Jag tycker inte om dig!

Jag har tidigare skrivit om vikten av en bra hållning, något som jag förr var usel på. Idag sträcker jag på mig och skäms inte över min kropp längre och som jag skrev i mitt förra inlägg så har jag börjat se mig själv genom betraktarens ögon.

SLUTA STIRRA PÅ MINA SKAVANKER!

Nä inte ni alltså utan jag själv! Jag har nog satt på mig för bra glasögon när jag valde att titta på mig själv så som jag ser ut för helt plötsligt ser jag degig mage, dubbelrumpa, gäddhäng och lovehandles. (Varför i h-vete man nu valt ett sånt namn för det där fläsket är då rakt inget jag älskar!)

”Okej, sansa dig kvinna, du har gått ner 34 kg och du har 2 kvar vad trodde du egentligen?”

Jag trodde naturligtvis inte att jag skulle få den perfekta kroppen, inte heller att jag skulle få några 90-60-90 mått men helt plötsligt finns det en önskan om en snygg kropp. Är det knäppt? Ska jag inte bara nöja mig med att jag faktiskt vunnit tillbaka hälsan?

Nä, jag tycker inte det. Jag vill ha ett mål och även om det ständiga målet är en bra hälsa så vill jag ändå ha ett mål att jobba för. Jag vill få en så fin mage jag kan utan operation och jag vill att baken flyttar tillbaka norröver.

https://i1.wp.com/static.tumblr.com/i8v0rpz/Vlvlhh3ag/i_want_the_perfect_body_by_gunnybunny420.jpg

Jag hittade en artikel om just detta i tidningen IFORM i går. ”Upp till kamp emot hat-valken” 5 enkla övningar. Jag är inte övertygad om att man på 8 veckor blir av med hat-valken då förutsättningarna är olika för alla men jag är övertygad om att man kommer kunna se en förändring.
jag tänker i alla fall försöka! 😀

I fredags var jag och hämtade en kartong med kläder jag beställde för 1 vecka sedan på nätet. Jag måste skicka tillbaka ALLA kläder då jag har beställt helt fel storlek. Där hade jag helt fel glasögon på mig. Det tar verkligen tid att lära känna sin nya kropp och att se på den med rätta ögon. Förr hatade jag min kropp för att jag var fet, nu ogillar jag celluliterna och skavanker men samtidigt är jag nöjd över vad jag har uppnått.

Är det alla dessa känslor som gör att man hela tiden strävar efter perfektion? Är perfektion ett tillstånd knoppen hela tiden försöker uppnå?
Det enda jag vet är att jag tror på mig själv och har jag lyckats gå ner 34 kg så är inget omöjligt!

Nu är det dags att springa till gymmet och påbörja förvandlingen.

Annonser

WOW vilka kurvor!!!

När man har digitalvåg så stirrar man sig blind på gram-skalan!

Attans nu har jag gått upp 5 gram, jippi ner 2 gram, ett halv smörpaket, men opps +4 g KATASTROF!  Så har jag hållit på. Fjanteri om jag får säga det själv.

Lura vågen

Kroppen förändras dag för dag vecka för vecka, det är mensperiod, ägglossning, vattenansamling, sjukdomar och alla dessa påverkar vikten.

Nu har jag bestämt mig för att införskaffa en gammal hederlig badrumsvåg med skiva som bara visar hel och halvkilo. Allt annat är oviktigt!

Badrumsvåg

Jag har tidigare berättat att jag ska gå ner till en bravikt och jag har inte haft ett hum om vad det är. Jag har ju mått bra hela vägen så det har varit lite kluvet. Nu väger jag 72.2 kg och kroppen börjar kännas okej men nu vet jag att jag vill ner till 68 kg. Varför? Svaret är väl inte hundra klart men en orsak är att jag vill försöka bli av mer den fettdepån som parkerat på höft och mage. Nu kommer kanske någon säga ”det tränar man bort, och det kan man inte banta bort och det var väl fåfängt”. Så kanske det är men det är mitt beslut och just nu känns jag mig nöjd. Det innebär att jag har ett fast mål på 4,2 kg just nu.

Och på tal om komma och gram så har jag på kul bestämt mig att väga mig varje dag i en månad just för att se hur min kropp fungerar. Det blir ju nästan fjantigt så ojämnt det är. 8 gram från en dag till en annan?!

viktkurva1

 

-0,9 kg på 12 dagar känns bra! Det går i alldeles lagom fart och jag ser att trenden går neråt.

Jag blir inte förtvivlad när jag ser kurvan även om den här och där mer liknar mount Everest än en viktkurva för jag tror på mig själv. Om jag hade mått dåligt så hade jag aldrig klivit upp på vågen för det hade inte hjälpt min motivation. Känner man att vågen kanske inte har en bra dag så ge fasiken att umgås med den! Den drar bara ner ditt humör. Vänta ett par dagar tills ni är vänner igen. Vågen måste få lära sig en liten läxa ibland att den inte kan uppföra sig hur som helst!

I helgen ska jag åka skridskor som jag gör en gång var 10.de år ungefär! Räknar med grym värk i baken. Ja, inte av träningsvärk utan av alla smällar när jag drattar på rumpan och på söndag ska det dansas magdans!

