Planering är A och O annars går det åt h-vete!

I onsdags åkte vi på en dagstripp till Örebro för att kolla fotboll.

Vi åkte vid 2 tiden på dagen och visste att vi inte skulle komma hem förrän 12-tiden på kvällen men hade jag planerat för det?? NÄ just!

Innan vi började åka sprang jag in på affären och plockade åt mig lite Kellogg’s bars, risifrutti, lite frukt, cola zero och Allévo bantardryck. Så här efteråt när jag skriver det inser jag ju hur otroligt osmarta val det var.

Summa summarum: Framme i Örebro är jag hungrig som ett djur och det slutar med att jag äter 1,5 hamburgare och en halv grillad tjockkorv + min bar och inte fan blev jag mättare för det. Oj, glömde nämna påsen ”JÄTTESALT” som oxå slank ner?

I går när jag vaknade upp var magen som en spärrballong och den lät! Dessutom kändes det otroligt o-bra.😦

SÅ, planering, planering och åter planering. Det får ta den tiden det tar helt enkelt för det där var absolut inge kul!

Min första åtgärd blir att inhandla en Inte-äta-hemma box. Inte en vanlig matlåda eller speciell som passar i min väska. Nummer 2 blir att samla på mig allsköns tips och recept på bra, nyttig, kcal-bra och mättande Inte-äta-hemma mat och här tar jag gärna hjälp av er! Maila mig eller skriv en kommentar! Alla tips är välkomna och kommer sen att publiceras här på bloggen!

Nummer 3 blir att göra en kalender för matplanering. Och det gäller all planering, även det vi äter till vardags!

https://i2.wp.com/energipussel.se/wp-content/uploads/2011/10/planera.jpg

För några veckor sedan åt jag en så fantastiskt god middag, vet jag och det vet min man med för jag stönade så😉 men allvarligt så kommer jag bara ihåg 4 av 5 ingredienser så med en matplanering blir det lättare för mig att komma ihåg allt gott jag äter. Jag är lite av kalenderfreak tror jag allt.

Sist men inte minst så ska jag laga och frysa in mer portionsbitar. Typ kycklingspett eller falafel eller liknande som jag just för mina Inte-äta-hemma tillfällen kan lägga i min Inte-äta-hemma box.

Det finns ett litet problem dock och det är att på vissa ställen får man inte ta in egen mat. Men det får jag lösa då för jag vill aldrig mer hamna i situationen där jag är så hungrig att jag trycker i mig hamburgare och korv utan kontroll.

Nu tar bloggen ett par dagars ledighet igen. Många röda dagar i kalendern just nu😀 och dessutom tar det tid att mind-mappa, kalendra och planera så vi hör på söndag igen! Tills dess hoppas jag på en massa goa tips från er på Inte-äta-hemma och lätt-att-göra mat!

Trevlig helg!

Om stress brände kalorier, vad smala vi skulle va!

För jag tror inte det finns något annat land eller främst några andra än Stockholmare som stressar som vi gör.

Vi springer för att komma till första vagnen i tåget för att vara sån nära utgången som möjligt när vi kommer fram där vi först ska vara först att pressa oss ut genom dörrarna för att sen bli fruktansvärt irriterade på alla turister som står till vänster i rulltrappan. Hallå!! Där går man! Sen är det först till jobbet, jobba i 10 timmar för att skjutsa alla barn på olika träningar, styrelsemöte, pressa in träning mellan hämtning och lämning för att skynda hem och fixa käk för att sen logga in på datorn och göra klart det du inte hann med på jobbet samt förbereda dig inför morgondagen!

Känns det igen?

Lite så där har jag haft det. Vi är på gång i princip jämt och nu ska jag hinna med träning också.

Ett dygn består av 86400 sekunder!

En rätt svindlande tanke när man klockan 09:00 på morgonen redan har förbrukat 32.400 och inte mycket blivit gjort.

