Proppmätt!

Har du någon gång ätit så mycket att det känns som att magsäcken leker saccosäck, diafragman är i 9.onde månaden och lungorna strejkar på grund av platsbrist?

ate-too-much

Tänk dig att leva med den känslan konstant. Det har jag gjort i ett halvår…

Stress, för många aw, middag på snabbmatställen och snacks har gjort att jag mått som en dräktig elefant sen i vintras. Värk i fötter och knän, magen har gått i strejk, konstant halsbränna och en tappad självkänsla.

MEN det var då och nu är nu! Jag tänker inte vara proppmätt längre.

I går skrev jag om om mål och plan. Mina mål är personliga men planen kan jag dela med mig även om den är långt ifrån klar.

Vecka 1. Göra en plan! 
Ni vet hur det är när man gör en bantningskur, man pausar livet och går all in. Man svälter sig själv och har ett fokus, minus på vågen.
Min plan ser inte ut så. Jag ska inte banta, jag ska uppnå hälsa, och uppnå hälsa gör jag genom att gå ner i vikt hälsosamt. Nu tycker någon kanske att jag försöker lura mig själv och att det är att banta och det får man gärna tycka men jag ser inte det så.

Jag ser det som en del av livet, detta är ingen kur, det är ingen quickfix, det är ett medvetet val av intag.
Så denna vecka äter jag medvetet! Vad betyder det? Jo, jag tänker på vad, hur och när jag äter. Jag begränsar portionerna, jag äter långsamt, jag inventerar helt enkelt mitt matintag.

Vidare i paneringen så ska jag nästa vecka göra en ”Grön juice detox”. *AHA hon ska göra en quickfix!* Nej det ska jag inte!
Anledningen är att jag lever med konstant halsbränna och livnär mig på  novaluco och samarin just nu därför tänkte jag vara snäll mot min mage och mig själv genom att äta grönt!
Juicerna kommer att bestå av 80% grönsaker och 20% frukt samt havrekli och laktosfria mejeriprodukter. Naturligtvis kommer jag bli överlycklig om jag går ner i samband med etta men målet är att bli av med halsbrännan och få igång mag-, och tarmsystemet.

Sammanfattning:
Vecka 1: Göra plan och äta medvetet.
Vecka 2: Leva efter planen och göra en Grön juice detox samt göra en plan för vecka 3.

Förhoppningsvis slipper jag känslan av att vara konstant proppmätt!😉
Proppmätt

 

Är DU en BFF?

Under större delen av mitt liv har jag varit stor och oftast störst av mina vänner. Jag har varit mina vänners feta trygghet, ankaret dom har kunnat luta sig emot.

Den där Big-Fat-Friend som inte riskerar att konkurrera om uppmärksamheten.

Om du tänker efter, har det hänt någon gång att du sagt  ”å vad jag är sugen på choklad” eller ”jag bara måste ha en bulle”  och dina vänner har sagt ”ÄT, så klart du ska ta en bulle!” ?
Har det hänt att du tränat fler än ett pass efter varann och dina vänner sagt att vila är viktigt eller har dom sagt ”nu behöver dom inte gå ner mer” om du har bantat?

”Ta en semla, det är du värd”
”Så klart att du ska ta ett glas vin till, kom igen nu”

Om du har fått liknande kommentarer eller sett andra vänner som fått liknande kommentarer så är risken stor att du/dom är en BFF.
Jag tror inte det är för att vara elaka utan det är för att dom riskerar att bli av med sin trygghet. Den tryggheten som alltid finns där, som inte stjäl deras pojkvänner eller uppmärksamhet.

BFF

Idag är jag FFF😀 Former-fat-friend och då är det lättare att se signalerna, speciellt på social media som Facebook.

Här om dagen frågade jag en av mina Boot Camp tjejer vad hennes omgivning sa nu när hon var igång, ”inte så mycket” blev svaret. Det gör ont i mig att höra. ALLA är värda beröm, uppmärksamhet och peppning oavsett. Det gäller inte bara dom som försöker gå ner i vikt.

Jag tycker att vi är dåliga på att uppmuntra och pusha våra vänner över lag. JAG mår kanonbra om jag får beröm eller en komplimang och jag är övertygad om att ALLA känner likadant så varför kan vi inte slösa lite mer med komplimanger? Det kostar inget, vi mår mycket bättre och om vi mår bättre och är gladare så ler vi mer och leende smittar.

I går fick jag en komplimang ”du ser stark ut!” och den gjorde mig jäkligt glad just för att personen känner mig inte men ser vad jag känner i en bild! SÅ lätt är det!

Det var tider det!

En hel del har undrat ”Hur såg du ut förr?”

Visst är det lätt att slänga upp en massa bilder på hur jag ser ut nu och se glad ut men det är svårare att att lägga upp från förr MEN jag såg ut som jag gjorde och jag har inget att dölja. Jag hoppas istället att detta kan sporra andra!

