Vad gör jag nu?

I hela mitt liv så har jag bantat. Jag tror inte jag vet något annat sätt att leva på och jag vet inte efter hur många semestrar eller storhelger jag har ”nystartat”.

Nu behöver jag inte det…

Jag har genom åren gått ner massor i vikt men aldrig gått i mål och gått upp det lika fort igen.
Efter diverse självanalyser har jag fortfarande varit frågande om jag varit rädd för att gå i mål.
Överviktiga har en gemenskap som inte normalviktiga har! Vi har gruppträning, gruppbantning, gruppsamtal och Facebook grupper där vi möts och pushar varann. (Noterar ni nu att jag skrev vi?!)

Det har inte normalviktiga!

Nu står jag här, normalviktig och för första gången på 46 år så behöver jag inte ”nystarta” efter semestern eller gå ner i vikt.

SKUM känsla!
Jag menar, vad ska jag ägna mina tankar åt om inte mat, träning, gå ner i vikt, kcal, banta, diet, motion och så vidare?

Som hobbypsykolog kan jag bara konstatera att jag känner mig utanför!

Nu håller det här på att bli ett jättedeppigt inlägg och det låter som om jag beklagar mig att jag inte är överviktig men det är inte så jag menar!

Jag är så jäkla glad över att jag är i mål, tro inget annat.
Det jag vill få fram är att en av anledningarna till att man kanske inte går i mål är rädslan. (Tror vi behöver gå i gruppterapi allihop ;))

Jag behöver alltså inte nystarta någonting utan jag behöver bara fortsätta den här gången. Finns det möjligtvis en manual på hur man gör?


En sak har jag lärt mig och det är att allt går inte att ändra på och ska inte ändras på!

Har alltid tyckt att min mani över listor, kalendrar, skrivböcker och mindmapping varit just lite maniskt och tyckt att så där kan jag inte hålla på men nu har jag konstaterat att det kan jag faktiskt visst det. Jag tycker det är kul att inför höstterminen köpa nya böcker, pennor och appar och skriva upp mål, plan, motivation och schema. Det är sånt jag går igång på.  (Har kommit på att jag är en väldigt bra hobbypsykolog. :D)

Nu ska jag köpa en träningskalender, göra matlistor och sen tror jag det får bli en skrivbok så jag kan skriva en manual till mig själv hur man lever när man inte bantar.

Annonser

Fitnessfighten dag 17 Åter till vardagen men…

Jag kan verkligen konsten att boka upp mig! Inte för att jag klagar, jag älskar verkligen att vara i farten men det gör också att jag måste planera varje minut.
Hade planerat att lunchträna idag men nä, ställde istället klockan på 05.30 för att träna men nä…Nähä, då får jag träna när jag väl kommer hem efter styrelsemötet.
Kan meddela att det går väldigt bra att träna 21.00 med!

I morgon är åter en dag med väldigt snäv planering vilket innebär att om jag inte orkar kliva upp i morgon bitti så får det blir träning efter mötet…ca 21.00 i morgon med. Risken är otroligt stor så jag investerat i ny säng och kudde. 😀

Sa jag att onsdagen ser likadan ut eller lite värre för då åker jag direkt från mitt ena jobb kl 17 till nästa som börjar 18 och slutar 21. Då MÅSTE jag verkligen kliva upp i tid!

Efter 7 dagar med FF hade jag gått ner mer än 3 kilo och vågen visade 64,7 kg. Jag pratade med Betina på FF och hon hjälpte mig reglera mitt kcal intag för att jag inte skulle gå ner mer. Idag ställde jag mig på vågen och den visade 66 kg. 

Hur tror ni jag reagerade? Nej jag blev inte glad! I 30 år har jag stått på vågen och hoppats på att få se minusresultat, nu ville jag se plus men när jag väl gör det så kom samma besvikelse som jag upplevt hela livet när vågen visat fel fast nu visar den rätt.
Jag trodde det skulle vara lättare rent känslomässigt att ”få” gå upp i vikt men icke sa nicke!
Min omedelbara reaktion var ”Stopp! I morgon blir det andra bullar!”

Rent känslomässigt är det här väldigt förvirrande!

image

En sak som är bra med träning och då framför allt att springa är att man tömmer verkligen skallen på alla tankar. Det enda jag känner när jag springer är min andning. Ibland lyssnar jag på musik men jag börjar mer och mer gilla att springa utan och bara ta in löpningen. När man sen kommer hem efteråt så är man lite mer klarsynt.
Stressen över att ha gått upp i vikt har lagt sig, jag känner mig nöjd och jag mår riktigt bra! Livet är verkligen en konstig företeelse!

