Proppmätt!

Har du någon gång ätit så mycket att det känns som att magsäcken leker saccosäck, diafragman är i 9.onde månaden och lungorna strejkar på grund av platsbrist?

ate-too-much

Tänk dig att leva med den känslan konstant. Det har jag gjort i ett halvår…

Stress, för många aw, middag på snabbmatställen och snacks har gjort att jag mått som en dräktig elefant sen i vintras. Värk i fötter och knän, magen har gått i strejk, konstant halsbränna och en tappad självkänsla.

MEN det var då och nu är nu! Jag tänker inte vara proppmätt längre.

I går skrev jag om om mål och plan. Mina mål är personliga men planen kan jag dela med mig även om den är långt ifrån klar.

Vecka 1. Göra en plan! 
Ni vet hur det är när man gör en bantningskur, man pausar livet och går all in. Man svälter sig själv och har ett fokus, minus på vågen.
Min plan ser inte ut så. Jag ska inte banta, jag ska uppnå hälsa, och uppnå hälsa gör jag genom att gå ner i vikt hälsosamt. Nu tycker någon kanske att jag försöker lura mig själv och att det är att banta och det får man gärna tycka men jag ser inte det så.

Jag ser det som en del av livet, detta är ingen kur, det är ingen quickfix, det är ett medvetet val av intag.
Så denna vecka äter jag medvetet! Vad betyder det? Jo, jag tänker på vad, hur och när jag äter. Jag begränsar portionerna, jag äter långsamt, jag inventerar helt enkelt mitt matintag.

Vidare i paneringen så ska jag nästa vecka göra en ”Grön juice detox”. *AHA hon ska göra en quickfix!* Nej det ska jag inte!
Anledningen är att jag lever med konstant halsbränna och livnär mig på  novaluco och samarin just nu därför tänkte jag vara snäll mot min mage och mig själv genom att äta grönt!
Juicerna kommer att bestå av 80% grönsaker och 20% frukt samt havrekli och laktosfria mejeriprodukter. Naturligtvis kommer jag bli överlycklig om jag går ner i samband med etta men målet är att bli av med halsbrännan och få igång mag-, och tarmsystemet.

Sammanfattning:
Vecka 1: Göra plan och äta medvetet.
Vecka 2: Leva efter planen och göra en Grön juice detox samt göra en plan för vecka 3.

Förhoppningsvis slipper jag känslan av att vara konstant proppmätt!😉
Proppmätt

 

Vad gör jag nu?

I hela mitt liv så har jag bantat. Jag tror inte jag vet något annat sätt att leva på och jag vet inte efter hur många semestrar eller storhelger jag har ”nystartat”.

Nu behöver jag inte det…

Jag har genom åren gått ner massor i vikt men aldrig gått i mål och gått upp det lika fort igen.
Efter diverse självanalyser har jag fortfarande varit frågande om jag varit rädd för att gå i mål.
Överviktiga har en gemenskap som inte normalviktiga har! Vi har gruppträning, gruppbantning, gruppsamtal och Facebook grupper där vi möts och pushar varann. (Noterar ni nu att jag skrev vi?!)

Det har inte normalviktiga!

Nu står jag här, normalviktig och för första gången på 46 år så behöver jag inte ”nystarta” efter semestern eller gå ner i vikt.

SKUM känsla!
Jag menar, vad ska jag ägna mina tankar åt om inte mat, träning, gå ner i vikt, kcal, banta, diet, motion och så vidare?

Som hobbypsykolog kan jag bara konstatera att jag känner mig utanför!

Nu håller det här på att bli ett jättedeppigt inlägg och det låter som om jag beklagar mig att jag inte är överviktig men det är inte så jag menar!

Jag är så jäkla glad över att jag är i mål, tro inget annat.
Det jag vill få fram är att en av anledningarna till att man kanske inte går i mål är rädslan. (Tror vi behöver gå i gruppterapi allihop ;))

Jag behöver alltså inte nystarta någonting utan jag behöver bara fortsätta den här gången. Finns det möjligtvis en manual på hur man gör?


En sak har jag lärt mig och det är att allt går inte att ändra på och ska inte ändras på!

