Inte mer??!?!! :/

1,2 kilo! 1,2 KILO!!! Det är vad jag har gått ner på 1 vecka. Ni vet den där första magiska veckan när man känner att det går ju så bra och kolla så nätt jag ser ut veckan. 1,2 kilo gick jag ner på den veckan. Det känns som 5!!!

Men 1,2 kilo är fantastiskt bra och jag är kanonglad!😀 Jag är ju på rätt väg! Jag ska inte komma i mål idag. Jag har en lång resa framför mig och denna första vecka har varit grym.

Målsättning och planering, check. Syftet med vecka 1 var att bli polare med min mage igen och försöka hitta en balans.
Mean green juice detoxen gick galant. Ja, visst blev det ett par odrickbara juicer men dom flesta blev jättegoda.
Resultat, halsbrännan är borta, toalettbesöken är åter igen regelbundna.

Till mina juicer hade jag mycket grönkål och spenat.
Hade Popeye rätt? Ökar spenat ork, styrka och muskelpassa?

popeye

Det kan jag tyvärr inte svara på MEN effekt hade det på mig. Detoxens sista dag var helt magisk! Vaknade 06.00 efter en mysig övernattning hos syrran i Norrtälje. Åkte hem, satte mig på cykeln och cyklade två mil (testcyklade nya resvägen till jobbet), åkte kommunalt med diverse byten och promenader till IKEA för att åka hem fixa och avslutningsvis gå till affären handla och laga middag. Som sagt en helt magisk dag. Jag hade sådan energi och jag kände en sådan glädje i allt jag företog mig och det var inte det minsta besvärligt.

Efter detoxen har jag tyvärr fått tillbaka lite halsbränna och jag kan sätta det i samband med stekt mat och kryddad mat så jag ser fram emot kokta grönsaker och fiskbullar i resten av mitt liv.😛

Denna vecka då? Stay focused är målet. I normala fall sitter jag inne på kontor hela dagarna men denna vecka kommer jag jobba ute på fält. Enligt stegräknaren gick jag över 14000 steg idag så ömma fötter, målmedvetenhet och fiskbullar! Det är vecka 2 det.😉

Gör det till en livsstil inte en skyldighet!

Vad skriver man om när man tappat sugen?
Tappat intresset för träning och mat och det enda man ser fram emot är soffhäng efter middagen?

Jag är ju så jäkla klämkäck (så till och med jag blir irriterad) i flera inlägg där jag skriver att det är ju bara att byta om till träningskläder och gå ut, varför gör jag inte det då? Sen, snart, mörkt, depp, vinter, blött, kallt, har inget gymkort och så vidare…

Nu var vi där igen! Ursäkter!

Nu är min fråga, är NI intresserade av mina ursäkter?
NÄ, jag tänkte väl det! Jag tror verkligen inte att ni bryr er om jag inte tränar på grund av att jag känner mig lite öm i nacken eller att jag har ont i trampdynorna efter lördagens utekväll.

Det komiska är att jag gör ALLT för att komma på grymt bra ursäkter när andra frågar fast att jag vet att dom inte skulle reagera om jag sa ”jag orkar inte”. Ursäkterna hittar jag på för att jag själv ska tro på dom.

Så vad är problemet???

Om jag visste det då skulle jag kunna sluta jobba i morgon och på heltid börja som psykologmotivationscoach men jag vet inte vad som hänt.

Jag vill inget hellre än att hitta viljan igen men det är precis som att….blankt….

För mig var det så lätt, jag bara flöt med och var dag fanns viljan och motivationen bara där. Jag behövde knappt anstränga mig och jag kände att NU hade jag verkligen fattat grejen.

Jag HAR fattat grejen! Jag mår mycket bättre när jag äter bra och tränar. Det är bara det att äta bra ska vi hela familjen men tyvärr har vi halkat tillbaka till pizza och pastaträsket med lördagsgodis. USCH, jag blir nästan arg när jag skriver det.

Nå ja, nu är det som det är men idag kände jag en gnutta hopp! En av tjejerna i bootcampet har nått ett av sina mål, och när hon skrev om detta så kände jag verkligen den här glädjen som jag själv kände förr och där och då spratt det till i mig. Jag hoppas det spritter i kväll med så jag tar mig ut på en liten promenad innan jag ska jobba!

Men det finns hopp och jag ska jobba på att göra det till en livsstil inte en skyldighet!

göra det till en livsstil inte en skyldighet

I’m BACK!

Va gött det känns att vara tillbaka!😀

Inte bara tillbaka här på bloggen utan även tillbaka mentalt. Lite för att sammanfatta min resa som började 2012 så gick allt bara rakt fram och upp från januari 2012 till och med vecka 28 2013. Det var raka spåret och allt var kanoners. Jag var i mål och jag var i mitt livs form och semester stod för dörren!

sammanfattning
Jag ska inte tråka ut er med mer fakta än att jag föll ner så jävla hårt i sockerträsket man kan falla!

