Dags att släppa sargkanten?

Som jag nämnt tidigare så förstod jag inte dom som säger ”ja va kul” och ”gärna!” till olika saker/event/händelser men sen i elfte timman hoppar av men nu tror jag att jag har klurat ut det! I dom flesta av fallen handlar det om osäkerhet eller rädsla för det okända.

replace_fear3-300x187
Vi älskar verkligen våra inrutade,enkla och vanliga liv. Vi gillar att vet vad som händer en lördag om 8 veckor för det är samma som hände i lördags och som händer på lördag.

Nu låter det kanske som om att jag klankar ner på detta men det gör jag absolut inte! Jag gillar själv enkelheten och att veta hur mitt liv ser ut.
Jag är ju till och med drottningen av planering med mina kalendrar (ja, jag kör på 3 olika kalendrar) och listor ändå så är jag ute på okänd mark hela tiden och det gör jag för att det är kul!

Jag tror som så här att om man ska göra något nytt eller annorlunda mot det vanliga så kryper osäkerheten på när det väl närmar sig och man väljer att stanna hemma istället.

Ju mer jag tänker på det desto mer förstår jag. Som när vi ska banta, så snart vi nått målvikten glömmer vi dom flesta goda föresatserna och faller tillbaka till det gamla vanliga beteendet igen för det är något vi kan, det är tryggt.
Eller kläder…frisyrer…hem…jobb…. vi gillar det vi kan, det vi vet hur man gör och känner sig trygg med.

Även träning blir lidande av tryggheten. ”Nä jag kan inte springa” -för vi försökte en gång och det gick åt pipa, kanske på grund av värk eller bara för att det var jobbigt- så vi säger heller ”jag går för det kan jag”.

Om vi ska komma någonstans så måste vi ibland kliva ut i det okända. Min resa brukar jag beskriva som en tom karta utan vägar och utan markerade hinder så jag har fått rita den själv och jäklar vilken resa det blev.

Om jag hade ifrågasatt allt nytt så hade jag fortfarande vägt 104 kg och lite till.
Jag får ofta frågor om nyheter, nya dieter, protein och nyttigheter man inte ätit tidigare men jag får sällan frågor låt säga Mac Donalds eller näringsinnehåll i en Bœuf Bourguignon.

Och på tal om böffen så är hösten här och det är en årstid jag verkligen älskar. Jag bara går och småmyser och så kommer den där årstiden när man äter soppor, blomkål, broccoli och allt annat gott gott så här bjuder jag på en länk till ett recept på höstgrytan Bœuf Bourguignon från Mattvett.se.

Angående sidan Matvett så  skriver dom om mat och vett och är en motpol till diethysteri och mediamyter. En sida med många goda recept och varje recept innehåller energi och näringsdeklaration.

The cave you fear to enter holds the treasure you seek! 😀

Annonser

Höjden av snabbhet är att springa runt ett hus och dunka sig själv i ryggen!

Nu var jag inte riktigt så snabb i går när jag var ute och sprang men kul hade jag!

I går var det Topploppet i Hagaparken anordnat av tidningen Topp Hälsa och jag var där med mitt jobb och sprang.

På min arbetsplats där sitter man och arbetar oavsett position eller funktion inom företaget och att få folk att stå upp är en utmaning. Nu gillar ju jag utmaningar så därför gav jag mig i kast med att bjuda in mina kollegor att springa Topploppet med mig. 20 stycken nappade var av 3 stycken valde att springa milen. Vi andra valde 5 km.

Vi kom, vi sågs, vi hade superkul!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag har ju en förmåga att göra saker….lite annorlunda. Jag menar, varför bara springa ett lopp på vanligt sätt när jag kan göra det i Team Taxi 020 kläder med Kangoo Jumps på fötterna? Buster Keton sa en gång ”En komiker är en man som gör roliga saker. En stor komiker är en man som gör saker roliga.” Nu är jag inte man och jag gör både roliga saker och saker roliga så egentligen är det ett dåligt citat men jag gillar Buster. 😀

Ni som nu tycker ”Fusk, man studsar ju fram!” är välkomna till Åsögatan 153 på måndagar kl 18.00 för att prova på Kangoo Jumps!

Jag valde att ställa mig rätt långt bak i ledet i sista startfältet för att inte störa ordningen för mycket vilket gjorde att jag fick gå dom första 500 meterna. Tur i oturen för det började med en seg gräsklädd slänt. Efter det kunde jag börja springa. Jag tog rygg på en dam i neonfärgad tröja och fick till ett rätt bra tempo. Efter ett par kilometer springer min kollega Carina om mig, klappar mig i ryggen och säger ”Du är så otroligt duktig som orkar springa med dom där skorna! Kämpa på!” och hon säger det högt och ljudligt!

Väl i mål får jag förklaringen. Bakom mig hade hon hört ”FUSK! Hon studsar ju fram!” Avundsjuka är också ett slags beröm. 😀

Målgången

Jag sprang i mål på 39 minuter. Med andra ord jag dunkade inte mig själv i ryggen men vi körde kollektiva ryggdunk efteråt och bestämde ”Nästa år då jäklar!”

