Jag kan inte komma på en annan orsak nämligen till att jag under så många år ”misshandlat” min kropp trots bättre vetande!
Ont i knän och fötter på grund av övervikt, astma och alfa 1 antitrypsinbrist och ändå rökte jag, vissa tendenser till problem med socker ändå gjorde jag inte slut med Karamellkungen.
Ångest, Skuld, Skam och Besvikelse var ett par envetna bekanta som jag inte visste hur jag skulle bli av med. Dessutom har jag haft en svacka som har återinfört dom här gamla bekanta i mitt liv igen.
Ett annat bevis på dumhet är det här med morgonträning.
Det spelar ingen roll om jag vaknar klockan 5, 6 eller 7, jag är lika trött för det. (Fan ta den som kom på morgonarbete!)
Jag ligger tio gånger hellre kvar i sängen och sover (som man dessutom är omedveten om så man får ju inte ens njuta av att man gör det!) än att gå upp, ut och möta en fantastisk morgon i färg som resulterar i massor av extra kcal (535 kcal gick jag ihop idag) och endorfinerkickar!
Nä då, istället väljer man: vaknar dödstrött oavsett klockslag, utför morgonbestyr, åker till jobb (oftast med bil eller kommunalt), sitter och jobbar, går kanske ut en kortis på lunchen för att handla mat, åker hem (glöm inte bilen!), handlar middag, lagar mat, fixar husbestyr och familjetid, sen blir det oftast soffa och TV. Gärna med en onyttig kaka eller annat gott som vi inte kunde låta blir att handla på vägen hem. Inte många kickar där inte.
Och så klagar vi på att vi är trötta! (Människan är OERHÖRT smart! Avdelning:Ironi)
Nu är jag verkligen igång och oerhört motiverad igen och jag känner en sån oerhörd glädje!
Idag tog min promenad lite längre tid för jag ville så gärna föreviga min promenad för att påminna mig och hur fantastiskt det är. För hur mycket jag än vet att jag är korkad när jag äter fel och struntar i träning så kommer det att ske men ju mer jag påminner mig om det fantastiska i att vara smart desto längre bör det bli mellan svackorna för att förhoppningsvis upphöra att bli svackor och bara små fartgupp.
Klockan fem på morgonen är världen din.
Då har ingen annan varit framme och fingrat på den.
Min söta kollega Michelle sa i morse ”Du kanske börjar bli gammal” när jag berättade om hur underbart det egentligen är att starta dagen med en promenad som fyller kroppen med sol, kraft och endorfin. Det kanske är så, att jag börjar bli gammal och lär mig att uppskatta det goda här i livet, men det kan även vara så att jag börjar bli smart. 😉
I jakten på kcal 