5 minuter i rampljuset!

I torsdags i förra veckan fick jag ett telefonsamtal:
”Hej jag heter Kristin, jag är journalist på Expressen, är det du som driver bloggen I Jakten på kcal?”

Där och då kände jag WOW! Det är sååå coolt att bloggen uppmärksammats.
Jag blev intervjuad  och det artikeln skulle handla om var viktkollappar.
Under intervjun berättade jag allt jag kunde om appen jag använt och hur sjukt bra den är och att jag tack vare den idag gått ner 23 kg.

På kvällen kom det hem en fotograf. Tanken var att jag egentligen skulle gå och träna men jag kan säga den där fotosessionen var värre än ett pass på gymet!

”Sträck på dig, vrid, leee, håll in, fram med appen, så skrattar vi, jaaa! kom igen, nä händerna på höften, och fraaaam med appen”
Ärligt, där och då var det inte långt från att dom hade en kamera mindre på tidningen!
”NÄÄÄÄdå bilderna blir inte stora utan det handlar ju om appen”

Efter samtal med journalisten igen så lät det nästan som om nja, vi vet inte riktigt när (eller om) det kommer publiceras. Jag hade alltså inte en aning om när eller om det skulle bli en artikel om appen!

Jo tjena!

Tidningsartikel

I går lördag så kommer artikeln.
På löpsedel, framsidan på Expressen och en helsida i tidningen ser man mig flina och det handlade väldigt lite om appens suveränitet och liiiite mer om mig.

Detta får jag se 1 timma innan vi ska träffa vår dotters svärföräldrar för första gången.
Vi sitter i bilen på väg till middagen och min telefon får flipperspel. Den börjar plinga och blinka som bara den. SMS, aviseringar om facebook inlägg och mail. Självklart måste jag kolla vad som händer på facebook….och DÄR rusade blodet raka vägen till ansiktet, magen gjorde 58 volter och hjärtat klappade värre än mina tänder skallra och knäna kändes plötsligt som om dom innehöll gelly. På facebook dyker den ena bilden efter den andra upp på tidningen!
Detta var alltså mindre än 1 timma kvar till middagen där man ska försöka göra ett gott intryck och vara lite ”normal” så barnen slipper skämmas och dessutom försöka lägga ifrån sig mobilen för att umgås.

Jag kan väl sammanfatta kvällen så här : Den var grymt kul!!! Middagen var toppen, sällskapet var härligt kul och dom skrattade gott åt uppståndelsen.

Idag är dagen efter och det är ju kanon för som alla vet går det snabbt i mediavärlden och nyheterna som hände i går minns man inte i dag. FEL!
Naturligtvis var det någon i Göteborg som glömt plocka ner löpsedeln från i går så min vän Jojje var så snäll att fotografera den och lägga upp den på facebook även idag!

Nu kanske nån tänker ”men så farligt är det väl inte” och ”du ställde ju upp”. Det stämmer och nä det är inte farligt och jag har inga problem att bjuda på mig men att hänga på alla löpsedlar i Sverige i storbildsformat får nog vem som helst att få frispel. 😀

Men ni ska veta att jag är glad och oerhört stolt för att jag ställde upp. Artikeln, bilderna och uppmärksamheten har fått mig att se mig själv som jag ser ut och inte som tjocka Lotta.
Jag är också väldigt glad för alla fina kommentarer jag har fått kring artikeln och om jag lyckas inspirera EN person så har det varit värt alla känslostormar senaste dygnet.

Ni som har följt min blogg vet att det är ShapeUp Club appen som jag förespråkar och att jag inte har bantat utan lagt om kost och motion. Och är det nu någon som har den minsta lust eller behöver stöd, hjälp, inspiration eller bara prata så tveka inte att höra av er så ska jag berätta allt jag kan!

Nu ska jag testa lite olika färger på foundation och se vilken som döljer rodnad bäst! :mrgreen:

Löpsedel

Annonser

Överviktig eller skitviktig?

Hej, jag heter Lotta och jag är överviktig! Det har BMI bestämt! BMI 26,5

Nu är ju inte jag den som är den eller den som deppar ihop över detta och de facto jag har gått ner 22 kg! 😆

Men är BMI ett bra sätt att säga om man är ÖVERviktig (över vad?) eller NORMALviktig (*host och harkel* men på allvar vem och vad är normalt i dag??!!).