Har alltid tyckt att min mani över listor, kalendrar, skrivböcker och mindmapping varit just lite maniskt och tyckt att så där kan jag inte hålla på men nu har jag konstaterat att det kan jag faktiskt visst det. Jag tycker det är kul att inför höstterminen köpa nya böcker, pennor och appar och skriva upp mål, plan, motivation och schema. Det är sånt jag går igång på.  (Har kommit på att jag är en väldigt bra hobbypsykolog. :D)

Nu ska jag köpa en träningskalender, göra matlistor och sen tror jag det får bli en skrivbok så jag kan skriva en manual till mig själv hur man lever när man inte bantar.

Tänk vad ett ~ O ~ kan ställa till det!

Möjligt – Omöjligt, Inspirerad – Oinspirerad, Motiverad – Omotiverad…

Ett O kan göra många kilos skillnad.

För mig kändes det ett tag Omöjligt att stanna under 70-kg strecket men i stället för att låta det där O.et bli större så valde jag att radera det och göra min målsättning möjlig. Och här är jag, på 69 kg sidan sedan 5 dagar tillbaka.😀

”Du är så otroligt motiverad, jag kan inte jag har inte ork” ”Usch tänk om man hade din karaktär…”

Jag har också varit där när jag tyckte allt var omöjligt, hopplöst, utan framtidsutsikter och så vidare men vet ni vad, det handlar om HUR mycket man vill!
Vill man så kan man!

bootcamp

I går kände jag mig som killarna på bilden.:mrgreen: En vän kom och bad om hjälp. ”Lotta, nu MÅSTE jag gå ner 5 kilo”

Vi pratade i drygt en timma och jag tror jag skrämde skiten ur henne för hon har checkat in på gymmet 2 gånger redan och skickat rapport-bild på maten.😉

Jag har även kommit i kontakt med ett par andra som bett om min hjälp och för mig är det otroligt stort. Mitt mål är att bli Hälsoinspiratör så jag är otroligt taggad och ser fram emot att få följa tjejerna på sin resa.
Nu drar vi i gång ”Jaga kcal’s Boot Camp!” och raderar alla O vi hittar och driva latmaskarna på flykt.

En rätt intressant diskussion uppstod här om dagen i en grupp jag är med i på Facebook där en kände att det gick rent åt fanders och tips och råd haglade. En hel del av tipsen var av karaktären ”ja jag förstår då rakt inte varför man ska hetsa, tokträna, räkna kcal, jag passar minsann på att njuta och må bra samtidigt som jag går ner i vikt.”

????? Jag njuter mer än jag någonsin gjort tidigare, jag mår så grymt bra så hade jag mått bättre hade jag blivit odräglig och jag ÄLSKAR att tokträna, räkna kcal och jag har KUL!

Så jag vill här och nu krossa alla idéer om att bara för att man håller strikt diet, tränar, tackar nej till semla och alkohol så lider man inte! Snarare tvärtom! Jag har lärt mig älska livet och mig själv på ett helt annat sätt idag än tidigare!

Adepter: Det var första lektionen i Boot Camp! Nu kör vi!

Dag 16- Jag räknar inte! -12 dagar kvar

dag16

Det är helt otroligt! Kroppen är så inställd på att träna så nu den går av sig själv. Jag behöver varken planera, skriva upp i kalendern eller boka in träning. Den bara gör det. Tänk om den kunde göra samma sak när det gäller att städa och tvätta.

I morse gick kroppen till simhallen och simmade 1000 meter i ett rasande tempo. Tror det är tävlingsmänniskan i mig men jag ger mig den på att ingen får simma om mig så det är bara att ta i.
Kan ärligt säga att det är dom bästa egentid-stunderna på hela veckan när jag går till simhallen. Ibland simmar jag lugnt och ibland fort. Ibland 2000 meter, ibland 1000 meter men framför allt släpper jag alla tankar och räknar bara antalet längder. Efter det brukar jag sola, annars kan man basta, ta en lång härlig dusch, ta en kaffe och sitta och göra sig i ordning. Lite som på ett spa. Man kan ju alltid testa EN gång.😀

I eftermiddag blir det styrka på gymmet med koncentration på Core och
Core betyder ”kärna”, och core-träningen inriktas därför främst på övningar för kroppens mittparti. Dessa delar är centrala för att skapa balans och styrka i kroppen, något som är bra för såväl hållningen som för att hålla kroppen stark och skadefri. En träningsform för att undvika ryggproblem mm.