Att springa är inte det roligaste jag vet men det finns en sak som gör att jag gärna springer flera lopp och det är den där funktionären som står där ensam och klappar åt oss. Hon ropar och peppar och ger oss kraften att fortsätta springa. Tack du ensamma funktionär i spåret i går! Dina heja-rop gav mig massor av kraft och energi! Hoppas du är med nästa år med!

Jag är en vinnare!

För ett år sedan satt jag här och bölade och det är inte långt till tårarna nu heller!

Anledningen då var att jag för första gången sprang i mål i ett 5 km lopp. Känslan när jag korsade mållinjen var magisk och jag har burit med mig den känslan hela året. Idag sprang jag samma lopp och jag sprang i mål med en vän!

Efter ett år med träning så kände jag mig självsäker idag inför loppet. Dock fanns det ett litet problem och det var 3 blodblåsor under fötterna efter 12 timmar i högklackat i går men inte ens dom skulle få hindra mig. Ett par timmar innan loppet träffade jag mina lagkamrater. Det är Anna L som springer 5.an på 30 minuter, Åsa så även hon sprang för första gången förra året, Anna B som inte har sprungit längre än 2, 8 km och så jag. Vi har känt varann i många år nu och genomlevt både + och – kilo tillsammans och får jag säga det själv är vi ett förbaskat härligt och brokigt gäng kvinnor på 40+.

När vi står i målfållan så känner jag att detta loppet handlar inte om att springa in på en bra tid utan det handlar om att hjälpa en vän att för första gången springa 5 km och att ge henne chansen att uppleva den där magiska känslan.

Det här blev ett lopp jag sent ska glömma! Anna B och jag sprang hela loppet och vi gjorde det på 38 minuter och åter igen fick  jag tack vare Anna B.s vilja och envishet uppleva den magiska känslan igen.

Som ett extra bonus vann vi ett spurtpris, 😀 5 pass med Militärträning.

Nu tänker jag sitta och njuta resten av kvällen! Bra tid kan jag satsa på en annan gång.
Jag har nämligen redan vunnit mitt lopp!

14 kg mellan bilderna. 😀

Iformloppet 2013Iformloppet 2012
Fler bilder och resultat på IFORMs hemsida och Facebooksida

Börja varje dag med ett leende så har du det överstökat!

Det gjorde jag i dag! Efter gårdagens blogginlägg känner jag mig ännu mer motiverad  att börja dagen med att väcka tuppen!

Tre dagar i rad har jag vaknat före väckarklockan kl 05:30. Hade det varit förra veckan så hade jag gjort allt som stått i min makt för att försöka somna om men nu kliver jag upp och beger mig ut.

Idag invigde jag mina Kangoo Jumps på morgonrundan. Ni som har följt min blogg vet att jag idag är rätt vältränad även om jag haft en liten svacka så att knäppa på två stycken 2 kilos klumpar på fötterna är inga problem!

hahahahahahaha! 😆 vänta… hahahahaha!

kangoo första stegen

235 meter kom jag sen var jag döende! Jag tänkte ju att jag skulle springa i samma tempo som jag brukar göra. Det skulle jag INTE!

235 springande meter resulterade i 235 gående meter för jag vände hem direkt! När jag kom till bänken utan för grannen satte jag mig ner och talade mig själv till rätta! ”Nej Lotta, du ska inte ge upp! Nu gör vi om det här och vi gör rätt! Vi börjar med att studsa oss fram i lite sakta mak!” Och nej, jag ger inte upp för jag är en envis, tjurskallig och obstinat person så det fick bli i sakta mak.

60 minuter senare kommer jag hem till min man som undrar varför jag är så jäkla lycklig för att det regnar ute när han ser mig stå där flåsande och sjöblöt av svett i hallen med världens största leende!

kangoo första rundan

Jag har skuttat och hoppat i 60 minuter. Jag kom inte så långt men jag kom högt.

Det roliga är att se folks reaktion. Av dom 20 personer jag mötte så var det 1 som log och kommenterade, en som såg ut att han ville le men han grimaserade mest och resten tittade när dom inte trodde jag såg men så fort vi fick ögonkontakt vände dom bort blicken. Extra kul att i dom lägena vända sig om när man passerar varann och blinka för 20 av 20 vände sig om. 😉

I kväll ska jag träna med min PT Tobias från Bonnevier Fitness. Jag är grymt taggad men nervös! Får se om jag skuttar så glatt i morgon. Mer om det passet kommer i morgon.

Till sist så vill jag berätta att jag kommer uppdatera utseendet på bloggen så om ni inte känner igen utsidan så ska ni veta att innehållet är detsamma!

Fitnessfighten dag 13 och 14 jag överlevde!

Jag klarar INTE 15 armhävningar!

5 klarade jag men på nummer 6 såg jag hur golvet närmade sig mitt ansikte i rasande fart och för att undvika en total kollision övergick jag till varianten raka ner, knä upp.

