Dags att släppa sargkanten?

Som jag nämnt tidigare så förstod jag inte dom som säger ”ja va kul” och ”gärna!” till olika saker/event/händelser men sen i elfte timman hoppar av men nu tror jag att jag har klurat ut det! I dom flesta av fallen handlar det om osäkerhet eller rädsla för det okända.

replace_fear3-300x187
Vi älskar verkligen våra inrutade,enkla och vanliga liv. Vi gillar att vet vad som händer en lördag om 8 veckor för det är samma som hände i lördags och som händer på lördag.

Nu låter det kanske som om att jag klankar ner på detta men det gör jag absolut inte! Jag gillar själv enkelheten och att veta hur mitt liv ser ut.
Jag är ju till och med drottningen av planering med mina kalendrar (ja, jag kör på 3 olika kalendrar) och listor ändå så är jag ute på okänd mark hela tiden och det gör jag för att det är kul!

Jag tror som så här att om man ska göra något nytt eller annorlunda mot det vanliga så kryper osäkerheten på när det väl närmar sig och man väljer att stanna hemma istället.

Ju mer jag tänker på det desto mer förstår jag. Som när vi ska banta, så snart vi nått målvikten glömmer vi dom flesta goda föresatserna och faller tillbaka till det gamla vanliga beteendet igen för det är något vi kan, det är tryggt.
Eller kläder…frisyrer…hem…jobb…. vi gillar det vi kan, det vi vet hur man gör och känner sig trygg med.

Även träning blir lidande av tryggheten. ”Nä jag kan inte springa” -för vi försökte en gång och det gick åt pipa, kanske på grund av värk eller bara för att det var jobbigt- så vi säger heller ”jag går för det kan jag”.

Om vi ska komma någonstans så måste vi ibland kliva ut i det okända. Min resa brukar jag beskriva som en tom karta utan vägar och utan markerade hinder så jag har fått rita den själv och jäklar vilken resa det blev.

Om jag hade ifrågasatt allt nytt så hade jag fortfarande vägt 104 kg och lite till.
Jag får ofta frågor om nyheter, nya dieter, protein och nyttigheter man inte ätit tidigare men jag får sällan frågor låt säga Mac Donalds eller näringsinnehåll i en Bœuf Bourguignon.

Och på tal om böffen så är hösten här och det är en årstid jag verkligen älskar. Jag bara går och småmyser och så kommer den där årstiden när man äter soppor, blomkål, broccoli och allt annat gott gott så här bjuder jag på en länk till ett recept på höstgrytan Bœuf Bourguignon från Mattvett.se.

Angående sidan Matvett så  skriver dom om mat och vett och är en motpol till diethysteri och mediamyter. En sida med många goda recept och varje recept innehåller energi och näringsdeklaration.

The cave you fear to enter holds the treasure you seek! 😀

12 thoughts on “Dags att släppa sargkanten?

  1. Det du skriver passar in på mig… Men det är för att jag är en hemma människa inte för utseendet….. Men jag går också igenom en släpp kanten fas nu …. Hahaha kände mig också lite träffad…. Men du e bäst Lotta vi är så tacksamma över att du finns ……förstår att du blir trött och less men då ryter du sen är vi på banan igen Kramar i massor

  2. Tänk, jag funderade oxå på det här med att springa. Att promenera är ljuvligt, men om man promenerar timvis var och varannan dag, blir man inte sugen på att utmana sig med att testa springa? Varför är många så rädda för att springa? Tänker man att andra tittar och skrattar? Den lilla människan i mig avskyr visserligen fortfarande att bli omsprungen, men å andra sidan fantiserar den där lilla oxå om att gående människor hon möter är avundsjuka på hon som springer och skulle oxå vilja 😉
    Nä, rädslor ställer till alldeles för mycket tråkigt både stort och smått.

    1. och när jag går fantiserar jag om att dom som springer vet att jag är avundsjuk just för att dom springer när jag valt PW.

      Det är först när vi våga möta våra rädslor som vi kommer någonstans!

      1. hahahaha! Då är det dig jag möter i spåret för jag kan läsa den tanken från dom som går när jag springer!

    1. funderar på att skaffa en tröja där det står, ”Jag har precis sprungit milen, just nu varvar jag ner!” eller nått 😀

      1. och nu var det helt plötsligt lite dålig mottagning här. Det sprakar bara så jag hör inte vad du säger!

  3. Älskar verkligen din blogg.
    Om du har nån dunderkur/dundertips på hur man slutar småäta av tristess och uttråkigkng motager jag dom gärna 😛
    / Sockermonstret!

    1. Hej Emma-Isabella!

      Tusen tack! Det var jättekul att höra!

      Tyvärr har jag varken tips eller knep mer än beslutsamhet och en massa jävlar anamma + ett gäng vänner eller ett nätverk som sparkar på en nu och då! 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s