Jag brottas fortfarande med min dåliga hållning, posture-sele, bäckenförskjutning, axelrotation och putmage. Att det ska vara så svårt att få en snygg och bra hållning. Känns som om jag och min kropp är lite oense om vilken hållning jag ska ha. Men envis som jag är så vet jag att jag kommer vinna i slutändan!:mrgreen:

Jag fick frågan om jag fortfarande räknar med ShapeUp Club appen. Nej, det gör jag inte men jag använder den för att hålla koll på vissa nyheter i matdisken.
Jag rekommenderar fortfarande appen, den är ett otroligt bra hjälpmedel och när man lärt sig att ta kontrollen så har man den som ett stöd. Så ShapeUp Club appen kommer alltid finnas i min telefon!

min styrka

Dag 16 är här med arkiverad men för den delen inte slut!😉

I dag pratade jag med Sirpa-Lisa!

Som vanlig var det kö till simhallen i morse. Kön består till 75% av Sirpa-Lisa och hennes pensionärsgäng. 25% är elitsimmarna som inte duschar innan dom kliver in i bassängen och som abonnerar två banor av total 8. De övriga 5% är jag och ett par nybörjare (Stackars dom!).  Jag har alltid stått lite åt sidan av den kön. Man vill ju inte stöta sig med någon. Jag lärde mig tidigt att alla har sina platser i kön, alla har sina skåp i omklädningsrummet och alla har sina duschar! Om man råkar störa ordningen så är man rökt! Då kan man lika väl hoppa från kanten. Det är kört. Dom kommer frysa ut dig tills du står ute i en snödriva utelåst mitt i vintern.

Förr var Sirpa-Lisa och panschisarna  mitt största irritationsmoment. Inte för att dom simmar långsamt, utan för att dom helt plötsligt, mitt i simlängden stannar och börjar prata med varann! Och dom pratar gärna om oss andra simmare. Hur mycket vi skvätter, plaskar, tar plats, parfym, duschar eller duschar inte innan dusch och så vidare.
I dag är dom en del av bassängen precis som vilket fartgupp som helst i vägbanan.  Dom har ju lika stor rätt att vara där som jag har, så i stället för att bli irriterad ler jag lite försiktigt och kör en omsimning. Det funkar det med.

Idag när jag varvade Sirpa-Lisa för 9.de gången råkade jag skvätta vatten på henne. VE OCH FASA! Jag visste att om jag inte snabb sa något så var det kört! Jag kände hur svetten börja tränga fram men det var bara att ta tjuren vid hornen.

Jag tittade på henne och sa ”Förlåt mig!”. Sirpa-Lisa tittade på mig och sa ”Ingen fara, det är så lätt hänt så!” och så log hon!

Ni som har läst om Sirpa-Lisa tidigare i bloggen ni förstår hur stort detta var! Isen var bruten, jag kommer inte hamna i snödrivan och nästa gång vi ses i duschen så kanske det kommer ett ”god morgon”…eller är det att gå för fort fram? Jag vill ju inte förstöra den sköra relationen. God morgonen kanske är bättre att leverera i kön?

simma med badring

Hur som så var det så otroligt upplyftande så jag ska göra om det i morgon igen!
Ja, inte skvätta ner Sirpa-Lisa alltså utan gå och simma. För simning har alla fördelar!

  • Allsidigheten.
  • Du använder kroppens alla stora muskelgrupper.
  • Tyngdlösheten = Minimal belastning på leder och ligament. (Under ytan väger vi bara tio procent av vår normala kroppsvikt)
  • Minimal/obefintlig skaderisk. (Om man inte råkar göra sig ovän med någon i bassängen vill säga)
  • Hjärtat trimmas. Pulsen blir ca 10–15 slag lägre i vatten än på land. Hjärtats slagvolym, och syreupptagningen, ökar eftersom mer blod pumpas ut per slag.
  • Ökad fettförbränning. När stora muskelgrupper aktiveras under lång tid, och ofta, bränns också mer fett.
  • Slimmar kroppen.