Dag 26- Jag vägrar! -2 dagar kvar

dag26

Vet inte om ni har förstått det via min blogg men jag är en väldigt aktiv och engagerad person. Vissa skulle nog gärna sätta mig under lupp och ge mig ett hel alfabet, själv väljer jag att se mig själv som en…väldigt aktiv och engagerad person. 😀

Jag gillar att gå all in och engagera mig i saker och jag talar gärna om vad jag tycker och tänker.

Skrev ett inlägg i en annan blogg för längesen. Jag är hellre unik än normal som berättar lite om vem jag är.

Men nu var det inte alls det här det skulle handla om utan det skulle handla om hur otroligt lättlurade vi är. 😉

2006 kom ett ord med i Svenska akademiens ordlista som jag inte alls förstår vad det gör där: FREDAGSMYS! (Nu är jag så där uppe i spinn så risken är att inlägget kan bli rörigt men jag hoppas ni förstår vad jag menar!)

Okej, nu vill jag dela upp detta i två delar.

1. Fredag. Tror nog dom flesta (i alla fall dom som jobbar må-fre) är överens om att fredagar är grymma. Man är ledig dagen efter, man ha en hel superskön helg att se fram emot och….man somnar på soffan efter ett glas vin kl 20.00!
Vet inte hur många ”Äntligen fredag” ”Är det inte fredag snart” ”längtar till fredag” -statusar jag läser varje vecka på Facebook. Vissa längtar verkligen bort hela sitt liv för en kväll i veckan!

Hur kommer det sig att måndagsmys, tisdagsmys, onsdagsmys, torsdagsmys, lördagsmys och söndagsmys har fått plats i Svenska akademiens ordlista?

Själv har jag valt att varje dag är lika mycket värd oavsett om det heter tisdag eller fredag. Jag längtar inte till någon annan dag än den jag lever i just nu!
Om jag blir 100 år så njuter jag av 36500 dagar. Helgälskare, det vill säga dom som älskar fredag (som egentligen är en arbetsdag som alla andra) och lördag ja dom gillar bara 10400 dagar. Räknar inte med söndagen för då är det allt för många som har ångest över måndagen!)

2. Fredagsmys! Vet ni att detta ord har till och med fått en egen sida på Wikipedia! Jag måste säga att OLW har lyckats! Grattis till den marknadsavdelning som kom på Fredagsmys!

För det finns väl inte någon som förknippar ordet med Henrik Schyfferts föreställning ”The 90s – ett försvarstal” istället för OLW brillianta reklamkampanj! Vem har inte köpt chips för att det är fredag någon gång just för att det är ju fredagsmys.

Vad står det då om Fredagsmys?
Fredagsmyset kan enligt barnpsykologen Elisabeth Cleve lindra stress.[1] Samtidigt menar kostspecialistläkaren Andreas Eenfeld och näringsfysiologen Agneta Sjöberg att osund kost och dryck under fredagsmyset kan bidra till ökning av diabetes och övervikt i samhället, inte minst bland barnen.[2] De anser att främst läskedrycker och chips bör undvikas och ersättas med hälsosammare tilltugg och drycker, exempelvis grönsakernötteroliverostar och vatten.[2]

Ärligt, hur många ställer fram morötter och vatten på bordet när ni ska ha fredagsmys?

Vi är Indoktrinerade! Fredag = mys = chips och läsk! Jag har själv varit där! Herregud! Var det inte pizza eller tacos så var det kött, pommes och bea och efter det 4 påsar snacks. Vår son gillar sourcream & onionchips, vår dotter dillchips, jag åt ostbågar och mannen tog gärna nötter och nallade av oss andra! (Inte av mig för mina ostbågar rörde man inte!) Till det hade vi 5 dl dipp och ca 6 liter läsk, vin, öl, gärna lösgodis och en stor chokladkaka. Men det var väl inget konstigt! Det var ju FREDAGSMYS!! Fredagsmys = dårskap!

