Fitnessfighten dag 8 och jag är i chock!

När jag startade fighten var inte målet att gå ner mer i vikt, ja kanske ett kilo då men det var träningen som intresserade mig och sen har jag så svårt att motstå en utmaning.

Idag är det dag 8. Jag har alltså tränat i 7 dagar där 2 dagar var piss rent ut sagt och dom övriga 5 har gått kanonbra. Jag äter nästan som vanligt förutom att jag bytt ut mina frukostmackor mot lättyoghurt, färska bär och pauluns müsli. Till lunch blir det ägg, tonfisk, keso eller kyckling och till middag har det varit kött eller kyckling boostat med grönsaker och sallader. Lite som jag brukar äta med andra ord. 

-3 kg på 7 dagar!!!

vikt 65 kilo

Hade någon sagt till mig för ett år sedan att ”Du Lotta, du har gått ner mer än du ska” så hade jag bara skrattat! 

Totalt har jag sedan 17 januari 2012 gått ner 39 kilo.

Så hur har det gått till?! 
Ärligt så har jag inte den blekaste!
Jag äter när jag ska, jag äter bra för jag är full av energi och jag är konstant mätt. 
Jag tränar enligt programmet men jag har ju tränat extremt mycket förr?! Tränade jag för mycket?

Eller är det fortfarande så att det där jag ”unnat” sig (ett ord jag avskyr) egentligen är mer än jag trott?

En sak som känns fel (och det är egentligen den där jäkla Jantes fel) och det är att jag sitter och beklagar mig för att jag har gått ner för mycket. 
”Va klagar hon för, det där är bara löjligt, hon vill ju gå ner!”
Så där hade jag kanske själv reagerat och jag kan förstå det, men nu är det ett problem för mig och vill jag inte gå ner mer. 
Helt klart så måste jag öka på mitt kcal intag frågan är bara hur mycket? Denna ständiga jakt på kcal!

Annonser

Är det bara vi som är lättlurade?

Min vän Mari skrev idag på Facebook:
Är så #¤%&@!! trött på att se rubriker som ”platt mage till sommaren” ”gå ner 18 kg till midsommar” ” gå ner 100 kg till kräftslivan” va &¤%”@?!!!! Allt är riktat till kvinnor!! Har inte sett en enda artikel om ”få bort ölmagen på 3 veckor”! Konstigt att vi har flickor som blir sjuka….NOT!!! Ser jag ordet bantning igen bränner jag skitblaskan på plattan ta mig %#¤!@!!!:-/

Jo, jag fick censurera lite där men hon har så rätt i det hon skriver!

big-belly

 

Hur många gånger har ni sett rubrik och bild i stil med ”Så blir du av med din livsfarliga bukfetma” eller ”Ölmage? Så minskar du i omfång!”

Visst var det män med i reportaget om viktminskning i Aftonbladet när jag var med men, och ursäkta nu ni män som varit jämntjocka eller haft en mer kvinnlig övervikt -detta är inte kritik till er och jag vill inte på något sätt förringa er insats men inte ett enda Ölmage tips, bantningsråd, pulverdiet eller liknande.

Är det för att vi är mer lättpåverkade? Mer lättlurade eller fåfänga? Eller är det för att vi har större påverkan hemma så vi köper hem konceptet och får med hela familjen på det? Eller är det för att män med denna bukfetma är svåra att påverka?

Jag tror att även män behöver motivation och inspiration och bevis på att det går.

Min man han hade en mindre övervikt så när jag började min resa så var han där som stöd men även som deltagare. Efter 4 veckor så hade han gått ner sina 12 kilo och var nöjd. (Kul för han då…) Jag hade ju bara 56 veckor kvar typ!

Skämt och sido, det var superbra jobbat av min man och han bevisar att det går men han är ett typexempel av dom killar man ser i media idag som har gått ner. Jag tror aldrig att jag har sett någon med denna kagge på en före och efter-bild i en tidning med rubriken ”så blev jag av med min ölmage!”

