Är DU en BFF?

Under större delen av mitt liv har jag varit stor och oftast störst av mina vänner. Jag har varit mina vänners feta trygghet, ankaret dom har kunnat luta sig emot.

Den där Big-Fat-Friend som inte riskerar att konkurrera om uppmärksamheten.

Om du tänker efter, har det hänt någon gång att du sagt  ”å vad jag är sugen på choklad” eller ”jag bara måste ha en bulle”  och dina vänner har sagt ”ÄT, så klart du ska ta en bulle!” ?
Har det hänt att du tränat fler än ett pass efter varann och dina vänner sagt att vila är viktigt eller har dom sagt ”nu behöver dom inte gå ner mer” om du har bantat?

”Ta en semla, det är du värd”
”Så klart att du ska ta ett glas vin till, kom igen nu”

Om du har fått liknande kommentarer eller sett andra vänner som fått liknande kommentarer så är risken stor att du/dom är en BFF.
Jag tror inte det är för att vara elaka utan det är för att dom riskerar att bli av med sin trygghet. Den tryggheten som alltid finns där, som inte stjäl deras pojkvänner eller uppmärksamhet.

BFF

Idag är jag FFF 😀 Former-fat-friend och då är det lättare att se signalerna, speciellt på social media som Facebook.

Här om dagen frågade jag en av mina Boot Camp tjejer vad hennes omgivning sa nu när hon var igång, ”inte så mycket” blev svaret. Det gör ont i mig att höra. ALLA är värda beröm, uppmärksamhet och peppning oavsett. Det gäller inte bara dom som försöker gå ner i vikt.

Jag tycker att vi är dåliga på att uppmuntra och pusha våra vänner över lag. JAG mår kanonbra om jag får beröm eller en komplimang och jag är övertygad om att ALLA känner likadant så varför kan vi inte slösa lite mer med komplimanger? Det kostar inget, vi mår mycket bättre och om vi mår bättre och är gladare så ler vi mer och leende smittar.

I går fick jag en komplimang ”du ser stark ut!” och den gjorde mig jäkligt glad just för att personen känner mig inte men ser vad jag känner i en bild! SÅ lätt är det!

Annonser

En komplimang är verbalt solsken!

Jag är en väldigt übersocial person som gärna slänger iväg ett hej för mycket än för lite.

Har dock fått lära mig 2 saker. På ett gym slänger man inga hej någonstans och man ska absolut inte LE åt någon annan.

Speciellt inte mot någon av samma kön.

Varför kan vi inte vara lite trevliga emot varann, uppmuntra varann lite och bara visa att vi faktiskt tycker att vi är bra.
Denna svenskheten behöver skakas om lite. Jag är övertygad om att vi alla mår bra att få uppskattning. Ett leende kan också vara uppskattning!

Jag är i alla fall oerhört glad, tacksam och jag känner mig ödmjuk inför ert engagemang i mig, min blogg och för alla härliga kommentarer ni ger mig. Mina varmaste tack till er alla!

Nu kan jag säga att jag har en sjuuuuk träningsabstinens. Har inte tränat på hela helgen så nu rycker det i var och varenda muskel. Simmade i morse och kände att jag hade en grym energi och att jag hade kunnat simma både 2 och 3000 meter utan problem. Problemet är att på måndagar stänger hallen efter 1,5 timma så man hinner bara med simma 1000, sola och sen göra alla morgonbestyr.

Satt och försökte få till mitt träningsschema för denna vecka och jag kan säga att det är inte lätt. Var enda kväll är uppbokad så som det ser ut nu så blir det morgonträning måndag, tisdag, onsdag, fredag. Är det någon som minns att jag köpte en Wakeup light väckarklocka för att få vakna till så där härligt på morgonen?? Nä det minns knappt jag heller! Det är ju jag som väcker tuppfan! 😉

Finns en sak som jag tycker är mindre kul med denna vecka och det är maten. Snabbmat stå på menyn på fyra av dagarna. Fördelen är att det finns så många bra alternativ mot tidigare och det finns ingen som helst fara för att jag skulle halka in på ett bananskal på Gyllene måsen eller liknande. Det lockar mig inte det minsta längre! 😀