Gästbloggen

Om man ser sig om 360 grader så upptäcker man snabbt vilka härliga människor det finns runt om en.  Kända som okända. Att få läsa om dessa människor och deras val här i livet ger min kraft och inspiration att fortsätta min resa.
_______________________________________________________________________________________

Gästbloggare nummer 3. En stark berättelse av min nya vän Annica Lundgren.

Det började egentligen när jag hade fått mitt andra barn Daniel född 1996 (Josef kom 1994) denna hets att komma i kläderna efteråt, med Josef 1994 var det inga problem kilona bara rasade av mig. Men efter Daniels födelse så satt de som berg det gick inte hur jag än betedde mig så jag gav upp vägde som mest 78 kg till mina 164 cm jaaaa jag var överviktig mådde skit ville inte gå ut ville inte vara social blev en tråkig hemma sittare för jag hade inga kläder att ta på mig.
Sen kom vändningen när min man fick jobb i Stockholm och vi kunde flytta från denna gudsförgätna håla vi bodde i då, hade du inte häst eller bondgård med en massa höns och diverse djur så blev du aldrig accepterad, har för övrigt aldrig gillar lantlivet är en stadsmänniska.
Jobbade ca 1 1/2 år på ett otrevligt ställe men var fortfarande tjock mådde inte bra sökte ett annat jobb och fick det 2003 nu började det vända alltsammans, träffade en kompis som jag började umgås me och anmälde oss till viktväktarna. Det gick ju bra gick ner 20 kilo på ett år ungefär. Mådde kanon trodde jag fick nåt psykbryt kom i ofas och började äta igen…. Var snart uppe i dessa kilon igen så nu 2011 i december vägde jag 73 kilo och hade panikångest så helsikes dåligt jag mådde.
Jag och min man skulle åka ut och göra nåt tillsammans (lördagen den 17 december) men jag hade inga byxor att ta på …. Jo ett par slitna som inte passade för det tillfället:-/ .
Jag fick panik började stortjuta och sa till Matte – Faaaaan vi kan inte åka har inget att ta på för jag är så feeeeet.. Nu får du fasiken hjälpa mig fixa ett kostprogram WHATEVER så jag kommer igång. Han tittade på mig chockad och lidande men satt sig vid datorn jobbade några timmar i excel sen när han var klar så gav han mig papperet ….. Wow där fanns kosttips delmål viktnedgång per vecka belöningar m.m.
Tack sa jag och kramade han – nu kör jag………
Och det gjorde jag har nu tappat 14 kilo sen den 19 december. Har lyckats nästan fullgöra varje veckomål fått belöningar (fötter,naglar,frissan,makeup kurs) m.m. Men den största belöningen är ju faktiskt alla hälsovinster med orken lusten att vara bland folk kunna klä upp sig innan vi skall nånstans inte klämma ihop sig så det väller ut överallt och man kan inte nästan andas.
Min man har varit ett enormt stöd för mig med kost tips m.m. och speciellt en vän på jobbet som har peppat och berömt mig hela tiden, sen skall vi ju inte prata om alla härliga Facebookvänner som kommenterar och supportrar hela tiden de får alla en enorm guldstjärna.
Nu har jag två kilon kvar det slutliga målet är 57 kilo. Och de är borta innan midsommar det är slutmålet.
Jag har inte följt nån diet eller nåt ENDAST RÄKNAT KALORIER (appen ShapeUpClup) och skippat bröd pasta ris potatis godis . Har haft noll tolerans inte haft ätardagar alls, fuskat ja men inte mer än en gång i månaden kanske oftast då jag varit bortbjuden.
Det går om man vill tro mig…… Det sitter i huvet vill du gå ner då går du ner, skall du hålla på att ha ätar dagar fuska unna dig …då är det kört. Kör noll tolerans tills du gått ner en massa sen kan du ta nåt du längtat efter sen är det bra till nästa månad tex.
Mitt motto: Ingenting är omöjligt !!!!!

_______________________________________________________________________________________

Gästbloggare nummer 2. En otroligt gripande berättelse om ungdom och övervikt skriven av S.

Paniken uppstår
Vågen visade 78kg och jag var 20år och 176cm lång.
”Det här måste vara ett skämt” jag visste ju att byxorna hade blivit tajta och att det uppstått lite kärlekshantlar här och var efter jag träffat min nya pojkvän.
Men tretton kilo, inte tio kilo utan tretton jävla kilo hade fördelats på min kropp.
Det måste vara ett skämt.
Jag packar snabbt ihop väskan och springer till badhuset, det är höst och ganska kallt ute. Jag blir så andfådd av min dåliga kondition att jag snart börjar svettas och saktar av.
Jag hade sprungit 100 meter och orkade inte mer, vad hade hänt med min kondition?
En djup besvikelse och ångest dräper inom mig, jag som sprang 5km under 30 minuter förr..