Jag är skitviktig och bestämmer mig för att kalla det för BRAviktig och DÅLIGviktig. Har man hälsoproblem på grund av vikt, hänger det över, har man inte ork, ja då är det ju dåligt?

Känner du att du är dåligviktig så hör gärna av dig för jag finns här som pepp och stöd så mycket jag orkar och kan!

Här är jag! Överviktig!

Mitt tips, stirra inte dig blind på ditt BMI, kolla spegeln!

Morot och mål!

Jag och min man har svårt att göra saker ”normalt”. När vi gör saker så blir det heldagsprojekt, toklångt och galet kul!

I somras skulle vi cykla en runda på 4 mil på Norra Öland som en liten heldagstur. Istället blev det en 7 milsrunda på 5 timmar i värsta motvinden och öm bak. Men kul har vi och det är huvudsaken. 😆

Efter vår tokrunda på cykel kom vi på att det där var ju rätt kul så vi bestämde oss helt enkelt för att göra om det men denna gången tar vi Öland runt, det är ju bara 30 mil cirka!!! http://www.cyklapaoland.se/

Så nu ska det letas cykelvagn, tält, liggunderlag och dylikt. Bara planeringen är ju hur kul som helst. Hur länge per dag ska vi cykla? Ska vi ta ett par vandringsleder? Hur många dagar? Packning? Mat? Men framför allt på kom-i-håg listan: SKUMGUMMI till sadeln!
Synd att det är ett helt år kvar!

En annan idé vi fick var att besöka Preikestolen-Lysebotn och Kjeragbolten i Stavanger/ Norge! Under semestern satt jag och uppdaterade mig på Instagram och en av mina vänner har lagt upp den ena vackra bilden efter den andra. Från det ena till det tredje så bestämde vi oss där och då för att åka dit nästa vår-sommar, till galningarnas paradis som han kallar det. Där ska vi fira 20 år som gifta 🙂 Störst är kärleken för min man är höjdrädd och får lätt svindel så det kommer bli en utmaning för honom.

En bild säger mer än tusen ord och här stämmer det verkligen!
Vill ni se fler vackra bilder så är det bara att googla på Lysefjorden!

Nu gäller det att träna  så i morgon ska jag powerwalka IFORM loppet i morgon i Sundbyberg. Det får bli en anmälan på plats för det bestämdes nyss!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Eldprovet? Jag ska visa mig offentligt i en One Piece idag!

Jag vet!!! Jag har sagt, ALDRIG i HELA mitt LIV! Men vad gör man inte för sitt jobb?! 😀 Idag ska jag beträda Solvallas travbana och överlämna pris till vinnaren i vårat lopp inför TV kameror och detta ska jag som sagt var göra i en knallgul One piece storlek L!

Min sa jag ALDRIG I LIVET, jag vägrar och helvete heller, men så kom jag på att jag är jag och så här ser jag ut! Så sagt och gjort jag testade den och blev själv förvånad men den passade ju!!! Jag har inte svårt att bjuda på mig själv och har väl ofta fått ställa upp som klassens clown men jag tror också att det har varit ett försvar, ett sätt att dölja övervikten. Att få folk att skratta med mig och inte åt mig.

Jag har inte vantrivts in min kropp eller med mitt liv. Jag har lärt mig att acceptera min kropp utan att för den delen alltid vara så nöjd med valet och jag försöker även nu, i pågående process att inte rusa i förväg och försöka se mig själv smal eller sucka över valkarna. Idag hoppas jag att man ler åt modet att offentligt uppträda i en One piece! 😉

Så var helgen här IGEN. Himlars vad fort det går. Jag hinner knappt med allt jag vill göra. Har ju på allvar kommit på att jag gillar lite flum och wellness och är supersugen på att testa lite meditation, yoga och sen är jag helt inne på magdans! Det är ju ursnyggt! Kanske kan dansa magdans i den där onepiecen hahahaha!

I helgen åker grillen fram igen och det blir säkeå hemmagjord hummus (återigen kikärtorna!), bruschetta och focaccia. Massor av olivolja i alla tre tillbehören och det kommer bli en utmaning att mäta och äta men jag känner mig så stark så att jag vet att jag idag inte våldför mig på maten längre utan jag äter långsamt och njuter av alla underbara smaker.