Inte undra på att vi har en skev bild vi kvinnor om hur vi bör se ut. Jag tror det är dags att börja efterforska på könet på journalisterna som skriver alla dessa artiklar direkt riktade mot kvinnor.

Under våren består tidningarnas löpsedlar av bantningstips, sommaren fylls dom med tips om grillning och otrohet, hösten handlar det om skilsmässor och vintern är det bara rubriker om vargavinter och dåligt väder. Kanske dags att vi visar vad vi tycker om dom så kallade ”nyhetstidningarna”

Det var tider det!

En hel del har undrat ”Hur såg du ut förr?”

Visst är det lätt att slänga upp en massa bilder på hur jag ser ut nu och se glad ut men det är svårare att att lägga upp från förr MEN jag såg ut som jag gjorde och jag har inget att dölja. Jag hoppas istället att detta kan sporra andra!

Detta är ett collage från åren 2005 till 2011. Jag hade en smal-period 2009 men den var kortvarig.
Det tog exakt ett år för mig att gå ner 31 kg.
Jag har kämpat, jag har slitit, jag har svurit men jag har ALDRIG velat ge upp! Detta var min sista viktresa.

mitt stora jag

Det måste få ta tid, det finns inga genvägar och det finns inga hemligheter utan det krävs tid, kraft och engagemang men jag lovar er! Det är värt belöningen!

Jag är inte bättre eller mer annorlunda än någon annan. Jag var en vanlig person med för många kilo, dessutom med en lungsjukdom som inte var så snäll mot mig.  Så kunde jag så kan du! JAG tror på er! NI måste tro på er själva!

Jag har ett litet Boot Camp på Facebook där vi är en liten engagerad grupp som peppar och stöttar varann! Behöver du en spark i baken? Maila mig på jagakcal@gmail.com om du vill vara med i gruppen. 😀
Det enda som krävs är engagemang.

Bästa hälsningar
Lotta -35 kg

mitt smala jag

Dancing queen!

I 5:an fick barnen frågan ”vad gör era föräldrar?” När det var dags för vår dotter att svara på frågan så tänkte hon lite annorlunda än vad läraren frågade men så har hon alltid varit speciell. Hon svarade: ”pappa är punktrummis och mamma är ute och fester varje helg!”. Jo serru att… ni kan ju tänka blickarna vi fick på föräldrarmötet efter det.

I alla fall, vi är kanske inte som alla andra jag och min man men attans vad vi har kul och jag tyckte det var grymt kul att gå ut och ”festa”. Jag har alltid älskat att dansa. (från discomoves till via progressiv house till headbanger rock). Ibland när jag är ute och går smyger det in ett och annat danssteg. Under de perioder när jag vägt mindre så var jag jämt ute och dansa men så smög sig kilona på och i takt med det så blev det mindre dans för att till slut inte bli någon utgång och dans alls.

I går var jag ute för första gången på…ja jag vet inte hur länge och jäklar va kul jag hade!

Kvällen började med den sedvanliga rocken. 😆

rockar

Jag kan väl sammanfatta kvällen så här: GRYM kcal förbränning! Naturligtvis slank en och annan kcal ner i strupen men jag tror jag förbrände dom lika fort. Hade turen att träffa på en yngling (26 år som vill rocka loss med tanten ;))  från Marocko som älskade att dansa lika mycket som jag gör och vad vi dansade! Jag har en grym träningsvärk idag! :mrgreen:

Vaknade med ett leende på läpparna som sprack upp till ett skratt! Vågen stannade på UNDER 70 kg! -34,6 kg and still counting! 2,4 kg närmare bestämt!

under70

Jag försöker tänka tillbaka och se siffrorna 104 kg på vågen men vet ni, den bilden är för alltid raderad.

Nu ska jag byta om ge mig ut på en uppfriskande promenad! Risken är stor att det kommer slinka i ett och annat dancemove. 😉

Allting måste ha en början!