Väl framme på badhuset väger jag mig och vågen där visar 77,8kg.
jag bryter ihop, sätter mig på golvet och börjar gråta, än idag är jag glad att det inte var några människor där.

Jag var 19 år och för första gången överviktig (i fettmassa/procent). Hela mitt liv har jag flängt på hästryggen, jag har spelat basket och innebandy och började sedan med boxning där jag träffade min sambo och hästen kom undan, basketkompisarna slutade och innebandyn pajade knäet och boxningen var inge kul längre.
jag tränade inte, men åt precis lika mycket som att jag tränade.

När jag fått siffran 78 att fastna på min näthinna så började jag kolla på kort och insåg ganska snabbt att jag är fet, jag är tjock, jag är inte mig själv.
Vänner och familj sa att jag inte alls var tjock, jag var arg på att ingen sagt till mig att sluta äta.
I drastiska försök så förbjöd jag mig allt gott, alla ostbågar, allt godis och all choklad.
Det gick inte, det blev motsatt effekt, jag åt mer, jag gick upp mer.

Nedgång på 9 kilo.
Våren kommer och jag blir 21 år gammal och fortfarande inser jag att det här inte går längre, jag kan inte bära 78kg, jag är inte nöjd och trivs inte i min kropp. Vill inte visa mig bland folk.
Jag tänker inte testa några dieter, det har jag bestämt mig för.
Men i maj börjar jag träna igen, jag tränar måndag, tisdag, torsdag och söndag. Jag har tid att träna och jag rasar i vikt. Jag börjar tänka mer på vad jag äter men det är inte huvudsyftet, jag tränar mest.
Jag går ner på 5 månader till 69kg och är nöjd, jag är glad och stolt.

Sen kommer smällen igen, jag får nytt jobb. Jag har inte tid på dagarna att träna, jag kan inte äta matlådor då yrket kräver restaurang mat.
Jag går upp, 76kg.
Jag får ångest igen, känner mig som ett offer och undrar om jag bara ska skita i alla ideal och vara den där tjejen på 80kg.

Vi har alla lika mycket tid, handlar bara om hur vi prioriterar den.
Men våren då jag är 22 år gammal bestämmer jag mig igen, att hitta något annat sätt att gå ner i vikt.
Jag går iväg till en hälsocoach som säger till mig att jag inte kan hela tiden hitta sätt att gå ner i vikt, jag måste hitta en livsstil.
En livsstil? Hur fan hittar man en livsstil när jag inte ens har tid att träna eller laga mat?

Jag börjar läsa om mat, kost och träning och inser snabbt:
Vi alla har lika mycket tid, det handlar bara om hur vi priorierar den.
Jag väljer att träna åtminstone 2 gånger i veckan och skaffar en stegräknare, jag börjar gå ner lite i vikt. Men slutar snabbt med stegräknaren.
Jag börjar med Shapeupclub, och går ner ytligare några kilon.
Shape Up  är enkelt men jag tröttnar snart på det med.

Allting går för sakta, kilona rasar inte som jag vill och jag söker upp hälsocoachen i förtvivlan igen.
Hon säger till mig: Sakta är lika med att du kommer behålla kilona och leva kvar i den vikten.
Jag inser att om jag tränar 6 gånger i veckan så kommer jag aldrig orka göra det livet ut, 2 gånger i veckan räcker och jag kan inte heller förbjuda mig från livets goda och unnar mig det goda några gånger i månaden.  Jag är ung och ska njuta men vill ändå förbereda mig på en kropp att trivas i, så att tappa dessa kilon får ta tid, för att jag ska kunna behålla en slimmad vikt.

Att förbjuda mig för saker är helt omöjligt, jag äter bara mer.
Jag börjar säga till mig själv när begäret är stort och reptilhjärnan tar in:
”jag får äta det, men jag tar det senare, jag vill inte ha det just nu”
Detta gör att jag ger mig tillåtelse men tar det senare, senare som aldrig kommer.
Jag börjar äta så nyttigt som går på vardagar, fördelar protein, kolhydrater och fett jämnt och varannan lördag unnar jag mig något onyttigt men oftast vill jag inte ha ex. chips eller godis.

