Proppmätt!

Har du någon gång ätit så mycket att det känns som att magsäcken leker saccosäck, diafragman är i 9.onde månaden och lungorna strejkar på grund av platsbrist?

ate-too-much

Tänk dig att leva med den känslan konstant. Det har jag gjort i ett halvår…

Stress, för många aw, middag på snabbmatställen och snacks har gjort att jag mått som en dräktig elefant sen i vintras. Värk i fötter och knän, magen har gått i strejk, konstant halsbränna och en tappad självkänsla.

MEN det var då och nu är nu! Jag tänker inte vara proppmätt längre.

I går skrev jag om om mål och plan. Mina mål är personliga men planen kan jag dela med mig även om den är långt ifrån klar.

Vecka 1. Göra en plan! 
Ni vet hur det är när man gör en bantningskur, man pausar livet och går all in. Man svälter sig själv och har ett fokus, minus på vågen.
Min plan ser inte ut så. Jag ska inte banta, jag ska uppnå hälsa, och uppnå hälsa gör jag genom att gå ner i vikt hälsosamt. Nu tycker någon kanske att jag försöker lura mig själv och att det är att banta och det får man gärna tycka men jag ser inte det så.

Jag ser det som en del av livet, detta är ingen kur, det är ingen quickfix, det är ett medvetet val av intag.
Så denna vecka äter jag medvetet! Vad betyder det? Jo, jag tänker på vad, hur och när jag äter. Jag begränsar portionerna, jag äter långsamt, jag inventerar helt enkelt mitt matintag.

Vidare i paneringen så ska jag nästa vecka göra en ”Grön juice detox”. *AHA hon ska göra en quickfix!* Nej det ska jag inte!
Anledningen är att jag lever med konstant halsbränna och livnär mig på  novaluco och samarin just nu därför tänkte jag vara snäll mot min mage och mig själv genom att äta grönt!
Juicerna kommer att bestå av 80% grönsaker och 20% frukt samt havrekli och laktosfria mejeriprodukter. Naturligtvis kommer jag bli överlycklig om jag går ner i samband med etta men målet är att bli av med halsbrännan och få igång mag-, och tarmsystemet.

Sammanfattning:
Vecka 1: Göra plan och äta medvetet.
Vecka 2: Leva efter planen och göra en Grön juice detox samt göra en plan för vecka 3.

Förhoppningsvis slipper jag känslan av att vara konstant proppmätt! 😉
Proppmätt

 

Annonser

Dags att släppa sargkanten?

Som jag nämnt tidigare så förstod jag inte dom som säger ”ja va kul” och ”gärna!” till olika saker/event/händelser men sen i elfte timman hoppar av men nu tror jag att jag har klurat ut det! I dom flesta av fallen handlar det om osäkerhet eller rädsla för det okända.

replace_fear3-300x187
Vi älskar verkligen våra inrutade,enkla och vanliga liv. Vi gillar att vet vad som händer en lördag om 8 veckor för det är samma som hände i lördags och som händer på lördag.

Nu låter det kanske som om att jag klankar ner på detta men det gör jag absolut inte! Jag gillar själv enkelheten och att veta hur mitt liv ser ut.
Jag är ju till och med drottningen av planering med mina kalendrar (ja, jag kör på 3 olika kalendrar) och listor ändå så är jag ute på okänd mark hela tiden och det gör jag för att det är kul!

Jag tror som så här att om man ska göra något nytt eller annorlunda mot det vanliga så kryper osäkerheten på när det väl närmar sig och man väljer att stanna hemma istället.

Ju mer jag tänker på det desto mer förstår jag. Som när vi ska banta, så snart vi nått målvikten glömmer vi dom flesta goda föresatserna och faller tillbaka till det gamla vanliga beteendet igen för det är något vi kan, det är tryggt.
Eller kläder…frisyrer…hem…jobb…. vi gillar det vi kan, det vi vet hur man gör och känner sig trygg med.