Min resa började för 1 år och 20 dagar sedan och den fortsätter MEN här kommer en liten knorr på resan, jag börjar en liten ny resa i resan så att säga. 😉

För ett tag sedan bloggade jag om dom där som klagar över 3-5 kilo hit eller dit. Jag har aldrig varit där. För mig har det alltid varit 20-30 kg som jag behövt gått ner.

Nu tillhör jag dom där!

Senaste månaden har jag vägt mig varje dag för att kontrollera hur min viktkurva ser ut från en dag till en annan. Vad som chockerar mig lite är att jag trots idogt tränande och bra mathållning inte gått ner mer än 1,5 kg.

viktkurva en månad

Nu börjas det. Kampen emot dom sista kilona. Jag har inte bråttom men nu tycker jag att dom där sista 3-5 kilona ska sluta jävlas med mig!

Tänker inte banta men jag måste helt klart förändra någonting. Frågan är vad?
Fast jag tror jag vet vad det beror på. Jag är inte så noga (eller rättare sagt inte alls noga) med att väga och mäta maten vilket gör att jag säkert äter lite för mycket just nu. En anledning kan vara att jag är så less på väder och årstid just nu. Jag vill ju ha vår så jag kan börja träna inför topploppet och tjejmilen!

Så därför bestämmer jag att i morgon är det en nystart!

Jag ska mäta, väga, räkna och skriva upp var enda liten förbrukat, förbränd och förtjänad kcal i min ShapeUp club app och jag ska anteckna precis allt! Det enda jag saknar i min app är smileys så jag kan markera dagen humör.

smileys

 

Idag ska jag i alla fall bota mitt dåliga humör (fast egentligen är det inte så dåligt men säg inget till min man för jag har använt det som en orsak till att få shoppa lite kläder :lol:) i ett köpcentrum och handla något fint till mig själv! (opps..räknas förresten det jag handlade på postorden i går?)

Har jag blivit jobbig???

Har jag blivit en sån där hälsohetsare som jag förr tittade snett på??? Är jag sån där som ska pådyvla alla mitt hälsotänk, mina idéer och hur bra det är att träna?

Va bra! Det tänker jag inte be om ursäkt för! 😆

Tänk om någon hade tagit tag i mig och sagt till på skarpen! ”Lotta, nu får det vara nog!” mycket tidigare!

Jag tänker inte ångra att jag inte tog hand om min hälsa tidigare men jag hade uppskattat om någon ruskat om mig och sagt ”se på mig, jag kunde, du kan!”

Kalaspinglan skrev till mig så här angående gårdagens inlägg: Det är klart att viktminskning är en härlig bieffekt av träning – men precis som du säger handlar det om att lägga om sin livsstil. Det cirkulerar flera motivationsbilder på nätet som alla säger samma sak ”abs are built in the kitchen”, och så är det ju. Jag brukade undvika att träna förr när jag bantade, eftersom det var jobbigt och man såg ju så lite resultat. Nu, ett halvår efter att jag köpt träningskort som jag faktiskt använder, förstår jag vad det handlar om. H Ä L S A. Jag har inte ont i ryggen längre, jag orkar springa uppför trappor, jag orkar bära tunga matkassar, men bäst av allt: jag sover bra! Skit samma om det inte blir någon mer viktminskning, för alla andra vinster är värda hur mycket som helst!

Det är precis så jag känner. För mig började det med att jag skulle banta men snart handlade det om en livsstilsförändring de lux och den står jag fast vid. Viktminskningen ser jag som ett bonus!