Godis och glass var och varenda dag och där har jag varit fast sedan dess.
Jag trodde någonstans att nu var jag ju normal, jag var friskt från min övervikt och jag skulle äta lite som jag ville…

Problemet är att jag vet inte vad LITE är. SÅ jag föll och jag föll och nu har jag nått botten. 72 kg och det är inte min bravikt. Jag mådde som bäst vid ungefär 67-68 kg och dit ska jag igen. Socker och jag funkar inte.

Resultatet av att jag kravlat runt i sockerträsket är ledvärk, magvärk, huvudvärk, plitor i nyllet och ett jävla klagande. Det är till och med så att jag har tröttnat på att höra mig själv för att jag klagar så.

Nu sätter jag den ena foten framför den andra och tar ett steg och så tar jag den andra foten och flyttar fram den och tar ett till och så gör jag så tills jag mår min bravikt och sen tar jag ett steg till och ett till.

Sockerträsket lämnar jag nu bakom mig!

Det ÄR okej att vara annorlunda!

Bara man inte använder det som en ursäkt för att göra dumma val i tid och otid!

Tex. det är bra dumt att stoppa i sig godis och skylla på att man är…så glad så man ska fira, eller ostbågar för att man är så dagen efter, eller en sockerbombsdessert för att man är ledsen.

expert
Det är med mat som med andra bra saker i livet. Det triggar hjärnans belöningssystem och ger oss omedelbart välbefinnande. Någon klappar på dig – mysigt. Du lyckas med en svår uppgift – härligt. Du äter något gott – lycka!
Det är dopaminet som frisätts i kroppen när du äter som ger dig den där känslan av välbehag. Och så fort blocksockerkurvan dalar eller du börjar känna dig ledsen går ett högljutt larm som signalerar: Ät! 

Hela livet består av toppar och dalar, fartgupp och hinder och så finns det en hel del raksträckor men vi kan inte hålla på att stoppa i oss onyttigheter vid varje kurva. För när vi väl tröstätit så blir vi ledsna och får skuldkänslor för att vi har tröstätit och då blir vi ännu mera nere och tröstäter igen för att trösta oss för att vi tröstäter. Snacka om att våra reptilhjärnor går på högvarv här!

När du äter snabba kolhydrater, som glass eller vitt bröd, rusar blodsockret och du känner dig gladare. Men ju brantare backe upp, desto djupare dal kommer härnäst. Då blir du på sämre humör och behöver en återställare. (Källa: Martin Ingvars bok:”Hjärnkoll på vikten”)

Min har gått på högvarv hela helgen… Dags att ha kvartssamtal med mig själv igen!😛

Kanske skulle prova den här dieten!😆

Jag har i alla fall deppat färdigt för den här gången! Mot nya fantastiska stordåd!

En gång är ingen gång…

…två gånger är en vana, men jag skulle nog vilja påstå att en gång är en gång och två gånger är två…. (Han som myntade det uttrycket kan inte ha varit ett mattegeni!)

Om det nu är så att det blir en vana redan efter andra gången, när blir det då en ovana?

Jag har haft många vanor och ovanor och en av dom var rökning.
Men en cigarett kom sällan ensam. Den kopplades oftast ihop med en kopp kaffe, en öl, en viss plats, efter mat och så vidare. Dessa saker blev så kallade triggers (utlösande faktorer) till att jag tänkte på och ville ha en cigarett.
Alla har vi olika triggers. Som en kollega, hon kan inte dricka kvällste utan att ta en macka till och en annan bekant kan inte gå in i en mataffär utan att ta en till tre godisbitar av plockgodiset och äta medans hon handlar. (Hon handlar ofta!)

För att bryta en dålig vana gäller det att undvika dess triggers och skapa nya alternativ.
Det kräver hårt arbete och massor av viljestyrka!

För det första måste du verkligen bestämma dig för att du vill.
Har du bestämt dig? BRA! Här kommer 3 tips som kan hjälpa dig att bryta en ovana!

  • Gummisnodds-metoden:
    Sätt ett gummiband runt handleden.
    Varje gång du känner sug efter det som du vill sluta med, så snärtar du till  dig själv med gummisnodden mot handleden. Din hjärna kommer inom några veckor att börja förknippa det som du är beroende av med smärta (och något dåligt)

  • Tell-a-friend! ALLA behöver stöd och hjälp och det är  en styrka att kunna be om hjälp!
    Be en eller två vänner vara dom du kan ringa eller sms.a till när du är som mest sugen om inte gummibandet hjälper!
    Även om man glömmer att ringa eller sms.a när man står där med gottebiten i mun så har man dom i bakhuvudet och förhoppningsvis smakar gottebiten sämre.
  • 1-1= 0! Det vill säga 1 är din vana, 1 är din trigger. Ta bort din trigger ur ekvationen!
    Om en viss situation utlöser ditt gottesug så utsätt dig inte för situationen.

