Du måste inte vara ett mattegeni

Men det är bra om du är duktig på huvudräkning eller ännu bättre om du har en stegräknare till hands för folk som använder stegräknare går mer till vardags än dom som inte använder någon. Det är ju rätt logiskt då jag tror det bor en liten vinnare i oss alla och man jagar efter en siffra.

I dag finns det stegräknare att köpa för 50-lappen och jag tycker det räcker med en sådan. Det är ju inte själva steglängden som är viktig utan antalet som man vill ha koll. Om man sätter ett mål på låt säga 8000 steg så går man till man är i mål. Ett tips är att varje steg över 8000 belönas med låt säga 10 öre per steg och när man sammanställer det vid månadens slut kan man ha gått ihop en hel del och då känns det rätt bra att köpa sig en present!

Ett annat hjälpmedel för att gå eller springa mer är att lyssna på musik,
Kvinnor håller samma tempo i 20 minuter men efter det så sänker vi tempot om vi inte har musik. Varför inte göra en spellista med tempomusik. Disco och house-musik är kanon!
Ljudbok kan dessvärre sänka tempot när det kommer till en spännande del i boken MEN är det en bra bok så vill man gärna lyssna på hela så om man går för att träna tempo så är musik att föredra men vill man gå länge så är ljudbok bättre!

Om man tycker det är trist att springa eller gå så blir det kanske inte roligare men det går lite fortare om man delar in sträckan i olika delar. Tänk inte på km utan ”från ett träd till ett annat”. I stället för att du går/springer och tänker på hur jobbigt eller trist det är så tänker du på ”snart är jag framme vid delmålet”.

sillywalk

Tänk så lite som behövs egentligen. Idag var jag åter på plats på gymmet efter flera veckors frånvaro och jag kände mig som en nybörjare igen.
Körde intervall träning på löpbandet och jag får tacka gymmet och TV4 för att dom sände Top Gun för det fick mig att orka lite längre. 😀

I morgon blir det en powerwalk och för första gången ska jag testa en ljudbok.
Jag har köpt En man som heter Ove så det kommer garanterat bli en rolig promenad. 😆

Annonser

Får jag sparka dig i baken?

Av en slump på en bekants status på facebook träffade jag på Lotta. Det skrevs om viktminskning och jag tyckte att Lottas sätt att gå ner i vikt lät sundast. Dessutom sa hon att hon är bra på att sparkas i baken, vilket är nåt jag verkligen behöver!
Hon startade en grupp på fb där vi är några som kämpar med olika mål. Det är en grupp härliga människor som stöttar, peppar o finns där för en.
Jag har hittills gått ner ca 4 kg. Jag har en lååång väg att gå, men jag har kommit långt i mitt tänk och mina osunda kostvanor.
Tack vare Lotta o allt stöd känns det som jag inte kommer ge upp denna gång / Anna

Tack Anna! Du är också en fantastisk person och jag vet att du kommer lyckas!

Ibland spelar det ingen roll hur man gör, det händer liksom ingenting. Man tappar orken och lusten och då kan man behöva både sparkar i baken och kanske ett par tips.

Här kommer ett par enkla tips:

  1. Hållningen! Sträck på dig. Sätt en tejpbit från en punkt mellan skuldrorna och över ryggraden lite lätt. Känslan av tejpen gör att man kommer ihåg övningen.
  2. Snöret! Håll in magen. Ta ett tunt garn och knyt runt midjan. Inte för löst eller för hårt men det ska knytas så att man känner det. Det gör att man lättare minns att hålla in magen. 
  3. Kniiip! Knipövningen som gör att man ska undvika läckage fungerar oxå som en liten träningsklocka. När du gör knipövningen kan du även knipa och spänna mage, bak bäcken.
  4. Sätt alarmet! Har du ont om tid eller svårt att komma ihåg träning? Sätt alarmet på telefonen som påminner dig om att knipa eller äta.

1 kilo kniv och gaffel

 

Det finns träningstillfälle på dom flesta ställena om man bara tittar ordentligt. 😀

 

Från vrålhungrig till proppmätt!

