmars träning. Det blev totalt 1 timma. 
Ogillar det skarpt så därför utmanar jag gänget och jag.
Tanken är att man får förvalta timmarna precis hur man vill men på ett eller annat sätt ska 7 timmar, 420 minuter vara en aktiv träning. Går det eller är det för mycket? Är 7 timmar på en vecka för mycket träning för en ”normal” person? Personligen tror jag inte det. Jag tror att det är alldeles perfekt!
Sitter och gör mitt egna schema och jag hittar tid över lite överallt. Lunchen hinner man ju massor på och innan jobbet har jag hittat ett par timmar.
Aktiv träning är allt från plankan till styrketräning och allt där i mellan. Huvudsaken är att man väljer att göra en fysisk ansträngning. Jag cyklar varje dag till och från jobbet. Det är en passiv träning. Det är något jag gör för att ta mig till och från jobbet på ett snabbt och smidigt sätt. Inte för att pressa mig till det yttersta.
I fredags fick jag hem mitt träningsgummiband så nu har jag det, rockring, hopprep, inlines, rullskridskor, pilatesboll, Kinnect-träningsprogram och hemma yoga träning. Nog borde jag få ihop minst 7 timmar?
Har du tips och idéer på aktiv träning som man kan göra utan att gå till en träningsanläggning?
Har du inget bättre för dig så får du gärna hänga med på utmaningen! 7 timmars träning på 7 dagar! Nu kör vi!
Efter en shitty day!
I går var en dag jag sent kommer glömma men vill lägga bakom mig fort som attan.
Sorg, ilska, hjälplöshet och hopplöshet tillstånden avlöste varann.
När jag kom hem bytte jag om till löparkläder och drog ut. Vilken underbar löparrunda det blev.
Det var jag, mina andetag och mina steg emot asfalten. Jag kände mig nästa lite så där frälst när jag sprang. Så där som lite upplyft i mig själv heller hur jag ska förklara. Hur som så var det en grym löpning och efteråt kände jag mig lugn och tankarna spretade inte åt alla håll som innan.
Träning är bra och som nyfrälst löpare så är jag övertygad om att det är guld värt! Inte bara för kropp utan även för knopp och för den mentala hälsan. Jag känner direkt när jag har tränat ett lugn och en inre ro än tidigare. Nu låter jag så där flummig och kristen igen men ni förstår säkert vad jag vill säga. Man blir helt enkelt lycklig av träning och ju mer jag utmanar mig själv desto roligare är det.
Jag trodde aldrig i mitt liv att jag skulle börja springa igen när mina knän i princip var utdömda för 2 år sedan men här är jag – löpare Lotta . Jag gillar den titeln.
Jag märker även mer och mer att fler och fler är ute och springer, pratar om det och bloggar om olika skor, rundor och appar. Löpningen är åter en ”trendig” sport men denna gången hoppas jag för egen del att den är här för att stanna.
Midnattsloppet och Tjejmilen 2013 här kommer jag! Hmmm… finns ett par lopp till som är av intresse… man kanske skulle…
Vardag VS. Helg
Läste ett så otroligt bra citat i går:
“Instead of wondering when your next vacation is, maybe you should set up a life you don’t need to escape from.”
Var enda fredag så läser man på bland annat Facebook ”Äntligen fredag”. Visst är helger och semester och ledighet underbara men jag älskar vardagar speciellt när det är ordning, struktur och det är lättare att planera i och med att man kliver upp i tid. Men nu har mina vardagar varit väldigt stökiga med påskledigt, sjuk och semester. Kommande vecka fortsätter oredan för då ska jag på kryssning. När ska jag då hinna träna?
Jag har gjort ett träningsschema där jag sätter upp veckans träningspass. Då vet jag men även min familj när jag tränar och när dom får hjälpa till med maten. Fungerar perfekt! Enda stöket är som sagt när vardagen ruckas. På torsdag ska jag på kryssning med ett helt gäng tjejer. MEN, det finns löparspår uppe på däck så man kanske ska vara lite wild and crazy och springa ett par varv bara för att så att man har gjort det.
Annars är det så otroligt lätt att hoppa över den där träningen. Skrattade idag när jag läste FitFias blogg om hur lätt det är att det inte blir någon träning.
Själv är det ett bra tag sedan jag var där men jag känner så väl igen mitt tidigare beteende.
Fyll nu vardagen med sånt du gillar så slipper du längta till helgen så mycket! Välkommen fantastiska måndag!
Det tog bara tvärstopp!
Idag har varit en lite galen dag efter dagens artikel i Aftonbladet.
Jag vill bara poängtera att jag har inte satt en enda rubrik, bestämt storlek på bilder eller något annat utan det enda jag kunnat påverka är innehållet i artikeln.
Är inte superglad över rubriken ”så lätt” för det har det verkligen inte varit men vad hade jag förväntat mig egentligen? Jag har jobbat för det i över ett år nu och jag fortsätter jobba varje dag på min livsstilsförändring men jag kan hoppas att någon tänker och känner det jag vill att dom ska tänka: ”kunde hon så kan jag!” Det viktiga är att budskapet går fram, det är bara synd att tidningarna inte tänker som vi gör. Hälsa och välbefinnande framför lösnummerförsäljning. PS! Det är jag i gul klänning.
Nåja, man kanske inte förändrar världen men förhoppningsvis väcker man en eller två och det är gott som något!
