Är DU en BFF?

Under större delen av mitt liv har jag varit stor och oftast störst av mina vänner. Jag har varit mina vänners feta trygghet, ankaret dom har kunnat luta sig emot.

Den där Big-Fat-Friend som inte riskerar att konkurrera om uppmärksamheten.

Om du tänker efter, har det hänt någon gång att du sagt  ”å vad jag är sugen på choklad” eller ”jag bara måste ha en bulle”  och dina vänner har sagt ”ÄT, så klart du ska ta en bulle!” ?
Har det hänt att du tränat fler än ett pass efter varann och dina vänner sagt att vila är viktigt eller har dom sagt ”nu behöver dom inte gå ner mer” om du har bantat?

”Ta en semla, det är du värd”
”Så klart att du ska ta ett glas vin till, kom igen nu”

Om du har fått liknande kommentarer eller sett andra vänner som fått liknande kommentarer så är risken stor att du/dom är en BFF.
Jag tror inte det är för att vara elaka utan det är för att dom riskerar att bli av med sin trygghet. Den tryggheten som alltid finns där, som inte stjäl deras pojkvänner eller uppmärksamhet.

BFF

Idag är jag FFF 😀 Former-fat-friend och då är det lättare att se signalerna, speciellt på social media som Facebook.

Här om dagen frågade jag en av mina Boot Camp tjejer vad hennes omgivning sa nu när hon var igång, ”inte så mycket” blev svaret. Det gör ont i mig att höra. ALLA är värda beröm, uppmärksamhet och peppning oavsett. Det gäller inte bara dom som försöker gå ner i vikt.

Jag tycker att vi är dåliga på att uppmuntra och pusha våra vänner över lag. JAG mår kanonbra om jag får beröm eller en komplimang och jag är övertygad om att ALLA känner likadant så varför kan vi inte slösa lite mer med komplimanger? Det kostar inget, vi mår mycket bättre och om vi mår bättre och är gladare så ler vi mer och leende smittar.

I går fick jag en komplimang ”du ser stark ut!” och den gjorde mig jäkligt glad just för att personen känner mig inte men ser vad jag känner i en bild! SÅ lätt är det!

Annonser

En komplimang är verbalt solsken!

Jag är en väldigt übersocial person som gärna slänger iväg ett hej för mycket än för lite.

Har dock fått lära mig 2 saker. På ett gym slänger man inga hej någonstans och man ska absolut inte LE åt någon annan.

Speciellt inte mot någon av samma kön.

Varför kan vi inte vara lite trevliga emot varann, uppmuntra varann lite och bara visa att vi faktiskt tycker att vi är bra.
Denna svenskheten behöver skakas om lite. Jag är övertygad om att vi alla mår bra att få uppskattning. Ett leende kan också vara uppskattning!

Jag är i alla fall oerhört glad, tacksam och jag känner mig ödmjuk inför ert engagemang i mig, min blogg och för alla härliga kommentarer ni ger mig. Mina varmaste tack till er alla!

Nu kan jag säga att jag har en sjuuuuk träningsabstinens. Har inte tränat på hela helgen så nu rycker det i var och varenda muskel. Simmade i morse och kände att jag hade en grym energi och att jag hade kunnat simma både 2 och 3000 meter utan problem. Problemet är att på måndagar stänger hallen efter 1,5 timma så man hinner bara med simma 1000, sola och sen göra alla morgonbestyr.

Satt och försökte få till mitt träningsschema för denna vecka och jag kan säga att det är inte lätt. Var enda kväll är uppbokad så som det ser ut nu så blir det morgonträning måndag, tisdag, onsdag, fredag. Är det någon som minns att jag köpte en Wakeup light väckarklocka för att få vakna till så där härligt på morgonen?? Nä det minns knappt jag heller! Det är ju jag som väcker tuppfan! 😉

Finns en sak som jag tycker är mindre kul med denna vecka och det är maten. Snabbmat stå på menyn på fyra av dagarna. Fördelen är att det finns så många bra alternativ mot tidigare och det finns ingen som helst fara för att jag skulle halka in på ett bananskal på Gyllene måsen eller liknande. Det lockar mig inte det minsta längre! 😀

Vem ska jag tro på, tro på, tro på när…?

Vem ska jag tro på när det finns så många ”experter”?

Jag har på 358 dagar gått ner 31 kg. Jag har gjort det med hjälp av mitt egna förnuft, min egna plan och mitt egna jävlar anamma.
Gör detta mig till en expert? Ger det mig rätten att ge dig råd hur du ska göra för att gå ner i vikt? Är det rätt eller fel råd för dig?

I och med min egna viktnedgång, nyfunna intresse för träning och så surfar jag runt en hel del bland olika bloggar om just hälsa, träning, viktminskning med mera. Många har nått otroliga resultat och gått från en fet till fit. Men för många räcker det inte att stanna vid fit utan man blir superfit. Man börjar köpa märkesprodukter, man får bloggsponsorer, man tar en utbildning, man blir PT, man blir kostrådgivare och man kallar sig själv fitnessguru.

Sen berättar man i sin blogg hur man gör för att gå ner i vikt. Precis som jag gör. Idag vimlar internet av ”experter” i ämnet viktminskning, träning och hälsa och min fråga är vem ska man tro på? Vem har rätt och vem har rätt att kalla sig expert?
En som gått ner från 104 till 73? Eller en som gått ner 20 kg men blivit superduperfit? Eller den som har fått sponsorer som vill att du bloggar om kosttillskott och protein? Måste man vara utbildad för att kunna råda om viktminskning?

image

En person i min umgängeskrets kom fram till mig och sa ”jag är så impad!” till mig i dag och i förklaringen till så nämndes ordet inspiration!

Det gjorde mig otroligt glad och stolt att denna person uppfattar mig som inspirerande och att den personen fått motivation med hjälp av mig att ta tag i sitt egna viktproblem. Men samtidigt blev jag lite rädd för det är oxå ett otroligt stort ansvar! Jag är ingen expert på mer än mig själv men om jag kan förmedla inspiration, motivation och ett par sparkar i baken så gör jag det mer än gärna!

Jag vill tacka er alla som inspirerar MIG att fortsätta blogga. Det är ju tack vare er jag får motivation att fortsätta och då är det fantastiskt att få ge motivation tillbaka. 😀