Proppmätt!

Har du någon gång ätit så mycket att det känns som att magsäcken leker saccosäck, diafragman är i 9.onde månaden och lungorna strejkar på grund av platsbrist?

ate-too-much

Tänk dig att leva med den känslan konstant. Det har jag gjort i ett halvår…

Stress, för många aw, middag på snabbmatställen och snacks har gjort att jag mått som en dräktig elefant sen i vintras. Värk i fötter och knän, magen har gått i strejk, konstant halsbränna och en tappad självkänsla.

MEN det var då och nu är nu! Jag tänker inte vara proppmätt längre.

I går skrev jag om om mål och plan. Mina mål är personliga men planen kan jag dela med mig även om den är långt ifrån klar.

Vecka 1. Göra en plan! 
Ni vet hur det är när man gör en bantningskur, man pausar livet och går all in. Man svälter sig själv och har ett fokus, minus på vågen.
Min plan ser inte ut så. Jag ska inte banta, jag ska uppnå hälsa, och uppnå hälsa gör jag genom att gå ner i vikt hälsosamt. Nu tycker någon kanske att jag försöker lura mig själv och att det är att banta och det får man gärna tycka men jag ser inte det så.

Jag ser det som en del av livet, detta är ingen kur, det är ingen quickfix, det är ett medvetet val av intag.
Så denna vecka äter jag medvetet! Vad betyder det? Jo, jag tänker på vad, hur och när jag äter. Jag begränsar portionerna, jag äter långsamt, jag inventerar helt enkelt mitt matintag.

Vidare i paneringen så ska jag nästa vecka göra en ”Grön juice detox”. *AHA hon ska göra en quickfix!* Nej det ska jag inte!
Anledningen är att jag lever med konstant halsbränna och livnär mig på  novaluco och samarin just nu därför tänkte jag vara snäll mot min mage och mig själv genom att äta grönt!
Juicerna kommer att bestå av 80% grönsaker och 20% frukt samt havrekli och laktosfria mejeriprodukter. Naturligtvis kommer jag bli överlycklig om jag går ner i samband med etta men målet är att bli av med halsbrännan och få igång mag-, och tarmsystemet.

Sammanfattning:
Vecka 1: Göra plan och äta medvetet.
Vecka 2: Leva efter planen och göra en Grön juice detox samt göra en plan för vecka 3.

Förhoppningsvis slipper jag känslan av att vara konstant proppmätt!😉
Proppmätt

 

”Din jävla planta!”

Har du hört det uttrycket någon gång? ”Din jävla planta!” Det betyder att man är dum i huvudet och används oftast av verbalt handikappade människor.

Men är inte det rätt konstigt att använda plantor som synonym för dum, plantor är inte alls dumma!
Plantor har en grym överlevnadsförmåga, dom förser oss med alla näringsämne vi behöver och dom finns tillgängliga för alla! Dessutom smakar plantor otroligt gott! 

Ni har säkert hört talas om Vegetarianer och veganer men hur många har hört om plantbaserad kost? 

Giuseppe Arcimboldo
Hemma hos oss är vi rätt dåliga (för att inte säga rent usla) på att äta frukt och grönt till och från och när vi väl har det så är det ett tillbehör till huvudingrediensen som oftast är kött i någon form. 

I måndags fixade min man min lunchlåda, (jag vet, han är fantastisk! <3) kryddad med kärlek och med ursäkten att det inte fanns något kött till pasta/pestosalladen. Lunchen smakade fantastiskt och en känsla och en tanke började gro i mig. 

Om vi skulle prova på att utesluta kött från vår kost två dagar i veckan…?!

Nu kanske någon tror att det är krångligt och svårt att hitta på bra mat men det lovar jag att det inte blir tack vare Google och Maria! :) 

Maria skriver både om sin lott där hon odlar plantor och sin mat hon lagar av plantor och hon är absolut ingen planta!😉

Jag är dessutom övertygad om att det är bra för både min hälsa och vår natur. 

Så hur ska jag presentera detta för familjen? Jag tänker inte tvinga någon att följa mitt val men jag tror dom även kommer se fördelar när jag bjuder på en smarrig middag. 

Ännu ett sätt att få in mer frukt och grönt i vardagen är att beställa prenumeration av grönsaker. Själv tänker jag prova Ekolådan. 