Hela dagen idag har jag varit så där sjukt sugen på att springa. Ni vet så där när det bara spritter i benen (tänk er hur kossorna ser ut på koutsläppet!) precis så såg jag ut eller kände jag mig idag.
Cyklade hem galet fort efter jobbet och slängde på mig löparkläderna, på med klockan, runkeeper, Spotify och iväääääg! Jo hej! Nån jävel hade placerat en VÄGG framför mig! Jag lyckades springa 1,5 km, efter det gick och sprang jag ett par 100 meter om vart annat för att sen inse att det går bara inte så jag stannade av och gick. Det värkte i benhinnor, jag frös om fötterna och så fick jag ont i superior extensor retinaculum. Nu var jag inte ens halvvägs men jag kände verkligen inte för att vända hem direkt så jag fortsatte i lugnare mak och försökte samtidigt analyser vad som hände?!
Det lustiga är att idag fick jag ett mail från Runners world som jag precis börjat prenumerera på och där finns en artikel som heter: Våga vägra väggen – så här gör du!
Så när jag gick där tänkte jag tillbaka på vad jag hade läst och då kom jag på det, jag hade inte ätit mitt mellanmål 3. Jag var helt slut på energi. Försökte ta ett par springsteg igen för att få det bekräftat och så var det, det fanns inte en gnista hur mycket jag än försökte. Soppatorsk, energibrist, tomt och öde i depån.
Väl hemma tankade jag med en proteindrink och dagens middag som bestod av kokt torsk med äggsås och blomkålsmos.
Lärdom av detta? Jag är mer lik en bil än jag förstått. Utan bensin stannar motorn! Men om jag nu ska vara lik en bil får det gärna vara en sexy Lamborghini eller hot Ferrari.
I morgon blir det ett benpass från Helvetet…eller från närmare bestämt Karlstad för där bor Malin vars man är PT. Det är hans kärleksfulla pass till sin fru jag ska testa. Jag älskar ju kärlek och han måste vara jätte jättekär.
*Knäböj med fri stång 4set x 6reps a`70kg -Djupa så långt ner du bara orkar
*Benpress i maskin 4set x 10-12reps a`90-100kg
*Raka marklyft 4set x 6reps a`70kg
* Lårcurl(benspark) 4set x 15- 20reps a`25kg – dessa ska sviiida
Längtar till morgondagens träningspass på ett lite sjukt och perverst sätt.
Kär och galen eller bara galen?
Upplever ni som jag att ibland har folk så otroligt mycket åsikter om det mesta här i tillvaron? Nu säger jag inget om det för jag gillar åsiktsfrihet men jag visste inte att åsiktsfrihet innebar att man ska pådyvla sina åsikter på allt och alla jämt.
Jag har ju då valt att göra en livsstilsförändring. Det är ingen sjukdom eller smitta som kommer att gå över utan mitt liv består numera av bra mat, viktkontroll och träning men jag är ändå samma Lotta, det är bara mat och träning som jag har förändrat!
Det finns de som gärna talat om för mig att jag tränar för mycket eller hur man bör göra, att jag inte får gå ner mer -vissa säger det av ren avundsjuka – vissa som en konstig komplimang, att man måste vila si och så mycket och gud vet allt som är jag personifierat.
Det finns även som som går på rena personangrepp med sina åsikter utan att fråga om jag är intresserad av att höra vad dom har för åsikter om mig och mitt.
Konsekvenserna blir att jag tänker på andras åsikter om MIN träning och MIN mat innan jag bestämmer mig för om jag ska skriva om det.
Nu ska ni inte tro att jag tror att jag är perfekt för det är jag då rakt inte och är det någon som kan ha åsikter så är det jag men jag är medveten om det och jag försöker att tänka på det innan jag levererar mina åsikter.
I alla fall, anledningen till ovanstående tankar är för att i går gjorde jag något som jag själv är så grymt imponerad av.
Jag utförde i går ett träningspass på 2,5 timmar!
30 minuter löpning
60 minuter tung styrketräning
40 minuter simning
20 minuter powerwalk
Summa summarum: Jag har grymmaste träningsvärken idag! ÄNTLIGEN! Jag tillhör ju den skaran som inte får träningsvärk eller endast ytterst lite men nu slet jag hund och gav min kropp kärlek i 2,5 timma. Tänk så lite som behövs egentligen.
Idag blir det en halvtimma med min rockring.
”Ska du alltid hålla på så här?” Yes det ska jag nog göra. Känns så just nu i alla fall men sen kan man aldrig veta säkert vad som händer. Finns i alla fall ingen anledning att INTE hålla på så här. Vad skulle jag göra istället? Sätta mig i soffan, peta i mig chips och kolla på Let’s dance ? Tack men nej tack! Jag kör järnet istället!
Och du, innan du åberopar åsiktsfrihet och vill delge mig dina åsikter om mig så fråga först. Det är inte högst troligt att jag är så intresserad av vad du tycker om mina tatueringar eller hur jag är som person. D
Gratis är gott!
Motion behöver inte kosta en massa pengar. Ett par justa skor (och det har man förhoppningsvis) så kan man ut och gå eller springa och samtidigt tanka på med gratis D-vitaminer (om solen skiner).
Sen jag upptäckte hur kul det var att träna har jag velat prova på olika saker. Magdans, Yoga, Kangoo Jump är några nya utmaningar jag gärna vill göra men man vill inte gärna köpa ett årskort utan att fått prova först så jag söker på nätet.