Det är till och med så att jag börjar gilla dips!

Gårdagen gick i ett rasande tempo och idag är det redan dag 14 och i morgon är det halvtid!
Det har gått kanon så här långt men visst känns det i kroppen. Absolut inte på ett obehagligt vis utan så där skönt träningsvärks-öm och jag känner att jag har krafter kvar.

lofsan

I helgen blir det en prövning då vi ska till ett par vänners landsställe över hela helgen. Om jag nämner ordet springa så tittar dom på mig som om jag vore ett UFO. ”Jag springer bara om jag blir jagad” är min väninnas kommentar.
Hmmm…. utmaning. 😉

Att resa bort 2 dagar kräver verkligen sin planering.
Jag måste ordna 6 mellanmål, 2 frukost, 2 lunch och 2 middagar och sen måste jag komma ihåg att packa alla träningssaker och kläder och jag måste stå emot erbjudande om ett glas vin, bea till köttet och frukostjuicen.
Men som jag sagt flera gånger tidigare, det handlar bara om 30 dagar av en hel evighet så det vore väl själva den om jag inte ska klara 2 dagar på landet. Vem vet, jag kanske får med mig dom andra i alla fall.

Har ni bestämt vad ni ska göra i midsommar då?
DET kommer verkligen bli en utmaning som heter duga för oss Juni fitnessfightare!
Vi ska fira med ett helt gäng i en stuga i skogen från torsdag kväll till söndag. Men med planering och en Kvarg-jordgubbstårta kommer det att gå finfint!

Byxvarm vodka, ostbågar, dip och chips!

1980 spelade Magnus Härenstam i Verkmästaren i magen och den är fortfarande aktuell!

För ett par år sedan gick jag en vända på viktväktarna, ja ännu en av många men blev sista gången. Jag gick ner ca 10 kg och det var ju bra men jag fick enorma problem med magen och har så haft i många år efter det.
Sedan ca 6-8 månader tillbaka har jag inga problem längre och det känns skitbra rent ut sagt! 😉

Vad har jag då gjort?
Jo, jag äta så rena produkter jag kan. Det vill säga, inga halvfabrikat utan frukt och grönt, kött, fisk, bönor i sin naturliga form. Jag låter min dessutom min verkmästare bestämma när och vad jag ska äta och det fungerar riktigt bra. 😀 Står det ansträngning på schemat så tankar jag på med lite mer kolhydrater och efter träning får kroppen lite mer protein. En bra balans och jag har en nöjd personal!

Förresten tittade någon av er på Göteborgsvarvet på TVn i lördags? Jag hade turen att vara på gymmet precis när loppet startade. Jag stod på löparbandet och tänkte lite ”nu jäklar”. Det var ju en bra tanke i alla fall för när dom startade höll jag på att ramla av bandet. Dom springer ju inte. Dom flyger fram! Och dom gör det i 2,1 mil! Vinnaren Jackson sprang 2,1 mil på tiden 63 minuter. Jag kämpar för att springa milen under timman! Ni kanske inte ska satsa några pengar på att jag kommer 1.a över mållinjen på midnattsloppet eller tjejmilen men i mål ska jag och snyggt ska det va!

mållinjen

Springa är ett väldigt bra sätt att få igång magen på! Till och med så bra att det är en fördel om man sköter om dom sakerna innan man ska ge sig ut och springa. 😆

Mitt mål för dagens löprunda: Springa 5 km under 30 minuter!

Efter en shitty day!

I går var en dag jag sent kommer glömma men vill lägga bakom mig fort som attan.
Sorg, ilska, hjälplöshet och hopplöshet tillstånden avlöste varann.

När jag kom hem bytte jag om till löparkläder och drog ut. Vilken underbar löparrunda det blev.

Det var jag, mina andetag och mina steg emot asfalten. Jag kände mig nästa lite så där frälst när jag sprang. Så där som lite upplyft i mig själv heller hur jag ska förklara. Hur som så var det en grym löpning och efteråt kände jag mig lugn och tankarna spretade inte åt alla håll som innan.

löpning billigare än terapi

Träning är bra och som nyfrälst löpare så är jag övertygad om att det är guld värt! Inte bara för kropp utan även för knopp och för den mentala hälsan. Jag känner direkt när jag har tränat ett lugn och en inre ro än tidigare. Nu låter jag så där flummig och kristen igen men ni förstår säkert vad jag vill säga. Man blir helt enkelt lycklig av träning och ju mer jag utmanar mig själv desto roligare är det.

Jag trodde aldrig i mitt liv att jag skulle börja springa igen när mina knän i princip var utdömda för 2 år sedan men här är jag – löpare Lotta . Jag gillar den titeln. 😉

Jag märker även mer och mer att fler och fler är ute och springer, pratar om det och bloggar om olika skor, rundor och appar. Löpningen är åter en ”trendig” sport men denna gången hoppas jag för egen del att den är här för att stanna.

Midnattsloppet och Tjejmilen 2013 här kommer jag! Hmmm… finns ett par lopp till som är av intresse… man kanske skulle… 😉