När jag tänker efter undrar jag om jag hann känna vad maten smakade förr!

I morgon ska jag ut och cykla! 4 mil är mitt mål och det får ta hur lång tid som helst. Jag har hela dagen på mig. Picknick-korgen ska fyllas med godsaker och badkläderna ska packas med! Får se om man kan sitta efter det!

Bildbevis på spektaklet idag? Jo, det kanske det blir 😉

Det är ganska kul att göra det omöjliga

Det går inte, jag kan inte, mina knän klarar det inte, jag har astma… Undanflykter har många namn.

I början var jag motiverad att gå ner i vikt, målet ändrades snabbt till att lära mig leva hälsosamt och där kom träning in. Om jag går lite nu och då så är det bra för mer fixar jag nog inte.

Oj oj oj vad jag inte känner mig själv! JAG KAN VAD JAG VILL tydligen!

Jag kan kombinera familjeliv med heltidsjobb, träning, fritidsaktiviteter och vänner och jag har fortfarande tid över att titta på TV! Fattar dock inte hur det gått till.

Tror det är så här att med orken kommer engagemang, tempo och valet att göra saker istället för att sitta i soffan och klaga på att man inte hinner.

Bara i går och idag har jag hunnit med att:
Cykla till och från jobbet 1,9 km x 3
Cyklade en runda i Sumpan igår och letade gym 11 km
Promenerade 4,5 km på lunchen i går
Simmade 1000 m i morse

Jag har alltså motionerat 2.2 mil på  2 dagar och bränt 1200 kcal och detta har tagit 120 minuter.

Vem trodde det för 4 månader sen när jag här i bloggen klagade och skyllde ALLT på latmasken.
Jag har gått från en soffpotatis som skyllde på att jag aldrig hann med någonting till att njuta av mitt livs triathlon. 😀

Min drivkraft är att jag mår bra! Ju mer jag rör på mig desto bättre ork och humör har jag.

Men ibland tappar jag fokus och målsättning. Planera in aktivitet och andra göromål är faktiskt inte det lättaste!

Så i går hoppade jag på en MÅL-tävling. Det innebär enkelt att jag mailar mina mål till Majken och den mailar jag hur många stjärnor (mål) jag faktiskt har klarat av! Det handlar inte bara om träning, mat eller hälsa utan det kan handla om precis vad som. Tex, putsa fönster med mera.

Det är inte lätt att hela tiden ha orken, vara positiv och hålla ångan uppe så  för mig passar denna månads-moroten toppen! Nu vet jag att målen jag sätter upp denna månaden kommer att uppnås.

-”Är inte risken stor att man ljuger för sig själv och säger att man klarar målet fast man inte gör det?”
NEJ! Inte för mig!

Förr var jag duktig på att ljuga för mig själv! Godiset som ingen såg när jag åt räknades inte. Jo jag går till jobbet varje dag…NOT! Bussen 4 busshållplatser! ALDRIG MER! För det enda som händer är att jag mår dåligt! Så nej, jag kommer inte ljuga för mig själv eller Majken när jag skickar in min mål-lista och stjärnor!

BTW, i går var jag och titta på gym 😉 JAG VET! Jag har sagt ALDRIG gym! Det är INGET för mig! hahahaha! Allvarligt, jag blev kär i Forma träningscenter i Mariehäll! så kanske kanske det blir ett gymkort i present till mig själv 😎

12 cm!

12 cm har jag minskat i midjan. Eller.. ja midja och midjan. Där dom säger att den sitter i alla fall 😉

Känslan av att slänga dom gamla kläderna som nu blivit förstora är magisk! *PST! Älskling, jag måste handla nya kläder* Det är 2 storlekar som har försvunnit i ett nafs. Om man tittar på en måttabell typ Ellos ser man att stusskillnaden är 6 cm från XS till L. mellan L-XXL rör det sig om ca 8-10 cm skillnad mellan storlekarna.

Det är ju inte bara vikten det handlar om för mig utan det är känsla, mått och välmående som är viktigast tycker jag. Att faktiskt kunna titta sig i spegeln och se att man tappat 2 eller 5 eller 9 eller 12 kilo och må bra.

