Byxvarm vodka, ostbågar, dip och chips!
1980 spelade Magnus Härenstam i Verkmästaren i magen och den är fortfarande aktuell!
För ett par år sedan gick jag en vända på viktväktarna, ja ännu en av många men blev sista gången. Jag gick ner ca 10 kg och det var ju bra men jag fick enorma problem med magen och har så haft i många år efter det.
Sedan ca 6-8 månader tillbaka har jag inga problem längre och det känns skitbra rent ut sagt! 
Vad har jag då gjort?
Jo, jag äta så rena produkter jag kan. Det vill säga, inga halvfabrikat utan frukt och grönt, kött, fisk, bönor i sin naturliga form. Jag låter min dessutom min verkmästare bestämma när och vad jag ska äta och det fungerar riktigt bra. 
Står det ansträngning på schemat så tankar jag på med lite mer kolhydrater och efter träning får kroppen lite mer protein. En bra balans och jag har en nöjd personal!
Förresten tittade någon av er på Göteborgsvarvet på TVn i lördags? Jag hade turen att vara på gymmet precis när loppet startade. Jag stod på löparbandet och tänkte lite ”nu jäklar”. Det var ju en bra tanke i alla fall för när dom startade höll jag på att ramla av bandet. Dom springer ju inte. Dom flyger fram! Och dom gör det i 2,1 mil! Vinnaren Jackson sprang 2,1 mil på tiden 63 minuter. Jag kämpar för att springa milen under timman! Ni kanske inte ska satsa några pengar på att jag kommer 1.a över mållinjen på midnattsloppet eller tjejmilen men i mål ska jag och snyggt ska det va!
Springa är ett väldigt bra sätt att få igång magen på! Till och med så bra att det är en fördel om man sköter om dom sakerna innan man ska ge sig ut och springa. 
Mitt mål för dagens löprunda: Springa 5 km under 30 minuter!
Ursäkta, stör jag?
”Matbilder kan vara tecken på ätstörning!” basunerar tidningen Metro ut här om dagen.
Hela mitt Facebookflöde och Instagram består ju av matbilder! Grillen, vinet och pizzan är favoriterna bland mina vänner. Det är tur att jag följer Hälsa och mat sidor på Facebook som jag får min beskärda del av frukt och grönt med.
Jag har aldrig varit med på maken vad allt ska överanalyseras idag. Vad vi än gör så är det någon forskare som är där och talar om vilken diagnos eller vilket problem vi har för att vi agerar just så. Med tanke på alla konstigheter jag gör så har jag väl alla diagnoser och bokstavskombinationer som finns. (Tror nog jag får låna bokstäver av grekerna med!)
Hur har då denna forskare kommit fram till detta? Jo så här står det ”En del av dem som är på behandling för sin anorexi eller bulimi lägger ut bilder på mat de måste äta. Och då lämnar följarna stöttande kommentarer för att få dem att våga äta. ”
Hur många är på behandling och hur stor del är en del av dom? Är det detta som är grunden till forskningen?
Om ni nu funderar på att sluta lägga upp bilder på mat och istället lägga upp bilder på era katter så kan jag då informera att ni inom ett par veckor kommer vara analyserade och diagnostiserade. Ni kommer att lida av Diggarfelis. (Och för dig som kan din latin vet att det betyder gilla tamkatter).
Börjar oroa mig för vad mer jag kan lida av i och med att jag gillar att checka in och ta bilder när jag tränar….
Å andra sidan…
….den 12/7 2011 la jag upp denna bild på Facebook och skrev ”Lyckan är total, dagens lunch!” :-?
Jag gör stora pengar!
Närmare bestämt 1 millimeter för stora och det gillar inte polisen. Man kan ju spela monopol med dom.
Ibland kan så lite betyda så mycket. Ta till exempel 1 millimeter. Om du ställer ett vattenglas 1 millimeter fel på en bordskant så kan det stjälpa och du har vatten på golvet. Eller varför inte 1 cl. Det är ju inte mycket?!. Men 1 cl för mycket en lite för blöt kväll på krogen kan innebära extrem huvudvärk dagen efter.
Om det krävs så lite för att ställa till sådan oreda då kan ni tänka er när man sätter i sig en kebab eller en pizza eller dricker för många öl vilken oreda det ställer till i skallen. Det måste ju se ut som en naturkatastrof där inne!
Jag själv fick fullkomlig panik förr om jag åt så mycket som en matsked för mycket av något jag hade räknat ut kcal på.
Hela världen höll på att gå under och det var ju bara att konstatera, det var KÖRT! Jag kunde lika väl återgå till mitt gamla självdestruktiva hetsätande.
Numera tränar jag på att kunna äta det oplanerade och inte få panik över det. Det är inte lätt och det har spelats upp både en och två naturkatastrof filmer i mitt huvud men det är mer sällan än tidigare. (Vilket är tur det för dom där filmerna är otroligt dåliga!)
Att gå från det-är-kört och upp i sadeln igen är ofta som en hel ökenvandring. Man kanske gör ett halvhjärtat försök och tänker ”på måndag ska jag….” men på måndag ser man fortfarande bara sanden.
VÄNTA INTE TILL MÅNDAG! Börja NU! Just i detta NU här och NU! Vad är det du väntar på? Om du börjar nu är chansen större att du väger mindre på måndag än du gör just NU! Den där filmen som spelas i dit huvud tar slut fortare om du bara knyter näven och säger till dig själv ”nä nu jävlar!”
Det är svårt, det är hårt,det krävs ansträngning och det är det man ofta faller på. Orken tryter för man är bekväm och lat och man ligger kvar i soffan och tittar på den där naturkatastrof filmen istället.
Det finns ingen genväg. Orken bygger du upp med träning, bra kost och träning. Ju mer ork desto mindre katastroffilmer tvingas du att se.
Vänta inte till på måndag. Livet pågår just här och nu. Det väntar inte till måndag för att du ska titta klart på filmen.
Råkar du ändå halka tillbaka efter en pizza så är det ingen katastrof. Det var faktiskt bara livet som hände så byt nu film i DVD-spelaren!
”Jamen den där millimetern då? Vattenglaset som åkte ut?” Ja vet du vad, vattnet har nog torkat upp nu.
Är det bara vi som är lättlurade?
Min vän Mari skrev idag på Facebook:
Är så #¤%&@!! trött på att se rubriker som ”platt mage till sommaren” ”gå ner 18 kg till midsommar” ” gå ner 100 kg till kräftslivan” va &¤%”@?!!!! Allt är riktat till kvinnor!! Har inte sett en enda artikel om ”få bort ölmagen på 3 veckor”! Konstigt att vi har flickor som blir sjuka….NOT!!! Ser jag ordet bantning igen bränner jag skitblaskan på plattan ta mig %#¤!@!!!:-/
Jo, jag fick censurera lite där men hon har så rätt i det hon skriver!
Hur många gånger har ni sett rubrik och bild i stil med ”Så blir du av med din livsfarliga bukfetma” eller ”Ölmage? Så minskar du i omfång!”
Visst var det män med i reportaget om viktminskning i Aftonbladet när jag var med men, och ursäkta nu ni män som varit jämntjocka eller haft en mer kvinnlig övervikt -detta är inte kritik till er och jag vill inte på något sätt förringa er insats men inte ett enda Ölmage tips, bantningsråd, pulverdiet eller liknande.
Är det för att vi är mer lättpåverkade? Mer lättlurade eller fåfänga? Eller är det för att vi har större påverkan hemma så vi köper hem konceptet och får med hela familjen på det? Eller är det för att män med denna bukfetma är svåra att påverka?
Jag tror att även män behöver motivation och inspiration och bevis på att det går.