Fredagar var heliga när det gällde mat och snask förr. Min man tycker fortfarande att det ska vara lite speciellt och absolut kan det vara det men jag är absolut inte manisk idag. Det går så bra att äta en soppa eller en enkel pasta även en fredag. Sen finns det fantastiskt god mat som är nyttig. Till och med godare än pommes och bea! Och till mys finns bra alternativ om man promt vill. Googla och ni kommer hitta fantastiska förslag på nyttigt snacks.

Ge fredagen en chans att vara en helt fantastisk dag som alla andra dagar i veckan utan att för den sakens skull proppa den full med onyttigheter! Fredagen klarar sig så bra själv på sina egna meriter och börjar vi vara lite hälsosammare så kanske vi efter ett glas vin orkar vara vakna till 23.00 istället.

Själv ska jag till gymmet efter jobbet. Jag har en sådan sjuk längtan till gymmet just nu och ser fram emot att få svettas och pressa mig själv i 120 minuter. Jag undrar verkligen hur det blir efter denna PT-kamp. Abstinens på måndag? 😉

Har ingen aning om vad jag ska laga för middag idag men det blir i alla fall inte pizza, tacos, kött pommes och bea i alla fall!

Dag 12- Jag checkar ut! -16 dagar kvar

dag12

Förr var jag lätt manisk på att checka in var enda träningspass på facebook, jag noterade all träning i min runkeeper app, jag skrev i min träningsbok, min blogg, min Shapeup club app och i familjens kalendern.Tänk vad hemskt om jag missade att notera en träning!

check in

Nu kanske det är en och annan som gratulerar min psykolog, han måste ju tjäna multum på mig. Det stämmer! Om jag hade gått till en så hade han varit stormrik men jag låter er läsare få hobbyanalysera mig istället. 😉

Idag checkade jag in på gymmet 05:58 med bild och allt och frågade sen mig själv varför? Jag har inte en aning! Hallå, hjälp med analys här tack!

Det är nämligen så här att jag den senaste tiden har ägnat mig mer åt träning än att planera träning, skriva om träning, skriva upp träning, kolla träning på nätet och shoppa träningskläder. Just nu tränar jag dagligen, check! Jag lurar inte mig själv genom att ljuga att jag tränar och därför behöver jag inte checka in, check! Träning har blivit en livsstil och inte ett nödvändigt ont, check! Så nu checkar jag ut! Alltså jag checkar ut från mitt maniska incheckande. Visst kommer jag att checka in en och annan gång på simhallen eller kanske på gymmet men då handlar det mer om att försöka inspirera och motivera andra än att ha 100% koll.
Men jag fattar fortfarande inte VARFÖR jag var så manisk på att skriva upp gjord träning förr?! Vad då 100% koll? Har jag gjort den är det väl ändå strunt samma om jag skriver upp den? Viktigaste är att den blev gjord? Tror vi hoppar över den analysen.

Åter till den roliga biten, träningen!
Idag var jag på gymmet 2 timmar innan jobbet. Jag värmde upp rejält med en 15 minuter PW och 5 minuter på intensiv rodd. Efter det gick jag loss på maskiner och vikter. Jag körde så där härligt hårt och bestämt och om jag tvekade det minsta till om jag skulle orka så gjorde jag ett par extra repetitioner. Kände nästan hur ett stort gäng kalorier packa väskan och flyttade ut. Kroppen svarade bra och när jag skulle tvätta håret efteråt var det inte långt ifrån att jag fick be duschgrannen om hjälp för jag hade problem att få upp armarna.
Löste det genom att böja mig ner istället.

Och därmed checkar jag ut från dag 12!

I morgon blir det box och sen blir det party! (Alkoholfritt för mig men attans vilket party det ska bli!)

Gratis är gott men dyrt!

Och så har reptilhjärnan slagit till igen.

I fredags var jag på AW med mina goa tjejkompisar och vi gick till Engelen. Anledningen var att jag hade sett en annons på deras facebooksida. GRATIS MAT!
Japp, AW öl för 29 kr och gratis Tacosbuffé stod det på deras AW meny och det kan man ju bara inte tacka nej till. Sen är ju Engelen ett grymt skönt ställe i sig så bättre kan det ju inte bli.

Buffén står uppdukad i baren och goaste bartendern hivar ut öl på löpande band för 29 kr. Frid och fröjd men jag kan ärligt känna att känslan av snålhet ligger som ett moln över en när man går fram till buffén men som jag skrev gratis är gott men ack så dyrt!