Du har kraft att kontrollera dig själv!
Du bestämmer över din kropp, dina leder och muskler. Du bestämmer vad du säger och tänker. Du utför handlingar varje dag baserade på dina egna beslut! Du har daglig kontroll över ditt liv, låt inte ett sug efter en ful ovana styra ditt liv.
Det är dags att visa på vilja!

willpower
Vilkestyrka!

Man brukar säga att Alkoholisten och absolutisten gör båda samma misstag: de betraktar bägge vinet som en drog och inte som en dryck. Tåls att tänka på i fler situationer än bara alkohol!

Höjden av snabbhet är att springa runt ett hus och dunka sig själv i ryggen!

Nu var jag inte riktigt så snabb i går när jag var ute och sprang men kul hade jag!

I går var det Topploppet i Hagaparken anordnat av tidningen Topp Hälsa och jag var där med mitt jobb och sprang.

På min arbetsplats där sitter man och arbetar oavsett position eller funktion inom företaget och att få folk att stå upp är en utmaning. Nu gillar ju jag utmaningar så därför gav jag mig i kast med att bjuda in mina kollegor att springa Topploppet med mig. 20 stycken nappade var av 3 stycken valde att springa milen. Vi andra valde 5 km.

Vi kom, vi sågs, vi hade superkul!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag har ju en förmåga att göra saker….lite annorlunda. Jag menar, varför bara springa ett lopp på vanligt sätt när jag kan göra det i Team Taxi 020 kläder med Kangoo Jumps på fötterna? Buster Keton sa en gång ”En komiker är en man som gör roliga saker. En stor komiker är en man som gör saker roliga.” Nu är jag inte man och jag gör både roliga saker och saker roliga så egentligen är det ett dåligt citat men jag gillar Buster.😀

Ni som nu tycker ”Fusk, man studsar ju fram!” är välkomna till Åsögatan 153 på måndagar kl 18.00 för att prova på Kangoo Jumps!

Jag valde att ställa mig rätt långt bak i ledet i sista startfältet för att inte störa ordningen för mycket vilket gjorde att jag fick gå dom första 500 meterna. Tur i oturen för det började med en seg gräsklädd slänt. Efter det kunde jag börja springa. Jag tog rygg på en dam i neonfärgad tröja och fick till ett rätt bra tempo. Efter ett par kilometer springer min kollega Carina om mig, klappar mig i ryggen och säger ”Du är så otroligt duktig som orkar springa med dom där skorna! Kämpa på!” och hon säger det högt och ljudligt!

Väl i mål får jag förklaringen. Bakom mig hade hon hört ”FUSK! Hon studsar ju fram!” Avundsjuka är också ett slags beröm.😀

Målgången

Jag sprang i mål på 39 minuter. Med andra ord jag dunkade inte mig själv i ryggen men vi körde kollektiva ryggdunk efteråt och bestämde ”Nästa år då jäklar!”

Att springa är inte det roligaste jag vet men det finns en sak som gör att jag gärna springer flera lopp och det är den där funktionären som står där ensam och klappar åt oss. Hon ropar och peppar och ger oss kraften att fortsätta springa. Tack du ensamma funktionär i spåret i går! Dina heja-rop gav mig massor av kraft och energi! Hoppas du är med nästa år med!

Och DÄR sprängde jag ljudvallen!

För sucken jag gav ifrån mig när jag klev av vågen idag var ljudlig. +3 kg sedan i torsdags?!?!

Det mesta beror på att kroppen bundit vätska, vilket kan bero på att jag har ätit något salt eller lite mer kolhydrater än vanligt, att jag har din ägglossning eller ska få mens. En del kvinnor ökar i vikt innan mens. Det beror på att kroppen samlar på sig vätska innan mens. När mensen kommit igång kissar man ut vätskan och får tillbaka sin normalvikt.

Vi pratar om 3 kg på 48 timmar. Visst är det förtvivlande och frustrerande och hade jag hållit en strikt diet för att gå ner i vikt hade jag blivit arg, ledsen, besviken och jag hade nog till och med känt att ”nu ger jag fan i det här!” även om jag vet vad det handlar om.

Jag känner fortfarande den där faaan-känslan i kroppen när jag ser vågen hoppa till så där men jag lär mig för varje gång att om 48-72 timmar så är vikten som vanligt igen. Bara jag inte sätter mig och tröstäter och DET kommer jag aldrig att göra igen!

Heavy-Towel-cartoon-cjmadden
Idag ska jag springa Topploppet i Hagaparken med ett gäng kollegor. Tänkte köra med mina Kangoo Jumps så chansen finns att jag hoppar av mig ett par kilo.😉