Min man han hade en mindre övervikt så när jag började min resa så var han där som stöd men även som deltagare. Efter 4 veckor så hade han gått ner sina 12 kilo och var nöjd. (Kul för han då…) Jag hade ju bara 56 veckor kvar typ!
Skämt och sido, det var superbra jobbat av min man och han bevisar att det går men han är ett typexempel av dom killar man ser i media idag som har gått ner. Jag tror aldrig att jag har sett någon med denna kagge på en före och efter-bild i en tidning med rubriken ”så blev jag av med min ölmage!”
Inte undra på att vi har en skev bild vi kvinnor om hur vi bör se ut. Jag tror det är dags att börja efterforska på könet på journalisterna som skriver alla dessa artiklar direkt riktade mot kvinnor.
Under våren består tidningarnas löpsedlar av bantningstips, sommaren fylls dom med tips om grillning och otrohet, hösten handlar det om skilsmässor och vintern är det bara rubriker om vargavinter och dåligt väder. Kanske dags att vi visar vad vi tycker om dom så kallade ”nyhetstidningarna”
Får jag sparka dig i baken?
Av en slump på en bekants status på facebook träffade jag på Lotta. Det skrevs om viktminskning och jag tyckte att Lottas sätt att gå ner i vikt lät sundast. Dessutom sa hon att hon är bra på att sparkas i baken, vilket är nåt jag verkligen behöver!
Hon startade en grupp på fb där vi är några som kämpar med olika mål. Det är en grupp härliga människor som stöttar, peppar o finns där för en.
Jag har hittills gått ner ca 4 kg. Jag har en lååång väg att gå, men jag har kommit långt i mitt tänk och mina osunda kostvanor.
Tack vare Lotta o allt stöd känns det som jag inte kommer ge upp denna gång / Anna
Tack Anna! Du är också en fantastisk person och jag vet att du kommer lyckas!
Ibland spelar det ingen roll hur man gör, det händer liksom ingenting. Man tappar orken och lusten och då kan man behöva både sparkar i baken och kanske ett par tips.
Här kommer ett par enkla tips:
- Hållningen! Sträck på dig. Sätt en tejpbit från en punkt mellan skuldrorna och över ryggraden lite lätt. Känslan av tejpen gör att man kommer ihåg övningen.
- Snöret! Håll in magen. Ta ett tunt garn och knyt runt midjan. Inte för löst eller för hårt men det ska knytas så att man känner det. Det gör att man lättare minns att hålla in magen.
- Kniiip! Knipövningen som gör att man ska undvika läckage fungerar oxå som en liten träningsklocka. När du gör knipövningen kan du även knipa och spänna mage, bak bäcken.
- Sätt alarmet! Har du ont om tid eller svårt att komma ihåg träning? Sätt alarmet på telefonen som påminner dig om att knipa eller äta.
Det finns träningstillfälle på dom flesta ställena om man bara tittar ordentligt.
Från vrålhungrig till proppmätt!
Har ni tänkt på det här med hungerskänslan och hur man egentligen mår?
Förr trodde jag det var ett sjukdomstillstånd som till varje pris skulle botas och det spelade ingen roll om jag dövade den med en hemmagjord chokladbollssmet (hann aldrig göra bollar av dom), ostbågar eller mat, huvudsaken var att jag botade den.
Förr upplevde jag två olika matrelaterade känslor och den ena var vrålhungrig men oftare var jag proppmätt. Så där otäckt proppmätt där magen var uppsvälld som en ballong så lungorna fick tillfälligt ta paus och man kunde knappt andas.
Mådde jag bra? NEJ!
Då gjorde jag självklart inte om det igen? JO
VA? Men hur ofta då? VARJE MÅLTID!
När jag skriver det så där så känner jag att jag kanske inte bara lät lungorna pausa utan även den största delen av hjärncellerna.
Hur tänker man egentligen när man måltid efter måltid och där i mellan äter så att man mår dåligt men gör om det gång på gång igen? Vilken del av reptilhjärnan är det man använder då?
Numera äter jag till jag känner att det känns bra. I och med att jag äter så ofta som klockan 8-10-12-14-16-18 så hinner jag aldrig bli hungrig och maten är inte heller någon central del i min tillvaro utan jag äter för att må bra.
När vet man att det känns bra då? Maten kanske är så grymt god och man bara måste äta upp för det sa mamma när man var liten.
Ja, det är inte alltid lätt att känna därför har jag tre tumregler.
- Ät långsamt! Jag har lärt mig att matstupe med magmunnen är en en kanal med en muskel och som alla muskler orkar bara magmunnen arbeta ca 15-20 minuter sen behöver den vila. Alltså ingen mat eller dryck efter 20 minuter.
- Känn efter! När man börjar känna att den där mest akuta hungern är stillad så är det dags att känna efter. Behöver jag äta mer? Är det för att jag vill eller för att jag är hungrig? Nu sitter jag inte så längre för efter ett tag lär man sig att inte lägga upp mer än just för att jag ska må bra-mätt.
- Portionsstorlek! Välj mindre tallrik. Du behöver inte äta en flodhäst varje måltid!
Jag tyckte alltid att färdigmat som finns i frysdiskarna var ett hån. Vem kunde bli mätt på en liten paj storlek XS eller en enportionsrätt med 6 köttbullar i sås med potatis och grönsaker? När Findus började med sina XL portioner då började vi snacka. Nu har jag lärt mig att jag blir alldeles lagom och bra mätt på en portion i storleken enportionsrätt och därför har jag sparat ett tråg från en färdigmat och har som måttstock på jobbet just för att jag inte ska riskera att äta för mycket.
Nu blir det lite tjipp och Hajk! En hel del tycker det är så jobbigt att hålla koll på kcal på grund av att dom inte har någon våg. För det första så kostar en matvåg väldigt lite och är det så att man inte har råd med väldigt lite så kan man göra en egen man man vill ha lite koll på tex. portionsmängden. Ett tråg, snöre och i detta fall en kaviartub som väger 300 g och jag kunde snabbt konstatera att jag min pannbiff i lådan väger 300 g. (Bengt Alsterlind måste vara stolt över mig nu!)
Idag blir det kycklingrisotto till middag. 556 kcal.
Ingredienser:
1 tsk olivolja 44 kcal
1 krm curry
1 krm paprikapulver
1 hackad gul lök 30 kcal
1 tärnad röd el. grön paprika 30 kcal
3 msk risgryn 152 kcal
½ tsk örtsalt
1,5-2 dl vatten
1 grillad kycklingfilé 250 kcal
1 tsk mango chutney 50 kcal
Gör så här:
Hetta upp oljan och fräs upp curry, paprikapulver och lök.
Blanda i tärnad paprika och ris.
Salta och häll på 1,5 dl vatten.
Låt risotton puttra mjuk under lock 18-20 min.
Späd efter hand om det sur ut att behövas.
Rör i kycklingen skuren i små bitar och chutneyn, hetta upp.
Rör inte min kaka!
Vad är det med oss svenskar och vårat fikabröd?
Så fort någon fyller år så är det sju sorters kaka, bullar och tårta och en vanlig fika ja då är det kaffebröd.
Det är helt okej att fika och äta kakor. Jag tänker inte ens kommentera det men vad jag där emot tycker trist det är att INGEN jag känner gör ett nyttigt alternativ.
”Nej tack jag äter inte kaka”
”Nähä men då får du ta ett äpple för jag har bara sockerbombade gräddbakelser med kcalspäckad sylt”
HUR svårt kan det vara att baka en nyttig kaka som inte innehåller 598 kcal för 30 gram? Eller skiva upp frukt och bjuda med en vaniljkesella?