Stockholm har en sida som heter ”Gratis i Stockholm” där man kan söka både på dans, motion och sport. Man kan även testa att googla på ”prova på gratis _ _ _ _ _ (vad du nu vill söka på) i Stockholm”. Och dansa Zumba är precis vad jag ska göra idag!
Jag har 0 och absolut ingen koordinationsförmåga när det kommer att göra som en instruktör. Dansa kan jag men att få ihop det där med armar och ben efter instruktioner är helt omöjligt! Men jag ger inte upp för jag älskar verkligen att dansa så idag ska jag ge det en chans!
Sätt igång, googla och våga kasta dig ut i det okända! Du kanske gillar det!
Tänk vad ett ~ O ~ kan ställa till det!
Möjligt – Omöjligt, Inspirerad – Oinspirerad, Motiverad – Omotiverad…
Ett O kan göra många kilos skillnad.
För mig kändes det ett tag Omöjligt att stanna under 70-kg strecket men i stället för att låta det där O.et bli större så valde jag att radera det och göra min målsättning möjlig. Och här är jag, på 69 kg sidan sedan 5 dagar tillbaka.
”Du är så otroligt motiverad, jag kan inte jag har inte ork” ”Usch tänk om man hade din karaktär…”
Jag har också varit där när jag tyckte allt var omöjligt, hopplöst, utan framtidsutsikter och så vidare men vet ni vad, det handlar om HUR mycket man vill!
Vill man så kan man!
I går kände jag mig som killarna på bilden. 
En vän kom och bad om hjälp. ”Lotta, nu MÅSTE jag gå ner 5 kilo”
Vi pratade i drygt en timma och jag tror jag skrämde skiten ur henne för hon har checkat in på gymmet 2 gånger redan och skickat rapport-bild på maten.
Jag har även kommit i kontakt med ett par andra som bett om min hjälp och för mig är det otroligt stort. Mitt mål är att bli Hälsoinspiratör så jag är otroligt taggad och ser fram emot att få följa tjejerna på sin resa.
Nu drar vi i gång ”Jaga kcal’s Boot Camp!” och raderar alla O vi hittar och driva latmaskarna på flykt.
En rätt intressant diskussion uppstod här om dagen i en grupp jag är med i på Facebook där en kände att det gick rent åt fanders och tips och råd haglade. En hel del av tipsen var av karaktären ”ja jag förstår då rakt inte varför man ska hetsa, tokträna, räkna kcal, jag passar minsann på att njuta och må bra samtidigt som jag går ner i vikt.”
????? Jag njuter mer än jag någonsin gjort tidigare, jag mår så grymt bra så hade jag mått bättre hade jag blivit odräglig och jag ÄLSKAR att tokträna, räkna kcal och jag har KUL!
Så jag vill här och nu krossa alla idéer om att bara för att man håller strikt diet, tränar, tackar nej till semla och alkohol så lider man inte! Snarare tvärtom! Jag har lärt mig älska livet och mig själv på ett helt annat sätt idag än tidigare!
Adepter: Det var första lektionen i Boot Camp! Nu kör vi!
Ramlade på målsnöret!
Den 9 februari dansade jag salsa av glädje! Vågen visade 69,4 kg och min glädje visste inga gränser. Jag hade bara 2,4 kg kvar till min nysatta målvikt!
SEN VET I FAN VA SOM HÄNDE!? eller jo…
Den 20/2 var vi på Galan! Det räcker kanske att titta bilderna och på menyn där ja…och så kanske kasta ett litet öga på glasen…
Jo men visst! Dessutom var det 3 veckor där jag hade fullspäckat schema, trött på lappmögel och kyla och otroligt trött på att kliva upp på morgonen för att träna.
Hade detta hänt för ett år sedan hade jag nog gett upp där och då men nu visste jag att jag skulle komma tillbaka ännu starkare och med en stor portion kunskap. Bara för att kalorierna är i flytande form är dom inte mindre till antalet!
Nu har vi lärt oss det…till nästa gång.
Jag måste säga att jag fortfarande känner det som att jag går på ett minfält när jag äter ute eller om det är fest. Vad kan jag äta, hur mycket kan jag äta, varför i helvete ställer värdinnan fram salta pinnar framför MIN näsa, hur många glas vin har jag druckit?
På lördag ska vi träffa ett gäng kompisar innan och efter hockeyn och ta ett par öl och på måndag fyller vår dotter 18 år så då blir det restaurangbesök och champagne! VARNING! MINFÄLT!
Nu har jag tränat stenhårt denna vecka och jag kommer lägga in ett par extrapass nästa vecka också men det är verkligen en balansgång. HUR gör smala människor? Hur gör ni som hållit er målvikt ett tag?
Det är inte hela världen eller en katastrof om jag hamnar över 70-strecket igen men det är så otroligt retligt.
Samma sak var det när jag gick från 90 till 80 kilo och från 80 till 70 kilo. Jag tyckte jag stod och balanserade på det där strecket hur länge som helst. Jag vet ju att jag förr eller senare kommer klara det och som jag sagt tidigare: Jag har ingen brådska. Jag har hela livet på mig!
Min motivation just nu:
Ett gott råd är dyrt, dåliga kan man få överallt.
Har ni också nån gång läst i tidningar och sett på nätet artiklar som ”om du äter en näve nötter innan maten så går du bla bla bla…” eller ”drick juice före träning för att muskler ska bla bla bla…” eller ”ett bad i veckan frigör fettcellernas bla bla bla…”
Det finns myriader med tips, råd och rön på hur, vad, när och varför man ska göra saker och om du gör just den saken så går du ner snabbare i vikt, förbränner mer fett, tar upp vitaminer bättre, rensar ur slaggprodukter snabbare och så vidare.