Nu ska jag bara berätta detta för resten av familjen oxå!😉 Wish me luck! 

Knarkande freak eller gullig gris?

Träningsnarkoman och hälsofreak är ett par av dom titlar jag har fått senaste året sedan jag påbörjade min livsstilsförändring. Man talar gärna om för mig att jag är manisk och man frågar hur länge jag ska hålla på…

Jag är mycket hellre ett maniskt knarkande freak än en sötsugen gottegris!

Varför sätter vi så hårda och elaka namn på människor som gillar att leva hälsosamt och som gillar att träna medan vi sätter gulliga namn på vårt onyttiga levande?!

Tankarna på detta ämne dök upp i går när jag skulle beskriva min nya livsstil med ett ord.

Så fort någon bestämmer sig för att göra en förändring så är belackarna där och ondgör sig. ”Vad ska det va bra för?”, ”Du är fin som du är”,  ”Är det så himla nyttigt?” har ni säkert fått höra när ni berättat att ni bestämt er för att gå ner i vikt eller börja träna.

Jag tror det hela handlar om att man själv vill men inte kan eller orkar och då är det lättare att kalla någon annan för freak och själv vara en gullig liten gottegris och så kanske man är rädd för att förlora sin BFF.

Att träna och leva sunt, äta bra och må gott ser jag varken som maniskt eller ett freakaktigt beteende utan enbart hälsosamt.
Det finns en begrepp som heter Ortorexi och det har pratats en hel del om den på senaste tiden. Ortorexi betecknar en fixering vid en ”hälsosam” livsstil, präglad av tex överdriven träning och nyttigt ätande.
Jag lider inte av Ortorexi bara för att jag gillar att röra på mig och äta gott! Nu trodde ni jag skulle skriva nyttigt men vad är det som säger att nyttigt inte lika väl kan betecknas som gott? Nyttigt är gott och träning och energi är roligt!

Om ni vill kalla mig för något så gillar jag ordet livsvillig för även om dom är urgulliga så vill jag verkligen inte bli kallad för gris hur mycket gott det än står framför!

gottegris

 

hahaha vänta…vänta…HAHAHA!

Jag har haft så grymt kul idag det har jag Isabelle och Kangoo Jumps att tacka för!

Direkt efter jobbet satte jag mig på cykeln och cyklade till stan. För mig är min cykel ett transportmedel så det är inget konstigt med det. Anledningen att jag skulle till stan var för att jag och en kollega hade äntligen bokat upp oss för ett träningspass med Kangoo Jump.

Från jobbet till Åsögatan dit jag skulle var det 11 km och det tog ungefär 40 minuter att cykla. (ca 327 kcal intjänat på den cykelturen! Tack för det!)

På SMAC på Åsögatan var det aktivitet. I en sal tränade Paulo Roberto med barn och ungdomar i alla åldrar, i entrén stod en pigg och leende kvinna i Zumbakläder och skrev in folk till sitt träningspass och jag och min kollega kände pulsen öka.

Till slut kom vår ledare Isabelle! Hon hade det gladaste och ärligaste leendet jag sett på länge och jag kände mig verkligen välkommen. Hon plockade fram skor till oss och satte sig utan tvekan ner och hjälpte till att knäppa på dom. Jag och min kollega provstudsade lite i hallen i väntan på att få börja.

När Paolo och gänget var klara var det vår tur att ta över lokalen. Den var intim och det var lågt i tak och den hade en hel vägg med speglar. Hjälp! Inte nog med att jag ska balansera på skorna, jag ska dessutom försöka utföra en koreografi efter Isabelle OCH se eländet i spegeln.

SHIT VAD DET VAR KUL och vad snygg jag var!!!😀😆:mrgreen:😉 Jag njöt av varje minut och Isabelle fick oss verkligen att ta i! Hennes energi var så medryckande så alla tog i för kung och fosterland!

Det var galet kul men lika galet jobbigt och jag längtar redan till nästa gång. Jag kommer helt klart att försöka träna detta 2 gånger i månaden.

Jag ger Isabelle och Kangoo Jumps 5 hopp av 5 möjliga! kangoo jumps skor

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det här funkar inte längre!

Trodde verkligen att jag skulle klara av det ”normala” livet och att njuta av livets goda samtidigt som jag tränar som en normal utan att känna skuld över en bit kladdkaka men det funkar inte. Jag funkar inte på det sättet. Det är som att be en nykter alkoholist gå in på krogen och tvinga honom att leva där varje dag.

