Det sket sig!

Ni har väl hört uttrycket ”man kan inte lära gamla hundar sitta”?!

Nu vet vi ju att hjärnan inte uppfattar ordet inte så uppenbart måste man kunna lära dom det i alla fall. Då undrar jag, varför i hela världen kan inte jag sitta och sitta kvar?!

För ett år sedan hade jag gått ner från 104 kg till 65 kg. Jag mådde kanonbra och livet lekte. Jag skulle bara fokusera på att fortsätta träna, må bra och hålla vikten… och det var där det sket sig….

Nu skulle jag kunna älta och försöka analysera vad det var som hände och varför jag har gått upp i vikt, istället väljer jag att fokusera på att träna på att sitta och sitta kvar!

lära gammal hund sitta
Det innebär, ha total koll på min kcal bank igen. In och utgifter. Ingen ränta och inga lån. De jag har på mitt kcal-konto idag är det har. Betala först och ät sen. Enda sättet att få mer på kontot är att träna.

Träningen kommer bokstavligt talat bli lite haltande då jag dessvärre har en hel del problem med mina knän men jag kommer göra vad jag kan för att det ska vara tillfredsställande och roligt.

Jag kommer oxå att sätta upp mina 3 dagliga mål.  Målen idag är:

  • Fylla i Lifesum (fd. shapeup club appen)
  • Uppdatera bloggen
  • Cykla den längsta vägen hem istället för den kortaste

Syftet med målen är att träna på att hålla fokus. Det är ett av mina största problem, just att hålla fokus. Hade jag kunnat det så hade detta inlägget aldrig blivit till. Så nu sätter jag små dagliga mål som gagnar min hälsa, mitt humör och välbefinnande. Testa vet ja!

Sist men inte minst så kommer jag uppdatera bloggen med mina dagliga mål, framgångar och eventuella missar. Inget förskönas eller omskrivs. Bloggen är ett lika viktigt verktyg som Lifesum och träning är i kampen på att nå och hålla min vikt!

Så känner du som jag att det är dags att lära sig att sitta så häng på! Bloggen kommer uppdateras varje dag!

Annonser

Att lova är att pantsätta framtiden!

Därför lovar jag att inte lova något men jag har satt upp ett mål!

Målen kan vara ett eller flera, det kan vara livsavgörande eller små saker som förgyller året. Att uppnå ett mål är en riktlinje, ett syfte medans ett löfte lätt kan bli till ett hot för den egna lyckan.  När man avlägger nyårslöfte om träning och viktminskning sätter man en oerhörd press på sig själv.

Mitt mål i år är att städa. 😀

Jag läste en artikel i oktober och den fastnade. Den finns i Topphälsa och heter Städa sinnet och den artikeln sådde idén till min storstädning under 2014.
Jag är en person med många järn i elden och ibland glömmer jag bort mig själv men nu har jag verktyg för att göra en förändring.

Roade mig med att googla på Nyårslöfte och genomgående står det – så klarar du av att hålla dina nyårslöfte– Detta länkar till all skvallerpress där dom ger tips på hur man gör. Med andra ord, alla vet att löftet är omöjligt att hålla.

Första tipset i en av tidningarna är: Du måste vara motiverad…. Jag vet inte men om man nu avger ett löfte så misstänker jag (om det inte är uttalat för att någon avtvingar en ett löfte) att man är motiverad. Tror även att  9 av 10 vet med sig själv att man troligtvis inte kommer kunna hålla löftet men man avger det för att man ÄR motiverad. Bra tips…va motiverad…verkligen bra.

nyårslöfte
Du ska få ett tips av mig. 😉 Keep it simple!
Bestäm dig för EN sak i taget. När jag påbörjade min livsstilsförändring så började jag att gå. Tankar på vikten kom i andra hand. För mig handlade det om att började röra på mig. Ju mer jag gick desto mindre sugen var jag på att äta onyttigt vilket gjorde att jag gick ner i vikt, orkade gå längre, åt mindre…Allt går hand i hand till slut.

Jag är en vinnare!

För ett år sedan satt jag här och bölade och det är inte långt till tårarna nu heller!

Anledningen då var att jag för första gången sprang i mål i ett 5 km lopp. Känslan när jag korsade mållinjen var magisk och jag har burit med mig den känslan hela året. Idag sprang jag samma lopp och jag sprang i mål med en vän!

Efter ett år med träning så kände jag mig självsäker idag inför loppet. Dock fanns det ett litet problem och det var 3 blodblåsor under fötterna efter 12 timmar i högklackat i går men inte ens dom skulle få hindra mig. Ett par timmar innan loppet träffade jag mina lagkamrater. Det är Anna L som springer 5.an på 30 minuter, Åsa så även hon sprang för första gången förra året, Anna B som inte har sprungit längre än 2, 8 km och så jag. Vi har känt varann i många år nu och genomlevt både + och – kilo tillsammans och får jag säga det själv är vi ett förbaskat härligt och brokigt gäng kvinnor på 40+.