Idag är 20 % laktosintoleranta, 10 % äter inte gluten, 8 % kör GI och 22 % äter enligt LCHF. 11 % har gått eller går på viktväktarna, 29 % försöker tänka på vikten och dom sista 10 % undrar va i fanders alla nojjar över men är glada för det för då blir det mer kakor till dom!
Vår dotter är född laktosintolerant så när hon gick på kalas fick vi oftast ha med egna alternativ.
I skolan fick hon dricka juice när andra drack O’boy och var det övernattning ja då fick hon packa pyjamas, tandborste, smörpaket och mjölk i sin väska.
”Ja men nu struntar jag i alla bantare, här har jag stått och bakat och lagt ner hela min själ (som säkert består av en massa kcal) i kakorna och så äter dom inte! Fräckt!”
Kan tyckas så! Själv kan jag tycka det är fräckt att enbart bjuda på sockerbomber. Jag menar, dom 70 % som försöker tänka på vikten på ett eller annat sätt ska sitta där och titta på när dom där 10 % som fortfarande inte fattar moffar i sig allt bakverk och frestas.
Resultatet brukar tyvärr bli ”Jag ska bara ta EN kaka” och den ena kakan är fortfarande en men det är även den andra och den tredje…EN kaka alltså. Finns ingen som säger att man måste utöva matematik på ett kalas!
Jag älskar cupcakes, grädde, kakor och bakverk och jag skulle lätt äta både en och två men på grund av mitt skadade beteende när det gäller saker jag stoppar i mun så väljer jag att avstå helt i stället. Då vore det tacknämligt om det fanns alternativ på kalasen.
Man kanske får börja informera värden eller värdinnan på kalaset att man är kcal-allergiker och föreslå ett lättare alternativ och även lämna förslag på bra alternativ. Sen är det väl rätt bra om man går i bräschen och bjuder på bra val själv. Ja, så ska jag göra! Bredvid sockerbombade gräddbakelser med kcalspäckad sylt ska dessa delikata muffins stå!
Vi och vårat fika. nyzeländska men stockholmsboende komikern Al Pitcher har till och med en hel show om vårt fika! ”Det var först efter att ha bott här i Sverige ett tag som jag insåg hur viktigt fika är för svenskarna”
Tänk på pocenten Helge!
Så har du äntligen bestämt dig, du ska gå ner i vikt för sista gången i ditt liv och du har bestämt dig för att räkna kcal.
Det kan väl inte vara så svårt. Speciellt inte som du hittar ShapeUp Club appen. Den talar ju till och med om hur mycket du ska äta.
Efter ett tag blir du lite varm i kläderna, det går bra för dig och du börjar träna allt mer. Du har ju märkt att ju mer du tränar desto mer kcal får du på ditt konto. Du börjar hänga på gymmet och där ser du att folk dricker någon form av shake, nu börjar du blir nyfiken och du börjar googla och där på skärmen står det där ordet som du sett även på din app men tänk att det där är inget för mig, PROTEIN!
Jag har fått frågan hur mycket protein man ska äta och det finns inget rätt svar. Livsmedelsverket säger en sak, läkare säger en annan, forskare en tredje och styrkelabb en fjärde.
Livsmedelsverket säger att man bör äta 0,75 gram protein per kilo man väger medan styrketräningskollegiet säger 2 gram protein/kilo. Det innebär för mig som väger 69 kg att jag ska äta 51,75 gram protein per dag enligt livsmedelsverket.
Protein är våran byggsten. Det är den som bygger våra muskler. Mycket träning bryter ner protein och man måste tillföra protein. En fördel med protein är att det dämpar sötsug på grund av att protein ger en längre mättnadskänsla. (Mer om sötsug längst ner i bloggen).
Enligt Styrketräningskollegiet så ska jag äta 138 g protein per dag.
Jag har läst en hel del näringslära och undersökningar och en normal motioner bör äta ca 1.2-1.8 gram protein per kilo man väger. Därför äter jag idag ca 124 gram protein per dag.
I varje protein finns det kcal. Det finns det naturligtvis även i kolhydrater och fett med.
De näringsämnen som ger energi är protein, kolhydrater, fett, alkohol och kostfibrer.
1 gram protein 4 kcal
1 gram kolhydrater* 4 kcal
1 gram kostfibrer 2 kcal
1 gram fett 9 kcal
1 gram alkohol 7 kcal
* glykemiska kolhydrater, dvs de som bryts ned i tunntarmen
Så mina 124 g tar jag gånger 4= 496 kcal per dag ska vara protein.
Om jag då äter 1700 kcal per dag så har jag alltså 1204 kcal kvar till fett och kolhydrater.
Okej hur mycket fett ska man då äta per dag. 1 g fett per kilo man väger är den svenska näringsrekommendationerna.
Alltså jag ska då äta 69 gram fett och 69 gram fett x 4 kcal 276 kcal fett per dag.
1204-276 kcal= 928 kcal är till kolhydrater!
Så kommer vi till den sista punkten kolhydrater.
Hur mycket kolhydrater är lagom?
Det är lagom att 50-60 procent av de kalorier vi äter kommer från kolhydrater enligt SLV. Av dessa bör högst 50 gram komma från tillsatt socker. MEN jag tycker det är en liten hög siffra så här kommer en sida angående kolhydrater jag kan rekommendera.
http://fitnessguru.se/37600-hur-mycket-kolhydrat-behover-just-du
Hoppas detta gör det lite enklare för er att förstå procenten.
Det är alltså svenska standardsiffror från Livsmedelsverk med mera så det är inget påhittat eller hokus pokus.
Angående sötsug så är det ett typiskt symptom på att kroppen har för låga nivåer av spårämnet krom. Krom behövs för att transportera in blodsockret i cellerna. När blodsockret inte kommer in i cellerna faller energinivån och det går signaler till hjärnan att vi vill stoppa i oss något sött. Även brist på mineralerna zink och järn kan ge ökad aptit.
Min fitness, en fight!
Därför har jag anmält mig till Fitnessfighten med start den 1/6!
Nu kanske någon undrar varför då med tanke på att jag är ”klar” med min viktminskning och jag vet ju hur man gör. Jo men visst är det så, jag är klar och jag vet ju hur man gör men samtidigt gillar jag att lära mig nya saker, utmana mig själv och att ha kontroll och mål.
Dessutom behöver jag inspiration för att inspirera och just nu behöver ett par i min Boot Camp lite extra inspiration.
Ungefär varje söndag så är det någon som känner att det är kört efter helgens lilla gottestund.
”Det händer inget på vågen” (men helgerna verkar är heliga så dom får va!)
Varför i helaste världen MÅSTE man festa på helgen? Alkohol, godis, god mat, snacks med mera? Varför kan man inte äta underbar mat varje dag, unna sig en sötsak en vardag, ta ett glas vin en tisdag om man är sugen? Varför väntar man till fredag och lördag och har söndagsångest och äter upp det sista för att på måndagen då jävlar?
Och så klagar man för att inget händer på vågen. NÄ JUST DET!!!VÅGA offra helgens godsaker. Ät gott men bra och ge fan i det där helgsnasket så ska ni se att det händer underverk på vågen! Jag tror mig vara ett levande bevis på det nämligen!
”jag orkar inte” Okej, är det lättare att leva som proppmätt, orkeslös överviktig som dessvärre oftast känner ånger än att leva pigg och fylld med energi och som dessutom känner sig tillfreds med sig själv.
Som sagt, detta återkommer rätt ofta på söndagen tyvärr och jag tror att det har att göra med att man inte vågar offra helgmyset och ”festen” till förmån för sin hälsa. Man kan äta sjukt god och nyttig mat oxå och man kan dricka vin men då kanske man måste träna extra för att få ”råd” med det?