Jag kommer fortsätta vara jobbig, jag kommer fortsätta berätta om fördelar med att ta ansvar över sitt liv och sin kropp. En dag kanske du tackar mig! 😉

Anledningen till dagens inlägg hittade jag åter igen i min icke-favorittidning Aftonbladet men likt väl läser jag den. Denna gång är det en skribent som skrivit ett debattinlägg där hon drar oss alla som idag ser fördelar med ett hälsosamt liv över en kam. Tex.  Alla dessa personer som i dyra pulsklockor tränar inför klassikern eller Stockholm Marathon. Regn, snöstorm eller blankis, det spelar ingen roll. De flåsar förbi dig på trottoaren när du försöker balansera tunga påsar från Ica på barnvagnen. Du är svettig efter att först ha skyndat från jobbet och sedan krånglat på barnen overaller. Du krockar nästan med dem. De som uppdaterar Facebook nästan varje dag med ”har sprungit 8 km”. Aldrig något annat.

Okej, nu är jag lite lugnare idag men jag handlar oxå i affären och balanserar kassar men på min cykel, har inga små barn som jag ska kränga på overall men jag har ett heltidsjobb men vad har det med saken att göra?

Nåväl ni får läsa själva. Det är synd att samma tidning tar in två artiklar som kanske inte var dom bästa och mest välskrivna. Vi hälsohetsande freak älskar ju att läsa allt om träning, mat, dieter med mera! 😉

i dag tänker jag ta en vilodag! Kroppen säger det till mig. Den är så sjukt bra min kropp som äntligen talar om vad den vill och kan och inte vill men på ett bra sätt! Förr skrek den bara ”feed me, feeeeeed me!” men nu säger den, ”kära du, idag behöver jag vila och till middag skulle jag uppskatta något som gör att magen mår bra, du vet vi är mitt i månaden just nu så en bulgursallad med kyckling vill jag gärna ha.”

Spegel spegel på väggen där!

Vi har en så grymt bra kommunikation numera jag och min kropp!

Vad säger din kropp till dig?

 

 

Vem ska jag tro på, tro på, tro på när…?

Vem ska jag tro på när det finns så många ”experter”?

Jag har på 358 dagar gått ner 31 kg. Jag har gjort det med hjälp av mitt egna förnuft, min egna plan och mitt egna jävlar anamma.
Gör detta mig till en expert? Ger det mig rätten att ge dig råd hur du ska göra för att gå ner i vikt? Är det rätt eller fel råd för dig?

I och med min egna viktnedgång, nyfunna intresse för träning och så surfar jag runt en hel del bland olika bloggar om just hälsa, träning, viktminskning med mera. Många har nått otroliga resultat och gått från en fet till fit. Men för många räcker det inte att stanna vid fit utan man blir superfit. Man börjar köpa märkesprodukter, man får bloggsponsorer, man tar en utbildning, man blir PT, man blir kostrådgivare och man kallar sig själv fitnessguru.

Sen berättar man i sin blogg hur man gör för att gå ner i vikt. Precis som jag gör. Idag vimlar internet av ”experter” i ämnet viktminskning, träning och hälsa och min fråga är vem ska man tro på? Vem har rätt och vem har rätt att kalla sig expert?
En som gått ner från 104 till 73? Eller en som gått ner 20 kg men blivit superduperfit? Eller den som har fått sponsorer som vill att du bloggar om kosttillskott och protein? Måste man vara utbildad för att kunna råda om viktminskning?

image

En person i min umgängeskrets kom fram till mig och sa ”jag är så impad!” till mig i dag och i förklaringen till så nämndes ordet inspiration!

Det gjorde mig otroligt glad och stolt att denna person uppfattar mig som inspirerande och att den personen fått motivation med hjälp av mig att ta tag i sitt egna viktproblem. Men samtidigt blev jag lite rädd för det är oxå ett otroligt stort ansvar! Jag är ingen expert på mer än mig själv men om jag kan förmedla inspiration, motivation och ett par sparkar i baken så gör jag det mer än gärna!

Jag vill tacka er alla som inspirerar MIG att fortsätta blogga. Det är ju tack vare er jag får motivation att fortsätta och då är det fantastiskt att få ge motivation tillbaka. 😀