Är DU en BFF?

Under större delen av mitt liv har jag varit stor och oftast störst av mina vänner. Jag har varit mina vänners feta trygghet, ankaret dom har kunnat luta sig emot.

Den där Big-Fat-Friend som inte riskerar att konkurrera om uppmärksamheten.

Om du tänker efter, har det hänt någon gång att du sagt  ”å vad jag är sugen på choklad” eller ”jag bara måste ha en bulle”  och dina vänner har sagt ”ÄT, så klart du ska ta en bulle!” ?
Har det hänt att du tränat fler än ett pass efter varann och dina vänner sagt att vila är viktigt eller har dom sagt ”nu behöver dom inte gå ner mer” om du har bantat?

”Ta en semla, det är du värd”
”Så klart att du ska ta ett glas vin till, kom igen nu”

Om du har fått liknande kommentarer eller sett andra vänner som fått liknande kommentarer så är risken stor att du/dom är en BFF.
Jag tror inte det är för att vara elaka utan det är för att dom riskerar att bli av med sin trygghet. Den tryggheten som alltid finns där, som inte stjäl deras pojkvänner eller uppmärksamhet.

BFF

Idag är jag FFF 😀 Former-fat-friend och då är det lättare att se signalerna, speciellt på social media som Facebook.

Här om dagen frågade jag en av mina Boot Camp tjejer vad hennes omgivning sa nu när hon var igång, ”inte så mycket” blev svaret. Det gör ont i mig att höra. ALLA är värda beröm, uppmärksamhet och peppning oavsett. Det gäller inte bara dom som försöker gå ner i vikt.

Jag tycker att vi är dåliga på att uppmuntra och pusha våra vänner över lag. JAG mår kanonbra om jag får beröm eller en komplimang och jag är övertygad om att ALLA känner likadant så varför kan vi inte slösa lite mer med komplimanger? Det kostar inget, vi mår mycket bättre och om vi mår bättre och är gladare så ler vi mer och leende smittar.

I går fick jag en komplimang ”du ser stark ut!” och den gjorde mig jäkligt glad just för att personen känner mig inte men ser vad jag känner i en bild! SÅ lätt är det!

Annonser