Jag tror nämligen på energi in och energi ut. Jag har 1500 kcal på kontot varje dag som ska fördelas på frukost, mellis, lunch, 2 mellis och middag. Det innebär att jag inte har råd med större utsvävningar i mat eller dryckväg men skulle jag nu vilja festa till, ja då får jag väl träna in lite mer kcal på kontot.
Det finns ingen kcal bank som man kan låna av!
Så hur gör man då om man har tappade sugar lite nu och då? För mig handlade det helt och hållet om att bryta tidigare vanor, lägga om min livsstil och VÅGA offra och förändra mitt mat/dryck förhållande! Detta har gjort att jag harr lyckats gå ner, nu ska jag lyckas behålla vikten och det kan jag säga är fasiken så mycket svårare än jag trodde.
Så även det är en liten anledning till min fitnessfight.
26 dagar till start. Innan dess ska jag fotografera mig, mäta mig, fylla på matförrådet hemma sen är det bara att vänta. Jag är grymt taggad och ser verkligen fram emot fighten.
När tiden stannade
Igår drabbades idrottsvärlden av en chock. AIKs Ivan Turina, 32 år, gift, två barn och ett tredje på väg dog i sömnen. Det finns idag ingen förklaring på varför och kanske kommer vi aldrig få veta orsaken men frågan ”hur kan det drabba en så ung och vältränad idrottsman?” kommer alltid kvarstå.
Detta är tyvärr inte det första oförklarliga dödsfallet och tyvärr inte det sista…
I onsdags kom vi till stugan med storstilade vila-träna-må-bra planer. Tyvärr vaknade jag på onsdagmorgonen med en huvudvärk från helvetet och den gick inte överr förrän i går kväll så det där med att träna gick åt fanders. Jag har i alla fall fått sola för här på Öland skiner solen 24/7 och det är varmt.
Idag var jag huvudvärksfri så jag tog igen all träning jag missat. Morgonjogg 3 km, Rullskridskoråkning, lunch-rockringande och eftermiddags-powerwalk på 9 km. Där i mellan har jag…solat. 
I morgon blir det en morgon-walk innan frukost, rullskridskor och sen ska jag ge mig på hopprepet och sen avslutar vi den dagen med cykling till puben. Kan hända att jag hinner sola en minut eller två.
Stugan är verkligen mitt rekreationscenter, mitt kurhotell och här mår jag bra. Jag har ju en hel träningsanläggning, löparspår, gym och till och med simning utanför dörren. Fast jag hoppar simningen i år då det bara är 5-8 grader i havet. Å andra sidan bränner man en hel del kcal när man simmar då man ska temperera kroppen….hm…. Kanske i alla fall. Vi får se i morgon!
Egoist: En ofin människa som intresserar sig mer för sig själv än för mig!
Till mina manliga läsare rekommenderar jag en huvudvärkstablett innan ni läser inlägget!
Hade ett intressant ämne uppe på tapeten idag. Vad önskar sig kvinnor när dom fyller år? Jo, oftast sånt som är praktiskt, kommer hela familjen till gagn och som inte kostar så mycket. Och skulle hon -gud förbjude- önska sig något tills sig själv då är hon ju egoist….TROR HON att andra tycker.
Samma sak med det här med lycka och framgång. Om en kvinna lyckas här i livet så får det inte märkas, tror hon. Det står ju för bövelen skrivet i jantelagen och dessutom så tror hon att andra tycker att hon tror att hon är något. Och börjar hon ägna tid åt sig själv och åt träning för att ta hand om sig själv ja då är hon inte bara, som hon tror att andra tycker -egoist och självupptagen, dom tror naturligtvis även att hon kommer att misslyckas…tror hon att dom tror…
Kvinnlig logik och helt glasklart eller hur?!
När mannen fyller år jag då önskar han sig det han vill ha!
Frågan är, är det så att hon tror att dom tror och tycker en massa saker för att hon tror och tycker samma saker om andra kvinnor eller är det Jantelagen som spökar? Man får ju inte sticka ut, vara för bra, ha det för kul eller unna sig själv, det är ju fult!
Vi ska alltid sätta alla andra i första rum och sen kommer vi stående i farstun.
Om vi nu gör tvärt om då? Om vi sticker ut lite för mycket, om vi önskar oss en födelsedagspresent som både är dyr och enbart för oss, vad kan då hända? Ja, det enda jag märkt är att jag har mindre väninnor och mer manliga vänner och att man är ett ämne på skitsnacksjuntan men det bjuder jag på.
För att då återgå till vikt, träning och egentiden (då det är temat för denna blogg) om man känner att folk pratar bakom rygg, tycker att man ägnar för mycket tid åt sig själv och inte unnar en framgången utan sitter tysta utan en komplimang eller kommentar om ens framgång hur gör man då?
Jag var otroligt tydlig från början att det här är mitt liv, min tid och att det är det som gäller numera. För vad ska jag annars göra med 24 timmar per dygn? Kan ju inte bara sitta hemma och vara sur för att jag tror att någon tycker att jag är egoist för att jag väljer egentid. Nej jag väljer att träna, må grymt bra och komma hem med mängd av lycka, endorfin och ork att faktiskt vara närvarande med min familj.
Vi måste sluta tro att andra tycker sånt vi egentligen inte vet om dom tycker. Resultatet blir att vi inte vågar släppa läs ordentligt för vi är rädda att folk ska prata illa om oss. Våga utmana dig själv, våga stå för vad du vill och våga berätta det. Jag lovar, din omgivnings reaktion kommer att överraska dig. Den blir INTE som du tror…
nej, Nej, NEJ!
Att leva normalt innebär INTE att jag på en och samma dag äter 1 88.an glass, 1 påse Turkisk peppar och en chokladboll! Känslan av äcklad, svullen, mätt och blä är så inte värt det men ändå så går det inte hur jag än försöker att bara äta ett par bitar.
Jag är verkligen urusel på det här! Det är verkligen allt eller inget!
Okej, så här är det:
- Kan inte ha snask, kex eller nått gott hemma. Check! It has been taking care of…av undertecknad.
- Vara ärlig och delge mitt sug för nära och kära för jag vet att support och dåligt samvete gör att jag inte halkar dit.
- Planera fasiken så mycket bättre än jag gjort så här långt.
Den tiden i månaden? Bara sugen för att jag är sugen och suget har triggats igång igen?
Vad det än är så är det inte okej för mig så jag tänker ändra på det med början NU!
I dagarna så ska jag iväg och bara ha det skönt i stugan. Det ligger avskilt, inga grannar och bara skog och natur. Där ska jag träna och sola, vila, njuta och bara ha det bra!
Har packat ner hopprep, rockring, boll, gummiband, rullskridskor, löparskor, träningskläder, böcker och en massa energi.
Jag längtar till att få dra på mig träningskläderna på morgonen och gå ut i naturen och vara där hela dagen. I skogen, på ängen och på stranden!
Inte bara för att springa och träna utan även för att tanka massor av energi!
Att sitta i naturen och bara ta in alla intryck och tankar är underbart dock är jag lite orolig för tystnaden då jag sen 8 månader tillbaka lider av tinnitus, men jag har med mitt tinnitus-mot-ljud så det ska nog gå bra.
Och så då till själva träningen. I bilresan på väg till stugan blir det till att sätta ihop passande övningar och då har jag hittat ett par sidor jag kommer plocka dessa övningar ifrån. Bland annat från www.lovestraning.blogg.se , www.tranahemma.com och www.tranahemma.org.
Det är fantastiskt att ha möjligheten att gå ut i naturen och träna utan att någon tittar på en när man står och rockar rockring, gör plankan eller ha någon som står och räknar antal armhävningar man klarar av. Hemma har jag inte samma fördel. Vi bor i en förort till Stockholm med mycket grönområde men det är tung trafik av folk som är ute och rör sig. Både sådana som är ute och går, spelar fotboll eller bara sitter i en solstol och myser på ängen och där känner jag mig inte riktigt trygg ännu att träna men vem vet, jag kanske får till så bra övningar så att jag vågar mig på dom hemma på ängen med.