För här tar reptilhjärnan över. Det är ju gratis! Ät massor för det tjänar man ju på! Jag menar, det är G R A T I S så ta gärna en portion till, och snåla inte, ta i !! Lika logiskt som att man sparar pengar på en rea.

Det är väl ändå ren och skär dumsnålhet som slår in? Även om det hade kostat 350 kr så hade jag ätit massor för att tjäna på det och det enda jag förlorar är kampen emot kcal.
Undra om jag någonsin kommer att tänka smart i situationer där jag utsätts för frestelse?

Nåja, i am working on it. Eller inte. Jag har ju faktiskt inte en aning om hur jag ska lyckas gå förbi en rea eller äta buffé utan att överkonsumera.
Det enda som hjälper emot reptilhjärnan är nog lobotomi.

En sak är jag i alla fall glad över och det är att jag inte bor i USA och är en fet b-kändis.
Har precis tittat på Celebrity fit club där bland annat Kevin Federline, Bobby Brown och Sebastian Bach kämpar emot sin övervikt.
Mitt tips är: Skicka dom först till en psykdoktor!
Dom dricker, slåss med kameramän och har en jävla attityd emot varann och jag har otroligt svårt att se att dom ska med hjälp av varann lyckas gå ner i vikt utan att gå upp igen. Jag menar, en fd baywatchbrutta dricker minst 2 glas vin innan invägningen, K-fed och hans ex. innan Brittan tävlar emot varann i varsitt lag. Den ena vet inte vad känslor är och den andra har inte kommit över sveket eller varför inte mr. Brown som hellre kommer med smarta kommentarer som ”kiss my fat brown ass” och sover istället för att försöka ta tag i sitt liv.

Då är jag hellre en schidzad medelsvensk bloggande blondin med en reptilhjärna som gärna tar ett glas vin men också gärna numera tar en träningstur!

Förra veckan var ”tuff” med aw, arbetsdag med middag, födelsedagslunch och oplanerade måltider. Så denna vecka kommer jag vara lite tuffare emot mig själv både vad det gäller mat och träning.

Dag Middag Träning
Måndag Bulgursallad med färsbiff och Tzatziki Powerwalk
Tisdag Krämig lättlagad kyckling simma
Onsdag buffé / Personalfest gymmet
Torsdag Enkel pastagryta Vila
Fredag Hemmagjord pizza simma
Lördag Fläskfilégryta Powerwalk
Söndag Hemmagjord tomatsoppa pizzabullar Vila

Nu var det kanske någon som var uppmärksam på onsdagen…buffé men jag är rätt trygg i vad jag ska äta då jag varit med och planerat festen. 😉

Mmm…Medium!

Ibland är man verkligen logisk!

Som när man handlar kläder och skor på rea. OJ vad man sparar pengar! Jag menar, man måste ju verkligen ha dom där svarta stövlarna för man har ju inte just den modellen utan bara 5 andra par svarta stövlar. Och att man sen handlar dom för halva priset är ju en sån vinst att det finns inte. Och om man dessutom sen till det råka hitta en snygg jeanskjol, strumpbyxor och en läcker tröja som passar till men inte på rea så har du ÄNDÅ gjort en vinst för det passar ju ihop med stövlarna som du sparade pengar på!

Sen kommer man hem och visar upp sitt fynd. Det första man gör när man tar fram kläder och skor det är att tala om att det var ju på rea. Sen drar man gärna av en liten slant på priset, dessutom lägger man hälften av kläderna längst in i garderoben för att ta fram vid senare tillfälle då man säger ”den här gamla trasan, den köpte jag för läääänge sen”. Att sen min man VET att jag gör så och jag VET att han VET gör ju hela denna procedur ännu mera logisk och kostnadseffektiv.

Och här kommer då ännu lite mer logik! Jag hittade en kjol i går och tar med mig både storlek 40 och 42 in i provrummet. 40 funkar om än kanske 2 kilo för liten men det är ju snart åtgärdat. Går till kassan, betalar – glad i hågen för att det är ju storlek 40 och den är sjukt snygg, men på vägen ut hittar jag samma modell men i svart jeanstyg och det var ju den jag ville ha! Tar storlek 40, springer till kassan och byter och ska hem och visa… DÅ ÄR DEN FÖR LITEN!!!

Allvarligt! 😯 Samma modell, bara annat tyg och storlek 40 passar i ena men ser ut som hej kom och hjälp mig i andra. Vad gör jag då?? Jo jag vägrar köpa den! Det blir retur direkt och jag tänker INTE ta storlek 42! Näpp, icke sa nicke, Punkt!