Inte fasiken vågar man annat heller, han som tipsade om nötterna är ju faktiskt utbildad Näringsfysiolog och professor med doktorshatt och skalpell för han är säkert kirurg med.
Så där ligger vi i badet och smörjer in celluliter med olivolja medan vi knaprar på nötter och dricker vitaminstimulerande smoothie.
Gick vi ner i vikt? Kände vi oss piggare? Fick vi snyggare fettceller eller blev vi helt enkelt så döstressade av alla råd och rön att vi gav upp och tryckte i oss en cheeseburgare extra till lunch?
Jag brukade själv halka dit så fort jag hittade nya bantningsknep eller andra tips som jag trodde var livsnödvändiga. Idag har jag lärt mig att balansera informationen så om det är något som verkar intressant och trovärdigt oavsett titlar och doktorshattar kan jag gärna testa.
Sist när jag fick hem ett par hälso/fitnesstidningar (ja jag skrev på galet många prenumerationer på Allt om hälsa mässan) så kände jag nästan för att kasta dom utan att läsa dom för jag vet att det inte står så mycket matnyttigt som jag idag gärna vill ha information om.
Jag tror jag har kommit i stadiet: lär dig springa snabbare, hoppa högre och bli bättre. Tack och lov finns Paolo Roberto! Paolo är någon man älskar att hata att älska! När han 05:30 kvittrar på Twitter ”Upp och hoppa - LÖÖÖÖPNING” då kanske man inte tycker om honom så massor men 06:30 när man är färdig måste man bara älska honom. Just nu kör han en 15 med Paolo som jag tyvärr inte hann haka på men jag hoppas på nästa gång då jäklar.
Mitt tips till dig är: TRO PÅ DIG SJÄLV! Du har kunskapen i dig vad som är bra och inte bra för DIN kropp. Om ett tips verkar roligt och vettigt för DIG så är det inget som säger att du inte ska testa. Lyssna, läs och ta in men gör bara det DU känner fungerar för DIG!
Experter, rådgivare, PT och alla andra självutnämnda allvetare vet inte hur du fungerar så börja din resa med att TRO PÅ DIG SJÄLV! Vi andra som har gjort resan kan bara berätta hur vi har gjort och vad som fungerat för oss! /Lycka till
Sluta genast att träna!!!
Är du gift, sambo eller har någon form av kärleksrelation så måste du omgående sluta träna!
Träning och viktminskning i ett förhållande är nämligen ett bevis på att du är otrogen.
Detta har den otroligt charmiga och intelligenta (fick tydligen höga poäng på ett IQ test hon gjorde i TV) Dominika efter undersökningar gjorda på hennes otroligt smarta och oskyldiga otrohetssajt kommit fram till.
(Denna mening kan innehålla spår av ironi)
”Här är det första tecknet på otrohet” Dominika Peczynski:
Det måste man tänka på – annars skickar man sin partner rakt ut i otrohetsrymden
Och jag som precis tänkte göra en nystart och öka på min träning för att jag mår så grymt bra av att träna men nu förstår jag ju att det är inte därför… (kan också innehålla spår av ironi) Och min man som spelar badminton en gång i veckan?!
Nähä det blir att åka hem, sätta på sig den gamla fisbrallan, trycka i sig en pizza till middag och en påse ostbågar framför TVn med mannen och leva lyckliga, överviktiga och otränade för resten av våra liv.
Hur skulle du reagera om du såg någon komma studsande på ett par Kangoo Jumps?
Förstår inte du heller grekiska?
CX30, Grit, TRX, crossfit, pilatesbarre, Soma. För mig är det rena grekiskan men det är bara 5 träningstrender som är på tapeten just nu och vem vet vad dom hittar på här nästa. Swim-gym? Hitfatgetfit? Eller varför inte DIAOD= do it all or die?
Fitness, hälsa och en sund livsstil har blivit modernt vilket jag tycker är kanonbra. Jag tycker också att dom nya träningstrenderna är toppen, problemet är bara att allt kostar så vansinnigt mycket idag. Jag önskar verkligen att samhället subventionerade hälsa och välbefinnande.
Hur som, många är dom träningstrenderna och det är inte alltid lätt att hänga med. När man äntligen lärt sig Zumbastegen så ska man göra Zumbasteg med en stol. Mitt stora problem är att jag är har total avsaknad av koordination! Dansa kan jag och dansa bra gör jag men dansa som andra eller försöka följa andras rörelser är förenat med livsfara för min omgivning. Därför tränar jag Zumba, Funky Dance Central 3 och Nike Sport hemma.
”Men du tränar ju på gym, cyklar och powerwalkar också?”
Ja det gör jag, men kroppen behöver ständiga nya utmaningar.
Min man har i snart 10 års tid cyklat till och från jobbet varje dag året om oavsett väder.
Då tycker man att han borde vara otroligt vältränad, kan äta hur mycket som helst och aldrig gå upp i vikt. FEL!
Vältränad är han definitivt men även han måste tänka på vad han äter. Kroppen och hans omsättning är så van vid cyklingen att det räknas som en passiv aktivitet.
Går du på tex. på träning/gympa 2-3 gånger i veckan vecka ut och vecka in men ser ingen förändring på kropp eller våg? Då är det dags att förändra träningen. Detta är en av anledningarna till alla träningstrender. Vi måste hela tiden utmana våra kroppar.