Så där, nu har jag lagt dagen till handlingarna. Det som hänt är inte glömt men det är inget jag tänker gräva ner mig i. Att ångra sig gör inget ogjort och man mår bara dåligt över något man inte kan påverka så det känns som slöseri med energi.
Vem är bossen?
Är det dina ben som inte orkar eller är det ditt huvud som säger att dina ben inte orkar eller är det ditt huvud som inte orkar pusha dina ben att fortsätta?
Idag var jag ute på en löparrunda där tillslut hjärnan sa till benen att ”nu orkar inte ni längre”. 4,8 km på 28 minuter. Resterande 2,7 km fick bli en powerwalk.
Jag är egentligen ingen typisk joggare i grunden så allt det där med intervallträning, tempoväxling och backträning har jag liksom inte gått igenom utan jag springer…och när jag inte orkar mer går jag. Det brukar oftast bli rundor på 5-6 km och det känns bra. Sen händer det självklart att det kommer gånger när jag inte ens får fart på benen hur jag än försöker men då blir det powerwalks i hög fart.
Men vilken del är det som bestämmer sig för hur långt jag orkar springa? Är det samma kroppsdel som bestämmer om jag orkar kliva upp tidigt och träna eller om jag ska ligga kvar för att jag är för trött? Jag VET att jag älskar att träna på morgonen, jag älskar känslan när man väl är igång och allt efteråt och jag mår så grymt bra resten av dagen så varför är det då så otroligt svårt ibland att motivera sig? Vad är det som gör att man bara orkar springa en viss sträcka och att man måste kämpa med sig själv för att kliva upp på morgonen?
Vad det än är så ska jag besegra den kroppsdelen i morgon bitti för då ska jag upp och simma!
Ibland har man otur i tänket!
och då gäller det att tänka om och sen tänka rätt.
Denna vecka har jag antingen haft otur, låtit latmasken tillfälligt flyttat in eller så har jag bara varit trött. Vad det än är som är orsak så har jag missat en massa härliga träningstillfällen. Jag har dessutom skyllt på allt och inget.
Men nu är det skärpning de lux som gäller både vad det gäller sovtider, datatider, träningstider och mattider. Kan det bero på att jag försökt släppa lite på kontrollen som gör att jag tappat fokus? Inte har jag gjort mat- eller träningsschema heller och mellanmålen kommer jag på att jag missat när det är alldeles försent och jag är vrålsugen på socker.
Det är bara att inse, jag är grym på att vara överviktig, jag är superduktig på att gå ner i vikt men jag suger på att leva som normalviktig.
Har ni tänkt på att det skrivits spaltmetrar med böcker i ämnet hur man går ner i vikt men jag hittar inte en enda bok som beskriver hur man lever som bra-viktig. Samma sak om man tittar i tidningshyllorna. Löpsedlar som ”Så rasade hon i vikt. Läs Lottas berättelse om hur hon gick ner 35 kilo” är vanligare och lockar fler läsare än ”Så behåller du din normala vikt”.
Kanske dags att skriva en bok i ämnet? Om jag ska stå som författare är det dags att jag börjar plugga på rejält! En sak jag lärt mig under min viktresa är att ju mer jag pluggar i ämnet ”minska i vikt” desto bättre har det gått för mig men jag har missat lektionen ”så lever du som bra-viktig”.
Det är dags att återgå till ordning och struktur och utmana mig själv. Schema, planering och studier är det som jag går igång och och det verkar vara det enda som funkar för mig. Även om jag en dag vill kunna släppa kontrollen så är det bara att inse, det är inte dags ännu.
På tal om bok så har Jenny som har gått från 2XL till bra-viktig skrivit en bok om sin resa! Tack för boken Jenny. Du är verkligen en inspiratör!
Så ska jag vänta till måndag och köra en nystart eller ska jag dra igång direkt idag? En sak jag har lärt mig är att måndags-, nyårslöfte-, Beach-2013- och Efter-semester dieter oftast misslyckas. Man är så taggad och laddad, ”nu jävlar” energin finns där och man går all-in. På fredagen är man lätt utpumpad efter att ha svultit i 4,5 dagar och man tänker ”jag som har varit så duktig är värd…” tankar. Nästa måndag säger man ”Nä NU jävlar” och så hoppar man in i ekorrehjulet igen.
Jag kör alltså igång direkt. För att klara min egna utmaning ska ska jag träna 3,5 timmar denna helgen så det är bara att köra igång direkt!
Eller om 30 minuter för då är det exakt 2 timmar sedan jag åt min frukost och det är så här strukturerad jag måste vara på minuten. Nu har jag 29 minuter på mig att göra ett träningsschema för helgen och nästkommande vecka och efter det blir det 60 minuter powerwalk, 45 minuter på gymmet och sen en tur i bassängen. Nu är det dags att göra om och göra rätt FÖR MIG och det är så här JAG gör det!
Snart går vi på knockout!
Jag vet inte hur många inlägg jag har skrivit om tallriksmodellen och livsmedelsverkets rekommendationer och jag har höjt dom till skyarna.
Och nu är det då dags att tänka om igen?!
Glöm tallriksmodellen!
Hon skapade ”tallriksmodellen” för 37 år sedan. Men nu vill nutritionisten Britt-Marie Dahlin, 74, att vi tänker om.
- Vi kan inte äta så mycket längre – vi gör inte av med tillräckligt med energi, säger hon.
För guds skull folk, ta nu genast bort en eller två potatisar från tallriken! Jag menar ni kommer rasa i vikt, ni mår bättre och….nä! Det där tror jag tyvärr inte på.
För mig handlar det fortfarande om energi in och ut. Jag har mina kcal varje morgon på kontot och jag gör av med dom på dagen. Jag kan fylla på mitt konto med lite mera kcal under dagen och shop-o-holic som jag är så gör jag mig av med dom med.
Jag kan köpa att vi inte gör oss av med så mycket energi om vi inte gör ett aktivt val och rör på oss men detta är ju inget nytt. Sen fjärrkontrollen kom in i våra liv så har vi blivit mer och mer försoffade.
Men är det inte bättre att vi försöker få folk att röra på sig istället?
När jag var överviktig så kunde jag under en dag äta 2000-5000 kcal. På helgen började vi med Hotellfrukost de lux för att sen övergå till 500 g godis, en stor påse ostbågar, kött, bea, vin, öl och alla andra godsaker. Vi pratar många tusentals kcal. Och så här kunde det lätt se ut både på fredagen och lördagen!
Gick jag upp i vikt varje vecka? Nej! Visst ökade jag i vikt men det fanns perioder när jag åt bättre som jag gick ner heller höll vikten.
Så nu jagar vi dom där stackars potatisarna igen! Denna lilla knöl som egentligen inte gjort något ont mer än att mättat magar.
Hur många nya råd och rön ska det komma och vad är syftet?
Mår vi bättre och framför allt går vi ner i vikt av att från en dag till en annan byta från tallriksmodellen till GI till LCHF och nu till knytnäven? Det finns ju dom forskare som säker att kolhydrater är skit och så finns det dom som säger att man inte ska äta så mycket protein medans det finns dom som säger att fett är illa. Vem ska man tro på?
Tro på dig själv!
För mig är potatisen outstanding och för att vara ärlig så äter inte jag så många som 3 till en måltid heller men är det inte så att vi måste försöka låta det sunda förnuftet föra talan istället för forskare? Tyvärr kan det till och med vara så illa att det kan bero på vem som anställt forskaren som påverkar resultatet.