När vi står i målfållan så känner jag att detta loppet handlar inte om att springa in på en bra tid utan det handlar om att hjälpa en vän att för första gången springa 5 km och att ge henne chansen att uppleva den där magiska känslan.

Det här blev ett lopp jag sent ska glömma! Anna B och jag sprang hela loppet och vi gjorde det på 38 minuter och åter igen fick  jag tack vare Anna B.s vilja och envishet uppleva den magiska känslan igen.

Som ett extra bonus vann vi ett spurtpris, 😀 5 pass med Militärträning.

Nu tänker jag sitta och njuta resten av kvällen! Bra tid kan jag satsa på en annan gång.
Jag har nämligen redan vunnit mitt lopp!

14 kg mellan bilderna. 😀

Iformloppet 2013Iformloppet 2012
Fler bilder och resultat på IFORMs hemsida och Facebooksida

Vill du gå i mål? Sikta inte på målsnöret!

Varför är det så många som aldrig nå sina mål?
Min övertygelse är för att man fokuserar bara på målsnöret men inte på hur man ska ta sig dit.

Så har mitt 30-åriga liv som bantare sett ut.
Mitt mål var ”Jag ska gå ner i vikt” eller ”Jag ska gå ner till 69 kg PUNKT” ….jaha sen då???
Hur fasiken gör man det?
Det är en sak att säga det men det är en jäkla skillnad att göra det!

Jag tog hjälp av viktväktarna, av tidningar och svält för att uppnå min viktminskning och visst, jag nådde vid ett tillfälle nästan mitt mål men snubblade alltid på målsnöret. MEN Jag gav aldrig upp!

Det tog mig 30 år och oräkneliga försök men sen gick det! Jag gick i mål!

Alla framgångsrika människor vet att nå framgång är en fråga om att försöka och försöka tills de får vad de vill ha.

Thomas Edison misslyckades 999 gånger innan han lyckats uppfinna lampan i 1000 försök. 🙂

Vad gjorde jag annorlunda denna gången?
Jo, jag slutade stirra mig blind på målet och valde istället att försöka lära mig vägen till målet.

dimmigt mål

Tänk er en vit karta där ni har en startpunkt och en målpunkt och ni ska ta er från dom två punkterna utan att snubbla.
Problemet är att ni ser inte fartgupp, isfläckar, trottoarkanter eller gropar på vägen.
Jag tar en taxi! Då kommer man fram till målet men jag har ingen aningen om hur eller vilken väg vi tog men jag kom fram. Det är väl det viktiga eller?

Absolut, om målet är att vinna kortsiktigt så är det en okej lösning men är målet att gå ner i vikt och stanna där så är det bättre att långsamt krypa fram över varje hinder, fläck och kant för då lär man sig genom att känna och se var problemen finns och man lär sig undvika dom nästa gång.

Så därför är det viktigt att när man sätter upp ett mål så ska man inte bara fokusera på målet utan även hur man tar sig dit!

Sen finns det ett stort problem med att sätta upp mål och det är att allt för många sätter upp grandiosa mål som näst intill kan vara omöjliga att nå så man ser inte ens målet på kartan och då tappar man direkt fokus.

Ett tips för att lära sig att fokusera är att sätta upp tre enkla och positiva mål varje dag.
1. Gå minst 100 trappsteg
2. Bara äta grön mat idag
3. Inte använda ordet NEJ på hela dagen.

Tre enkla men lite utmanande mål där man måste fokusera. Gör man detta varje dag så lär man sig till slut att hålla fokus! 😀

 

 

Mitt liv, en kurva!

Viktkurvor, energikurvor, formkurvor och MIDJA!

Jag har hittat den!!! Midjan!

Tänk, och jag som har letat så. Ett tag trodde jag bara det var en skröna den där midjan. 😉

Jag vet inte hemligheten, jag är inte proffs men jag kan säga så mycket att jag tror på Rockringen!
För jag har rockat och rockat och rockat, mycket och ofta sen jag fick rockringen den 12/1. -5 cm sedan dess!

Det bästa av allt är att jag tycker det är kul att rocka! Jag älskar kurvor! 😀

Mitt Boot Camp har idag fått en uppgift och det är att se över sina egna kurvor. Hur ser energikurvan ut egentligen? Är det mycket toppar och dalar eller är kurvan rak?

Förr i tiden när det var myket att göra så stressade jag, blev irriterad och otålig och tankade på med godis, läsk eller annan snabb energi för att få ork. Visst fick jag det under en väldigt kort stund men sen dalade orken som en sten i vatten och jag tappade åter igen tålamodet.

Idag är jag sockerfri och jag tankar på med mat och energi varannan timma vilket gör att jag hela tiden har ork och ett helt annat tålamod idag.
Humöret kan även sitta i maten. Det ser jag bara på vissa i min omgivning som bryter ihop om dom inte får mat. (läs min man och son ;)) Nä, så farligt är det inte men visst har maten och mattiderna olika betydelser för oss alla. Det finns dom som klarar 3 mål mat om dagen, det finns dom som äter massor på en viss tid sen inget och så finns det vi som äter ofta.

