Får det lova att vara en spik i foten?

Om man inte heter Bam eller Steve-O och tillhör Jackass så tackar man nog nej på den frågan. Vilken sund människa skulle tacka ja till en spik i foten???

Då undrar jag hur vi egentligen tänker när vi som laktosintoleranta tackar ja till mat innehållande laktos fast man vet att man får grymt ont i magen? Hur tänker man när man väljer att dricka ett glas rödvin fast man vet att man får migrän av? Hur tänker man när man äter vetebröd fast vi kanske lider av IBS och man riskerar ett helvete?
Hur tänker man när man svullar och vräker i sig onyttigheter fast man lider av övervikt och man vet att man kommer ångra sig djupt och må direkt psykiskt dåligt efteråt?

Om man är nötallergiker så kan man dö om man får i sig nötter och en diabetiker kan hamna i koma om dom får fel insulindos vilket gör att dom är tvingade att leva strikt och kontrollera sitt dagliga matintag.
(Har ni hört dom gnälla för att det är så jobbigt för att dom måste väga och ha 100% total kolla på maten varje dag och att äta ute är som att spela på rysk roulette?)

Under alla mina år som överviktig så har jag njutit under de minuterna som jag har haft handen i chipspåsen men så snart dom är slut så har ångesten dykt upp som ett brev på posten och jag har mått skit rent ut sagt resten av tiden. Det har alltså handlat om minuter av sockerlycka och timmar av olycka för hur dum jag är. Jag har levt i ånger och skuld träsket och jag har tyckt synd om mig själv för att jag inte kunnat stå emot. Stå emot vad?! Stå emot mig själv?

När vi sen tar beslutet att göra en förändring ska det gå fort som attan, helst ska vi gå ner 10 kg på 4 veckor och sen leva lyckliga resten av livet.

Jag ser mig som en junkfood-allergiker. Jag kan inte ens äta godis och snacks i små mängder utan att drabbas av skuld och ångest och ”det-är-kört” symptom och börja överäta.
Hoppas naturligtvis att jag någon gång kommer att tillfriskna men fram till dess så måste jag lära mig att leva med min allergi och helt enkelt strunta i det som gör mig och mina tankar sjuka.

Det låter ju fantastiskt enkelt egentligen, det du inte tål äter och dricker du inte. Tänk om det var lika enkelt men nu är det inte det och tydligen så kan vi inte motstå oss själva och våra egna begär så hur gör man?

För mig är varje dag en kamp men ofta får jag frågan ”ska du inte sluta räkna kcal snart?” och mitt svar är ALDRIG just nu!

crime scene

Jag kommer alltid att räkna och hålla koll på mig själv hur jobbigt det än är för annars kommer jag att bli dålig igen och det är inget alternativ. Jag har bara ett val och precis som vilken matallergiker som helst måste jag lära mig att jag tål inte att äta snacks, junkfood eller onyttigheter som får mig att svulla, hetsäta och må psykiskt och fysiskt riktigt dåligt. Så egentligen är det rätt enkelt… om det nu bara vore så enkelt…

För visst skulle ni inte vilja ha en spik i foten?

14 thoughts on “Får det lova att vara en spik i foten?

    1. nä precis!!!! ”jamen du kan väl ta en liten snaps så du kan vara trevlig och sjunga med på nubbevisan” ….jo serru att!

      1. vad nu normalt är.😉
        Det blir faktiskt vin i morgon till kräftorna men jag ska ta det lugnt med kräftspadet för det är starkt som attan och man blir så dålig dagen efter.😀

      2. åå fan det kan det va! Dill, kräftor och spad går fetbort och västerbottenpaj gillar jag inte så kvar är…nubbe och rödvin!
        PS! Tänkte höra om du och måtta har lust att ta ett glas vin en dag😉

      3. Det har jag självklart lust att göra. Alla dagar utom onsdagar och fredagar funkar såvida jag inte åker på kvällskörningar. Vin är bra antioxidanter!

  1. Du har helt rätt Lotta!!🙂 Det är obehagligt med spik på fel ställe!😉 Lika obehagligt som de andra scenarion du beskriver. Varför skulle man vilja utsätta sig för det om man inte klarar av att hantera det? Jag förstår dig fullständigt och jobbar själv på att försöka hitta en nivå där jag inte behöver räkna och hålla koll längre. Där är jag inte än, så jag fortsätter räkna och hålla koll så länge som jag känner ett behov av det.🙂 Kram! Maria

    1. Det trista är att vi nog för lång tid framöver måste leva i total kontroll men om vi lär oss göra det på ett bra sätt så ska det gå!
      Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s