Detta är ett collage från åren 2005 till 2011. Jag hade en smal-period 2009 men den var kortvarig.
Det tog exakt ett år för mig att gå ner 31 kg.
Jag har kämpat, jag har slitit, jag har svurit men jag har ALDRIG velat ge upp! Detta var min sista viktresa.

mitt stora jag

Det måste få ta tid, det finns inga genvägar och det finns inga hemligheter utan det krävs tid, kraft och engagemang men jag lovar er! Det är värt belöningen!

Jag är inte bättre eller mer annorlunda än någon annan. Jag var en vanlig person med för många kilo, dessutom med en lungsjukdom som inte var så snäll mot mig.  Så kunde jag så kan du! JAG tror på er! NI måste tro på er själva!

Jag har ett litet Boot Camp på Facebook där vi är en liten engagerad grupp som peppar och stöttar varann! Behöver du en spark i baken? Maila mig på jagakcal@gmail.com om du vill vara med i gruppen.😀
Det enda som krävs är engagemang.

Bästa hälsningar
Lotta -35 kg

mitt smala jag

Mitt liv, en kurva!

Viktkurvor, energikurvor, formkurvor och MIDJA!

Jag har hittat den!!! Midjan!

Tänk, och jag som har letat så. Ett tag trodde jag bara det var en skröna den där midjan.😉

Jag vet inte hemligheten, jag är inte proffs men jag kan säga så mycket att jag tror på Rockringen!
För jag har rockat och rockat och rockat, mycket och ofta sen jag fick rockringen den 12/1. -5 cm sedan dess!

Det bästa av allt är att jag tycker det är kul att rocka! Jag älskar kurvor!😀

Mitt Boot Camp har idag fått en uppgift och det är att se över sina egna kurvor. Hur ser energikurvan ut egentligen? Är det mycket toppar och dalar eller är kurvan rak?

Förr i tiden när det var myket att göra så stressade jag, blev irriterad och otålig och tankade på med godis, läsk eller annan snabb energi för att få ork. Visst fick jag det under en väldigt kort stund men sen dalade orken som en sten i vatten och jag tappade åter igen tålamodet.

Idag är jag sockerfri och jag tankar på med mat och energi varannan timma vilket gör att jag hela tiden har ork och ett helt annat tålamod idag.
Humöret kan även sitta i maten. Det ser jag bara på vissa i min omgivning som bryter ihop om dom inte får mat. (läs min man och son ;)) Nä, så farligt är det inte men visst har maten och mattiderna olika betydelser för oss alla. Det finns dom som klarar 3 mål mat om dagen, det finns dom som äter massor på en viss tid sen inget och så finns det vi som äter ofta.

Det viktigaste är att man mår bra och att man vet vad man gör.
Det har jag absolut inte alltid vetat utan jag har experimenterat hej vilt med olika bantningskurer vilket har lett till otroliga besvär. Idag mår jag tack och lov bra och om jag vill prova nya råd och rön så läser jag på både en och två gånger innan jag huvudstupat hoppar in i nya matvanor.

Jantelagen ska inte komma här och tro att den är nåt!

Vet ni att Jantelagen  är en uppdiktad lag formulerad av Aksel Sandemose i boken En flykting korsar sitt spår (1933). Den finns alltså egentligen inte på riktigt!

Och ändå följer hur många som helst denna lag!

  1. Du skall inte tro att du är något.
  2. Du skall inte tro att du är lika god som vi.
  3. Du skall inte tro att du är klokare än vi.
  4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi.
  5. Du skall inte tro att du vet mer än vi.
  6. Du skall inte tro att du är förmer än vi.
  7. Du skall inte tro att du duger till något.
  8. Du skall inte skratta åt oss.
  9. Du skall inte tro att någon bryr sig om dig.
  10. Du skall inte tro att du kan lära oss något.

När jag var överviktig skydde jag kameran som pesten och om jag tog någon egobild så tog jag 128 st och hoppades på att en blev bra som man kunde lägga upp på Facebook men den fick ju inte sticka ut för mycket.
Det kunde ju vara någon där ute som störde sig på min egobild och  kopplade i reptilhjärnan och talade om att här i Sverige följer vi minsann Jantelagen.

Jag måste nog börja släktforska för jag är otroligt tveksam om vår familj är svensk. Jag känner mig mer besläktad i tanke och sätt med Sydeuropéer än med Jante-Svenskar.

Missförstå mig rätt. Jag älskar landet Lagom och jag är otroligt stolt över att vara svensk. Jag är väl undantaget som bekräftar regeln om bilden av svenskar och Sverige.

Åter till bilder. I går la jag upp ett par bilder på bloggen och på min Facebooksida på min framgång -30,3 kilo. Den kärlek och det gillandet jag fick finns inte ens ord för och jag vill verkligen tacka er alla! Där fanns inte en enda reptilhjärna utan bara stöd och kärlek och det är stort! Tillsammans krossar vi Jantelagen.