Det viktigaste är att man mår bra och att man vet vad man gör.
Det har jag absolut inte alltid vetat utan jag har experimenterat hej vilt med olika bantningskurer vilket har lett till otroliga besvär. Idag mår jag tack och lov bra och om jag vill prova nya råd och rön så läser jag på både en och två gånger innan jag huvudstupat hoppar in i nya matvanor.

Är det någon som vill hoppa utför stupet med mig?

I 40 år gjorde jag inget utanför det vanliga och var det någon som sa förändring så slog jag bakut! Så en dag för ett par år sedan berättade vår VD att vi blivit uppköpta. Jaha tänkte jag och för första gången accepterade jag bara utan att klaga. Vet ni, det var jätteskönt!!!
Jag behövde inte stå överst på barrikaderna och skrika ut min vrede eller ta på mig rollen så medarbetarnas talesman och gå runt och klaga till allt och alla. Jag kunde inget göra och det var en så härlig känsla!

Efter det lärde jag mig att förändring var inte alltid till ondo utan kan många gånger leda till förbättringar. Nu var detta inget jag lärde mig under en dag utan det har tagit tid men idag gillar jag förändringar. Det är lite pirrigt och kittlande att inte riktigt veta eller ha koll. Och är det något jag är så är det kontrollfreak så ni kan ju tänka er storleken på detta!

komfortzonen

Det har som sagt tagit år för mig att komma hit där jag är i dag men jag är tryggare, mår bättre och har roligare än ja jag vet inte sen när och detta trots att jag numera tar steget ut i det okända!

Denna lärdom tror jag är det som tillslut fick mig på rätt spår. Jag vågade sluta med mina mat jag åt tidigare, jag vågade ta mig till gymmet trots att jag trodde det var mer Terminator över maskinerna än redskap, jag vågade skriva och blottlägga min vikt i Expressen trots att den alltid varit min stora hemlighet och jag vågade prova ny mat!

VILKEN VÄRLD som öppnade sig för mig! Det är magiskt och jag tycker ärligt det är roligt att vakna varje morgon oavsett om det är måndag eller lördag för man vet aldrig vad för roligt som kan hända. 😀

I förra veckan hade Facebook en av sina berömda konferenser där dom berättade att nu kommer vår timeline att se annorlunda ut igen. Det första jag gjorde var att ställa mig på kö för att få den nyheten först. Det första många andra gör är att gilla grupper som heter ”Bevara Facebook som det är!” Ibland hjälper det inte hur mycket vi än skriker, utan vi får helt enkelt lära oss att acceptera det nya. Och istället för att stå en fronten av Nej-Sägare så prova att  ställ dig på Ja-sidan. Dom som skrek högst förr gillar Facebook som det ser ut idag och om man frågar så vill dom inte byta tillbaka till hur det var tidigare.

Vi är vanedjur! Vi går samma promenadstråk för vi kan det, vi vet hur lång tid det tar och det kräver inte mer än vanligt av oss. Vi köper samma mat och vi äter vår tacos på fredagen!
Det är charmigt i sig om man trivs med det men om man inte provar ta steget så vet man aldrig vad för nya roliga saker man kan upptäcka så häng med mig utför stupet! 😉

 

Allting måste ha en början!

Min resa började för 1 år och 20 dagar sedan och den fortsätter MEN här kommer en liten knorr på resan, jag börjar en liten ny resa i resan så att säga. 😉

För ett tag sedan bloggade jag om dom där som klagar över 3-5 kilo hit eller dit. Jag har aldrig varit där. För mig har det alltid varit 20-30 kg som jag behövt gått ner.

Nu tillhör jag dom där!

Senaste månaden har jag vägt mig varje dag för att kontrollera hur min viktkurva ser ut från en dag till en annan. Vad som chockerar mig lite är att jag trots idogt tränande och bra mathållning inte gått ner mer än 1,5 kg.

viktkurva en månad

Nu börjas det. Kampen emot dom sista kilona. Jag har inte bråttom men nu tycker jag att dom där sista 3-5 kilona ska sluta jävlas med mig!

Tänker inte banta men jag måste helt klart förändra någonting. Frågan är vad?
Fast jag tror jag vet vad det beror på. Jag är inte så noga (eller rättare sagt inte alls noga) med att väga och mäta maten vilket gör att jag säkert äter lite för mycket just nu. En anledning kan vara att jag är så less på väder och årstid just nu. Jag vill ju ha vår så jag kan börja träna inför topploppet och tjejmilen!

Så därför bestämmer jag att i morgon är det en nystart!

Jag ska mäta, väga, räkna och skriva upp var enda liten förbrukat, förbränd och förtjänad kcal i min ShapeUp club app och jag ska anteckna precis allt! Det enda jag saknar i min app är smileys så jag kan markera dagen humör.

smileys

 

Idag ska jag i alla fall bota mitt dåliga humör (fast egentligen är det inte så dåligt men säg inget till min man för jag har använt det som en orsak till att få shoppa lite kläder :lol:) i ett köpcentrum och handla något fint till mig själv! (opps..räknas förresten det jag handlade på postorden i går?)