Även träning blir lidande av tryggheten. ”Nä jag kan inte springa” -för vi försökte en gång och det gick åt pipa, kanske på grund av värk eller bara för att det var jobbigt- så vi säger heller ”jag går för det kan jag”.

Om vi ska komma någonstans så måste vi ibland kliva ut i det okända. Min resa brukar jag beskriva som en tom karta utan vägar och utan markerade hinder så jag har fått rita den själv och jäklar vilken resa det blev.

Om jag hade ifrågasatt allt nytt så hade jag fortfarande vägt 104 kg och lite till.
Jag får ofta frågor om nyheter, nya dieter, protein och nyttigheter man inte ätit tidigare men jag får sällan frågor låt säga Mac Donalds eller näringsinnehåll i en Bœuf Bourguignon.

Och på tal om böffen så är hösten här och det är en årstid jag verkligen älskar. Jag bara går och småmyser och så kommer den där årstiden när man äter soppor, blomkål, broccoli och allt annat gott gott så här bjuder jag på en länk till ett recept på höstgrytan Bœuf Bourguignon från Mattvett.se.

Angående sidan Matvett så  skriver dom om mat och vett och är en motpol till diethysteri och mediamyter. En sida med många goda recept och varje recept innehåller energi och näringsdeklaration.

The cave you fear to enter holds the treasure you seek! 😀

Är du lika rådvill som en fjärt i en korgmöbel?

Det var jag så fort jag bestämde mig för att ändra kost och börja träna.

”Vad kan jag äta?” ”Hur gör man när man lyfter fria vikter?” Vad ÄR fria vikter?” ”Vad är BMI?”

Frågorna hopade sig och jag sökte svar hos min favoritguru Mr. Google men inte ens han är så klockren eller självklar i sina svar. Ibland flummar han iväg med svar som får Dalai Lama att framstå som en normalviktig svensk som jobbar med KBT.

Många gånger har jag undrat om jag verkligen fått rätt svar på min sökning för svaren verkar så ologiska och efter ytterligare sökande så har det framkommit att bakom rapporten står ett företag som säljer någon form av viktminskningsprodukt.

En av sökningarna idag resulterade i en favorit från 2012 i ämnet BMI. Brad Pitt är överviktig!

För mig är BMI ologiskt.

Body mass Index. Okej, vi tar kroppsmassan och via en matteformel mellan vikt och längd får vi veta att jag är underviktig, normalviktig, överviktig eller fet. Bra där.

VAR i denna BMI-skala hittar vi BRAVIKTIG?!
BMI

När man väl bestämmer sig för att gå ner i vikt så måste ju mål 1 vara: Jag ska nå en bravikt! istället för en normalvikt på BMI skalan.

När man har kommit så långt handlar det om hur man gör det. Det finns inga quickfix!!! Det tar tid att gå ner i vikt även om det står ”Så rasade vi i vikt” på Aftonbladet eller någon annan tidning. Rasar gör man om man slutar äta, genomgår operation eller utför någon annan form av självsvältskur annars tar det faktiskt tid. Tråkigt men sant. Själv gick jag ner 0,58 i veckan i snitt. Alldeles tillräckligt fort om du frågar mig. Jag hann med alla förändringar som sker i knopp och kropp.

Att hitta vilken metod som passar bäst för dig kan du bara själv avgöra. För mig blev det kcal-räkning, för någon annan funkar viktväktarna och för en tredje periodisk fasta. Vad du än väljer så läs på ordentligt och inse en sak. Detta är något som tar tid och som du troligtvis får leva med under stora delar av ditt liv så krångla inte till det!

Vad gör jag nu?

I hela mitt liv så har jag bantat. Jag tror inte jag vet något annat sätt att leva på och jag vet inte efter hur många semestrar eller storhelger jag har ”nystartat”.