Har ni tänkt på det här med hungerskänslan och hur man egentligen mår?
Förr trodde jag det var ett sjukdomstillstånd som till varje pris skulle botas och det spelade ingen roll om jag dövade den med en hemmagjord chokladbollssmet (hann aldrig göra bollar av dom), ostbågar eller mat, huvudsaken var att jag botade den.

Förr upplevde jag två olika matrelaterade känslor och den ena var vrålhungrig men oftare var jag proppmätt. Så där otäckt proppmätt där magen var uppsvälld  som en ballong så lungorna fick tillfälligt ta paus och man kunde knappt andas.

Mådde jag bra? NEJ!
Då gjorde jag självklart inte om det igen? JO
VA? Men hur ofta då? VARJE MÅLTID!

När jag skriver det så där så känner jag att jag kanske inte bara lät lungorna pausa utan även den största delen av hjärncellerna.
Hur tänker man egentligen när man måltid efter måltid och där i mellan äter så att man mår dåligt men gör om det gång på gång igen?  Vilken del av reptilhjärnan är det man använder då?

Numera äter jag till jag känner att det känns bra. I och med att jag äter så ofta som klockan 8-10-12-14-16-18 så hinner jag aldrig bli hungrig och maten är inte heller någon central del i min tillvaro utan jag äter för att må bra.

När vet man att det känns bra då? Maten kanske är så grymt god och man bara måste äta upp för det sa mamma när man var liten.
Ja, det är inte alltid lätt att känna därför har jag tre tumregler.

  1. Ät långsamt! Jag har lärt mig att matstupe med magmunnen är en en kanal med en muskel och som alla muskler orkar bara magmunnen arbeta ca 15-20 minuter sen behöver den vila. Alltså ingen mat eller dryck efter 20 minuter.
  2. Känn efter! När man börjar känna att den där mest akuta hungern är stillad så är det dags att känna efter. Behöver jag äta mer? Är det för att jag vill eller för att jag är hungrig? Nu sitter jag inte så längre för efter ett tag lär man sig att inte lägga upp mer än just för att jag ska må bra-mätt.
  3. Portionsstorlek! Välj mindre tallrik. Du behöver inte äta en flodhäst varje måltid!

Jag tyckte alltid att färdigmat som finns i frysdiskarna var ett hån. Vem kunde bli mätt på en liten paj storlek XS eller en enportionsrätt med 6 köttbullar i sås med potatis och grönsaker? När Findus började med sina XL portioner då började vi snacka. Nu har jag lärt mig att jag blir alldeles lagom och bra mätt på en portion i storleken enportionsrätt och därför har jag sparat ett tråg från en färdigmat och har som måttstock på jobbet just för att jag inte ska riskera att äta för mycket.

Nu blir det lite tjipp och Hajk! En hel del tycker det är så jobbigt att hålla koll på kcal på grund av att dom inte har någon våg. För det första så kostar en matvåg väldigt lite och är det så att man inte har råd med väldigt lite så kan man göra en egen man man vill ha lite koll på tex. portionsmängden.  Ett tråg, snöre och i detta fall en kaviartub som väger 300 g och jag kunde snabbt konstatera att jag min pannbiff i lådan väger 300 g. (Bengt Alsterlind måste vara stolt över mig nu!)

vågen

 

Idag blir det kycklingrisotto till middag. 556 kcal.

Ingredienser:
1 tsk olivolja 44 kcal
1 krm curry
1 krm paprikapulver
1 hackad gul lök 30 kcal
1 tärnad röd el. grön paprika 30 kcal
3 msk risgryn 152 kcal
½ tsk örtsalt
1,5-2 dl vatten
1 grillad kycklingfilé 250 kcal
1 tsk mango chutney 50 kcal
Gör så här:

Hetta upp oljan och fräs upp curry, paprikapulver och lök.
Blanda i tärnad paprika och ris.
Salta och häll på 1,5 dl vatten.
Låt risotton puttra mjuk under lock 18-20 min.
Späd efter hand om det sur ut att behövas.
Rör i kycklingen skuren i små bitar och chutneyn, hetta upp.

Magen är mätt före ögat!

Var enda gång jag bestämde mig för att banta så var det en sak jag tyckte var direkt jobbig och det var maten.

Jag var ju så van att stoppa i mig Spagetti och köttfärssås och kalops och kålpudding och fläsk med löksås och pizza från pizzerian, Mac Donalds och olika maträtter varje dag. Skulle jag helt plötsligt börja tänka, planera och konstra med nya recept och matvaror?!