Det finns ju dagar även när man är braviktig som inget passar, man känner sig tjock och plufsig så jag tror verkligen att – på måttbandet är minst lika viktigt som på vågen. Det är bara det att det är lättare att väga sig. Att försöka hitta midjan varje gång är lite bökigare.

My Virtual Model

Ovan är en bild på mig. Ja inte riktigt kanske men det är min längd om vikt. Den i mitten är så jag ser ut nu. Jag blir riktigt glad av att titta på mitt virtuella jag även om den inte visar riktigt den sanna bilden av hur min kropp ser ut. 🙂

Då-jaget är så jag såg ut i vintras och Sen-jaget är så jag hoppas se ut nästa vinter men just nu njuter jag av Nu-jaget och mina tappade kilo och centimetrar. Jag njuter även av att göra av få köpa ett par nya byxor och tröja.

Mitt tidigare bantar-jag hade sagt ”NÄHÄ, jag ska INTE köpa ett enda plagg förrän jag nått målvikten. DÅ ska jag unna mig” men idag passar inte det mig längre. Jag vill unna mig. Jag vill belöna mig för mina framgångar och inte bestraffa min tidigare dårskap! Det är dyrt men det måste få kosta. Bonus hade förstås varit om det fanns någon form av bytessajt för urvuxna kläder för vuxna.

Hmmm… kanske man ska… 😎

Snart dags att hoppas på cykeln för en tur till stan och träffa tjejerna. Finns många affärer på vägen dit!

Det är så orättvist!

Min man behövde efter julen gå ner ca 10-12 kg. En dag sa han ”jag behöver gå ner 10-12 kg” och 2 veckor senare hade han gått ner 10-12 kg.

Samtidigt bestämde jag mig för att det var dags att förändra mitt liv genom att en gång för alla gå ner min övervikt och bli hälsosam. Jag har INTE gått ner min övervikt ännu. Jag bloggar, tragglar, motionerar, tränar, surar på kärringarna i simhallen (alltså om det står snabbsimbana så ska man simma snabbt eller hur???? Men nädå Sirpa-Lisa hon kör en form av hund-sims-rygg-plask och tar upp 1,5 bana och det blir KÖ i bassängen!) och har ångest när jag inte hinner röra på mig mer än jag gör.

VARFÖR är det så här? Vi tjejer vi kämpar, vi sliter och vi i vissa fall lider. Medans karln säger oj jag måste gå ner så gör han det!

I en studie som gjordes förra året på 8500 vuxna kan man konstatera att män lyckas bättre än kvinnor på att gå ner i vikt och det verkar bero på att kvinnor bantar genom att svälta medans män äter sundare. Även orsaken till bantningen verkar spela in. Tyvärr finns det inget mer vetenskapligt än så när jag googlar på ämnet. Artiken i DN om studien

Fast egentligen är det kanske rätt naturligt. Killar bantar inte för självkänslan på samma sätt som vi gör utan dom konstaterar att ”jag behöver gå ner 10-12 kg” och så gör dom det. Dessutom är det fler kvinnor än män som går på diet.

Så det kanske är som så att vi tjejer egentligen ska bli lite grabbigare och skita i alla dieter och bara äta hälsosamt och deffa som killar gör?

Min man har ju till och med hittat Runkeeper så nu jäklar får jag kämpa för att vinna på kilometer i alla fall, vilket i och för sig är totalt hopplöst då han cyklar 2 mil om dagen till och från jobbet medans jag endast har 4 km. Det är FUSK älskling!
Dina jobbmil räknas inte!

Nu har ju han då nått sin bra-vikt och nu har han fullt sjå att hålla den.. uppåt! För 2 mil om dagen + att han går på lunchen+ hänger med på mina helgäventyr och gillar väldigt nyttig och hälsosam mat gör att han fortfarande går ner! Han gillar inte godis längre och ölen står på kylning och där står den. ALLVARLIGT!?!?! Det här är också fusk!! 😛

Jag vet i alla fall en sak jag vinner och det är mest tappade kilo när jag är klar. Han har ju trots allt bara gått ner 10-12 kg. Jag kommer förhoppningsvis tappat ca 25-30 kg. 😉 Liter mer än hälften kvar för just nu visar vågen -12 kg! 😉