Nu behöver jag inte det…

Jag har genom åren gått ner massor i vikt men aldrig gått i mål och gått upp det lika fort igen.
Efter diverse självanalyser har jag fortfarande varit frågande om jag varit rädd för att gå i mål.
Överviktiga har en gemenskap som inte normalviktiga har! Vi har gruppträning, gruppbantning, gruppsamtal och Facebook grupper där vi möts och pushar varann. (Noterar ni nu att jag skrev vi?!)

Det har inte normalviktiga!

Nu står jag här, normalviktig och för första gången på 46 år så behöver jag inte ”nystarta” efter semestern eller gå ner i vikt.

SKUM känsla!
Jag menar, vad ska jag ägna mina tankar åt om inte mat, träning, gå ner i vikt, kcal, banta, diet, motion och så vidare?

Som hobbypsykolog kan jag bara konstatera att jag känner mig utanför!

Nu håller det här på att bli ett jättedeppigt inlägg och det låter som om jag beklagar mig att jag inte är överviktig men det är inte så jag menar!

Jag är så jäkla glad över att jag är i mål, tro inget annat.
Det jag vill få fram är att en av anledningarna till att man kanske inte går i mål är rädslan. (Tror vi behöver gå i gruppterapi allihop ;))

Jag behöver alltså inte nystarta någonting utan jag behöver bara fortsätta den här gången. Finns det möjligtvis en manual på hur man gör?


En sak har jag lärt mig och det är att allt går inte att ändra på och ska inte ändras på!

Har alltid tyckt att min mani över listor, kalendrar, skrivböcker och mindmapping varit just lite maniskt och tyckt att så där kan jag inte hålla på men nu har jag konstaterat att det kan jag faktiskt visst det. Jag tycker det är kul att inför höstterminen köpa nya böcker, pennor och appar och skriva upp mål, plan, motivation och schema. Det är sånt jag går igång på.  (Har kommit på att jag är en väldigt bra hobbypsykolog. :D)

Nu ska jag köpa en träningskalender, göra matlistor och sen tror jag det får bli en skrivbok så jag kan skriva en manual till mig själv hur man lever när man inte bantar.

Är det bara vi som är lättlurade?

Min vän Mari skrev idag på Facebook:
Är så #¤%&@!! trött på att se rubriker som ”platt mage till sommaren” ”gå ner 18 kg till midsommar” ” gå ner 100 kg till kräftslivan” va &¤%”@?!!!! Allt är riktat till kvinnor!! Har inte sett en enda artikel om ”få bort ölmagen på 3 veckor”! Konstigt att vi har flickor som blir sjuka….NOT!!! Ser jag ordet bantning igen bränner jag skitblaskan på plattan ta mig %#¤!@!!!:-/

Jo, jag fick censurera lite där men hon har så rätt i det hon skriver!

big-belly

 

Hur många gånger har ni sett rubrik och bild i stil med ”Så blir du av med din livsfarliga bukfetma” eller ”Ölmage? Så minskar du i omfång!”

Visst var det män med i reportaget om viktminskning i Aftonbladet när jag var med men, och ursäkta nu ni män som varit jämntjocka eller haft en mer kvinnlig övervikt -detta är inte kritik till er och jag vill inte på något sätt förringa er insats men inte ett enda Ölmage tips, bantningsråd, pulverdiet eller liknande.

Är det för att vi är mer lättpåverkade? Mer lättlurade eller fåfänga? Eller är det för att vi har större påverkan hemma så vi köper hem konceptet och får med hela familjen på det? Eller är det för att män med denna bukfetma är svåra att påverka?

Jag tror att även män behöver motivation och inspiration och bevis på att det går.

Min man han hade en mindre övervikt så när jag började min resa så var han där som stöd men även som deltagare. Efter 4 veckor så hade han gått ner sina 12 kilo och var nöjd. (Kul för han då…) Jag hade ju bara 56 veckor kvar typ!

Skämt och sido, det var superbra jobbat av min man och han bevisar att det går men han är ett typexempel av dom killar man ser i media idag som har gått ner. Jag tror aldrig att jag har sett någon med denna kagge på en före och efter-bild i en tidning med rubriken ”så blev jag av med min ölmage!”