Dessutom är det så trist att ju äldre vi blir, desto mindre muskler får vi, desto längre tid tar förbränning, desto svårare är det att hålla/gå ner i vikt, desto mindre äter vi, desto mindre orkar vi och … så tänker vi inte mer på det!
ALL träning är bra träning men vill man uppnå någon form av resultat, målsättning eller se någon förändring så krävs det en förändring i träningen. Inte så att man måste byta ut all träning utan göra små förändringar som för att kroppen får möta ett nytt motstånd nu och då.
För att orka, hinna och få motivation så krävs ibland en och annan spark i baken. Mycket av min motivation finns i många enkla ord och citat och här är ett urval!
Hoppas du hittar din favorit som du kan tapetsera på din näthinna och när du känner att orken tryter så tittar du en extra gång på dom!
Jag tycker inte om dig!
Jag har tidigare skrivit om vikten av en bra hållning, något som jag förr var usel på. Idag sträcker jag på mig och skäms inte över min kropp längre och som jag skrev i mitt förra inlägg så har jag börjat se mig själv genom betraktarens ögon.
SLUTA STIRRA PÅ MINA SKAVANKER!
Nä inte ni alltså utan jag själv! Jag har nog satt på mig för bra glasögon när jag valde att titta på mig själv så som jag ser ut för helt plötsligt ser jag degig mage, dubbelrumpa, gäddhäng och lovehandles. (Varför i h-vete man nu valt ett sånt namn för det där fläsket är då rakt inget jag älskar!)
”Okej, sansa dig kvinna, du har gått ner 34 kg och du har 2 kvar vad trodde du egentligen?”
Jag trodde naturligtvis inte att jag skulle få den perfekta kroppen, inte heller att jag skulle få några 90-60-90 mått men helt plötsligt finns det en önskan om en snygg kropp. Är det knäppt? Ska jag inte bara nöja mig med att jag faktiskt vunnit tillbaka hälsan?
Nä, jag tycker inte det. Jag vill ha ett mål och även om det ständiga målet är en bra hälsa så vill jag ändå ha ett mål att jobba för. Jag vill få en så fin mage jag kan utan operation och jag vill att baken flyttar tillbaka norröver.
Jag hittade en artikel om just detta i tidningen IFORM i går. ”Upp till kamp emot hat-valken” 5 enkla övningar. Jag är inte övertygad om att man på 8 veckor blir av med hat-valken då förutsättningarna är olika för alla men jag är övertygad om att man kommer kunna se en förändring.
jag tänker i alla fall försöka!
I fredags var jag och hämtade en kartong med kläder jag beställde för 1 vecka sedan på nätet. Jag måste skicka tillbaka ALLA kläder då jag har beställt helt fel storlek. Där hade jag helt fel glasögon på mig. Det tar verkligen tid att lära känna sin nya kropp och att se på den med rätta ögon. Förr hatade jag min kropp för att jag var fet, nu ogillar jag celluliterna och skavanker men samtidigt är jag nöjd över vad jag har uppnått.
Är det alla dessa känslor som gör att man hela tiden strävar efter perfektion? Är perfektion ett tillstånd knoppen hela tiden försöker uppnå?
Det enda jag vet är att jag tror på mig själv och har jag lyckats gå ner 34 kg så är inget omöjligt!
Nu är det dags att springa till gymmet och påbörja förvandlingen.
Inställt på maxfart!
Efter en festfylld helg så avslutade jag starkt med att spendera hela söndagen i soffan. Tror jag har rest mig 5-7 gånger för toalettbesök och mat annars har jag suttit här och jag har gjort det riktigt bra. 100% vila inför en vecka som kommer gå helt i svart.
Ett av mina fritidsintresse är AIK där jag bland annat sitter som ledamot i styrelsen men jag är även väldigt sportintresserade så jag och min man går på i princip var och varenda hockey och fotbollsmatch. Just denna vecka är det AIK möte på måndag, hockey på tisdag, AIK fest på onsdag (som är mitt ansvar), hockeymatch på torsdag och så fyller AIK 122 år på fredag och då blir det firande.
Därför har det varit väldigt skönt att bara slappa hela dagen. Att vila är också en styrka men det är viktigt att man har en balans mellan vila och träning.
Förr skämtade jag och sa ”jag vilar mig i form!” Att den formen var klotrund hade inte med saken att göra. Men skämtet är faktiskt inte bara ett skämt utan sanning. När man tränar bryter man ner kroppen och när man vilar byggs kroppen upp.
Själv kan jag ibland få lätt ångest för att jag måste vila men det beror på att jag tycker det är så himla kul att träna. Men vila innebär inte att man måste vara helt still. Det är okej att ta en promenad eller någon annan lågintensiv aktivitet.
Dags att packa väskan då veckan inleds med morgonsimning. Ha en fantastisk vecka, det tänker jag ha!
GIIIIVAKT! Uppställning! Framåt MAAARSCH!
Ibland känner jag mig som en general! HAAALT! Stanna upp! Läs här, gör si, gör så! Tjatar, försöker peppa och motivera.
”Lotta du är såååå duktig och disciplinerad, det är därför du lyckas” USCH så tråkigt det låter!
Disciplinerad? Det måste vara stans tråkigaste ord och jag är inte tråkig och framför allt så har jag inte tråkigt!
Jag tror snarare det är så att jag har så sjukt kul att det är därför jag lyckats!