Men det här med att lägga upp bilder är ju lite läskigt. ”Jaha, titta nu håller hon på igen och lägger upp en massa egobilder. Tror hon att hon är snygg eller. Jag tänker då inte gilla bilden och föda hennes övergödda ego”. Som jag skrev så var ni många som överbevisade mig i går att långt ifrån alla är Jantar men det är ändå läskigt. Har man som jag varit överviktig största delen av livet så räds man sin egen självbild.

Nyår ska vi fira hemma hos vänner och vi tänker gå all in och köra gala. PS! Jante står inte på gästlistan!
Klänningen beställde jag innan min PT-kamp.

I går provade jag den och en annan klänning som jag inte kunde låta bli att köpa och nu har jag ett jätteproblem!
Vilken ska jag ha?! Har hittat en till urläcker klänning. (Barnen är JÄTTENÖJDA med att äta knäckebröd, gröt och dricka vatten. Mamma måste ju ha kläder!)

kort lång

Kanske finns flera fester man kan gå på!😉

Bästa hälsningar Lottalia La Lindeholmo

Minus 30,3 kg!

737
Den 17 januari 2012 ställde jag mig på vågen och blev rädd, förskräckt och förbannad  när jag såg att den visade 104 kg prick!

Idag, exakt 11 månader senare har jag gått ner 30,3 kilo.

Men först resultatet efter PT-kampen!😉

vägningen 18/11-2012 Vägning 17/12-2012
Vikt: 77,8 kg Vikt: 73,7 kg
Överarm: 35 cm Överarm: 33 cm
Byst: 102 cm Byst: 97 cm
Midja: 90 cm Midja: 83 cm
Mage: 104 cm Mage: 100 cm
Rumpa: 103 cm Rumpa: 99 cm
Lår: 60 cm Lår: 58 cm

Summa summarum: -4,1 kg och -24 cm på 28 dagar och -,30,3 kg på 335 dagar!
I 28 dagar har jag haft full kontroll på mitt energi och protein intag, inte druckit alkohol, inte  ätit godis eller snacks och som sagt tränat varje dag. Jag har mått otroligt bra hela tiden och jag har haft kul!

Jag har tagit före och efterbilder från PT-kampen men jag hittar inte bilderna från före. Jag är en sån där ordentlig person som lägger saker på så otroligt bra ställe så inte ens jag själv hittar dom sen!  :lol:

Ska nog fira med ett litet glas vin idag i min One-piece i min soffa!

Men nu blev jag trött!

Råka hitta informationen om att kroppen har mer än 600 separata muskler!

Förstår ni vilket jobb att träna alla muskler? Vilken tid det kommer ta!
Jag som precis lärt mig om bi- och triceps. Ska jag behöva ha koll på 598 muskler till för att bränna fett? Snart tar jag fram min gasolbrännaren istället…

Har alltid tyckt att dom som tjatar om att man ska mäta sig i stället bara är jobbiga. Jag skiter väl i måttbandet, det är ju vad vågen visar som är det viktiga! (Har jag berättat att jag är blond?)

Det har jag tyckt ända tills jag upptäckt att min våg har parkerat sig men byxan som satt lite tajt för en månads sedan sitter perfekt nu! Och DÅ kom jag ju på att andra människor ser MIG och inte siffran på min våg!
Känner mig så otroligt smart just nu!:mrgreen:

Fett och muskler
Alltså även om jag inte går ner i vikt så ser jag smalare ut!

Ett kilo fett tar mer plats än ett kg muskler på samma sätt som ett kilo fjädrar tar mer plats än ett kilo bly.

Så om jag tränar mina 600 muskler så bränner jag fett men går inte ner så mycket för att muskler väger men jag ser smalare ut. Enkelt och logiskt, men har ni någon gång träffat på en kvinna som är logisk när det gäller kropp och diet?

Vi kvinnor har en tendens att köra på allt eller inget, det vill säga superdiet a la pulver-svält i 10 veckor eller så skiter vi i det för det händer inget på vågen. Men det är okej att vara lite blond för till slut kommer man på det.

Även om min våg envetas med att darra på 80-sträcket så visar måttbandet en minskning! Och även om man inte mätt sig så känns det på kläderna om inte annat.

Det verkar som om det åter igen handlar om att lära om en gammal inövad vana samt vår fokusering på ”Hur mycket väger du?”, BMI, Kilo och Normalvikt.

När jag gick på viktväktarna så gick jag alltid på måndags-lunch klassen för då vägde jag som minst efter att  ha ätit en väldigt liten och minimal frukost, undvikit dricka, toalettbesök och avklädning precis innan vägning bara för att kunna ”tjäna” ett par minusgram på vågen.  Såg ju fullkomligt korkat ut att ett gäng kvinnor köar till entrén (dörren öppnades prick 12) för att ställa sig i kö till toan för att sen köa till klädhängaren där man tog av allt från skor och skärp till örhänge för att sen köa till vågen för ett par gram! Och det betalade man 100 kr i veckan för!

Jag kommer absolut inte sluta väga mig för det är ändå en lite sporre för mig och även om jag har lärt mig massor det här sista året så måste jag får ha lite märkliga idéer för mig annars har jag inget att skriva om sen.😉