Vaknar, duschar och gör mig i ordning, cyklar till jobbet, frukost och kaffe, småprat med kollegor, kollar av social media… och kvar har jag 54000 sekunder av mitt dygn.

Klockan 17.00 när jag har jobbat klart har jag 25.000 sekunder kvar att förvalta innan tidsbanken stänger.
Jag ska hinna laga mat och tillsammans med familjen njuta av middagen, skriva protokoll från gårdagens styrelsemöte, tvätta och hänga tvätt, glo lite på tv, vara social mot vänner och träna, blogga, läsa bok, virka, umgås!

Dags att tidsbanken börjar uppföra sig som en bank och betala ut ränta på mina insatta sekunder!

Hur som har jag i alla fall sprungit på Mindfulness.

Nu är jag övertygad om att ett par backar. Det gjorde jag med första gången jag hörde om det men efter att läst lite så är det inte så flummigt. Mindfulness är en form av avslappning, eller ett sätt att lära sig leva i nuet. Det räcker med att under tex. en reklampaus på TV.n skruva ner ljudet lite, blunda och bara lyssna på dina andetag och med varje andetag låta tanken vara där. Tänk in på inandning och ut på utandning.
Det var ju inte så svårt! Eller hur!

När man upplever stress spänns musklerna och om du tränar då får du inte maximerad effekt, så 3 minuter…blunda…andas och du känner en otrolig skillnad.

Sen finns det naturligtvis olika grader av mindfulness. Yoga är en, meditation, wellness med mera men mitt tips är att börja småskaligt.
Som jag skrev tidigare finns det en app om man behöver lite hjälp.

Dagliga droppar för Android  och Mindfulness appen för iPhone

Jag är fet, du är ful, men jag kan banta!

För väldigt många år sen när jag och min syster bodde i Gamla Stan så skulle vi ut på krogen. Det var säkert Dailys eller nått sånt hak som var hippt då. Vi kände alla och kom in överallt. I alla fall, vi hade fixat oss tipp topp, ni vet så där härligt 80-talsläckra och humöret var på topp. När vi är på väg hemifrån ner på stan passerar vi en krog där folk köar för att komma in. En kille i kön vänder sig emot oss och frågar om vi inte har lust att hänga på dom. Glada och fnittriga var vi och vi tackade snällt men sa att vi skulle in ner på stan varpå han svara ”jävla fetto!” RIDÅ!

Nu är det många år sen men dom orden har ibland dykt upp i huvudet som en ond liten tagg. Speciellt dom gångerna när man suttit ställen som Mac Donald’s med en Big Super Delux meal med extra allt. Blickarna… deras tankar… dom outtalade orden…”jävla fetto”

barbiedockor

Eller vad sägs om att vara blond och överviktig?! Snacka om nitlott! Nu menar min hårfärg och inte blond som i dum. Om ni bara visste hur dumförklara och annorlunda man har blivit behandlad.

För visst har man rätt att dumförklara en överviktig??? Vi har ju liksom varit så korkade så vi har ätit oss till det själva och det är ju oerhört korkat! Hade vi bara fattat bättre hade vi ju inte varit fetton.

SUCK ! Det är SJUKT så ytliga vi är! Det räcker att googla på perfect body. Vem säger att en trådsmal är perfekt och ett ideal?

Ändå gör jag det. Jag motionerar och äter rätt för att gå ner i vikt för att må bra och för att killen i kön inte ska få fortsätta kalla mig fetto! Betyder det att jag är ytlig? Betyder det att jag inte tycker att man ska vara överviktig utan försöka göra något åt det? Notis: Jag bantar inte och jag försöker inte få ”the perfect body”!

Mitt svar är: Finns det någon som kan påvisa att övervikt inte medför några hälsorisker så visst, då är det okej. Men de facto övervikt är skadligt för hälsa, kropp, leder, hjärta med mera och jag vill inte att folk ska riskera sin hälsa. Rökare är inte heller dumma i huvudet, rökning är skadligt, man bör inte röka. Kanske en usel liknelse men ändå. Vi får inte riskera vår hälsa. Vi måste vara en förebild för våra barn!