Logiskt så in åt bängen eller hur?
Men jag vill inte ha 42 längre! Jag har ju 40 (31 i tum som faktiskt är 40/42 i jeans men det är 40/42 och inte bara 42!) i byxor och medium i tights. Tjurig, ja det är jag men jag har gått ner 25 kg och jag vill njuta av det genom att gå i affärer och titta på normalstora kläder.

Fast vad är normalt? I vissa kläder får jag inte ens in underarmarna i en tröja storlek L och i vissa modeller drunknar man i storlek M. Sen har vi europeiska, franska, Amerikanska storlekar och vi har storlekar för jeans och en egen tabell för kavajer och för klänningar sen finns det BH storlek och mått och …suck!

Den svarta sopsäcken finns bara i one size! 😉

Förstoppning!

Hur jag än pressar så går det bara inte! Jag kan inte komma på någon fyndig bloggrubrik idag!

Dessutom känns det som om jag bara upprepar mig i inläggen -”Å vad roooooligt allting är-arslet har fastnat i soffan-himlars vad det går bra nu-spik i foten-guuud vad jag kan!”

Kan det vara så att jag har hittat rätt spår nu efter att ha kört fel halva livet, (nä jag har fortfarande inget körkort!) och då finns det egentligen inte så mycket mer att skriva om än just ”Å vad roooooligt allting är-arslet har fastnat i soffan-himlars vad det går bra nu-kan nån dra ut spikjäveln ur foten-guuud vad jag kan!”

Om ni läsare har några som helst tankar eller idéer eller tips eller råd att komma med (läs:HJÄLP!) så mottages detta tacksamt.

Nu till nått helt annat!
Har ni facebook? Det har ju jag. (säg var jag inte finns inom social media :lol:) I början delade man med sig av var och vart enda nageltrång ,bilder på glada barn till att dela offentliga bråk med vänner. Idag är vi lite mer nyanserade.
Tonen är lite lättsammare, vi skriver nästan bara om positiva saker som semester, hur bra man har det, sol  eller så skriver man om hur sjukt dåligt man har det med ironi. Vad som är ironi eller inte får man själv klura ut men det är endast 17% av den svenska befolkningen som vet vad ironi är så ni kan ju tänka er själva…

I alla fall så läggs det upp bilder på fet mat, bullbak, tårtor, chips och vin och gärna med en check kommentar om att ”Vik hädan LCHF här kommer FFF-freaking-fat-friday eller HCMF-High carb-more-fat.


Nu är min fråga, gör man det för att man skiter i hälsan och anser att det är helt ok att missköta sig? man försöker vara ironisk? man orkar inte med alla hälsoprofeter eller dom som lyckas? eller är det bara för att man egentligen innerst inne har gett upp och försöker skämta bort det?

Om man inte anser att övervikt är ett problem så helt okej!
Om man försöker vara ironisk så kanske man ska tänka på dom 83% som inte fattar ironi.
Känner man däremot hopplösheten – målet är för stort jag kommer inte klara det – så hjälper det dig inte att försöker skämta bort det. Jag tror verkligen inte att man mår bättre av det även om humor, skämt och skratt är en bra medicin för mycket!

Jag har alltid varit klassens clown vilket har gjort att det varit lätt att skratta åt sig själv och skämtat om övervikt men jag kan idag ärligt säga att jag mådde skit just dom gångerna det hände.

Skratta med mig inte åt mig brukar man säga men det är inte lätt att veta när ”offret” själv skrattar.

Herregud vad vi är komplicerade varelser egentligen. Känner lite som att vi behöver gå i gruppterapi allihopa just nu för nu blev det lite djupt.

Avslutningsvis så måste jag bara fråga. TENNISPASTA?! Allvar?!

Finns det verkligen INGA gränser för vad dom försöker lura på oss konsumenter???
VARFÖR gör man pasta i form av tennisrack? Är det för att vi ska leka med maten -som vi har lärt barn i alla tider att man inte ska göra- och ge fan i att äta eller för att marknadschefen på producenten kanske heter John McEnroe?

Känner verkligen att jag bara MÅSTE hem och koka pasta, ärtor och servera det på en pestobädd. mums!

Och här avslutas dagens microlax och med detta önskar jag er alla en rolig och smaklig fredag!