Det här verkar ju vara fullt normalt…

I 30 år har snacks, godis och onyttigheter alltid varit förknippat med ”Det är kört!”.
Varje gång jag har börjat banta så har jag kommit till den dagen då sockersuget bivit för stort så att jag bara måste ta en bit och när jag väl tagit en kan jag lika väl ta en till och en till… och en till för den dagen är ju ändå förstörd.
Jag fick helt enkelt stryka den dagen ur kalendern och ta nya tag dagen efter och i och med att jag strök den så kunde jag lika väl svulla ordentligt när jag ändå höll på och det ändå var ”kört!”.

Så tänkte jag då… Och lite så känner jag fortfarande…
”Varför ska jag ut och springa för, dagen är ju ändå körd för jag tog en bit tårta”.
PRECIS så tänkte jag idag.

Trots att jag inte ska gå ner så är jag noggrann och kontrollerar gärna en gång extra vad jag äter och så gjorde jag även idag. Jag hade även planerat in en powerwalk med ljudboken ”Ove” efter mötet jag hade idag. Inget konstigt i detta alls. Sen kom tårtan! Och nä jag är inte ett stort fan av tårta men tårta är sött och gott och jag är fd. Matmissbrukare och därför äter jag tårtan. Så fort jag stoppat första skeden i mun är det som det blinkar till och en stor ljustavla med orden ”DET ÄR KÖRT!” dyker upp i mitt inre. ”Jag kan lika väl skita i powerwalken…”

Så tänkte jag… MEN sen tänkte jag till! Det är ju så här det är att leva ”normalt” (vad det nu innebär). Det vill säga, kunna äta sånt som inte står högt upp i litan över nyttigheter, njuta och sen springa. Eller springa först och äta sen. Det är ju för fan det jag skrivit om i hela bloggen!
”Vill du äta gott, då får du snällt betala med svett!”
Skillnaden nu mot då när jag fortfarande stod på viktminskning var att ”äta gott” inte var tårta utan en extra köttbit, lite god sås eller ett glas vin.
Så jag gick ut och gick med ”Ove” i en timma och det kändes kanonbra!

image

Vad som känns mindre bra är att den där ljustavlan dök upp.
Jag måste lära mig att jag kan äta tårta och träna efteråt.
Eller är det kanske så att jag ska lära mig att jag egentligen inte gillar tårta och att jag inte ska stå och smygäta för det hände idag. Jag tog en extra bit efter tårtan åkt in i kylen igen och jag åt upp biten i ett svep gömd bakom kylskåpsdörren.
(Det här är verkligen inte normalt!)

Just i detta nu klockan 21.30 frågade sonen om jag vill ha popcorn. Klart som den att jag vill men även om jag ligger på min målvikt behöver jag inte utmana ödet! 😉

Annonser

9 thoughts on “Det här verkar ju vara fullt normalt…

  1. Starkt gjort att du tog med dig Ove ut ändå! 😀 Det är som du har sagt: bara för att du har nått din vikt så är du inte färdig. (jag har för mig att du sagt det i alla fall… 😛 ) Du måste fortfarande programmera om din hjärna och det kommer ta tid! Det är verkligen så otroligt mycket lättare att anamma alla dåliga vanor än att göra sig av med dem. Tyvärr…. 😉
    Vad tycker du om Ove? Jag har precis läst den men det var ingen bok i min smak…

    1. Ja, jag tyckte gubben behövde luftas lite. 😉

      Jamen varför är det så? Det är ju för fasiken lika gott att äta nyttigt?
      Men jag ska besegra sockerspöket! Jag ska!

      Gillar boken så här långt (kapitel 4) men uppläsaren, nja….

      1. Klart du ska, så envis som du är 😉 Annars kan jag nog gräva fram några dojjor med stålhätta… 😉

  2. Ryggmärgsbeteende kallar jag det och det är väl precis som vilket annat missbruk som helst – det poppar upp som från ingenstans – en påminnelse om var du har varit. Men nu vet du bättre och snackar/bloggar dig själv tillrätta. Och då har du ju kommit jättelångt. Ursäkta jämförelsen med knarkare men de klarar ofta rehab men utmaningarna men när de sen ska leva normalt så dyker det upp såna här reptilsnabba flashbacks

  3. Jag tänker ibland att jag aldrig ens haft ångest över något jag ätit eller ens tänkt att jag måste träna bort ev överdådiga middagar. För mig har mat aldrig varit förknippat med ångest eller tankar åt det hållet. När jag äter så njuter jag eller så äter jag det inte.
    Inser att jag är lyckligt lottad som slipper bråka med den typen av hjärnspöken.

    1. du kan verkligen skratta dig lycklig! Det är ett litet helvete i bland. Men jag ska lyckas fixa till det är om det så ska ta ända in i döden 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s