Och jag har ju äntligen fattat att det är motionen jag mår bra av och att viktminskningen kommer på köpet.
Förr skyllde jag på att jag inte orkade för att jag var för tjock…(Läs: LAT!) Idag har jag lust att ge alla en spark i baken och få ut alla på en promenad!

Jag vet att jag tjatar men 20 minuters motion ger 12 timmars glädje!  Så ut och gå med er så blir vi alla glada😉

Sensueeeeella Isabeeeeella!

Den var ju spännande att gå till!😀

Långa steg, paus, gå, långa steg, stopp!
Nä skämt och sido. Riktigt så illa är det inte. Jag har ju fattat att antingen har man låtar som håller mina bpm eller så lyssnar man på blandad skön musik eller så väljer man bara flum i lurarna.😉 (3.8 km idag på lunchen! Jag är så nöjd med mig själv!)

Kanske jag har gått ner mer😀 jag måste kolla med vågen….eller NOT!
OJ vad lätt det är att 8 gånger per dag ställa sig på vågen för att se vad som hänt. Världens mest osunda beteende men när man känner att brallan hänger och jag kan se mer fötter utan att behöva luta mig fram över magen så vill man ju oxå få en siffra på det?

NEJ säger jag! Siffran är inte relevant! Det viktiga är hur jag mår! Visst är det fantastiskt att sen -0.2 från en dag till en annan och kanske nästa dag -0.3 men vad händer då? Jo jag kommer på att jag inte ska ta det där glaset vin, eller nä, inte äta sååå mycket mat fast jag råka ha 600 kcal kvar att äta. Jag kan ju gå ner något i morgon oxå.
KORKAT och ren galenskap! Vad händer om det inte råkar stå – utan faktiskt + en dag??

Nä nu tar jag bort vågen från min toalett och så får kläderna, skärpet (som jag helt plötsligt fått börjar använda igen!) och min känsla tala om för mig hur det går. Det är verkligen lätt att falla tillbaka till dåliga vanor, anorexibeteende, och mani.

Ta till exempel mina promenader nu. Nu känner jag redan efter en vecka ett behov av att gå varje dag på lunchen. Är det ett mani eller sunt? För mig är det så mysigt att lulla längs vattnet och skaka av mig förmiddagens 180-tempo, tror jag i alla fall eller ljuger jag för mig själv?

Håller tränandet, räknandet, bantandet på att ta eller kan jag fortfarandet tänka sunt och göra det på en nivå där jag trivs och mår bra? JA, det är jag övertygad om i och med att jag väljer bort vågen och väljer att ta ett glas vin för att jag vill. Jag tar tillbaka makten!

Nu ska latmasken straffas!

Som jag skrev här om dagen så är jag lat och latmasken i mig verkar vara över-jävligt stark. Men nu vet jag hur jag ska besegra den!

Kognitiv beteendeterapi!

Har du läst historian om Pavlos hundar? Det är nog grunden till KBT tror jag:) Genom upprepning lär man sig förändra personens beteende och vanor.

Hur ska jag då kunna använda det här emot latmasken?
Jo, genom att sätta ett gummiband runt handleden och smälla det hårt varje gång jag hamnar i soffan istället för att ta en promenad! Jag lovar!
Det snärtet gör himlars ont så rätt snart kommer soffan kopplas ihop med smärta! Smart eller hur?

Är det så att allt är kopplat till psykologi när det gäller övervikt och lathet? Forskning visar att det ofta finns en anledning till att vi äter för mycket. Om vi kan hitta den – och hantera den – börjar kilona rasa. Säkert är det så, men jag tror att min lathet och min övervikt kommer av dålig kosthållning när jag flyttade hemfrån, okunskap och bekvämlighet utan att överanalysera det. Men man kanske ska börja leta i sitt inre ändå. Det finns nog en hel del intressanta saker där😉

Även att skriva är som terapi. Jag blottlägger mig, analyserar och försöker hitta egna lösningar.
Jag lyckas inte alltid men jag har börjar förstå att det handlar om en helhetslösning och att quickfix inte är svaret på mina frågor.

