Vi svenskar är otroligt lustiga egentligen. Har ni tänkt på hur vi sätter etiketter på allt och alla och hur vi placerar in varann i olika fack?
”Hej, jag heter Stina och är fd. alkoholist”
”Hej, jag heter Åke och jag är homosexuell”
”Hej, jag heter Lotta och jag är före detta fet!”
Jag är ju dessutom mer än fd. fet, jag är ju även extrovert, fd. rökare, fd. jojobantare, fd. vilde i min ungdom, fd. skolkare, hmm.. undrar om jag inte är fd.sängvätare som barn eller fd. tumsugare oxå?
Vi är även fenomenala på att snoka reda på ålder och jobbstatus på varann så fort man springer på en ny bekantskap.
-Jamen vaddå, om någon bitch ser snyggare ut än vad jag gör så är hon säkert yngre än vad jag är och då vill jag ju ha det bevisat! Jo serru att så kan det va och jag säger inte att det är fel för jag har själv varit -med betoning på varit likadan.
För mig spelar det ingen roll om man är fd.något eller om man är nu.något, alla har lika värde.
Hur länge ska vi hålla på och presentera oss med en etikett och när slutar man vara en före detta?
Kommer jag alltid ses som före detta tjockis eller kommer jag någon gång bli ”bara Lotta”?
När folk pratar om mig (vilket jag vet att folk gör :/) säger dom då ”jamen du vet Lotta, hon som var så tjock och har gått ner 30 kilo” eller kommer dom säga ”jamen du vet, LOTTA !”
Hur det än är så skäms jag absolut inte för min historia! Den har format mig till den jag är idag och med facit i hand var det kanske inte rätt lösning från början men i slutändan så blev ju svaret rätt!
Nu är min ambition och önskan att få förmedla det jag har lärt mig så här långt. Jag gör inte allt rätt och jag kan inte allt perfekt men jag tror på det jag gör och jag söker alltid kunskap först.
Att få vara en motivation motiverar mig mer än något annat och jag vet att vi tillsammans kan lyckas med vad vi än företar oss.
Om JAG ska placeras i fack då får ni allt leta efter en större byrå! 😉
I jakten på kcal 
Jag brukar säga att jag är en kvinna med oanade djup och färdigheter. Vilka skiftar från dag till dag. Kan därför inte heller läggas i ett fack! 🙂
Dock har jag lärt mig att jag ÄR Mie, ARBETAR som uppdragssekreterare, är UTBILDAD kostrådgivare… Jag är inte min bakgrund eller levende, jag är enbart Mie.
Fast en jäkligt bra sådan! 🙂
precis! Vi är en person med en massa fantastiska egenskaper och kunskaper och istället för att hålla på att presentera oss som en kategori är det väl bättre att låta namnet få presentera vår helhet! 😀
Lotta, snart utbildad (förhoppningsvis) Hälsoinspiratör
Undrar vad en annan har för ettikett… Förutom Härjedaling och de är jag stolt över 😀 Hoppas nån kommer att kalla fd tjock!
Eller så är du Tomtan kort och gott 😀
Ibland är vi vilda, ibland tama, i vilket fack ska man hamna då? 😉
Jag tycker det tråkigaste är när folk frågar vad jag gör, alltså jobbar med. Det har ju inget att göra med vem jag är.
Precis! Man är ju inte sitt jobb sin vikt eller sin ålder!
Man får tänka till där, kommer ju automatiskt att man sätter folk i fack sådär men det är ju både missvisande och orättvisst.
Visst är det så och sluta helt kan man nog aldrig men om man tänker själv på vilket fack folk placerar en i så är man kanske mer försiktig att placera andra!
Så bra!! Lätt att både sätta & sättas i fack.
Jag e nog alltid Petra, hon med epelepsi. Det blir ens personlighet tror folk. Sjukt de där
Tänkvärt inlägg
Det gör mig ledsen när man inte kan bli ihågkommen för sin personlighet utan för en sjukdom, eller en fd. dumhet, eller en övervikt.
Men tillsammans kan vi förändra det! Ju fler som tar upp det till ytan desto bättre blir det!
Tack Petra!
Hahaha! Ska nog iallfall fundera på att återuppta etiketten vilde, från högstadiet 🙂 Nä du tillräckligt stor byrå för dig finns nog inte, Lotta!
hahaha! 😀 Jenny the former Wild 😉 fast lite vild är man nog fortfarande fast i 60-talisters mått mätta
Jag förstår vad du menar och jag blir ofta frustrerad över folkets ”förenklings-mani”. Extra frustrerad blir jag när jag blir offer för någons förenklingar och på ett orättvist sätt blir placerad i ett fack. Men jag har tänkt mycket på detta. Och ovilligt märkt att även jag placerar folk i fack. Det är som att varje enskild individ trånar efter att söka förståelse. Det är ett sätt att överleva. Vi vill förstå, veta hur vi ska närma oss andra. Oavsett hur orättvisa och feltolkade våra fackindelningar kan vara, är den ursprungliga tanken god. En medfödd överlevnadsinstinkt.
absolut och när vi refererar till varann som den där ”feta” eller ”slöa” eller ”gåpåiga” så har vi missat vad fackindelningen handlar om.