Som jag skrivit tidigare så är det ingen av oss som ifrågasätter allt godis, chips och onyttig mat och dess negativa påverkan på våra kroppar men så fort man pratar hälsa ska det ifrågasättas, forskas i och alla experter ska uttala sig.
Här kommer ett tips till alla er som lider av synfelet – övervikt. Måltidsmåttet som finns att köpa på apoteket bland annat. Om man har svårt med ögonmåttet så kan dessa mått vara till stor hjälp!
När vi ändå är inne på ämnet potatis (känns som att jag försöker försvara dens heder och existens här) men många pratar om sötpotatis som ett bättre alternativ till potatis. Sötpotatis och potatis är inte släkt med varann. Vi skulle lika väl kunna jämföra palsternacka och sötpotatis men i och med att många ersätter vanlig potatis med sötpotatis är de det jag jämför med.
Näringsämnen per 100 g:
Sötpotatis
Energi: 114 kcal
Protein: 1,7 g
Kolhydrater: 25,6 g
Fett: 0,4 g
Potatis
Energi: 76 kcal
Protein: 1,8 g
Kolhydrater: 16,1 g
Fett: 0,1 g
Om man bara tittar på dessa siffror så finns det många som ratar sötpotatisen direkt men gör inte det!
Sötpotatis innehåller nämligen vitamin C och E samt en stor mängd beta-karoten vilket är cancerförebyggande. Det finns även gott om mineraler som järn, koppar och folat. Sötpotatis har dessutom ett högt kaliuminnehåll så istället för att kalla de för en sötpotatis vill jag nog kalla den superpotatis!
Hur det än är så är jag kär i den lille rackaren så för mig får det vara. Jag kommer inte överge min tro på tallriksmodellen och min potatis!
Där hittade jag 25 minuter!
Så var utmaningen igång! Tanken är alltså att hitta 7 timmar på en vecka för träning.
Jag tog 25 minuter i morse innan jobbet och simmade 1100 meter. Att jag glömmer hur härligt det är från gång till gång.
Känns som att dom nya fräscha minnena tar en jäkla tid att jobba in medans dom gamla sunkiga biter sig fast som om dom vore blodiglar.
På lunchen blir det 35 minuter joggning och där kan jag checka av 60 minuter aktiv träning.
Jag fick frågan varför jag inte räknar in min cykling. Min cykeltur är max 1800-1900 meter till jobbet och 50% av dom meterna är nedförsbacke och dessutom så förändras vår basalmetabolismen. Elitidrottsmän måste tex. ändra, förändra och öka sin träning konstant för att få en effekt. Nu elitcyklar inte jag men det är lite som att kroppen förväntar sig cyklingen och tillgodoräknar inte den på samma sätt som om jag är nybörjare. Jag cyklar ändå dagligen året om.
Man ska självfallet göra det man tror på själv och naturligtvis ska inte promenad eller cykeltur till eller från jobb underskattas och om någon nu tror att jag gör det så sorry, inte min meningen. Jag hade mer än gärna haft lite längre till jobbet än 1800-1900 meter. Kan ju i och för sig ta en omväg. Tåls att tänka på.
7 timmar ska jag i alla fall få ihop på ett eller annat sätt. Har ju som sagt en massa fina redskap hemma…sen är det de där med disciplinen. Jag är så impad av alla som kan jobba hemma. Jag är tveksam om jag har den disciplinen att fixa det och samma sak kan jag märka med träningen hemma. Det blir liksom inte av. HUR gör ni som jobbar hemma eller tränar hemma? Hur lägger ni upp träningen och tiden och hur får ni er själva att byta om för att träna hemma?
Att gå ut och springa, gå eller cykla är inga problem, det är bara det där att göra det hemma som verkar spöka.
Hittade en sida som ger en tips på övningar just när man tränar hemma. http://tranahemma.org/
Tittar man på bilden räcker det med ett halt golv och papptallrikar.
Kan du avvara 7 timmar på 7 dagar?
Det är ju galet vad alla lever upp när solen tittar fram och värmer. Det var väldigt trångt i spåret runt sjöarna i helgen men det är helt okej! Alla ler och sprider glädje bara genom leende. Sen är det fantastiskt att läsa alla underbara statusuppdateringar. Det är allt från att man sitter på verandan och solar hela helgen till att man springer 4 mil på 1 timma eller att man packat picknickväskan och åkt ut med hela familj, släkt och vänner. Men bäst är alla makalösa köttbitar på grillarna! Det och vin!
Så har det sett ut på min Facebook feed i helgen och ja jag fick nästan ångest. Var i alla fall ute på en långlöprunda i lördags. När jag sprungit 6 km kände jag mig fortfarande fräsch i kroppen så det blev ett extravarv runt sjön. Totalt 8.75 km. Känner mig så nöjd. Det är ändå en vecka sedan jag tränat ordentligt men nu är det faktiskt dags igen.
Jag har utmanat gänget i mitt Boot Camp. En vecka har 168 timmar. Om vi jobbar 40 och sover 40 så har vi kvar 86 timmar. Nog borde man kunna avvara 7 av dessa timmar till träning? Hade jag tänkt tanken i förra veckan så hade jag sagt att det går inte. Jag vaknade, cyklade till jobbet, jobbade, cyklade till möte, åt, möte, cyklade hem och är var hemma först 21:30 nästan varje dag. Jag kan inte ens förstå att jag under dessa 168 timmar skulle få in 7 timmars träning. Det blev totalt 1 timma. 
Ogillar det skarpt så därför utmanar jag gänget och jag.
Tanken är att man får förvalta timmarna precis hur man vill men på ett eller annat sätt ska 7 timmar, 420 minuter vara en aktiv träning. Går det eller är det för mycket? Är 7 timmar på en vecka för mycket träning för en ”normal” person? Personligen tror jag inte det. Jag tror att det är alldeles perfekt!
Sitter och gör mitt egna schema och jag hittar tid över lite överallt. Lunchen hinner man ju massor på och innan jobbet har jag hittat ett par timmar.
Aktiv träning är allt från plankan till styrketräning och allt där i mellan. Huvudsaken är att man väljer att göra en fysisk ansträngning. Jag cyklar varje dag till och från jobbet. Det är en passiv träning. Det är något jag gör för att ta mig till och från jobbet på ett snabbt och smidigt sätt. Inte för att pressa mig till det yttersta.
I fredags fick jag hem mitt träningsgummiband så nu har jag det, rockring, hopprep, inlines, rullskridskor, pilatesboll, Kinnect-träningsprogram och hemma yoga träning. Nog borde jag få ihop minst 7 timmar?
Har du tips och idéer på aktiv träning som man kan göra utan att gå till en träningsanläggning?
Har du inget bättre för dig så får du gärna hänga med på utmaningen! 7 timmars träning på 7 dagar! Nu kör vi!
Abstinens deluxe!
Idag är det 7 dagar sedan jag tränade sist och jag lider! Jag lider för att jag inte tränar, jag lider för att jag känner mig uppsvullen, jag lider för att jag är orolig för att tappa allt och jag lider av tidsbrist.
Kryssning, resa till Åtvidaberg, möten och fotboll och en vecka har inte mer än 7 dagar. Dessutom börjar jag lida av vårtrötthet. Tror nog även jag lider av nageltrång när jag ändå är på g och klagar och då kan jag avslöja att jag även lider av kluvna hårtoppar!
Känns som att rubriken på dagens inlägg borde vara …jag lider…eller nått. :-?
Så där ja! Då var dagens lidande över och om jag kollar listan så kan jag bara konstatera att det är jag själv som är orsak till allt lidande!
