Sensueeeeella Isabeeeeella!

Den var ju spännande att gå till!😀

Långa steg, paus, gå, långa steg, stopp!
Nä skämt och sido. Riktigt så illa är det inte. Jag har ju fattat att antingen har man låtar som håller mina bpm eller så lyssnar man på blandad skön musik eller så väljer man bara flum i lurarna.😉 (3.8 km idag på lunchen! Jag är så nöjd med mig själv!)

Kanske jag har gått ner mer😀 jag måste kolla med vågen….eller NOT!
OJ vad lätt det är att 8 gånger per dag ställa sig på vågen för att se vad som hänt. Världens mest osunda beteende men när man känner att brallan hänger och jag kan se mer fötter utan att behöva luta mig fram över magen så vill man ju oxå få en siffra på det?

NEJ säger jag! Siffran är inte relevant! Det viktiga är hur jag mår! Visst är det fantastiskt att sen -0.2 från en dag till en annan och kanske nästa dag -0.3 men vad händer då? Jo jag kommer på att jag inte ska ta det där glaset vin, eller nä, inte äta sååå mycket mat fast jag råka ha 600 kcal kvar att äta. Jag kan ju gå ner något i morgon oxå.
KORKAT och ren galenskap! Vad händer om det inte råkar stå – utan faktiskt + en dag??

Nä nu tar jag bort vågen från min toalett och så får kläderna, skärpet (som jag helt plötsligt fått börjar använda igen!) och min känsla tala om för mig hur det går. Det är verkligen lätt att falla tillbaka till dåliga vanor, anorexibeteende, och mani.

Ta till exempel mina promenader nu. Nu känner jag redan efter en vecka ett behov av att gå varje dag på lunchen. Är det ett mani eller sunt? För mig är det så mysigt att lulla längs vattnet och skaka av mig förmiddagens 180-tempo, tror jag i alla fall eller ljuger jag för mig själv?

Håller tränandet, räknandet, bantandet på att ta eller kan jag fortfarandet tänka sunt och göra det på en nivå där jag trivs och mår bra? JA, det är jag övertygad om i och med att jag väljer bort vågen och väljer att ta ett glas vin för att jag vill. Jag tar tillbaka makten!

6 thoughts on “Sensueeeeella Isabeeeeella!

  1. Haha, känner igen det för med vågen, väger mig varje dag för att bli motiverad om jag gått ner eller bli förbannad om jag gått upp.

    1. det är ju så korkat! Vi VET om vi går upp eller ner eller hur😉 Vi är liksom inte korkade även om vi tillåt oss att bli överviktiga. Men att -0.2 kg kan betyda så mycket är heeeelt sjukt!

  2. du är en klok dam du….. WOW:a på lördag? Du ska få pengar då också för den FANTASTISKA tröjan… :))))

  3. Jag har (tror jag) ett ganska sunt förhållande till vågen. Jag väger mig en gång i veckan, när jag bestämt mig för att strypa kilona. Alltid på morgonen före frukost. Men framför allt så känner jag på kläderna hur de sitter. Och så ser jag på mina kinder om jag gått ner i vikt eller inte. För de är alltid det första som blir runda på mig… =o)) Förr höll jag på med måttband och mätte mig på strategiska ställen en gång i veckan och struntade helt i vågen. Det var ganska kul, faktiskt. För det blev så tydligt! Plötsligt blev vikten inte så viktig längre. Men den här gången tar jag det lite lugnare.
    Jag tycker vi är duktiga hela bunten. Allt vi gör med förnuft är positivt. Och att vi kommer iväg på våra PW´n är toppen! Klart att det kommer att göra nytta. När vi fått in vanan ordentligt, efter så där en 8-12 veckor, då kommer det nog att kännas jättekonstigt att inte komma iväg på någon promenad. Kan vi hålla oss så länge, kan inget stoppa oss…!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s