Jag har kämpat, tragglat och insett att det är bara träning och bra kost som får mig att gå ner i vikt, men jag har svårt att behålla min vikt. Men nu har jag bestämt mig och bytt livsstil.
Idag är jag 23 år gammal och väger jag lite för mycket (68-70kg), men ska ner till 66kg och jag har lovat mig själv att när jag kommer ner dit ska jag aldrig tillåta mig själv att gå ovanför 70kg.

För att hålla min motivation uppe som alltid sviker har jag delmål och ger mig själv beröm genom massage eller köpa något nytt klädesplagg.
Jag planerar alltid in veckan innan vad och när jag ska träna och bestämmer att det är MIN TID, ingen får sno den tiden.

Jag mår bra, både i min kropp och hälsa.
Jag har insett att min nya livsstil är bra och hälsosam, både för insida och utsida.

Min nya livsstil är & mina tips:
– Ta hjälp, var inte rädd att prata om din vikt, men var inte ett offer för din vikt, det är du som bestämmer den och ingen annan, det är endast du som kan göra något åt den.
– Jag tillåter mig själv att ta tiden att göra någon aktivitet/träning minst 2h i veckan.
– Jag tillåter mig själv att unna mig något gott 2-3 gånger/månad (men oftast vill jag inte ha).
– Jag fördelar min mat jämnt och äter bra kalorier, inga snabba kalorier.
– Jag äter mellanmål (MUMS!) två gånger om dagen och njuter av dem.
– Jag är aldrig hungrig.

Jag kommer aldrig tillåta mig själv att köra över min kropp, jag ska vara medveten om min kropp och den jag är och vill vara. Det är endast jag som bestämmer över mig kropp och ingen annan!

NOTIS:
Det kan vara många som reagerar och inte tycker att jag varken är överviktig eller tjock, men ni måste tänka på att det är en själv som känner efter om man är över eller under, och det handlar inte alltid om vikten, jag kan väga 80kg, men då ska det vara 25% fettmassa och resten muskler.
Om jag inte har några muskler på mig och ligger (som vi kvinnor ska göra) på 25% fettmassa så ska jag enligt läkarna ligga runt 65-66kg.

_______________________________________________________________________________________

Gästbloggare 1. Michelle Westermark är den som fick in mig på ShapeUp spåret och är ett stöd på jobbet.

1 2 3 4 5 6 7 ….. 100….. kcal…..

Jag förstår inte att man(jag) aldrig tidigare har tänkt på hur mycket onödigt man bara trycker i sig.

Pizza, mcdonalds, kebab, godis, chips you name it…. (Ja det ÄR gott men det GÖR INTE gott, måtta är bra.)

Big mac med mellan pommes och läsk 1000 kcal. TUSEN KALORIER, och detta är bara ett mål mat. Eller ”mat” skulle jag numera vilja kalla det.

I dagsläget äter jag 978 kalorier om dagen, detta är uträknat på hur mycket jag väger, min målvikt och hur mycket jag vill gå ner per vecka. För många kanske 978 kcal låter lite hårt, men jag måste säga att det har varit/är mycket lättare än väntat. 16 dagar har gått och vågen har visat minus 4-5 kg.

Och tro nu inte att jag sitter hungrig och gråter varje kväll för så är det verkligen inte, man måste bara lära sig vad man kan äta utan att skjuta iväg med kalorier. Istället för att ligga trött på soffan när 4 åringen sover så ställer jag mig på min älskade crosstrainer och kör stenhårt i 30 min och VIPS så vann jag 330 kcal. Och ni förstår väl säkert vad detta innebär? Jag får äta mer!!!!! Det kanske är lite psykiskt att man känner sig piggare, men det duger för mig, det ger mig motivationen att fortsätta.

I fredags, efter en hård vecka på jobbet och stenhårt räknande ställde jag mig på crosstrainern i 30 min=330 kcal sedan lite fri träning hemma, 15 min=88 kcal, sen unnade jag mig två kulor Texas Pecan glass!! Och det bästa är inte att jag FÅR äta glassen, det bästa är att man njuter av varje liten tugga man tar. Glassen är värd guld och hade någon kommit och försökt ta min glass hade jag förmodligen sett ut ungefär såhär:

Om ni räknar duktigt hela veckan och tränar lite extra så kanske ni också är värda nått guld-värt på fredag!

Puss & Kram // Michelle

3 thoughts on “Gästbloggen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s