Det var nästan som att be mig ge upp mitt liv. Jag klamrade mig fast desperat vid min mat och klev nästan bokstavligt upp på barrikaderna och skrek ut vår matsedels lovord.

TACK OCH LOV att jag till slut klev ner från barrikaden och bestämde mig för att våga experimentera med nya recept och nya matvaror. (och ni ska veta att detta var ett stort steg för är det något jag är så är det enveten som synden, tjurskallig som en ko, obstinat som en barnunge…. ja ni fattar.)

ögonmat

Men inte bara det, jag lärde mig ett par saker på vägen.

  1. Det är okej att äta samma mat flera dagar i rad.
  2. Det räcker med 3 basvaror och en sås.
  3. Lyssna på vad kroppen vill ha till middag.
  4. Äter du ofta behöver du inte äta så mycket.

Om jag lagar en stor gryta mat så äter vi den dagen efter …och även dagen efter om det räcker till. Man kan byta ut tillbehör om man känner för det.
En standardrätt är sallad, quinoa, kyckling alt. tonfisk alt. kött och en god sås/röra i form av Tzatziki, Creme fraiche dressing eller liknande. Man man variera den i all oändlighet. Ena dagen kan det vara en sallad med avocado för att nästa dag vara med rödlök och sås/röra finns det en uppsjö av. En burk creme fraiche med olika kryddor i från en dag till en annan. Denna rätt kan du äta varje dag i en vecka och ändå är det olika rätter.

Försök lyssna vad kroppen behöver för mat och framför allt när. Är du egentligen inte hungrig men det är middag så måste du inte äta en middagsportion med alla tillbehör. JAG VET, det är ju så gott MEN, det handlar om vad du vill och vad du är van att göra.

Jag äter 8-10-12-14-16-18 och efter 18 dricker jag bara vatten eller Te. Det är enkelt att komma ihåg och jag är sällan eller aldrig hungrig.
kl 8: 2 smörgåsar, kl 10: en frukt, kl 12: lunch, kl 14: en proteinkälla typ keso, kesella, proteinbar, kl 16: en frukt, kl 18: middag.

Låter det tråkigt??? Det är faktiskt inte det.

Jag slipper konstra med olika maträtter, olika tider, känslan av hunger och panik sötsug.

Dessutom har jag gött och fött min kropp med godsaker i 46 år. Då kan det väl vara på tiden att man får äta nyttigt men gott! 😉

Det är egentligen inte så komplicerat och är det så att du är den som lagar mat i familjen, ja då får familjen rätta mun efter DIN matsäck.

Vem har rätt?

LCHF, GI, Atkins, Viktväktarna, Cambridge, Itrim, Montignac….. detta är bara ett fåtal av alla olika metoder det finns för att gå ner i vikt.

Paulun,  Annika Dahlqvist och Stefan Rössner är tre starka personligheter som vet bäst när det gäller banta, hälsa, vikt och kost! ELLER?

Vem vet bäst och vem har rätt?

Personligen så är Rössner en av mina favoriter. Han känns seriös och som han kan ämnet! Han säger rätt och slätt ”Det handlar bara om att äta mindre och röra sig mer” 
Det är lättare sagt än gjort men helt ärligt så tror jag själv att detta är det enda rätta!

Idag åt vi tacos till middag. För 4 veckor sen hade jag rågat tallriken. Idag tog jag 3 tubes och blev mätt. 🙂 Det blev jag förvisso förr med, mätt alltså men då var det knökmätt!

För att återgå till experter så kan man leta råd rön och tips till förbannelse på nätet. Alla har åsikter och vet bäst. När det gäller mig själv vill jag tro mig veta bäst själv. Gå ner i vikt kan jag. Det är hålla den jag faller på.

En sida jag ofta söker inspiration och hjälp av är tidningen IFORM. Det finns korta artiklar och goda råd i deras nättidning.

I många år har jag haft en liten dröm om att utbilda mig i ämnet. Den är stort, vitt och brett men det är ett ämne jag brinner för. Kost och näringslära. Men fram till dess så får Rössner och IFORM vara mina ledstjärnor 🙂