Det är jag själv som signat upp mig på möte, kryssningen och matcher. Man kan faktiskt säga nej oxå! Eller…nja… just det där nej är något jag har extremt svårt att säga. Vet inte om det är ett dialektalt fel eller om det beror på någon annan bokstavskombination men det är ett ord som saknas i mitt ordförråd men hur som, det är jag själv som orsakar all tidsbrist och nageltrång, och håret kan jag klippa.
Nu är jag en sån där positiv jävel som många älskar att hata och det spelar ingen roll om jag sitter fast med foten i dörröppningen, det regnar småspik och vi ligger under med 15-0, det kan bara bli bättre.
Så i morgon är en ny dag, veckan som har varit har varit fantastiskt rolig utan träning men nu ska det blir überkul att komma tillbaka och träna igen! (Åååååå vad många ogillar mig nu ) Jag har faktiskt träningsabstinens!
I morgon bitti 06:30 börjar jag dagen med 30 minuter snabbsim. Efter det blir det en styrkepass på gymmet.
”Är du lika positiv om vågen visar plus?” YES! Jag har under resan lärt mig två saker.
1. kroppen gör va fan den vill oavsett vad jag tycker. Det vill säga, den samlar på sig vätska några gånger i månaden, hormoner spökar och gör att jag ökar i vikt nån gång i månaden.
2. Om jag har ökat i vikt så kan orsaken mycket väl vara orsakat av mig själv. Jag kanske har unnat mig lite mer gott än jag egentligen har ”råd” med.
Insikt, kunskap och en positiv inställning har tagit mig dit jag är idag! (Kan det sluta @#¤%&!!! regna snart?!)
Vet ni att ett leende kan förflytta berg? Hur? Jo ni letar upp en som heter Berg i efternamn och ler som fan och be dom ta ett steg åt höger så ska ni se.
En favorit i repris!
”Det är så svårt Lotta, jag vet inte vad jag ska äta! Jag måste ha hjälp!”
Det är faktiskt det jag åkte dit på förr. Maten! Jag tyckte det var så besvärligt med alla nya livsmedel och recept. Den här gången bestämde jag mig för att acceptera att det var besvärligt i början. ALLT nytt är svårt tills man lär sig det.
Här kommer mina tips på hur det kan bli lite lättare. Jag har skrivit om det förr. Låt inte maten eller att du tycker det är för besvärligt eller svårt få dig på fallrepet.
1. GOOGLA! Jag kan inte säga det många gånger nog tror jag! SÖK info på internet!
Vet ni att man kan skriva långa meningar och flera sökord i sökrutan på google?!
2. Samla recept! Om vi tar middag så räcker det att ha ca 15-20 olika recept att varva mellan. Dom kan man dessutom krydda på olika sätt fast basen är det samma
3. Gå med i en matklubb! Finns ett gäng att välja på. Själv valde jag www.matklubben.se
4. Tallriksmodellen. Börja med att bestämma dig för vad du ska ha för proteinkälla. Kyckling, fisk, kött, bönor, ägg, kvarg, nötter med mera. Tips på proteinrikt livsmedel hittar du på listan här.
Efter du har bestämt proteinkälla som är ca 25% av måltiden så bestämmer du dig för grönsaker och sallad som är 50% av måltiden. Kvar har du 25% till kolhydrater så som ris, pasta, potatis, men även bulgur, quinoa med mera.
”Men det låter ju torrt” Okej då gör vi en god kall sås med en bas på kvarg eller creme fraiche en yoghurt sen har vi i kryddor, örter, lime, citron, chilisås eller vad man nu gillar. Det finns inga begränsningar.
Man kan även göra en varm sås och då gör jag oftast på en Creme fraiche eller mjölkbas.
Svårare än så behöver det inte vara!
Jag tror att maten tar för stor plats i mångas tillvaro och av någon underlig anledning så verkar många tycka att man inte kan man äta samma mat flera dagar i rad. Jag lovar, det funkar! Man får inte skörbjugg!
Kyckling, tzatziki och en grönsallad med avocado är tex en perfekt lunch eller vad sägs om Tonfisk, keso med grönsaker?
Själv gör jag olika saker med vitkål och äter i flera dagar. Otroligt populärt bland mina kollegor!
Skickar med ett par tallrikar. Jag laborerar inte mellan dom olika modellerna utan jag lägger alltid upp sallad och grönt först 50% så får dom andra två enheterna slåss om resten av platsen.
Första dagen som normal!
Vaknade 06:30. Ingen morgonträning. Sånt gör väl inte normala? Går upp och ska duscha men vad står väl där på vägen in i duschen om inte den lilla vågen. ”kooom hiiiit” viskar den. Nä du! MIG kan du inte fresta för jag är numera normal ickeöverviktig och ickebantande person och jag håller inte på och hetsar över vikten. Har aldrig vägt mig efter duschen för då är ju håret blött och då väger man ju mer så jag kände mig säker där.
VAD HÄNDER? Jo, den #¤%&@!! vågen har 1. satt på sig själv 2. ställt sig precis bakom duschdraperiet så när jag kliver ut ur duschen kliver jag rätt upp på den.
Okej, dags för ett kvartssamtal med mig själv: ”Nu får du lägga av! Du är besatt av kilo, våg, vikt, kcal och gram och det beteende är i allra högsta grad onormalt! Lägger du inte av snart så blir det tvångströja på!”
Jag vet att jag inte kommer vara normal på ett bra tag och jag måste hålla koll men vad jag inser att jag måste komma över är hetsen över gram och kilo och sluta med vägandet. Jag har haft ungefär samma vikt -2 kg i ca 3 månader nu så jag vet ju hur jag ska göra. Nu ska jag även praktisera det. Känns som att det kommer bli en hel del kvartssamtal.
Nu gillar jag ju att prata som en hel del vet. Jag gör det gärna och mycket så det blir inga som helst problem med den saken.
Annars känner jag mig faktiskt lättad och i går när jag pratade med min man så var det så naturligt att min bravikt ligger inom ett spann på 5 kilo. Det känns mindre stressande och det kändes som att det var på tiden. Dagens vikt ligger absolut inom det spannet inte ens det behöver jag stressa över.
Sen måste jag säga att ni är ju helt underbara! Vilket enormt stöd och vilken enorm kick ni ger! Era mail, kommentarer och på-hejningar är ju rena piggelin-boosten. Känner mig så otroligt taggat att….vara normal så ni anar inte!
Nu återstår bara att hitta den där tidstjuven! Hittelön till den som kan bidra!
Var är målsnöret?
Hur tänker jag egentligen? Är det så att jag är så fruktansvärt rädd att gå i mål och för att börja leva ett liv som normalviktig som jag har noll kunskaper om istället för att leva som en bantare som jag kan allt om, som gör att jag tjatar om mitt stackars kilo jag har kvar till mål? Okej, det är lite kinkigt att vågen eller visar 67+ än 67- men det är ju bara en siffra.
Jag är klar! Jag har gått i mål! Jag har gått från stor övervikt till min bra-vikt. Jag har insett att bravikt är inte EN siffra utan att bravikt är inom ett spann på ett par kilo upp eller ner helt beroende på vilken tid i månaden det är, på vad jag har ätit eller druckit. Jag kan ju inte gå resten av livet och försöka träffa prick 67 kg!
Nu är det dags för mig att sluta försöka minska i vikt, nå en målvikt, träffa en siffra och börja leva som en normalviktig eller som jag föredrar att kalla det, braviktig person.
Det är en helt ny värld som jag träder in i som jag faktiskt har NOLL och inga kunskaper om.
Jag kan precis ALLT om hur man minskar i vikt via alla olika metoder men jag sov nog på lektionen om hur man gör när man lever normalt, äter normalt, tränar normalt och håller vikten. Jag kan inte riktigt förstå hur detta ska fungera.