Om man sen vill öka på träningen lite kan man använda redskap som simfenor, bensparksplatta och handpaddlar som finns att låna i dom flesta hallarna. Eller så tar du Sirpa-Lisas dusch.😉

Ses i bassängen i morgon bitti!

Förstoppning!

Hur jag än pressar så går det bara inte! Jag kan inte komma på någon fyndig bloggrubrik idag!

Dessutom känns det som om jag bara upprepar mig i inläggen -”Å vad roooooligt allting är-arslet har fastnat i soffan-himlars vad det går bra nu-spik i foten-guuud vad jag kan!”

Kan det vara så att jag har hittat rätt spår nu efter att ha kört fel halva livet, (nä jag har fortfarande inget körkort!) och då finns det egentligen inte så mycket mer att skriva om än just ”Å vad roooooligt allting är-arslet har fastnat i soffan-himlars vad det går bra nu-kan nån dra ut spikjäveln ur foten-guuud vad jag kan!”

Om ni läsare har några som helst tankar eller idéer eller tips eller råd att komma med (läs:HJÄLP!) så mottages detta tacksamt.

Nu till nått helt annat!
Har ni facebook? Det har ju jag. (säg var jag inte finns inom social media :lol:) I början delade man med sig av var och vart enda nageltrång ,bilder på glada barn till att dela offentliga bråk med vänner. Idag är vi lite mer nyanserade.
Tonen är lite lättsammare, vi skriver nästan bara om positiva saker som semester, hur bra man har det, sol  eller så skriver man om hur sjukt dåligt man har det med ironi. Vad som är ironi eller inte får man själv klura ut men det är endast 17% av den svenska befolkningen som vet vad ironi är så ni kan ju tänka er själva…

I alla fall så läggs det upp bilder på fet mat, bullbak, tårtor, chips och vin och gärna med en check kommentar om att ”Vik hädan LCHF här kommer FFF-freaking-fat-friday eller HCMF-High carb-more-fat.


Nu är min fråga, gör man det för att man skiter i hälsan och anser att det är helt ok att missköta sig? man försöker vara ironisk? man orkar inte med alla hälsoprofeter eller dom som lyckas? eller är det bara för att man egentligen innerst inne har gett upp och försöker skämta bort det?

Om man inte anser att övervikt är ett problem så helt okej!
Om man försöker vara ironisk så kanske man ska tänka på dom 83% som inte fattar ironi.
Känner man däremot hopplösheten – målet är för stort jag kommer inte klara det – så hjälper det dig inte att försöker skämta bort det. Jag tror verkligen inte att man mår bättre av det även om humor, skämt och skratt är en bra medicin för mycket!

Jag har alltid varit klassens clown vilket har gjort att det varit lätt att skratta åt sig själv och skämtat om övervikt men jag kan idag ärligt säga att jag mådde skit just dom gångerna det hände.

Skratta med mig inte åt mig brukar man säga men det är inte lätt att veta när ”offret” själv skrattar.

Herregud vad vi är komplicerade varelser egentligen. Känner lite som att vi behöver gå i gruppterapi allihopa just nu för nu blev det lite djupt.

Avslutningsvis så måste jag bara fråga. TENNISPASTA?! Allvar?!

Finns det verkligen INGA gränser för vad dom försöker lura på oss konsumenter???
VARFÖR gör man pasta i form av tennisrack? Är det för att vi ska leka med maten -som vi har lärt barn i alla tider att man inte ska göra- och ge fan i att äta eller för att marknadschefen på producenten kanske heter John McEnroe?

Känner verkligen att jag bara MÅSTE hem och koka pasta, ärtor och servera det på en pestobädd. mums!

Och här avslutas dagens microlax och med detta önskar jag er alla en rolig och smaklig fredag!

Dags att kliva ur garderoben…

i en helt ny uppsättning kläder!