Inte undra på att vi har en skev bild vi kvinnor om hur vi bör se ut. Jag tror det är dags att börja efterforska på könet på journalisterna som skriver alla dessa artiklar direkt riktade mot kvinnor.

Under våren består tidningarnas löpsedlar av bantningstips, sommaren fylls dom med tips om grillning och otrohet, hösten handlar det om skilsmässor och vintern är det bara rubriker om vargavinter och dåligt väder. Kanske dags att vi visar vad vi tycker om dom så kallade ”nyhetstidningarna”

Var är målsnöret?

Hur tänker jag egentligen? Är det så att jag är så fruktansvärt rädd att gå i mål och för att börja leva ett liv som normalviktig som jag har noll kunskaper om istället för att leva som en bantare som jag kan allt om, som gör att jag tjatar om mitt stackars kilo jag har kvar till mål? Okej, det är lite kinkigt att vågen eller visar 67+ än 67- men det är ju bara en siffra.

Jag är klar! Jag har gått i mål! Jag har gått från stor övervikt till min bra-vikt. Jag har insett att bravikt är inte EN siffra utan att bravikt är inom ett spann på ett par kilo upp eller ner helt beroende på vilken tid i månaden det är, på vad jag har ätit eller druckit. Jag kan ju inte gå resten av livet och försöka träffa prick 67 kg!

Nu är det dags för mig att sluta försöka minska i vikt, nå en målvikt, träffa en siffra och börja leva som en normalviktig eller som jag föredrar att kalla det, braviktig person.

braviktig

Det är en helt ny värld som jag träder in i som jag faktiskt har NOLL och inga kunskaper om.

Jag kan precis ALLT om hur man minskar i vikt via alla olika metoder men jag sov nog på lektionen om hur man gör när man lever normalt, äter normalt, tränar normalt och håller vikten. Jag kan inte riktigt förstå hur detta ska fungera.

Så som jag jagat kcal, tränar, tänker, äter, sover och …. ja ni vet ska nu försöka lära mig att det är inte farligt att ta en glass i vårsolen och jag behöver inte springa en mil för att bränna den…eller måste jag inte det?

HUR GÖR NI alla ni braviktiga människor? Ni som aldrig tänker på vikten, ni som aldrig behövt banta? Hur äter, sover och… ja ni vet 😉 ? Är hemligheten så enkel som att man kopierar en braviktig personens livsstil?

Jag vill även veta och lära mig hur ni fd. överviktiga gör. Tänker ni på att hålla vikten 24/7 eller har era kroppar anpassat sig?

Det som gör det hela värre är att jag just nu är i ett sånt sjukt behov av minutrar då jag inte har en minut över till att ens träna så om ni har en minut över får ni mer än gärna ge den till mig!

-36 kg and i have stopped counting!!!

Behöver man säga mer än – jävla lallare!

1 kg kvar till målvikt, känns grymt,sitter och kollar runt lite där jag en gång började – genom att surfa runt bland diverse viktklubbar, hälsosidor med mera och hamnade på Aftonbladets viktklubb. Där kan man ange sin vikt, längd och önskad vikt och klickar på beräkna för att få reda på BMI, hur lång tid viktminskningen beräknas ta och vilket abonnemang jag bör lösa på viktklubb.se. Jag fick detta fantastiska resultat!

viktklubb

Jag angav mina siffror nuvarande vikt: 68 kg, längd: 176 cm och önskad vikt: 67 kg.

”AV MEDICINSKA SKÄL KAN DET ALLTSÅ VARA EN BRA IDÉ FÖR DIG ATT GÅ NER NÅGRA KILO” ?????

Tycker nog dom så kallade experterna Shirin, Klara, Josefin och Mia bör ta sig en riktig funderar på hur dom vill att folk ska uppfatta viktklubb.se

Jag har då inte mycket till övers för den sidan och dess ”experter”!