Jag tror att min relation till mat och träning är för stört och ligger för djupt för att jag ska kunna gå från att levt som en jojobantande överviktig i 30 år till att leva som en normalviktig. Känner att jag är vilsen, jag håller på att tappa greppet och jag trivs inte.

Jag funkar bäst när jag är dedikerad och går all in och jag känner mig mer säker. I och med att jag inte levt normalt så vet jag ju egentligen inte heller vad normalt är och hur man gör så istället för att vandra på det här minerade fältet så har jag bestämt mig för att strunta i det som är normalt och leva på Lotta-vis. Det är egentligen rätt logiskt.

Vi måste alla lära oss vad som är ett bra sätt för oss för det där normala är nog bara en illusion som vi försöker leva efter men inte kan för alla är unika och jag kan då inte säga att någon jag känner är ”normal” i och med att jag inte vet vad normal är.

Det är inte alltid så lätt att förstå vad som är bäst förr en själv. Tur att man faktiskt kan ändra på sig!

happy
Nu kanske ni undrar på vilket sätt mitt sätt skiljer sig mot det normala när jag har förespråkat att äta och leva som normalt fast i kontrollerad form genom att räkna kcal och att träna för att få äta extra kcal.

Mitt sätt innebär att jag inte äter och dricker onyttigheter och att jag tränar minst 5 pass i veckan och att jag är otroligt kontrollerad. Det lustiga är att när jag lever så där så mår jag otroligt bra i kroppen och knoppen och jag är pigg. Jag hinner sällan sitta i soffan och TV är något som står och dammar i vardagsrummet. Nu när jag försökt leva normalt genom att stoppa i mig lite vad som så har jag heller inte orkat träna vilket har lett till att jag sitter mer i soffan och glor på TV. Jag känner mig absolut inte lika pigg och inte lika glad som tidigare men det ska bli ändring på det nu!

Kontroll

Träning är en belöning, inte ett straff för att du har överätit!

Så var det äntligen måndag igen! Jag är en sån där otäck och hemsk måndagsälskare som vaknar med ett leende och studsar upp!😀 (känner att det bubblar ett *mohahahaha* skratt i mig)

En av anledningarna är att jag morgonsimmar och jag kan inte nog bedyra hur underbart detta är.
Nej, det har inte alltid varit så roligt men som med det mesta handlar det till 90% om inställning också.

Jag väljer att göra det en mysig grej och så avslutar jag det med en lyxfrukost macka på jobbet. Jag bränner ju kcal när jag simmar och det är inget jag kan spara på så det blir min måndagsstarter.

På eftermiddagen brukar jag försöka pressa in ett pass på gymmet men idag blir det en härligt uppfriskande powerwalk i snöslabbet! Nä jag har inte tagit några rosa tabletter utan jag lever på ångorna av morgonsimningen och endorfinkickar.

Så här är det när man har ett flow och tränar med 12 timmar i mellan. Man kan alltså se till att hela tiden uppnå det här härliga endorfiruset som gör att man mår så bra och det räcker med 20 minuter! OBS! Träningen behöver inte vara tuff, hård eller intensiv var enda gång utan huvudsaken är att man rör på sig.😀

Förr avskydde jag verkligen allt vad träning heter och ska jag vara ärlig som tror jag att jag har fuskat mig igenom all träning i livet. Under skoltiden hade jag alltid mens när det var gymnastik och när jag blev äldre så var det helt klart rökningen som ställde till det vilket gjorde att jag oftast låg halvdöd efter 3 minuters träning.

Idag är det svårt att få stopp på mig och i går körde jag ett magpass från helvetet vilket resulterade i att jag gick hem och var nära på att spy men lika glad var jag för det.

Folk frågar hur jag hinner och hur jag hittar motivationen.
Det har blivit som en god cirkel. Jag tränar, jag blir glad, jag vill träna mer. Jag bloggar, jag får komplimanger som peppar mig, jag vill motivera och peppa tillbaka. Ringar på vattnet!