Hade ni hört hur jag nästan satt och bråka med Tapio, min viktväktarkonsulent för ett par år sedan om dom förhatliga promenaderna så hade ni varit övertygade om att jag ljuger idag när jag säger att jag älskar mina powerwalks.
Tapio sa, ”den bästa vardagsmotionen är att gå” Mitt svar var ”kan man ta bussen dit?” Tapio sa ”Lotta, gå ut i skogen där det inte finns vägar och där det inte går några bussar.” Mitt svar var ”Jag beställer en taxi.” Så där höll jag på jämt, skämta om det för att slippa.
När jag läser tillbaka i min blogg ser jag att det bara är ett år sen jag verkligen hatade att promenera men jag gjorde det. Envist och disciplinerat. Idag handlar det inte om disciplin, idag handlar det om ett val jag gjort. Jag har valt att göra det roligt och så är det med allt jag gör idag. Jag bestämmer mig för att göra det roligt, jag gör ett aktivt val av mitt liv.
Idag har jag valt att gå milen och rocka rockring 20 minuter, men innan jag gör det måste jag tipsa om ett otroligt blogginlägg jag läste idag. Jag kan egentligen bara säga AMEN och rekommendera er att läsa Christophers blogg. Den kommer jag att följa!
Varför ska det gå så fort?
”Kom i form på 8 veckor eller få pengarna tillbaka”
Okej, kan ni fixa så att jag är en fullfjättrad triathlon atlet på 8 veckor? Eller kan ni trolla bort 20-30 kg övervikt på 8 veckor? Varför inte svarva kroppen så jag ser ut som Angelina Jolin på 8 veckor?
Det finns inga quickfix, det finns inga genvägar och det tar TID att få en sund, hälsosam och bra vikt. Formen kommer men på 8 veckor?
Låt säga att in på detta gym kommer en kvinna 40+ som bär på 25 kg +. Hon har jojobantat hela sitt liv, genomgått dom mest konstiga dieterna och den här gången tänker hon, ”nu jäklar för sista gången!”
Bakom disken står en hurtig ung tjej utan ett uns gram övervikt som säger ”det här fixar vi lätt och du får ju pengarna tillbaka om det inte funkar”. Kvinna 40+ tänker direkt, ”jag kommer inte klara det” men hon betalar och hoppas på mirakel!
Vi kan ju alla själva räkna ut hur det kommer att gå. Personalen har ingen kunskap om hur det är att vara en matmissbrukar, att vara jojobantare, att ha ett sjukt förhållande till mat och träning och att man redan tänker ”misslyckande”.
Är jag negativ? Nja, jag ser nog mig snarare som realist i och med att det kunde vara jag. HUR många olika quickfix, löften om komma i form och snabbstarter har jag själv inte gått på?
Man vill att det ska gå fort i början. Man har ett behov av att se resultat för att ”orka” fortsätta. Så var det även för mig och visst gick jag ner fort första veckan. 2.5-3 kg tror jag det var men det är ju bara vätska. Väldigt snart kom jag ju till insikten att detta måste få ta tid. Jag måste lära mig allt från grunden. Jag måste lära mig vad mat egentligen är och består av, vad min kropp behöver och hur jag mår när jag äter.
Visade sig att tillstånd proppmätt faktiskt är väldigt otrevligt. Man mår inte bara dåligt kroppsligt utan även mentalt men det tänker man inte på när man är mitt inne i mathetsen. Då bara äter man som om man inte har någon botten.
Detta har tagit tid och jag tror inget gym i världen på 8 veckor hade fått mig att fatta detta! Det är först nu efter sommaren som jag och min kropp slutat bråka. Min kropp har lärt sig att jag bestämmer och jag har verkligen lärt mig att viktminskning, en sund livsstil och välbefinnande tar tid att lära sig!
Innan man börjar en viktminskningskur så kanske man borde lära sig allt om tålamod först.
Mycket ska man höra… PILUTTA DIG??? ALLVAR???!!
”Ända fram till slutet av 1960-talet ansåg läkare att bästa sättet att banta folk var att låta dem äta mindre och helst ligga till sängs. Att rekommendera motion betraktades som oerhört naivt eftersom det var allmänt känt att kroppsliga ansträngningar ökade aptiten och därför skulle förstås bantarna börja äta ännu mer.”
Och sen står det i samma artikel:
Träning är en usel metod för att gå ner i vikt. Och det är inte ens särskilt nyttigt. Pilutta dig, som plågat omgivningen med skryt om dina långa löprundor.
PILUTTA DIG??? Allvarligt Aftonbladet! Ordet ”pilutta” eller ”pilutta dig” använder man om man vill visa sig överlägsen och göra någon avundsjuk. Ett ord Astrid Lindgren hittade på! Vill ni visa er överlägsna??
Ta då inte och skriv sån här kvalificerad skit!
Ursäkta min svenska men jag blir förbannad! Artikeln bygger på ett hopplock! Det är uppgifter om Träningsforskaren Steve Blair som intervjuar en vetenskapsjournalist som var kort, tjock och skallig när han började springa vid 30 års ålder. 38 år senare var han kortare, tjockare och skalligare sen fyller journalisten på med liten egna ord så som ’’Arbeta upp aptiten’’, hette det fortfarande när jag var liten.”, uppgifter från 1960-talet, en studie från 1942 och avslutar med en studie som Idrottsmedicinaren Jostein Grimsmo har gjort.