Jag hade tänkt vänta tills jag hade nått min bra-vikt men jag hade ingen lust att gå i förra höstens gamla hus a storlek 46-48.
Så jag har sett mig nödbedd att köpt mig lite nya kläder.:) Verkligen tråkig uppgift, eller hur?

Och idag tog jag steget fullt ut och klädde mig i ett par nyinköpta (icke stretchmaterial!!!) ormskinnsmönstrade byxor! Dessutom i en tröja som slutar i skärphöjd. Till det blev det ett par nyinköpta högskaftade Doc Martin kopior.

Var helt övertygad om att grannen skulle ringa brandkåren och att jag skulle orsaka seriekrock när jag kom cyklande i denna utstyrsel men icke! Inte ett pip! Inte ett zipp från nån!

Det hör tydligen till vanligheterna att tanter på 45+ går omkring i tajta ormskinnsbrallor. Och här trodde jag att jag revolutionerade modevärlden! Kanske är så att man inte riktigt hänger med i modesvängarna. Jag som varit övertygad om att svart sopsäck alltid är mode. Det döljer ju valkarna bra i alla fall.

Nåväl här står jag nu och tittar mig i spegeln och inser att tanten rockar ju! 

Min nya hovleverantör heter Bonprix och deras sloga är Bonprix, it’s me! och det är det verkligen. Dom har kläder i alla storlekar former och modeller men dessvärre har dom slut på sopsäckar i sortimentet.

För hur det än här och hur mycket man än väger så har man rätt att klä sig snyggt! Varför ska överviktiga inte kunna klä sig modemedvetet och läckert? Bonprix har tagit in härliga Maite Kellys XXL kollektion i sitt sortiment men dom har även ett stort utbud av lite mer ”vanliga” kläder för storvuxna och jag tycker det är fantastiska priser dom har!

Denna vecka har varken blivit hackat eller malet när det gäller planering och schema.
I måndags var jag på möte så till middag fick det bli resten av lunch kycklingen med Tzatziki.
I går tisdag hade min man svängt ihop en spagetti och köttfärssås i mellan tvätt och dammsugningen (jamen visst är han väl fantastisk????)
I dag onsdag då är det hockey på hovet i kväll så jag tror det blir att kasta in lite kycklingklubba i ugnen och till det ta lite tzatziki och baguette.

Som ni märker har jag en otroligt bra och planerad kosthållning fast det går i bara farten.😉

I morgon torsdag tror jag att jag ska lägga manken till och göra Sesamwokad biff. Galet gott och väldigt kalorisnålt.

Här bjuder jag på receptet:

Ingredienser till 2 port:
250 g lövbiff /274 kcal
2 st morötter /111 kcal
1 röd paprika /55 kcal
1 gul lök/ 16 kcal
1 tsk olja / 44 kcal
2 msk soja / 58 kcal
2 msk oystersås /50 kcal
2 msk pressad apelsinsaft/ 10 kcal
1 msk tomatketchup/ 10 kcal
2 msk vatten
1 tsk majsstärkelse
salt och nymald svartpeppar
1 msk sesamfrön/ 87 kcal

Gör så här:
Skär köttet i strimlor. Skala morötterna, kärna ur och skölj paprikan. Skär i tunna strimlor. Skär också löken i strimlor.
Fräs köttet i en stekpanna. Ta sen upp det och fräs grönsakerna. Lägg sen tillbaka köttet i pannan med grönsakerna.
Blanda soja, oystersås, apelsinsaft, ketchup, vatten och majsstärkelse och rör ner i pannan. Blanda väl så all vätska inte lägger sig på botten. Smaksätt med salt och peppar. Strö över sesamfrön. Servera med råris.

Denna fantastiskt goa rätt ger ca 350-360 kcal per portion.
Jag personligen tycker bara dom där fröna fastnar i tänderna så dom kan man både ha och mista. Och titta där då sparade vi ju in 87 kcal= 43 per portion. Men låt säga att vi gillar att sitta och pilla frö ur tänderna, vad kostar då dagens middag? Äter du kokt ris (en portion 150-175 g=176-205 kcal) till det så blir totalsumman för middagen 526-565 kcal.