Om ni ser nån med röda handleder så kanske det är en lat jävel.😉

Se upp vågen! Här kommer jag!

I morgon ska jag väga mig!

Tisdagen den 17 januari började jag räkna kalorier med Shapeup Club. Tanken var väl någonstans att jag skulle banta mig i form som vanligt.
Men under resans gång ändrades mitt fokus. Ifrån att som vanligt banta till att försöka förstå -Varför? jag går upp och ner i snabbare takt än en duracellkanin.

Jag beslöt mig efter första veckan för att inte väga mig. Det var inte det viktiga. Men bakom beslutet låg också rädsla. Rädd för att svart på vitt få se att jag inte gått ner ett gram.

Idag är jag glad för rädslan. Den fick mig att tänka till! Ingen annan får ju ser siffrorna på vågen mer än jag så ingen kommer skälla, skratta eller håna mig om jag inte gått ner.
Vad är jag då rädd för?? Så kom jag på det. Jag var rädd för att om jag inte gått ner så skulle jag skita i allt, svika mig själv och vräka i mig godis som tröst och åter igen se mig själv som misslyckad.

Men okej, om jag nu inte gått ner då?? Är jag misslyckad då?
Nej jag tycker verkligen inte det längre. Jag försöker så gott jag kan med mina förutsättningar och mer kan jag inte göra.
Jag har gått från svulla kcal per dag till att äta nyttiga och normala kcal per dag. Jag har fattat galoppen på ett par saker men många saker återstår. Så som alla lögner jag dragit för mig själv, varför jag försvarat mina usla val, varför jag tyckt att en påse ostbågar själv är minimum. Det finns ett gäng frågor kvar jag söker svar på i mig själv och om mig själv men jag har fortfarande ingen brådska!:) Jag gillar processen jag genomgår just nu och så här långt har jag inte stött på några vägbumpar.

Men misslyckad det är jag inte oavsett vad som står på vågen i morgon! 

Aldrig mer???

Det slog mig som en blixt från klar himmel.

Min kompis skrev på facebook om en av mina favoriträtter. (en av väldigt många!)

Direkt kom tanken ”när jag är klar… då jäklar! Det blir en STOR tallrik med isterband och dillstuvad potatis och massor av senap”

Men är det här jag jobbar med. Jag blir aldrig klar! Jag ska inte äta STORA portioner mer.
När jag pratar stor pratar jag byggarbetarsize så ni inte tror jag kör någon form av svältversion 1.0.

Det är ju så klart så att i takt med minskad kost, minskad vikt och ständigt arbete med den psykologiska biten så minskar ju även matsäcken och med det även storleken på portionerna. Men ni kan nog inte förstå hur man som överviktig våldtar mat. Hur man ser en tallrik med isterband eller köttfärslimpa eller köttbit (vad man nu än gillar) som ett begär, som ett måste ha för att det är så gott!

Jag brukar fnysa åt folk som tar små små portioner och tänka bulls*hit när dom säger ”Det räcker bra, jag är sååå mätt” för jag kan inte förstå hur man kan bli mätt av så lite och om man nu då är mätt ändå kan säga nej tack när det är så gott.

Ni hör vad jag kommer få jobba med mitt psyke:) men det är okej att göra det.

Jag tror nämligen att banta först – tänka sen kanske inte är en sån bra idé.

Det är nog inte så dumt att fundera på orsak till problemet (hitta skadan) innan man försöker lösa problemet. Faktiskt så är det nog det enda rätta när jag tänker efter.

Man kan ju inte laga ett benbrott innan man röntgat! Du kan inte laga en vattenläcka innan du vet var det läcker! Du kan inte gå ner i vikt och behålla vikten om du inte vet varför du går upp i vikt så ofta, varför du är överviktig.

Från en stor tallrik isterband till en kvart i psykologstolen.:)