Man får prova på helt gratis mellan 12.00-18.00! Häng på! Det är på Dalagatan 64, Stockholm. T-bana Odenplan.

Dag 10- Men svara då! -18 dagar kvar

Får man inte träningsvärk har träningen inte gett något!
FEL FEL FEL!
Tränar man mycket och regelbundet får man sällan träningsvärk. Den kommer i stort sett bara om man tränat fel eller om man kör övningar kroppen inte är van vid. Källa: Martin Lidberg, fd brottare.

Men jag vill ändå känna träningsvärk för då känns det verkligen att jag kör på. Visst känns det i kroppen men inte mer än lite myggsurr i muskelfästet jag tränat. Det känns som att kroppen inte svarar på träningen eller att den liksom inte bryr sig. Lite som ett hån: ”hahaha försök du men du har låtit mig varit överviktig hela livet så nu ska du jävla få kämpa!”

Kan väl säga att min blonda logik är helt och hållet ansvarig för detta så håll mig utanför!

I morse cyklade jag till gymmet och började köra uppvärmning kl 06:00! Känns inte helt fel speciellt som det bara bubblar av superlativ på google om just morgonträning! Det kan verkligen inte finnas NÅGOT dåligt med det.

Fördelar vs. Nackdelar angående morgonträning:
Dagen blir längre vs. jag är för trött
Du gör bättre ifrån dig under dagen vs. orkar inte på grund av att jag är för trött!
Du får mer kaloriförbränning under resten av dagen vs. och?
Du får bättre sömn vs. NOW we are talking!
Du tränar oftare och effektivare vs. ???
Du får ett mer positivt humör vs. är sjukt positiv till sömn!

Kom igen nu! Ställ klockan, kliv upp! Upp och hoppa! Vilken härlig dag, la lala la, man blir härligt glad oh ohoh oh!!!! (Och här flödar kroppens egna morfin- endorfin runt i ådrorna!)

I början var det kanske inte det roligaste jag gjort, men nu ser jag fram emot 05:30-05:45 varje morgon så även om du tror det är omöjligt vet jag att du kan, för kunde jag så kan du! 😀

I morgon bitti blir det simning. Känns som att powerwalken får förflyttas till löpband framöver, i alla fall så länge det regna och blåser för hur det än är så ska det vara kul!

Hade jag tyckt det varit ap-tråkigt så hade jag inte ens kommit till dag 2!

Men nu är jag på dag 10 och dagens träning är avklarad, maten planerad så nu stänger vi dag 10 och ser fram emot att dyka ner i vattnet 06:30 i morgon!

Dag 8- Jag är så glad att jag ler 2 gånger i rad! -20 dagar kvar

I helgen kändes det som om världen djävlades med mig ordentligt och värst var nog jordens dragningskraft.
Jag har aldrig varit med om en så tung promenad som i går. Var inte långt ifrån att jag snubbla på mina egna bröst, så kraftig var dragningskraften. Jag trodde helt klart att jag skulle avbryta hela kampen och inse att jag har tagit i för mycket.

Men se på den lille fan, i går kväll kändes det som om världen insåg sig besegrad och alla tyngder försvann.
Det blev därför ändrade planer för dagens träning!

I morse simmade jag 30 minuter snabbsim, bröst. Efter jobbet blir det gymmet 1,5 timma och då blir det koncentration på core, skuldror, axlar och ett par varv med roddmaskinen som är min nya BFF.

Tänk om man faktiskt kunde förflytta sig med roddmaskinen! Kanske ta den till och från jobbet, eller varför inte till affären? Det skulle se rätt knäppt ut va?  😛

Nu har jag hittat ett par träningsformer jag gillar. Det är alltså simma, powerwalks, gym och vissa dans- och styrkeövningar hemma men jag börjar känna att jag vill göra nått mer. Thaiboxning känns lite som om jag skulle vilka testa efter att jag såg ett reportage av Carina Berg i söndags. Det verkar sjukt jobbigt så det räcker kanske att titta på men just nu brinner min kropp efter att få köra slut på sig ordentligt. Och jag som knappt orkade lyfta fötterna i går morse.

Vad har då hänt med kroppen denna vecka?

Inte så mycket. Jag känner mig fastare, starkare men inte lättare. Däremot har jag tränat upp min hållning.
Jag har alltid kutat med axlar och skjutit fram höften. När jag var liten var jag stor 😀 ( Tror jag var 176 cm lång när jag föddes faktiskt ) vilket gjorde att jag kröp ihop i hopp om att bli mindre.

Idag är jag lång och stolt och genom träningen, posture-selen och att jag faktiskt trivs och mår bra så har jag gått från att stå som en hösäck (positionen heter sway back på engelska) till att rotera bak axlarna, hålla tillbaka höft och sträcka på rygg. En övning dom flesta gör varje dag utan att tänka på det men om ni sjunker ihop som på bilden så kan ni känna sen vad starka muskler ni har i ryggen som håller er uppe!  Så sträck på er!

Nu log jag igen! 😀

Dag 8 avbockad!