Så som jag jagat kcal, tränar, tänker, äter, sover och …. ja ni vet ska nu försöka lära mig att det är inte farligt att ta en glass i vårsolen och jag behöver inte springa en mil för att bränna den…eller måste jag inte det?
HUR GÖR NI alla ni braviktiga människor? Ni som aldrig tänker på vikten, ni som aldrig behövt banta? Hur äter, sover och… ja ni vet ? Är hemligheten så enkel som att man kopierar en braviktig personens livsstil?
Jag vill även veta och lära mig hur ni fd. överviktiga gör. Tänker ni på att hålla vikten 24/7 eller har era kroppar anpassat sig?
Det som gör det hela värre är att jag just nu är i ett sånt sjukt behov av minutrar då jag inte har en minut över till att ens träna så om ni har en minut över får ni mer än gärna ge den till mig!
-36 kg and i have stopped counting!!!
Efter en shitty day!
I går var en dag jag sent kommer glömma men vill lägga bakom mig fort som attan.
Sorg, ilska, hjälplöshet och hopplöshet tillstånden avlöste varann.
När jag kom hem bytte jag om till löparkläder och drog ut. Vilken underbar löparrunda det blev.
Det var jag, mina andetag och mina steg emot asfalten. Jag kände mig nästa lite så där frälst när jag sprang. Så där som lite upplyft i mig själv heller hur jag ska förklara. Hur som så var det en grym löpning och efteråt kände jag mig lugn och tankarna spretade inte åt alla håll som innan.
Träning är bra och som nyfrälst löpare så är jag övertygad om att det är guld värt! Inte bara för kropp utan även för knopp och för den mentala hälsan. Jag känner direkt när jag har tränat ett lugn och en inre ro än tidigare. Nu låter jag så där flummig och kristen igen men ni förstår säkert vad jag vill säga. Man blir helt enkelt lycklig av träning och ju mer jag utmanar mig själv desto roligare är det.
Jag trodde aldrig i mitt liv att jag skulle börja springa igen när mina knän i princip var utdömda för 2 år sedan men här är jag – löpare Lotta . Jag gillar den titeln.
Jag märker även mer och mer att fler och fler är ute och springer, pratar om det och bloggar om olika skor, rundor och appar. Löpningen är åter en ”trendig” sport men denna gången hoppas jag för egen del att den är här för att stanna.
Midnattsloppet och Tjejmilen 2013 här kommer jag! Hmmm… finns ett par lopp till som är av intresse… man kanske skulle…
Idag har vi drabbats av det ofattbara!
Vi har i natt förlorat en vän och kollega sedan många år.
Det meningslösa våldet slog till utan förvarning och på några sekunder släcktes ett liv som hade mycket kvar att ge. Våra tankar går nu till de nära och kära som så onödigt drabbas av denna förlust.
Jag har arbetat inom taxi i 25 år och aldrig tidigare har detta hänt. ”Gärningsmännen 24 och 27 år är sen tidigare välkända av polisen” NÄR ska samhället börjar agera?
Det meningslösa våldet har inga gränser för var det sker så till alla där ute, detta är fruktansvärt för vår kår men jag vill att ni alla tar hand om er för detta är inte riktat till yrkesgrupp utan emot en oskyldig människa så lova mig att ni tar hand om er var ni än är!
Vi kommer i morgon 11/4 10:00 hålla en tyst minut för vår kollega men även för att visa vår avsky emot det meningslösa våldet! Det är dags att agera! Visa ditt stöd – delta!
Coach, expert eller sakkunnig, vem vet BÄST?
Var på en mycket intressant grupövning i går där jag träffade 5 härliga kvinnor. Vi skulle prata om ett ämne som vi alla gillar nämligen Må bra!
Under samtalet så dök det flera gånger upp ord som expert, coach och diskussion om vem som vet bäst.
Som jag skrivit om tidigare så är jag expert på mig själv. Det är ju rätt självklart men sen då?
Om jag besitter en enorm kunskap i tex. näringslära för att jag har lusläst internet, böcker, artiklar och jag praktiserar det på mig själv det vill säga väger, mäter och använder min kunskap och gör aktiva val som gör att jag mår bra, är jag en expert, sakkunnig eller är jag lekman?
Eller vi säga att jag är grym på att laga tomatsoppa. Jag lagar den minst 3 gånger i veckan, jag har gjort det i 40 år, jag lagar till massor av mina vänner och alla prisar den MEN jag är inte utbildad kock, jag har inga diplom eller betyg. Är jag då expert, bara jävligt duktig, sakkunnig eller lekman?
Nu vill mina vänner lära sig laga soppan av mig – är jag då coach, lärare, expert eller vad?
NÄR och i vilka sammanhang får man titulera sig coach, expert, sakkunnig? Är det endast om du har en lång utbildning och massa diplom som du har rätt att titulera sig coach eller expert?
Tänk om det nu är en person som går en kockutbildning och som verkligen inte har smaklökarna på sin sida och ska försöka sig på en tomatsoppan. Den smakar diskvatten! Men personen har utbildning, betyg och diplom på att personen är kock!
Vem bestämmer att en med betyg har mer rätt än någon annan som läst exakt samma, kanske har större förmågor men saknar betyg?
En annan rolig sak som dök upp var om ordet coach. ”Det kan man utbilda sig till på tre dagar, det har ingen trovärdighet” tyckte en deltagare. Men om man utbildar sig till coach och utbildningen bara är på tre dagar så är man ju utbildad och då är man väl kvalificerad?
För mig så handlar det om förtroende och inte om betyg. Det kryllar av människor ute i bloggosfären som har gjort resor och är utrustade med ton av visdom och kunskap och dom har en erfarenhet man aldrig kan läsa sig till. För mig är det ett lätt val vem jag litar och lyssnar på.
I går på gruppövningen nämnde jag att mitt mål i år är att utbilda mig till hälsocoach just för att jag vill ha ett diplom för att framstå som kunnig, expert eller kalla det vad man vill men nu är mitt mål att inte gå den utbildningen. Jag lägger hellre ner den tiden och pengarna på att fortsätta köpa spännande böcker om näringslära och välbefinnande. Mitt mål har inte varit att ha det som yrke utan jag tror bara det var önskan om en titel som gjorde att jag satte det målet.
Nu är jag en erfarenhet visare.
Vardag VS. Helg
Läste ett så otroligt bra citat i går:
“Instead of wondering when your next vacation is, maybe you should set up a life you don’t need to escape from.”
Var enda fredag så läser man på bland annat Facebook ”Äntligen fredag”. Visst är helger och semester och ledighet underbara men jag älskar vardagar speciellt när det är ordning, struktur och det är lättare att planera i och med att man kliver upp i tid. Men nu har mina vardagar varit väldigt stökiga med påskledigt, sjuk och semester. Kommande vecka fortsätter oredan för då ska jag på kryssning. När ska jag då hinna träna?
Jag har gjort ett träningsschema där jag sätter upp veckans träningspass. Då vet jag men även min familj när jag tränar och när dom får hjälpa till med maten. Fungerar perfekt! Enda stöket är som sagt när vardagen ruckas. På torsdag ska jag på kryssning med ett helt gäng tjejer. MEN, det finns löparspår uppe på däck så man kanske ska vara lite wild and crazy och springa ett par varv bara för att så att man har gjort det.
Annars är det så otroligt lätt att hoppa över den där träningen. Skrattade idag när jag läste FitFias blogg om hur lätt det är att det inte blir någon träning.
Själv är det ett bra tag sedan jag var där men jag känner så väl igen mitt tidigare beteende.
Fyll nu vardagen med sånt du gillar så slipper du längta till helgen så mycket! Välkommen fantastiska måndag!