”Sanningen är att det krävs näst intill omänskligt lidande för att träna bort en övervikt.”
Kära journalist, jag personligen känner inte någon som enbart tränat bort sin övervikt. Det brukar gå hand i hand med att man lägger om kost, ser över sin livssituation, helt enkelt reviderar sitt liv!
Det är också så (och nu talar jag helt utifrån egen erfarenhet!) att man som överviktig är känslig för information, tar in allt man läser och hör om bantning, kosthållning, diet, träningen och kanske inte fullt ut har den kunskap om sig själv, sin kropp, kost och träning som faktiskt krävs.
Så en dag som denna står det med stora bokstäver på Aftonbladet:
”PILUTTA DIG!” Du kan lika väl sluta träna för du kommer i alla fall inte bli smal!
Jag blir så jävla förbannad! Hur fan tänker man som journalist när man skriver en så här usel artikel som dessutom ligger på PLUS-sidan (vilket är tur för då kanske många slipper läsa skiten (sorry för alla svordomar och fula ord men jag är arg!))
Även om det nu är så att man inte kan träna bort övervikt eller som journalisten (nä det var nog sista gången jag kallar henne journalist!) skriver ”Sanningen är att det krävs näst intill omänskligt lidande för att träna bort en övervikt.” Så hjälper denna artikel inte till ett dugg för att främja hälsa och välbefinnande! Snarare tvärt om!
”Loosers! GE UPP! Det hjälper inte!” Skriker hela rubriken och artikeln.
Är du överviktig och funderar på att börja träna men tänker om för att du läst en matskribents usla artikel?? Tänk om igen!!!
Träning är underbart! Du inte bara förbränner kalorier som främjar viktminskning utan du startar en hel kemisk reaktion i kroppen och det är en fantastisk känsla!
Bokstavskombinerad?
Kanske inte undgått så många att jag är en fartfylld,engagerad, idéerik, pratig och rätt rolig person med stort hjärta! I går träffade jag en gammal vän som på skoj sa ”du måste ha en bokstavskombination, jag förstår inte hur du orkar. Själv orkar jag knappt ta mig ur soffan!”
Kanske är det så, kanske jag har en kombination. Det är inget jag tänker forska i. Jag mår inte dåligt, tvärt om snarare skitbra och om jag då måste ha en bokstavskombination så är det okej för mig.
För mig handlar det bara om att jag orkar med sånt jag inte orkat under stora delar av mitt 45åriga liv. Rätt enkelt svar tycker jag själv. Jag älskar livet, jag njuter av varje sekund och varför då sitta i soffan och titta på när det svischar förbi?
Förr var jag jävligt tjurig! Om någon sa gör si, då gjorde jag så, motvals, avig och envis är en rätt bra beskrivning. Jag var till och med så motvals så om jag försökte utmana mig själv så gjorde jag tvärt om!
Idag har det slagit över åt andra hållet. Jag älskar att anta utmaningar för att jag kan och jag orkar och jag vill! Jag vill inte vara en lat mamma som är ett dåligt föredöme för barnen. Jag vill visa att det är aldrig för sent!
Så med det sagt så har jag upp på all annan träning anmält mig till Rutakuten. Det var en av mina goa läsare Maria som naturligtvis skulle utmana mig på den! Så nu ska vi i 8 veckor träna magmusklerna de lux! Skickade in min anmälan och bild i går. Det var kanske inte så där superkul att fotografera magen MEN som Maria skrev ”förebilden ska vara hemsk 
”. Min mage ser ut som den gör och jag skäms inte för det. Jag har ju trots allt gått ner 32 kg, burit tre barn och levt livet. Så här är den, dagen innan Rutakuten startat! Om 8 veckor kommer nästa magbild!
Nu är det dags att klä på sig som en lök för på dagens planering står skridskoåkning på sjön och sen kolla hockey!
Sen vill jag passa på att påminna om årets kamp! Anti-jante och dåliga ursäkter-kampen! Vi måste våga skryta! Vi måste våga vara ärliga mot oss själva och vi måste våga fråga om hjälp!
För er info, jag har INTE fått stryk!
jag har rockat rockring!
Ett tips! LÄS INSTRUKTIONERNA FÖRST!
Det står klart och tydligt att börja försiktigt. Mmmm eller så gör man INTE det! Inte om man heter Lotta. Nädå, hon rockar på för det var ju så kul, och ringen stannade uppe!
GÖR INTE SÅ FÖRSTA GÅNGERNA!
Lyssna på ALLA tips och råd ni får av vänner, tidningar, böcker och i instruktionsboken! Rocka max ett par minuter dom första gångerna annars får ni blåmärke!
Men jag kan säga att det är grymt bra träning och jag har fått med mig hela familjen + vänner att rocka!
Är ni intresserade av att börja rocka så finns det billiga på XXL. Jag har 1,2 kg.
Det blir som rockringar på vattnet!
Mie skrev så bra kommentar i går till mig. (Samma Mie som gav mig ordet Livsstilsförändring! )
Vi kommenterade varann så där när man berömmer varann och berättar för varann hur bra man är.
”du är bäst, nä du är, nä det är du som är, nä du är…..Å du, sjukt bra jobbat…Tusen tack Mie! Det är ni som inspirerar mig!…Å du gör detsamma till oss andra Lotta… och så avslutar Mie med - Snacka om positiva ringar på vattnet.!”