Förr tyckte jag aldrig att jag hade tid och att jag jämt var i farten, idag undrar jag hur i hela friden jag tänkte. Det enda jag gjorde var att sucka, klaga och levde i ett tillstånd av konstant proppmätthet sittandes i min soffa.

magiska piller

Ett friskt och hälsosamt liv säljs inte på burk. Det har kostat mig svett och tårar men det har varit värt var enda droppe. Den eufori jag känner idag är verkligen lön för mödan!

(En liten rolig parentes om ordet eufori som jag tycker är ett störtskönt ord och som jag känner beskriver mig bra är ordets förklaring på wikipedia: Eufori är en stark känsla av lycka som kan förekomma vid samlag eller stark förälskelse och bland annat kan framkallas som en berusningseffekt av vissa droger…. :lol )

I morgon ska ni få ett par citat som har hjälp mig upp ur soffan fast jag verkligen inte haft lust!

Har jag blivit jobbig???

Har jag blivit en sån där hälsohetsare som jag förr tittade snett på??? Är jag sån där som ska pådyvla alla mitt hälsotänk, mina idéer och hur bra det är att träna?

Va bra! Det tänker jag inte be om ursäkt för!😆

Tänk om någon hade tagit tag i mig och sagt till på skarpen! ”Lotta, nu får det vara nog!” mycket tidigare!

Jag tänker inte ångra att jag inte tog hand om min hälsa tidigare men jag hade uppskattat om någon ruskat om mig och sagt ”se på mig, jag kunde, du kan!”

Kalaspinglan skrev till mig så här angående gårdagens inlägg: Det är klart att viktminskning är en härlig bieffekt av träning – men precis som du säger handlar det om att lägga om sin livsstil. Det cirkulerar flera motivationsbilder på nätet som alla säger samma sak ”abs are built in the kitchen”, och så är det ju. Jag brukade undvika att träna förr när jag bantade, eftersom det var jobbigt och man såg ju så lite resultat. Nu, ett halvår efter att jag köpt träningskort som jag faktiskt använder, förstår jag vad det handlar om. H Ä L S A. Jag har inte ont i ryggen längre, jag orkar springa uppför trappor, jag orkar bära tunga matkassar, men bäst av allt: jag sover bra! Skit samma om det inte blir någon mer viktminskning, för alla andra vinster är värda hur mycket som helst!

Det är precis så jag känner. För mig började det med att jag skulle banta men snart handlade det om en livsstilsförändring de lux och den står jag fast vid. Viktminskningen ser jag som ett bonus!

Jag kommer fortsätta vara jobbig, jag kommer fortsätta berätta om fördelar med att ta ansvar över sitt liv och sin kropp. En dag kanske du tackar mig!😉

Anledningen till dagens inlägg hittade jag åter igen i min icke-favorittidning Aftonbladet men likt väl läser jag den. Denna gång är det en skribent som skrivit ett debattinlägg där hon drar oss alla som idag ser fördelar med ett hälsosamt liv över en kam. Tex.  Alla dessa personer som i dyra pulsklockor tränar inför klassikern eller Stockholm Marathon. Regn, snöstorm eller blankis, det spelar ingen roll. De flåsar förbi dig på trottoaren när du försöker balansera tunga påsar från Ica på barnvagnen. Du är svettig efter att först ha skyndat från jobbet och sedan krånglat på barnen overaller. Du krockar nästan med dem. De som uppdaterar Facebook nästan varje dag med ”har sprungit 8 km”. Aldrig något annat.

Okej, nu är jag lite lugnare idag men jag handlar oxå i affären och balanserar kassar men på min cykel, har inga små barn som jag ska kränga på overall men jag har ett heltidsjobb men vad har det med saken att göra?

Nåväl ni får läsa själva. Det är synd att samma tidning tar in två artiklar som kanske inte var dom bästa och mest välskrivna. Vi hälsohetsande freak älskar ju att läsa allt om träning, mat, dieter med mera!😉

i dag tänker jag ta en vilodag! Kroppen säger det till mig. Den är så sjukt bra min kropp som äntligen talar om vad den vill och kan och inte vill men på ett bra sätt! Förr skrek den bara ”feed me, feeeeeed me!” men nu säger den, ”kära du, idag behöver jag vila och till middag skulle jag uppskatta något som gör att magen mår bra, du vet vi är mitt i månaden just nu så en bulgursallad med kyckling vill jag gärna ha.”

Spegel spegel på väggen där!

Vi har en så grymt bra kommunikation numera jag och min kropp!

Vad säger din kropp till dig?