Och det är PRECIS så det här. Jag bloggar, ni ger mig beröm, jag får mer motivation och inspiration, jag bloggar ännu mer, någon berättar att nu jäklar ska dom börja med en förändring för jag har motiverat dom, vilket motiverar mig mer!
i går så la ShapeUp Club upp blogginlägget om mig på sin Facebooksida. Det var lite pirrigt för jag veta att en eller annan kanske ogillar…ja inte vet jag men i alla fall, kommentarerna lät inte vänta på sig och det var endast tre kommentarer av alla som inte gav positiv respons.. Det var: sötare tidigare, Mah. Är vi är säkra på är samma person? alltför överdriven, och Det visar att det är aldrig samma person, och väger inte 74 kg!
Jag tog absolut inte illa vid mig av detta, men visst är det ändå lustigt att man istället för att ge kred måste hitta något att klanka på? Det ger inga ringa på vattnet.
Med en positiv inställning kommer man inte bara långt utan hela vägen!
Jag tränar inte för att bli yngre utan för att bli äldre!
I går blev jag ännu ett år äldre och det känns toppen! Jag har ingen som helst åldersnoja eller ångest över att bli äldre. Känner mig till och yngre idag än för ett år sedan och det är underbart när man får höra ”Det kunde jag ALDRIG tro” när man berättar att man är 46 år!
Men jag undrar verkligen om det är så att man inte kan träna allt när man blir äldre. Under årens gång har jag sett olika artiklar tidningar och på nätet om just ”Rätt träning för din ålder”.
Nu har jag inte lusläst dom för i ärlighetens namn var jag 1. inte intresserad av träning och 2. åldersanpassad träning? Låter lite konstigt i mina öron.
Det betyder att om du är 50 år och då OAVSETT hur du är 50 år inte kan träna samma som en 30 åring? Det betyder att om du är 50 år, normalviktig, rör på dig regelbundet och är frisk inte ska träna på samma sätt som en som är 30 år, överviktig, astma och soffliggare? Generalisering har jag för mig är ett ord som passar bra.
Personligen tro jag att det handlar om vad man själv vill, kan, tror på och gillar.
Jag skulle inte träna låt säga balans för att någon ”expert” i en kvällstidning tycker att vi runt 50-strecket ska träna det när jag hellre står och köttar på ett gym. Jag är till och med så ”barnslig” så när någon säger att jag inte ska, bör eller får så måste jag ju göra tvärt om. Det är lite som det jag bloggade om tidigare, vi svenskar är åldersfixerade. För ett år sedan hade jag knä som en trädockas, fotleder som värkte värre än en hangover och jag missbrukade bricanyl värre än en pundare. Idag är allt det där ett minne blott och ändå är jag ju äldre. Man kanske kan träna sig yngre.
Jag hoppas att det är fullt i både simhallen och gymmet i morgon av både gamla och unga som har bestämt sig för att genomgå en livsstilsförändring!
Det finns till och med forskning som säger att vi kan träna och minska risken för demens!
Denna vecka blir en intensiv vecka med mycket träning. Jag fick så fina presenter av mina vänner och familjen som jag måste prova. Jag fick en YogaDVD, Rockring, bälte med vattenflaska för mina powerwalks och ankelvikter så denna veckan får soffan klara sig utan mig.
Veckoplanen är klar så nu kör vi!
Vad gör man när man har slut på ursäkter?
Jo man stänger av klockhelvetet som ringer och masar sig upp ur sängen för att klä på sig träningskläderna hur mycket man än ovill!
Jag har fått ändra lite på veckans träningsschema så i går kväll bestämde jag mig för att vara på gymmet halv 6 i morse.
Det ville INTE min hjärna och det ville INTE min kropp.
För det första hade både kropp och knopp fått sova för lite och för det andra ville jag inte!
Men det är ju inga problem för då är det ju bara att leta fram någon av mina gamla ursäkter som jag packade ner för ett år sen. Nä visst ja, jag slängde ju bort den kartongen i och med att jag inte skulle behöva dom mer.
Jag tittade mig själv djupt i ögonen och sa ”Lotta, jag lovar du kommer att ångra dig så om du inte går till gymmet som du har bestämt dig för”. Jag stirrade tillbaka och sa ”Bitch” och gick jag upp.
Klockan 6 var jag på gymmet!
Det var väl inte det mest effektiva pass jag gjort på grund av löpningen från i går som kändes rejält i ben och rumpa men jag körde ändå i 90 minuter ordentligt.
Hade jag ångrat mig om jag inte gått? Nja, ånger är något jag tycker si så där om men visst, jag hade varit besviken på mig själv.
Nu så här 7 timmar senare så är jag grymt nöjd och undrar vad i hela fridens jag höll på att bråka om i morse. Tur att jag gav med mig till slut. Vet inte hur det hade slutat annars. Jag kan vara rätt enveten. Men det är å andra sidan jag oxå och det var det som fick i väg mig. Klapp på axeln! 
Har registrerat min mat i tre dagar nu i min ShapeUp Club app. I måndags övertrasserade jag mitt konto en aning då jag träffade min väninna i stan på en bit mat och lite vin men annars så ligger jag grymt bra till. Ju mer jag tränar desto mer får jag äta så egentligen är det inte så svårt att motivera träningen.
En fördel är att jag kopplat min ShapeUp app till min Runkeeper app så jag har full koll på inkomster och utgifter!
I morgon bitti ska jag upp och morgonsimma! Och det är INGEN idé att jag bråkar för jag ska upp! Får försöka lägga mig i tid i kväll. (Hahahaha! Den var ju kul! )
